KRETA
I torsdags satt jag på flight SK 2027 mellan Umeå och Stockholm när kapten Andersson bryter tystnaden.
– På denna flygning till Stockholm arbetar steward Per Berglund. Det här är hans absolut sista flygning innan han går i pension efter 34 år på SAS. Jag tycker det vore trevligt om vi alla kunde ge honom en varm applåd.

Plötsligt tittar alla i planet upp från sina tidningar och böcker, samtalen tystnar, och sedan börjar alla passagerarna applådera.  Föremålet för applåderna syns inte till.
Men plötsligt, längst fram i planet, där skynket ännu är fördraget, kliver Per Berglund fram, blickar ut över passagerarna, bugar, ler och tackar.
Nu har Berglund gjort sitt i kabinen. Ett nytt liv väntar, utan stress och jäkt, får vi hoppas.
Omtanken kaptenen visade sin gjorde mig på gott humör. Den enkla gesten han visade sin kollega värmde nog alla i kabinen och när Berglund gick genom kabinen möttes han av leenden och glada lyckönskningar.

På många arbetsplatser har vi dem som närmar sig pensionsåldern. Här på VK känner jag flera personer som likt stewarden jobbat i samma företag i över 30 år.
Lars-Anders Segrén toppar listan på VK. Han har varit anställd i 48 år. Det är imponerande. Han har idag bland annat hand om kontakten mellan annonsavdelning och redaktion och har under åren haft en mängd olika arbetsuppgifter.  Även han är värd en applåd.

De som vigt sitt liv åt ett och samma företag är ofta viktiga kulturbärare och stöttepelare, precis som de nya medarbetarna inspirerar till en utveckling av den rådande kulturen.
På våra familjesidor har vi mängder av personer som hyllas. Bland annat har VK varje dag ett porträtt på någon intressant, ofta en helt ”vanlig”, person som vi lyfter fram.
Dessa sidor är bland de mest lästa och uppskattade i VK.  Margith Norman, Bibi Karbin och Inger Nilsson jobbar med dem.

Vi värnar dessa sidor ömt och är glada för allt material våra läsare skickar till oss. På vk.se finns dessutom tusentals BB-bilder att titta på.
Är det något mer du vill se på våra familjesidor eller någon person du tycker vi borde porträttera? Hör av dig till oss. Maila till [email protected] eller ring 090-151190
——
Årshögtiden vid Umeå universitet hölls för en vecka sedan.
En fantastisk fest. Omkring 600 personer samlades och firade de unika prestationer som gjorts på Umeå universitet. Mängder av spännande och intressanta personer var samlade och att få sitta med var väldigt inspirerande.

Det har sagts förr och det tål att upprepas hur enormt viktigt Umeå universitet är för tillväxten i Umeå och vår region.  Men universitetet spelar även en viktig roll för den nationella och internationella forskningen. Det är värt att tänka på.

Två samtal till VK-redaktionen i veckan gjorde skillnad.
Det ena kom sent på lördagseftermiddagen till vår reporter Bertil Wallin.I luren fanns Ari Hallikainen, mannen som misstänks ha försvunnit med bärplockarnas pengar.
Nu ville han ge sin berättelse.
Det andra samtalet kom vid lunchtid i onsdags.
Nyhetschef Jessica Wennberg svarade och i luren fanns en person med inblick i mordet på den 57-årige mannen på Mariehem.
Samtalen var viktiga.
De gav oss värdefulla fakta i vårt nyhetsarbete.
Båda blev också toppnyheter i VK.

Kontakten med läsare är avgörande.
Utan er vore inte VK den tidning vi är idag.
Även ett litet tips kan göra skillnad och du kan ALLTID vara anonym. Våra källor är ALLTID skyddade.
Därför är jag extra glad när våra läsare hör av sig till oss. Det visar på ett förtroende.
Fortsätt gärna ringa, maila eller tipsa oss på annat sätt.
Och vem vet – tipset kan få genomslag i hela världen.
Fråga vår reporter Tom Juslin. 
I veckan fick han tips om gentlemannatjuven i Umeå som stal en dator av en professor.
Tjuven fick dåligt samvete när den insåg att datorn innehöll viktiga forskningsresultat och skickade  ägaren ett USB-minne med allt innehåll i datorn.
Nyheten om gentlemannatjuven sprids nu över hela världen.
Vietnam, Australien, Sydafrika, Qatar, Sydkorea och  USA är några av de länderna där artikeln fått genomslag.

Med vk.se har vi dessutom ett stort inflöde av kommentarer från läsarna. Även här hittar vi intressant information .
Hittills i år har har vi publicerat 140 000 kommentarer på vk.se.
Så har du något du vill berätta – tag kontakt med VK. Maila till [email protected], ring 090-151177 eller skicka ett sms eller mms till 72090. Som du ser ger det resultat.

