Här är en Debattartikel ifrån vår Christina Böke Bergman. Peter Olofsson MÅSTE ta ansvar för vad han har sagt, vad han menar och de beslut han varit med och tagit!
Landstinget säljer ut tryggheten …
Samarbetet mellan landstinget och kommunen är nyckeln till god omsorg och hälsa, anser landstingsrådet. I praktiken betyder detta samarbete att akutplatser raderas ut och ambulanser dras in. Nyckeln till god omsorg och hälsa ligger i skrivbordslådan på
Dorotea sjukstuga. Slå upp dörrarna till den nyrenoverade akutvårdsavdelningen och befolkningens behov av god hälsa och omsorg är därmed garanterad.
Det skriver Christina BökeBergman, gotländska och f d lärare i Dorotea – som numera pendlar mellan de två glesbygdsområdena Lappland och Gotland.
I VK (7/6) uttalar sig Peter Olofsson om folkomröstningen, som han anser vara ”onödig” med hänvisning till landstingets ”överenskommelse med Dorotea kommun” och menar att han har lösningen som på alla sätt kommer infria befolkningens önskemål och krav. Varför kan landstingsrådet inte tala klarspråk i medierna?
Den 24 april kontaktade jag Peter Olofsson och bad honom närmare beskriva det ”nya bud” som landstinget gett kommunen enligt uppgifter i DoroteaAktuellt.
Kommunen informerar om ”akutplatser”, är det rätt benämning när landstinget har gått ut med att det gäller två palliativa platser, frågar jag.
- Platserna ska benämnas vårdplatser, för det är inga akutplatser, svarar Peter Olofsson.
Hur är det tänkt att de här platserna ska komma befolkningen till del?
- Ja, det är två palliativa platser, men nu har vi sträckt oss till 1,5 miljoner mot tidigare 800 000 kr så nu tillkommer en del som inte fanns med från början (för två palliativa platser).
Kan du förtydliga innehållet i de här ”dyrare” platserna?
- Det handlar om en sammanblandning av dels palliativa platser och dels ”eftervårdsplatser” eller ”observationsplatser”, om man så vill. Det är platser för i huvudsak den åldrande delen av befolkningen, så kallade ”intermediära” platser”, som till exempel kan användas av en läkare i Lycksele för en patient som anses vara i behov av eftervård i Dorotea.
VK:s intervju missar den avgörande kärnfrågan; det vill säga den himmelsvida skillnaden mellan de vårdplatser som landstinget ”erbjuder” Dorotea kommun och de akutplatser som Doroteas befolkning med all rätt nu kräver tillbaka på sjukstugan.
Det är i det tomrummet vi kastas ut när vi blir plötsligt sjuka eller drabbas av en olyckshändelse mitt i natten. Ty där finns blott ingenting mer än två telefonnummer och en halv ambulans.
De palliativa vårdplatserna är landstinget – enligt Socialstyrelsens sedan årsskiftet skärpta föreskrifter – skyldiga att inrätta i Dorotea kommun men dessa platser ersätter inte vad som gått förlorat när den beredskap som funnits vid Dorotea sjukstuga i över 90 år nu helt försvunnit.
Peter Olofsson säger till VK att den överenskommelse som landstinget arbetat fram tillsammans med kommunen (?) ”i princip skulle erbjuda samma vård som den som landstinget tidigare erbjöd ” – vilket är så långt ifrån sanningen som man kan komma, eftersom Dorotea sjukstuga numera är obönhörligen stängd alla vardagar efter kl. 17.00. Sjukstugan är stängd nätter och helger dygnet runt, året runt.
Vid vårt telefonsamtal framgick att Peter Olofssons åsikt är att akutplatserna vid sjukstugan nästan uteslutande använts för vård av en åldrande befolkning och väljer att tänka bort övriga invånares behov av akutsjukvård i Dorotea kommun. Att folkomröstningen därför, enligt Peter Olofssons utsago känns ”skitjobbig” kan bero på att han saknar insikter om de risker som befolkningen utsätts för, i svart på vitt redovisade i ”Översiktlig risk- och konsekvensanalys vid reducering av akutplatsern på sjukstugorna i södra Lappland (Projekt Balans 2011).
Eftersom den palliativa vården bedrevs på sjukstugan är det självklart att akutplatserna också upptogs av patienter i hög ålder. Det betyder inte att andra patientkategorier lyste med sin frånvaro och att akutplatserna i övrigt stod oanvända. I själva verket utnyttjades akutplatserna effektivt och kom hela befolkningen till del.
Månne för att slippa konfronteras med problemet med de försvunna akutplatserna påstår Peter Olofsson att sjukstugorna faktiskt inte haft några akutplatser, eftersom hans definition av akutplats är”15 minuter till operation”?
Det är med denna så kallade ”stockholmsdefinition” i bakhuvudet som väldokumenterade redogörelser av Dorotea sjukstugas akutplatser förblivit ointressant läsning för beslutsfattarna. Dygnet runt, året runt, har sjukstugan i Dorotea stått för hög beredskap.
Distriktsläkare med erfarenhet av akutsjukvård i Västerbottens fjällkommuner påtalar emellertid: ”Att på olika sätt förbereda en patient för en ofta lång och besvärlig transport är oerhört viktigt i stora glesbygdsområden”.
”Vi ställer upp på kravet om primärvårdsjour dygnet runt, säger Peter Olofsson. ”Det är inga bekymmer!”. Hur denna primärvårdsjour är tänkt att användas säger han dock inte! Man förleds tro att servicen är densamma som när sjukstugan var öppen för allmänheten dag och natt.
Vid vårt samtal upprepar Peter Olofsson att man efter kl 17.00 alltid ska ringa sjukvårdsupplysningen för att få hjälp.
Kan barn och unga bli aktuella på de här vårdplatserna, frågar jag:
- Nej! Nej! De ska iväg till andra instanser!
- Vid akuta fall nätter och helger ska man ringa 1177 eller 112.
Man kan alltså inte komma i direktkontakt med de här platserna via en sköterska? frågar jag.
- Nej, alla kontakter skall ske via sjukvårdsupplysningen.
”Samarbetet mellan landstinget och kommunen) är nyckeln till god omsorg och hälsa” fastslår Olofsson till tidningen. I praktiken betyder detta samarbete att akutplatser raderas ut och ambulanser dras in!
Nyckeln till god omsorg och hälsa ligger i skrivbordslådan på Dorotea sjukstuga! Slå upp dörrarna till den nyrenoverade akutvårdsavdelningen och befolkningens behov av god hälsa och omsorg kan tillgodoses enligt målen i Hälso- och sjukvårdslagen.
Pengar saknas inte Det är den goda människosynen som saknas i landstinget. För en ringa penning säljer landstinget ut tryggheten för befolkningen i Dorotea kommun som man förr på fattigauktion sålde barn och gamla till lägstbjudande. Vart tog frihet, jämlikhet och broderskap vägen i vårt avlånga land? Kan vi genom Folkets röst återerövra den trygghet som tillåter oss att leva och växa i Dorotea kommun?
Christina Böke Bergman
Senaste kommentarerna