Ingvar Näslund, VK

En ons­dag i Be­ver­ly Hills, Los An­ge­les, är inte som en ons­dag i Umeå.
Tänk dig att 20 fo­to­gra­fer står och häng­er utan­för Cos­tas, Rex el­ler Vik­to­ria och vän­tar på att kän­dis ska kom­ma ut från från sin lunch.
Att li­mou­si­ner och sä­ker­hets­folk vän­tar utan­för.
Så är li­vet för en ce­leb­ri­tet i ”LA, la land”.
Den gal­na jak­ten på kän­di­sar slår här alla re­kord. Tidningar, blog­gar och saj­ter le­ver i symbios med re­stau­rang­er­na.
När en kän­dis dy­ker upp slår kro­gen någ­ra sam­tal och snart är hela kopp­let avpa­pa­raz­zis utan­för dör­ren.Och alla får sin be­lö­ning.
Bra re­klam för re­stau­rang­en, peng­ar till fo­to­gra­fer­na, lä­sa­re till tid­ning­ar­na och kän­di­sar som får sy­nas.

Alla blir vin­na­re i sta­den där peng­ar och fram­gång är det enda som räk­nas.
Ser det med egna ögon på The Ivy i Be­ver­ly Hills.
Sal­ma Ha­yek, den vack­ra skå­de­spe­lers­kan, äter lunch med sin dot­ter och vän­ner.
När hon kli­ver ut kas­tar sig en hord av fo­to­gra­fer över dem. In­get an­nat har hänt än att hon ätit lunch men det ser ut som om en världs­ny­het pre­cis bri­se­rat.
Det är ga­let, det är obe­grip­ligt, det är li­vet för en kän­dis i Los An­ge­les.

Kän­di­sars lun­cher ham­nar även i de an­sed­da tid­ning­ar­na som Los An­ge­les Ti­mes.
Som Umebo ska­kar man på hu­vu­det, ler och und­rar hur det kun­de bli så här.
När man tit­tar på vad de sto­ra nöjesföretagen om­sät­ter så för­står man bätt­re.
Jät­tar som Via­com, Walt Dis­ney och and­ra om­sät­ter många mil­jar­der dol­lar var­je år.
Kän­di­sar­na är en vik­tig del i den­na mång­mil­jard­in­du­stri och det gör Los An­ge­les Ti­mes pub­li­cer­ing­ar mer be­grip­li­ga.

På kväl­len vand­rar vi ef­ter Ca­non Drive. Spril­lans nya Rolls Roys och Porschar står par­ke­ra­de som om det vore vil­ken Vol­vo som helst.
 Att vada i peng­ar i des­sa kvar­ter är sna­ra­re re­gel än un­dan­tag. En van­lig trea kos­tar över 10 mil­jo­ner kro­nor, en vil­la över 100.
Inne på Mastro´s är det full­satt. Brad Pitt, Ri­han­na, Oprah Win­frey och and­ra kän­di­sar är ofta här. Utan­för står fo­to­gra­fer­na och vän­tar. 
En van­lig ons­dag i den gal­na sta­den Los An­ge­les.
 

Idag föll en häpnadsväckande dom. 

Expressens ansvarige utgivare Thomas Mattson, nyhetchefen Anderas Johansson och reporter Diamant Salihu fälldes alla för vapenbrott av Malmö tingsrätt.

Tidningen ville visa hur lätt det var att få tag på illegala vapen i Malmö. På några timmar visade deras undersökande journalistik att det det var skrämmande enkelt. Vapnet de köpte överlämnades skyndsamt till polisen. 

Ändå valde åklagaren att väcka åtal för vapenbrott. Idag dömdes alla tre. 

Av vilken anledning är det rätt att döma Expressen för sitt viktiga journalistiska arbete? Uppsåt till brott saknades helt. Det Expressen ville visa var hur illegala vapen enkelt kunde köpas, att visa att de rättsvårdande myndigheterna misslyckats med att få bort dem från gatan. Brottsligt uppsåt saknades helt. 

Journalister ska givetvis agera under samma straffansvar som övriga i samhället. När det, som i detta fallet, helt saknas uppsåt måste det dock finnas större relevans för att döma än vad nu är fallet. 

Istället väljer man att döma de som påvisat ett samhällsproblem och skickar en signal som begränsar yttrandefriheten på sikt. Det är ytterst allvarligt och kan aldrig ha varit lagstiftarens intentioner med vapenlagen.

Jag är inte ensam om att regarea på domen. 

