Hur kunde det hända?

Av , , 2 kommentarer 1

VK-reportern Stefan Åbergs stora artikel i fredagens VK om Angelica, 15, har berört många läsare. Angelica som sedan elva års ålder misstänks ha utnyttjats sexuellt av en 44-årig man.

Brottsrubriceringen gäller våldtäkt mot barn, sexuellt utnyttjande av barn, ofredande och egenmäktighet mot barn. Orden är fula. Handlingarna mycket värre.Hur kunde det få ske? undrar våra läsare.

När sociala myndigheter skolan, ungdomsvård och grannar alla fick indikationer på att allt inte stod rätt till. Hur var det möjligt att det fick fortsätta?
I polisutredningen finns bilder på hur 44-åringen murat igen fönster och byggt gömslen till flickan för att hon inte skulle bli upptäckt.

En granne såg henne halvnaken hos 44-åringen. Kärleksbrev mellan de två har kommit. Långa resor tillsammans. Umgänge med missbrukare och psykiskt sjuka.

En läsare skriver:
”Ett flertal anmälningar har man struntat i, VARFÖR???” skriver Kurt Björk. Signaturen “Jepp” skriver:
“Lagstiftningen måste markera att detta inte accepteras. Om inte vuxenvärlden duger till att skydda dessa utsatta barn på hemmaplan ringar det illa då vi ska utge oss vara  samvete åt världens barn. “

Frågorna är relevanta och under rättegången i Lycksele tingsrätt får vi förhoppningsvis svar. Oavsett är det en tragedi. Att den utspelats här mitt ibland oss gör det hela ännu svårare att ta till sig.

Tragiska och mörka händelser är viktiga att rapportera om. Vi får inte väja för dem.
Snarare bör journalistiken oftare gå till botten och granska hur samhället agerar, exempelvis för att stötta 15-åriga Angelica. I själva verket är det en av vår redaktions viktigaste uppgifter, att med bra journalistik påverka samhällsutvecklingen i en mänskligare riktning.

Häromveckan berättade vi om utvisningshotade 14-åriga Rosel från Irak. Hennes liv var i fara. Efter våra artiklar och andras påtryckningar beslutades att hon skulle få ny asylprövning.

Det visar att journalistik kan göra skillnad. Även Angelica, 15, har ett liv framför sig. Hennes fyra senaste år har sannolikt satt djupa spår. Låt oss se till att även hon får den uppbackning varje barn har rätt till.

I går var det premiär för VK Weekend. Bakom denna offensiva satsning finns inte minst våra läsare.  I de läsarundersökningar vi regelbundet genomför är en tjockare och mer innehållsrik tidning något av det mest efterfrågade, både från prenumeranter och från som funderar på att bli det.

Resultatet är vi både stolta och glada över. Med redaktör Anna Lundström och hennes medarbetare får VK!-läsarna 30 nya sidor med VK Weekend. Missa inte heller kulturredaktör Sara Mediells fredagskrönika och ett stort paket om författare och böcker på lördagar.

Den observante VK-läsaren noterade också att vi i går förnyat vår förstasida. VK:s layoutansvarige Gunilla Höglund har snyggat till den och gjort den mer överskådlig och enklare att ta till sig.

Trevlig helg!

Ingvar Näslund

 

Rådhustorget inte längre valets epicentrum

Av , , Bli först att kommentera 4

Det är över nu.

Slut på valdebatter. Slut på utspel och löften. Den sista debattartikeln om valet är publicerad, den sista nyhetartikeln skriven. Snart sätts det även punkt för de heta valdebatterna på vk.se.

På måndag återgår livet sannolikt till det normala och jag är rätt säker på att de flesta av oss tycker det är skönt.
Hur blev det då? Jag har gått igenom vår statistik och kan ge er fakta kring valet 2010.
Under året har VK i papperstidningen publicerat 100 artiklar med statsministern Fredrik Reinfeldt. Motsvarande siffra för Mona Sahlin är 90.

Lokalt i Umeå ser listan ut så här:
Lennart Holmlund (S)    201
Anders Ågren   (M)     104    
Britt Marie Lövgren (FP) 82
Anders Sellström (KD) 81
Tamara Spiric (V) 54
Sven Olov Edvinsson (C) 53
Alireza Mosahafi (MP) 30
Jan Hägglund (RS) 20

Några namn från andra kommuner
Bert-Rune Dahlberg (S) i Åsele 43
Ingemar sandström (C) Nordmaling 23
Ingemar Nyman (M) Bjurholm 21

Intressant att notera är hur årets valdebatt flyttade ut på nätet.
På vk.se har vi 53 lokala politiker som bloggar. Under september har de gjort 737 inlägg, vilket är i snitt nästan ett per dag. Det är mycket! Unikt för Sverige.

