• En skolledare ringer VK:s reporter och försöker ta reda på vem i personalen som tipsat oss om allvarliga missförhållanden  på en skola i Umeå.
• En ledare vid universitetet ringer VK och ber oss avslöja vem som kontaktat redaktionen om att en student farit illa.
• En ansvarig vid Umeå kommun forskar efter våra källor efter en kritisk artikel.

Tre fall som visar att inte alla respekterar meddelarskyddet.

Att myndighetschefer kontaktar VK och forskar efter våra källor händer emellanåt. Detta trots att det är straffbart.
Det är givetvis allvarligt.
Meddelarfriheten regleras i Tryckfrihetsförordningen (TF), en av våra grundlagar. Där fastslås allas frihet att lämna uppgifter till media, även anonymt.
Rätten gäller inte minst offentliganställda och gäller även om uppgifterna omfattas av sekretess.
Det finns vissa begränsningar i lagen, exempelvis om uppgifterna har med spioneri eller landsförräderi att göra. I den privata sektorn kan dessutom meddelarfriheten begränsas genom speciella avtal.
Men i grunden är meddelarfriheten i Sverige stor.

Din och min rätt att kontakta media om brister, oegentligheter eller direkta olagligheter och myndigheters förbud att efterforska dessa källor är en viktig del i den svenska yttrandefriheten och ger svenska medier avgörande möjligheter att utöva sin granskande roll.
Detta är oerhört viktig att värna om. Det är en demokratifråga.
Jag tror också att de flesta delar den uppfattningen och förstår vikten av vår meddelarfrihet.

Många artiklar i VK skulle heller aldrig ha blivit skrivna om inte denna trygghet fanns för de som kontaktar oss. Flera av de granskningar vi gör bygger på uppgifter vi får från olika källor.
Men det är allvarligt när myndighetspersoner efterforskar våra källor. Dels för att uppgifter som bör komma fram riskerar att tystas ned. Dels för att medias möjligheter att gräva och granska begränsas.
I en ny medievärld är just den granskande och grävande journalistiken extra viktig.
Den unika journalistiken, den som sträcker sig längre än presskonferenser och snabba nyheter, är något som våra läsare vill ha mer av och är beredda att betala för.
Om myndigheter och andra försöker sätta krokben för detta, bland annat genom att efterforska våra källor, försvåras detta arbete.
Därför är upprätthållandet av meddelarfriheten inte enbart en demokratifråga, utan även en viktig framtidsfråga för medierna.

När VK får samtal om våra källor hänvisar vi konsekvent till meddelarskyddet.
Oftast möts vi då av hummanden.
– Ja, just ja ...
eller
– Förlåt, det tänkte jag inte på.
Små bagateller kan tyckas. Inget att bry sig om.
Men bakom vissa hummanden finns en övertygelse om att källan måste röjas.
Det arbetet får inte vara mödan värt.