Tidningsutgivarnas vd Jeanette Gustafsdotter säger i Resumé:

– Det har hela tiden varit klart och tydligt att Expressen har jobbat med ett tydligt journalistiskt uppdrag för att visa ett allvarligt samhällsproblem. Jag tycker det är obehagligt att rättsväsendet väljer att driva ett sådant här fall. Kanske extra starkt när åtalet faller samma vecka som serieskytten Peter Mangs står inför rätta i Malmö tingsrätt där det tydligt visar resultatet av samhällsproblemet som Expressen visade genom sitt journalistiska arbete, säger Jeanette Gustafsdotter.

Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling kommenterar domen i Aftonbladet:

– Åklagaren har dragit ett löjets skimmer över hela saken, att man väljer att väcka åtal mot Expressen-medarbetarna när uppsåtet var så tydligt journalistiskt.

 

Domen är felaktig. Jag utgår från att den överklagas.

Sällan eller aldrig har VK skrivit så mycket om vården som nu.  

Nedskärningar, kamp om högre löner, misstag, tillgänglighet och kvalité. Frågorna spänner över en mängd områden. 

Vi är många som kommer ihåg Lina.

Under sin skolgång i Sävar trakasserades, mobbades, sparkades och förnedrades hon av andra elever.

Fem gånger hämtades Lina med ambulans från skolan - men skolan blundade.

Skolverket riktade skrap kritik och Umeå kommun fick betala 150 000 kronor i skadestånd till flickan.

Jag kommer så väl ihåg den presskonferens som hölls i Sävar kommundelsnämnds hus dagen efter VK:s avslöjande.

Vid podiet satt en vettskrämd rektor inför ett massivt medieuppbåd. Inte heller rektorn fick i det läget något nämnvärt stöd av Umeå kommuns chefer, som slog bort kritiken.

Det var uppenbart att rutiner saknades.

Allt var illa skött. Det var kaos, kort sagt.

Häromdagen träffade jag en person som är insatt i vad som hände efter VK:s avslöjande. Måste säga att jag blev glad av det han sa:

- VK:s avslöjande har räddat 300-400 elever i Umeå kommun från att uppleva allvarlig mobbning, berättade personen.

- Efter fallet med Lina tog kommunen tag i problemet. Personal, ledning, tjänstemän, nämnder, politiker är i dag medvetna på ett helt annat sätt.

Mobbningen finns tyvärr kvar i våra skolor och varje fall är ett nederlag.

I värsta fall kan mobbning ge men för livet. Barn måste känna sig trygga, omhändertagna och sedda, oavsett var de befinner sig. Tillsammans med föräldrarna har skolan huvudansvaret.

Men att kommunen agerat efter fallet med Lina och tagit fram nya rutiner och handlingsplaner är viktigt.

Att vår journalistik varit med att trycka på dessa förbättringar och räddat många skolungdoma är positivt.

Vi kommer att följa upp hur eleverna i våra skolor mår. Vi kommer även fortsätta vår satsning på granskande journalistik. Det är viktigt för alla.

Har du tips på vad vi bör granska?

Hör av dig till VK: Skicka ett mail till redaktion@vk.se eller ring 090-176010.

Lina tog sig tillbaka. Inte minst på egen hand.

Det som hände henne får aldrig inträffa igen.

Inte i Umeå. Inte någon annanstans.

Ja, så var det dags igen...

Kommunalrådet i Umeå, Lennart Holmlund (S), accepterar inte att VK publicerar kommentarer från läsare som han anser vara osann.

Denna gång reagerar han på att vi godkänt en kommentar från en läsare som skriver:
"Är någon förvånad? Politikerna i Umeå sitter i fastighetspamparnas knän och bakom varje chef som blir fälld så finns det tio som klarar sig. Se bara på alla skumma turer kring biblioteksflytten! "

Detta efter vår artikel om att en före detta vd vid fastighetsbolaget Norrvidden anhållits misstänkt för grovt fastighetsbott.

Holmlund menar att medborgare inte ska få ha den åsikten då den " inderekt beskyller att vi politiker sitter i knän på fastighetspampar och påstår att det är beror på skumma turer om biblotektsflyttet."

Han menar att formuleringen faller under allmänt åtal.

Som ansvarig utgivare är jag ansvarig för allt som publiceras och VK lägger ned ett omfattande arbete att granska alla kommentarer innan de publiceras. Kommentarer som strider mot våra publicistiska regler publiceras aldrig.
Vår vilja är att låta så många som möjligt att få komma till tals och vi aktar oss för att sätta oss till doms över vilka åsikter våra läsare har.

Därför måste det vara OK att ha åsikten att biblioteksflytten inte skötts på rätt sätt. Ingen enskild pekas heller ut i kommentaren och kritiken ska ses som ett utspel mot att politikerna och fastighetsägare driver vissa projekt där medborgare har svårt att ha insyn.

Jag är glad att den möjligheten finns.
Det brukar kallas yttrandefrihet.