Vår unika satsning “30 sekunder till makten”, där de lokala politikerna kort berättar sina favoritfrågor blev en succé med över 81 000 besök på vk.se. Vilket tal på torget kan konkurrera med det?
Även chattarna med Umeås gruppledare fick många besökare. Umeås sju gruppledare svarade på över 300 frågor från läsare på vk.se.

Rådhustorget är inte längre valets epicentrum i Umeå, lika lite som  Himmelska fridens torg i Holmsunda är det. Det är inte där politikerna gör sina utspel, det är inte där debatten hålls. Istället har – bland andra – vk.se tagit den platsen.

Men det finns en baksida. De anonyma avsändarna, de som inte vill eller vågar stå för sina åsikter bidrar negativt. Det har gått så långt att flera av våra lokala politiker tvekar att fortsätta blogga

Jag har förståelse för dessa synpunkter å ena sidan. De är ju inte bara politiker utan även privatpersoner, mödrar, fäder. Å andra sidan värnar vi allas möjlighet att debattera – även anonymt. Det gäller för oss att hitta en balans däremellan.

Nu är årets valrörelse snart över.
På söndag kväll har vi resultatet.
På måndag börjar vår granskning av de nya makthavarna.

 

En reporters dilemma

Av , , Bli först att kommentera 3

VK:s reporter Elin Johansson har i veckan i flera artiklar berättat
om den utvisningshotade irakiska familjen i Umeå.
Det är en familj i djupaste kris.
Den 14-åriga dottern är akut inlagd på barn- och ungdomspsyk och mamman
på psykiatrisk klinik. Den yngsta fyraåriga dottern är omhändertagen av anhöriga.
Vår opartiskhet är grunden för medierörelsens trovärdighet. Därför är vi extra noga med
att uppträda neutralt.
Men som reporter är det ibland omöjligt att inte själv påverkas.
För Elin Johansson blev artiklarna om den utvisningshotade familjen ett sådant uppdrag.
– I mitt yrke ska jag vara objektiv och jag ska inte ta ställning. Men ibland är det svårt, extra svårt har det varit i det här fallet, berättar Elin.
I researcharbetet till artiklarna har Elin pratat med många inblandade.
Allt från lärare, läkare, psykologer och familjens anhöriga.
– Under de dagar jag följt familjen är det uppenbart att det är en familj i stor kris.
VK kommer att fortsätta följa den lilla irakiska familjens öde.

VK:s nyhetschef Catarina Saha har lång erfarenhet av journalistik, inte minst av att bevaka migrationsfrågor.
Är det vanligt att reportrar påverkas i sitt arbete?
– Visst händer det, vi påverkas förstås av att träffa människor som är utsatta, oavsett om det är fråga om brottsoffer, människor som är drabbade av sorg, eller som har hamnat i kläm mellan myndigheter.
– Alla är vi i första hand människor, det är klart vi påverkas av dem vi möter.

Är det bra eller dåligt?
– Att lyfta fram fall där enskilda har drabbats hårt är en del av jobbet. Men visst påverkas man. Att som reporter komma till en olycksplats där en svår olycka har inträffat, eller att komma in i miljöer där barn och vuxna lever i fullkomlig misär, det är förstås svårt.

Hur påverkar det journalistiken?
– Ofta på ett positivt sätt. Ett riktigt möte mellan människor, där vi har respekt och förståelse för den vi intervjuar
och i text och bild kan förmedla det till läsaren, det ger oftast ett bra slutresultat.

Inom journalistiken pratar vi om vårt publicistiska ansvar.
I valtider är det exempelvis självklart att lägga stor kraft att granska partierna, politikerna och vad de står för.
Det pratas också ofta om vad en tidning ska stå upp för. Vilka frågor är de viktigaste?
Är det Norrbotniabanan eller är det en 14-årig utvisningshotad flicka?
Du närmar dig svaret när jag säger att VK främst av allt
vill vara en tidning med hjärta.
Att granska makten och beslutsfattarna är en viktig del av vårt uppdrag.
Men engagemang för den lilla människan är det viktigaste av allt.
I den meningen är vi inte opartiska eller neutrala.
Vi är medmänskliga.