Idag vid universitetets årshögtid installeras den nye rektorn Lena Gustafsson.
Det är en viktig händelse, inte bara för universitetet utan även för Umeå.
Där deltar även  Denis Mukwege från Kongo. Mukwege utses till hedersdoktor i medicin.
 I dagens VK intervjuvas den kongolenske läkaren om sitt arbete med våldtagna och traumatiserade kvinnor i det krigshärjade landet.
VK-reportern Kerstin Eriksson vittnar om en unik person.
– Han är uppfylld av sitt uppdrag att hjälpa kvinnorna och att världen ska inse vilka övergrepp som sker i Kongo.
– Sina egna behov sätter åt sidan, trots att han lever under hot.

En sådan person är värd att hyllas.

VK-reportern Owe Fredrikssons nyhet om att Balticgruppens ägare Krister Olsson hotar att dra sig ur
satsningar i Umeå efter att vänstern fått större inflytande i Umeå är en av årets hetaste lokala politiska nyheter.

Olsson säger om vänstern:
– De har varit emot nästan allt som Balticgruppen föreslagit och det är inget arbetsklimat som jag är beredd att acceptera, säger Olsson till VK.
Tamara Spiric, vänsterns gruppledare, svarar:
– Han väljer att bespotta demokratin bara för att han är så snuskigt rik.

På vk.se drog frågan genast i gång en massiv debatt och Umeborna är inte heller överens.
Antingen håller man på Olsson eller på Spiric.
Mot bakgrund av dessa båda uttalanden blir utvecklingen i Umeå de närmsta fyra åren extra intressant att följa.
Näringslivet behöver politikerna. Politikerna behöver näringslivet och just nu står Balticgruppen och vänstern flera mil från varandra. 
Om och vilka effekter det får för Umeås utveckling kommer VK självklart fortsätta att berätta om.

Sedan är det pinsamt att blivande kommunalrådet Tamara Spiric är så oinformerad.
På Facebook skriver hon att Krister Olsson äger Västerbottens Kuriren.
“Han brer ut sig om hur hemska (V) i är, detta i hans eget ägda tidning förståss utan att vi fått bemöta kritiken. JA, den som äger den bestämmer.”

Jag har svårt att tro att kommunalrådet Spiric är så okunnig som hon skriver.
Men om så är fallet är det värre.
Om ett blivande kommunalråd i Umeå inte har en aning om vilka som står bakom Umeås och Norrlands största dagstidning så blir jag orolig.
Fakta är att sedan 1978 ägs VK av stiftelsen VK Press, där har Krister Olsson inget inflytande alls. Stiftelsens huvudsyfte är att ge ut VK.
Samtidigt antyder hon att VK:s redaktion låter sig påverkas av Balticgruppen och Krister Olsson.

Tror Spiric verkligen att det är så vi bedriver journalistik? Att det är så vi bygger upp vår trovärdighet?
Nej, Tamara Spiric. Så fungerar det inte.
Det är inte heller möjligt för det blivande kommunalrådet att styra vad som ska publiceras.
Under en intervju i går med VK:s reporter Anders Brodin sa Spiric följande apropå Krister Olssons uttalanden i VK:
“Jag tycker det är osmakligt att han väljer att bespotta demokratin bara för att han är så snuskigt rik”.
Ett uttalande hon senare vägrade stå för.
Upprepade gånger under fredagen krävde det blivande kommunalrådet att VK skulle ändra och mildra uttalandet.
Självfallet gör vi inte det. Varför ska vi undanhålla VK:s läsare denna information?
Spirics agerande är allvarligt. Hon försöker pressa vår redaktion att agera så det passar henne.
Är det värdigt ett blivande kommunalråd?
Vi vet vad hon sagt till oss och det är vår skyldighet att publicera det.
Det Tamara Spiric håller på med är snarare en skymf mot VK:s journalister och det arbete vi bedriver.
VK:s redaktion agerar helt självständigt. Vi tar våra egna beslut och följer vår egna agenda.
Tror Spiric något annat är hon välkommen hit på ett besök.

—-
Vk.se når nya höjder.
I torsdags sattes nytt rekord med 158 045 besök. Det är en fantastisk siffra.
Men trots snöoväder och andra viktiga nyheter var det en liten talgoxe som toppade statistiken.
Nästan 14 000 klickade in på artikeln om fågeln som fastnat i ett galler.
Ewa Wilhelmsson och hennes son var snabba med mobilkameran och fångade talgoxen på bild och skickade den till VK
och vårt nummer 72090.

VK går framåt.
Den senaste räckviddsmätningen visar att VK når 2 000 personer fler jämfört med förra året.
Dagligen läser numera 96 000 personer VK.
När andra dagstidningar minskar sin räckvidd går vi mot strömmen och ökar antalet dagliga läsare.
I våras befäste vi samtidigt platsen som Norrlands största dagstidning och vk.se är Sveriges största nyhetssajt utanför storstäderna.
Allt detta är ett styrkebesked och ett uttryck för att det vi gör uppskattas av våra läsare.
Vi tackar för förtroendet!

Konkurrensen är nämligen stenhård, hårdare än någonsin.
Om man tittar historiskt har svensk lokalpress ställning varit tämligen ohotad och det har funnits en nästintill monopolsituation på många orter.