Att Umeås kommunalråd går i taket över detta vittnar om att synen på yttrandefrihet skiljer sig betänkligt.

 











 

Om 633 dagar är Umeå en av Europas två kulturhuvudstäder.
Projektet har så här långt kantats av problem. Tjyvnyp och hårda ord, pengar som saknas, bristfällig kommunikation, kritik från lokalt kulturföreningar och magert engagemang från näringslivet.
633 dagar kvar… det är hög tid att sluta leden och få ett positivare tonläge i projektet.
För detta får inte gå snett.
Umeå 2014 är ett tillfälle som inte återkommer.
Det jag efterlyser är en mer positiv grundton.

Kulturens betydelse för en attraktiv stad är stor. Debatten kring Scharinska visar detta med all önskvärd tydlighet.
Poängen med 2014-projektet är att genom kulturen ge staden och regionen en injektion till att bli en riktigt attraktiv plats att bo och verka i. Effekten av satsningen ska bära frukt i många, många år framåt.
Detta är en unik chans för Umeå att flytta fram sina positioner.
För hur det än är, det räcker inte att bygga hus, vägar, kollektivtrafik för att locka hit nya människor. Det tror jag alla inser.

För att attrahera och konkurrera med övriga Sverige och Europa krävs betydligt mycket mer. En av nycklarna är ett rikt kulturliv. Kulturen är det som ger staden atmosfär, attityd, öppenhet. Det som får Umeå att vara mer än… Skövde.  
Därför måste kulturen tillåtas ta plats och kosta pengar.
Näringslivet har hittills varit tyst. Samtidigt är de en av de som kan ha störst nytta av projektet. Att kunna locka med en attraktiv stad när toppkrafter ska rekryteras är givetvis en enorm fördel, något som kan vara avgörande. Ett stort engagemang från näringslivet är avgörande för projektet.

När man följer debatten kring 2014-projektet idag märks en tydlig oro.
Finansieringen är inte löst, lokala kulturföreningar känner sig överkörda, kommunikationen brister.
Titt som tätt hörs skarp kritik mot hur projektet sköts.
För att Umeå ska lyckas med detta jättelika projekt måste alla hjälpas åt.
Den möjlighet Umeå har som kulturhuvudstad får inte slarvas bort.
Det innebär inte att vi ska sluta debattera, ifrågasätta och ställa krav.
Poängen är dock att Umeå i demokratisk anda tagit på sig detta.
Nu ska det ros i hamn.

Jag tror på 2014.
Umeå blir en mer dynamisk stad, en bättre plats att bo i.
633 dagar kvar.

VK har sökt kontakt med cicil- och bostadsministern Stefan Attefall (KD) vid upprepade tillfällen sedan december 2011.
Över fyra månader har gått. Men den Lyckselebördige ministern har inte hörts av.
Jag har full förståelse för ministerns hårda arbetsbelastning och vi förväntar oss inte att han ska ge oss svar omedelbart.
Men nu börjar ministerns agerande bli mer än märkligt.
VK:s fråga har gällt ministerns syn på landshövdingetillsättningen efter Chris Heister. En högst relevant och aktuell fråga som även är kopplad till regionfrågan.
När VK:s reportrar Catharina Saha och Allan Fjällström vänder sig till Attefall möts vi av pressekreteraren Petra Kjellarsson. Där tar det stopp.
I stället skickas mejl och sms med tomma svar och hänvisar till att frågan bereds och att Attefall avböjer intervju.
Inte ens när de sitter de båda i samma bil på resa i Mälardalen. När vi ber att få en kommentar av Attefall, som sitter intill pressekreteraren, möts vi återigen av en vägg.
Inte ens då bemödade Attefall sig att svara.
I fjol försökte VK: s reporter Anders Wynne få en kommentar från Attefall sedan han (enligt SvD) flaggat för att han vill återinföra det statliga stödet till religiösa byggnader. Frågan var aktuell på grund av mosképlanerna i Umeå. Lika lönlöst var det den gången. Wynne fick inte något svar av Attefall.
Det är en högst oroande utveckling om våra ministrar gömmer sig bakom  en pressekreterare och inte svarar på frågor som är relevanta och viktiga för medborgarna.
För sin egen trovärdighet och för demokratins skull håller det inte att ducka på det sätt som Attefall gjort.
I mitt stilla sinne undrar jag om nu inte ens VK, som är Norrlands största morgontidning, kan nå Attefall, finns det då någon som helst möjlighet för en enskild medborgare att få svar från ministern?
I kontakter med andra ministrar i regeringen har det fungerat bra. Maud Olofsson (C) är ett sådant exempel. Då hon samtidigt var vice statsminister, näringsminister och partiledare gick hon alltid att nå.  Men hon hörde alltid av sig personligen.
Olofsson förstod vikten av att ha en bra kontakt med media för att nå medborgarna.
Mitt tips till Attefall är att ändra attityd. Lyft luren. Det tar fem minuter av din tid men du vinner i förtroende.
I mina öron låter det som väl investerad tid.

