Ingrid i Bellvik

Glesbygdsunge

Älskade lilla glesbygdsunge!

Älskade lilla glesbygdsunge, som längst bort i länet bor.
Du virvlar runt bland skog och fjäll, med näsan full med snor.
Sneda lösa tänder och ett gapskratt som ekar.
Ungar strömmar till i äkta glesbygdslekar.
Genom ängen med barfotafötter,
upp i backen över tuvor och rötter.
Med lortiga händer sedan ut på en brygga.
Glesbygdsungar på språng, så trallande trygga.

Tänk vad märkligt det kan vara
att de som bestämmer 22 mil bort,
På något sätt fått för sig att Du är av annan sort.
Hur kan de inte veta,
att Dina små rangliga ben springer fort och mycket
och ibland rakt på kantig sten?
Hur kan de inte tycka att hjälp ska finnas till?
För glesbygdsungar likt stadsungar, de sitter sällan still.

Älskad liten glesbygdsunge med näsan full med snor.
Får berättat för sig med värme av sin far och mor:
Hur människor i bygden bakom varje knotig gren,
stred för varje yrväders rätt att bli ynklig, varm och klen.
Kampen om att alla i länet ska ha en värdig chans,
Några små sjukstugor och en riktig ambulans.
De strider för en keps som sticker upp ur ett snår,
de strider för en glesbygdsunges små lortiga tår.

När älskad liten glesbygdsunge en dag blir stor,
Han säger högt till världen:
”Jag bestämmer var jag bor!”
Och alldeles oavsett var så hörs det i en stolt stämma,
det en liten älskad glesbygdsunge betraktar som sitt hemma.

Av Leena Berg i Dorotea

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>