I dag är läget ett helt annat. Få branscher är så utsatta för konkurrens som mediebranschen.
Och aldrig tidigare har vi stått inför så stora utmaningar som vi gör just nu.

VK har skickliga lokala konkurrenter i Umeå och Västerbotten. Alla gör ett bra jobb och behövs.
Men det är inte främst mellan dessa konkurrensen råder.
Kampen står om din och andra läsares tid i ett samhälle som förändrats i grunden.
 
SVT Play, Google, Facebook är bara några av VK:s nya motståndare.
De och andra nationella och globala aktörer med massiva resurser i ryggen gör allt för att få din uppmärksamhet.
Det är så den nya konkurrensen ser ut och det ställer helt nya krav på oss som medieföretag.
 
Vi har dock en sak som de saknar. Lokal förankring.
De som leder dessa företag struntar i vad som är viktigt på Teg, i Nordmaling eller Sorsele.
De har heller ingen aning vad som händer på Arkitekthögskolan, på Idun, i fullmäktigesalarna eller på Umeå Arena. För dem är detta inte viktigt.
Men för VK är de lokala nyheterna de viktigaste av alla.
Det är den stora skillnaden.

Den glödande konkurrensen är bra. Vi gillar den. Den stimulerar oss och och du som läsare är den stora vinnaren.
Därför lägger vi ned mycket energi på att utveckla journalistiken i tidning och webb. VK Weekend och en ny hockeysite är två färska exempel.

Vi ska också att satsa på andra plattformar, exempelvis mobil och läsplatta och att finnas där du vill ha oss, när du vill ha oss.
 
VK har funnits i över hundra år, sedan 1900, och har blivit en vän för tusentals Umebor och andra i Västerbotten.
Vi har gjort det genom relevant, trovärdig och bra lokal journalistik, men också med underhållning, förströelse och en stund skön avkoppling.

När en ny tid formas lutar vi oss inte tillbaka bara för att vi är det ledande lokala medieföretaget.
I en tid av förändring gäller det att vara på hugget och den nya konkurrensen ger oss blodad tand.
Den får oss att vilja satsa ännu hårdare lokalt.

Det är med vrede vi konstaterar att ännu en grupp bärplockare ser ut att ha blivit förda bakom ljuset av cyniska svenska företagare.
De drabbade är fattiga bönder från Thailands landsbygd som åkt till Västerbotten för lånade pengar och slitit 16 timmar om dygnet. Nu står de där utan betalning. Lurade.

Jag blir arg och ledsen över att svenska företagare kan uppträda så hänsynslöst mot redan utsatta personer. Jag skäms å deras vägnar. Det är fel, det är ynkligt och det måste få ett slut.

VK:s reportageteam Bertholof Brännsträm och Torbjörn Jakobsson följde i somras den senaste gruppen drabbade bärplockare.
Gruppen de lärde känna bestod av vänliga och hårt arbetande människor, som skrattade, log och var tacksamma över sitt arbete.
De trivdes med det fysiskt krävande jobbet. De trodde att arbetet var mödan värt.

Thailändarna i Åsele kommer från den norra delen av landet, omkring 70 mil från Bangkok. Två månaders slit i de svenska skogarna skulle ge dem pengar för att ge sina barn en bättre utbildning, för att kunna köpa nya jorbruksredskap eller för att helt enkelt kunna unna sig saker de annars aldrig skulle ha råd med.

Dagarna i Västerbotten var långa och arbetsamma. Jobb från 04.30 till 18.30. Sju dagar i veckan. Stanna upp och betänk hur det måste ha kostat på att börja arbeta 04.30 och inte sluta förrän klockan slagit 18.30. Oavsett väder. Oavsett om de var trötta. Myggbett, skavsår, tappade tånaglar och andra skavanker har inte stoppat dem. Med gott mod har de plockat sina bär i trygg förvissning om att det skulle vara mödan värt.
Men som det nu verkar allt ha varit förgäves.

Ägaren till bärföretaget Lomsjö bär, Ari Hallikainen, har försvunnit. Pengarna lika så.
Kvar står de tidigare glada thailändarna utanför Åsele och undrar vad som hände.
– Vissa är apatiska och tittar rakt ut i skogen, andra är arga, berättar VK:s Torbjörn Jakobsson.

I bästa fall kan den statliga lönegarantin göra att de inte förlorar pengar.
Men någon lön ser de inte ut att få.
I mina ögon är de värda såväl sina pengar som all respekt. På vk.se får de också stöd av många.

Frågan är hur detta ekonomiska bedrägeri ska kunna stoppas i framtiden. Därom råder det delade meningar.
Vissa kräver att staten går in och stoppar utlänska bärplockare genom att göra allemansrätten exklusiv för svenskar.
Andra menar att bärföretagen ska kontrolleras hådare.
En sak är säker. VK kommer att fortsätta att hårdbevaka händeseutvecklingen för de drabbade bärplockarna i Åsele.