 

Vände kylaren söderut och körde till Göteborg i veckan.

Nästan 110 mil i bilen blev en resa inte bara från drivor av snö till barmark, öppet vatten och tussilago i hagarna.
Det blev även en resa i lokalradions förlovade land.

Började med välbekanta P4 Västerbotten och slutade med P4 Göteborg. Däremellan Gävleborg, Uppland, Stockholm, Östergötland och Jönköping.

Bäst: Östergötland. Fick rapp intervju med Fredrik Reinfeldt, spännande telefonväkteri av skicklig programledare och bra musik.
Sämst: Gävleborg. Låååångsamt tempo. Trista infallsvinklar.

Nu fick varje station bara en till två timmar var av min tid i bilen så undersökningen kan vara orättvist. 
Det som slog mig var dock inte skillnaderna mellan frekvenserna utan bristen en på egna intressanta lokala nyheter.
Det är även något jag ibland tänker på när jag lyssnar på Radio Västerbotten. I nästan varje nyhetssändning, speciellt på morgon och förmiddag, refererar de till nyheter publicerade i VK, VF eller Norran. Allt för sällan har de egna, vassa lokala nyheter.

Att lokalradion inte satsar på lokala nyheter är givetvis en resursfråga. Licenspengarna räcker inte till allt redaktionerna vill göra.
Det kan även bero på lokala prioriteringar.
Det är en tråkig utveckling.

Jag gillar lokalradion. Har alltid P4 Västerbotten påslagen på morgonen. Precis som morgontidningen är den som en god vän; lyssnande, går att lita på.
Men om lokalradion prioriterar ned nyhetsarbetet förvinner det viktiga kittet som får mig att vilja lyssna en stund till, fram till nästa nyhetssändning. Det blir uddlöst.

Nyheter finns på annat håll, kanske någon säger.
Ja, det är riktigt. VK exempelvis lägger ner stora resurser och pengar på att ta fram lokala nyheter. Vi ser dagligen det enorma intresset som finns för dessa nyheter..
Det betyder dock inte att vi gläds åt minskad konkurrens. Tvärtom.
Så kom in i matchen, Radio Västerbotten. Ta täten i svensk lokalradio.
 

Ett handslag för Umeå.
Så löd rubriken på VK:s förstasida i onsdags efter att vägpaketet presenterats.
Trafikverkets besked om vägpaketet, som för övrigt direktsändes på vk.se, är en positiv händelse för Umeåregionen.
Satsningen leder till bättre miljö, infrastruktur och kommunikationer. Därav det positiva tilltalet.
Vi berättade även om de som drabbas av den nya vägdragningen öster om Prästsjön, men de fick av förklarliga skäl en underordnad plats i tidningen.
Samma dag lyfte vi även fram den positiva nyheten att 76 personer på Volvo Lastvagnar får fortsätta som fast anställda.

Det finns helt säkert tillfällen då VK kan ifrågasättas om vi tillräckligt bra lyft fram positiva händelser i vår region. Det finns även exempel då vi borde ha granskat hårdare.
Vår ambition är dock klar: VK ska spela en aktiv roll i regionens framtid. Både som opinionsbildare, nyhetsförmedlare och granskare.
Att verka i Umeå och Västerbotten är att verka
i en spännande region.
Här formligen sprudlar det av idéer och energi. Nya satsningar presenteras, investeringar görs. 
Under 2011 bildades 750 nya företag, bara i Umeå. Det är en fingervisning att många ser Umeå som en bra stad att verka i.
Här finns hög kompetens inom många områden, en ung befolkning och goda kommunikationer. Det gör oss konkurrenskraftiga.
För att en region ska må bra måste många saker fungera. En viktig faktor är media.

Som stort medieföretag i regionen med stark lokal närvaro har VK ett särskilt ansvar att självständigt spegla utvecklingen. En uppgift är exempelvis att lyfta fram de goda exemplen och visa på de positiva krafterna som finns. En annan viktig del, minst lika viktig, är att granska händelser och beslut.
Balansen är betydelsefull. Medias trovärdighet kommer inte utifrån att enbart måla i svart eller vitt. Olika röster och perspektiv måste komma fram. Nyanserna är viktiga.

Den 15 mars lanserar VK en ny tidning för alla våra prenumeranter. Den heter Affärsliv.
Den kommer med sex nummer per år. Redaktör är Roland Edlund.
Här berättar vi mer om personerna som driver utvecklingen framåt. De ger oss sina bästa råd och avslöjar misstagen som gjorts på vägen mot framgång.