VK har valt att inte publicera namnet på den politker som avslöjats för att ha kört bil berusad.
Enligt polisen hade mannen 0,6 promille alkohol i blodet och dömdes att betala 27 000 kronor i böter.
Flera personer ställer frågan varför VK inte publicerar politikerns namn.
När den här typen av händelser dyker upp är grundfrågan som ansvarig utgivare hurvida det finns ett oavvisligt allmänintresse att publicera namnet och vilka effekter en publicering kan få.
Det som hänt är allvarligt och politikern måste självfallet ta konsekvenserna av sitt handlande. Men att politikern kört rattfull leder inte per automatik till en namnpublicering.
I detta fallet rör det som om ett politiskt uppdrag en liten kommun. I sitt nämndearbete har politikern inte handlagt alkoholfrågor. Arvodet för hans uppdrag har varit 2 000  kronor per månad, långt ifrån något heltidsarvode.
Andra faktorer som alltid är viktiga att ta hänsyn till är personens familjeförhållanden. Finns barn i personens närhet som kan lida skada av en publicering?
I en liten kommun är den här typen av frågeställningar extra viktiga att ta hänsyn till. Det är inte som i en storstad, där man är en i mängden.
Skadorna av en namnpublicering kan bli det hårdaste straffet.VK:s stora genomslag kräver därför en ansvarsfull hållning.
Publiceringar av den här typen måste ske med försiktighet. Omgivningens nyfikenhet är inget vägande skäl för namnpublicering.
Beroende på hur ärendet utvecklas kan namnpublicering bli aktuell i ett senare skede, exempelvis om han själv väljer att berätta.
 

Det går inte att blunda.
Vare sig för tsunamis, twitter eller konservativa redaktioner. 
Bilderna när tsunamin rullar in och slår mot den japanska kuststaden Sendai saknar motstycke. Bilar, hus, människor … allt, allt tog vågen med sig.
Den tragedi och förödelse som kom i tsunamins spår påminner oss om det som hände 2005 i Thailand, i Ache, i Burma, Indien.

Men bilderna från Japan är unika. Något liknande har vi aldrig tidigare sett. Många liknar snarast en katastroffilm från Hollywood.
Några dagar efter tsunamin står kärnkraftverket i Fukushima i brand. 200 japanska hjältar offrar sina liv för att rädda landet från ännu en katastrof.
På VK har vår webbredaktör Jonas Redin rapporterat om dramat minut för minut. Filmer tagna av japaner på plats har setts av tusentals personer på vk.se.
Det unika är att filmerna hamnat på VK:s redaktion bara en liten stund efter att de tagits i Japan.
Bilderna nådde oss och den övriga världen främst via mikrobloggen Twitter. Via Twitter kom även mängder av andra ögonblicksskildringar, rop på hjälp och ren fakta.

När jag mitt i natten fick de första nyhetsflasharna från etablerade medier var det långt efter att jag hemma i köket via Twitter och min mobil kunde snappa upp vad som hänt.
På exakt samma sätt fick vi den första informationen från dramatiken i Libyen och Egypten.
Ögonvittne efter ögonvittne berättade om vad som hänt via sina mobiler, skickade informationen till sina vänner som i sin tur skickade dem vidare.
När de etablerade medierna nådde fram till området fick vi en bredare och mer komplett bild av det som hänt. Men som ögonblicksskildring är Twitter oslagbart.
Så ser den nya informationsvärlden ut. Den är blixtsnabb och ofta relevant. Men – den är sällan komplett.
De skickliga svenska journalister som på plats i Japan timma efter timma, ofta i direktsändning, gett oss en samlad bild av händelserna, dessa kan inte ersättas av exempelvis Twitter.
Vissa vill hävda att den information vi får via sociala medier är tillräcklig och minst lika trovärdig.
Jag delar inte den uppfattningen.

Skulle vi enbart förlita oss på dessa uppgifter riskerar felaktigheter att spridas som frön i vinden. För även här vimlar det av felaktigheter, lögner och rykten.
Uppgifter från sociala medier måste tas med en nypa salt.
Däremot utgör de ett nytt viktigt komplement i nyhetsarbetet.
Vi inom media får akta oss för att avfärda det nya, som exempelvis Twitter. Konservatism är ingen vinnande medieformel år 2011. 
Det är därför en självklarhet att jobba sida vid sida med exempelvis Twitter och inse dess överlägsenhet. Men vi måste också se dess svagheter.
De medieföretag och nyhetsredaktioner som lär sig detta är vinnare i framtiden.

Till sist: Att tipsa VK lönar sig. Flera avslöjanden den senaste veckan tack vare våra läsare. Fortsätt höra av er!
Skicka sms till 72090, mejla till [email protected] eller ring oss på 090-151177.
 

Vilket ansvar har VK för Umeås framtid?

Vilken ÄR Umeås framtid?

Frågorna aktualiseras inte minst just nu i debatten (eller bristen på den) runt satsningarna på ett Kulturens Hus.

På VK:s kultursida har Anders E Björkman gett sin syn.

Men kommunalrådet Lennart Holmlund (S) ondgör sig över att VK upplåter plats för honom.

Kommunalrådet går så långt att han hävdar att jag som ansvarig utgivare borde stoppa publiceringen av Björkmans debattartikel på grund av att den, enligt Holmlund, innehåller sakfel.

Jag blir bekymrad när jag hör den typen av argument.

Är det något vi behöver är det mer debatt, mer av ett öppet samtal, mer av åsikter som möts. Umeå har mängder av spännande och svåra framtidsfrågor att fundera kring.

En av dessa är Kulturens Hus.

Men det finns många fler.

Skolorna. Äldrevården. Näringslivsklimatet. Nya bostadsområden. Segrationen. Trafiken.

Bara för att nämna något.

VK:s politiske chefredaktör Ola Nordebo pekar i fredagens VK på vikten av att leva som vi lär. Nordebo skriver:

Inför kulturhuvudstadsåret 2014, med öppen källkod som ett bärande tema, har Umeå ett ansvar att klara av projekt under bevarande av demokratisk öppenhet och transparens. Men koden i Umeå ligger, kanske av gammal vana, ofta dold.?

Alla har vi ett ansvar för vår gemensamma framtid.

VK vill ta sitt ansvar, genom att låta debatten flöda, hitta nya infallsvinklar, lyfta fram viktiga frågor, göra granskningar och, inte minst, se till att många röster får plats, inte bara de som sitter på makten.

Frågan om Umeås framtid har ingen början, inget slut. Den ska ständigt föras.

Och det görs bäst med så stor öppenhet som möjligt.

Till sist: Lite sol, lite värme. Mer behövs inte för att få oss på gott humör. Våren är äntligen här.