Vilket gensvar, vilken respons!
Stort tack alla läsare för ert härliga engagemang i vår stora artikelserie
Ny tid – ny stad.
Själv har jag och mina kollegor fått mängder av spännande, konstruktiva och intressanta tankar kring serien och Umeås framtid.
Det råder inget tvivel om att Umeås framtid engagerar. Många!

En odelat negativ röst har dock kommit.
Den stod Umeås kommunalråd Lennart Holmlund (S) för. Han väljer att enbart lyfta fram de negativa reaktionerna han fått.
Väljer man den inställningen, sätter man sig på hyllan och slår ifrån sig när Umeborna verkligen tycker till, då gör man ett smärtsamt misstag.
Holmlund kunde istället ha sagt: – TACK Umebor. Spännande tankar, intressant kritik, vi ska lyssna till er.

För här har mängder av Umeåbor fått en vettig chans att ge sin EGEN bild av stadens framtid. Inte på det glättiga sättet, inte med syfte att applådera hejdlöst, utan på ett konstruktivt och framåtsyftande sätt.
Mängder av fakta samt positiva och negativa synpunkter har kommit fram i vår artikelserie.
Detta borde vare en guldgruva för vilken beslutsfattare som helst. 
Så Holmlund: uppskatta Umeåbornas engagemang istället för att enbart lyfta fram tjurskallarna.
Det vinner Umeborna på.

Och är det så att du inte har läst allt så skickar vi alla artiklarna till dig och dina ledarkollegor i de andra partierna.
Läs dem i sommar. Dra slutsatser.
Vänd inte ryggen mot Umebornas engagemang för sin stad!

Är det rätt av media att granska kungen? Eller ska vi låta statschefen vara i fred? Är det Hans Majestäts ensak om det skulle vara så att han gick på sexklubbar runtom i världen och kopplas till kriminella kretsar?
Självfallet ska vi granska vår monark. Gärna oftare och mer kritiskt. Den ytterst hovsamma och överdrivet vördnadsfulla bevakning som kungahuset fått genom åren är otidsenlig.
Själv uppskattar jag monarkin, med alla dess fel och brister. Men jag har väldigt svårt för den överdrivet höviska hållningen.
Lyckligtvis fick vi i tisdags för första gången på länge läsa och se en bra intervju med kungen. TT:s reporter Tomas Bengtsson ställde relevanta frågor till en till synes nervös och orolig svensk konung. Intervjun var proffsigt genomförd, utan fjäskande och mil från det tassande som exempelvis Sveriges Television stått och står för. Årligen har de följt kungahuset jorden runt utan att ställa en enda kritisk fråga. Det är inte trovärdigt. Och inte heller särskilt intressant.
Jag är därför glad att media intar en mer granskande hållning till kungahuset.
Men det finns en gräns som inte får passeras. En gräns bortom vilken allmänheten uppfattar bevakningen som alltför närgången och ihärdig. När det så kallade drevet börjar gå.
Vi är nära den gränsen nu.
Det är i mediedrevet risken finns för att såväl privata och som alltför intima uppgifter publiceras. Då är det varje ansvarig utgivare skyldighet att inte dras med, att ta ett steg tillbaka, ta sitt ansvar och fundera en extra gång kring publiceringen.
En alltför påträngande bevakning riskerar att flytta fokus från sakfrågan till media själv och dess behandling av statschefen.
Det vore olyckligt.
För aven om kungen nu vill att vi vänder blad är granskningen av kungahuset viktig, inte minst för dess egen trovärdighet.
Det är nödvändigt att reda ut Anders Lettröms, kungens nära vän, härröre med svensk maffia. Att maffian befinner sig så nära statschefen ställer allt på ända.Därför bör den intensiva granskningen fortsätta. Om än på ett balanserat och nyanserat sätt.