Väcka tankar och sätta avtryck

Av , , Bli först att kommentera 0

Ingen kommun i Sverige har så få invånare som Bjurholm.
Här bor endast 2 460 personer.
Det är lika mycket som vad Björklöven drar till Umeå Arena en vanlig dag.
Så frågan är: ska vi i media bry oss om de små kommunerna?
Svaret är: självklart ska vi det.

I veckan träffade jag ett 25 tal personer från kommunen (1 procent av befolkningen!) på ett möte i Bjurholms Wärdshus.
Där fanns kommunal-rådet Ingemar Nyman, Bo Nilsson, Margareta Bahlenberg, Kjell-Anders Persson, Lars Lindkvist, Claudia Wieczorek, Agneta Malmström, Per Lindkvist, Dagmar Schröder och flera andra.
De visade en optimism, en verklig tro att Bjurholm, trots alla svåra utmaningar, har en viktig roll att spela.
Ett exempel är företagandet. I denna lilla kommun finns över 300 företag. Därmed är Bjurholm ett av de företagstätaste i landet. Många företag startas av unga ivriga entreprenörer.

 Frågorna från publiken handlade mycket om hur Bjurholm ska synas i de lokala medierna. Flera ansåg att VK, VF, radio, tv och tidningen Västerbottningen inte satsar tillräckligt hårt på att bevaka allt som händer i kommunen.
– Här händer mycket som aldrig ni skriver om, var en allmän uppfattning.
Kommunalrådet Ingemar Nyman riktade också beröm.
– VK:s reporter Benny Stiegler är en skicklig reporter som jag väldigt nöjd med.

När jag tittar på statistik ser jag att VK har en hushållstäckning i Bjurholm på 53 procent. VF är näst störst. Vk. se:s sajt för Bjurholm har 400 000 besök under ett år. I vårt text-arkiv nämns ordet Bjurholm nästan 4 000 gånger per år.
Siffrorna är på samma nivåer även för våra övriga inlandskommuner.

Men statistik säger inte allt. Bjurholmsbornas upplevda känsla är nog så viktig.
Vi gör vårt yttersta för att ge Bjurholmsborna och alla andra en bra bevakning.
Men givetvis kan den bli ännu bättre. Det är också vår självklara ambition. 
En viktig uppgift för VK är dock inte enbart att finnas på plats då saker händer. Vi vill mer med vår journalistik.
Inte minst att det vi skriver ska väcka tankar och avtryck.
Vår genomgång i måndags kring lokalpolitikernas höga snittålder är ett sådant exempel.
Här har Bjurholm en ny utmaning.

Bli först att kommentera

Rasismens fula tryne

Av , , 13 kommentarer 6

”Du kan dra åt helvete. Skamligt att du inte vågar publicera hans namn eftersom han inte är svensk.”
”VK är feg. Du är feg. Skriv ut Tomtebomördarens namn. Det var ett invandrarsvin som gjorde det. Men er djävla censur är så beklämmande”.
Detta är två läsarröster – anonyma förstås – som inkommit efter att VK valt att inte publicera namnet på mannen på Tomtebo som i juli mördade sin sjuårige son.
Rasismens fula tryne syns här svart på vitt.
Gärningen är oförlåtlig, straffet motiverat.

Men framförallt är det en tragedi för de drabbade, för pojken som inte fick växa upp, för modern som förlorade sin son.
Ett familjedrama bortom det begripliga där endast fyra personer har direkt koppling till mordet. Pappan, mamman, sonen och pojkens mormor. Inga andra.

Mördaren har aldrig utgjort något hot utanför den lilla kretsen. Det var också det avgörande för mitt beslut som ansvarig utgivare att INTE publicera mannens namn.
Den rasistiska pöbeln skriker efter hans nationalitet. De vill använda hans invandrarbakgrund i sin propaganda.

Men det som avgör det publicistiska beslutet är allmänintresset.
 Det hade varit i allmänhetens intresse att publicera namnet, om mördaren hade utgjort en fara för en vidare krets.
Detta är helt i enlighet med de pressetiska regler som VK och andra tidningar har att följa.
Nu var detta inte fallet och därför var beslutet enkelt att ta.

VK och andra etablerade svenska medier har ett enormt ansvar i dessa frågor.
En etisk förslappning riskerar att utmynna i ett hårdare och brutalare Sverige.
Det innebär inte att vi ska vara fega men att vi har en etisk kompass som styr vad vi publicerar.
Tomtebo är ett exempel på detta. En namn- och bildpublicering av gärningsmannen skulle möjligen tillfredsställa vissa personers nyfikenhet, men det inte ge något nytt ljus över Tomtebodådet.

Tack vare skickliga reportrar på VK, inte minst Stefan Åberg, har vi i mängder av artiklar berättat om det som hände.
Våra läsare har fått en nyanserad och stark journalistik rörande mordet.
Det tycker vi på VK är viktigt.
Inte att ge rasister luft under vingarna.

13 kommentarer

Därför publicerar VK inte namnet

Av , , 20 kommentarer 3

VK publicerar inte namnet på den dömde för mordet på Tomtebo.

Idag fick mannen domen. 18 års fängelse för mordet på sin sjuårige son.
Mordet var ett tragisk familjedrama och gärningsmannen har inte varit en fara för andra än den närmsta familjekretsen.
Därför finns inte heller något allmänintresse att publicera namnet. Det är det viktigaste skälet att inte berätta hans identitet.

I de etiska regler som massmedia har att förhålla sig till finns detta tydligt beskrivet.  Där står det:: " Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse".

Mordet på Tomtebo saknar detta uppenbara allmänintresse. Att det finns en nyfikenhet att få reda på namnet är inget relevant argument för en publicering.

Att inte berätta hans namn har inte heller satt några hinder i vägen för vårt sätt att berätta om dådet. Våra reportrar har på ett nyanserat och förklarande sätt kunnat beskriva mordet utan att namnge honom.
Vår journalistik har därför inte blivit begränsande på grund vårt ställningstagande och VK-läsarna har inte gått miste om viktig information.
 

 

20 kommentarer

Korsorden i VK

Av , , 1 kommentar 0

Finns i ost. Två bokstäver.
Eller Järnstång. Tre bokstäver.
Korsord är balsam för hjärnan och en stund av lugn och ro. Det är också en institution i VK liksom
i många andra tidningar.
Därför är jag inte förvånad över reaktionerna vi fått de senaste dagarna ­efter att vi bytt kors­ordsleverantör
i VK.

Tidigare fick vi en del kritik för att Storkors-ordet på lördagar var för lätt.
Det korsordet gjordes av Göran Bergquist.
Vi valde därför att lägga oss på en lite svårare nivå när vi nu för ett par veckor bytte konstruktör av lördagskrysset.
Det ska ju förhoppningsvis erbjuda förströelse för hela helgen.
Efter bytet har vi fått en hel del reaktioner och man kan dela in dem i två läger – de som vill ha det gamla korsordet tillbaka för att de tycker att det blivit för svårt och så de som tackar för att de äntligen fått något att ”bita i”.

Signaturen En besviken VK-prenumerant skriver: ”Saknar Bergquists korsord. Det nya är inte ­roligt och man måste nog ­vara akademiker för att klara det.”
G Petterson skriver: ”Vi prenumererar på VK för korsordet och familje­sidan. Ändra omedelbart detta.”

Ett byte av korsords­konstruktör är en känslig sak, som lösare vänjer man sig vid ”sin” konstruktör, blir bekant med hur konstruktören tänker och många lösare har sina personliga favoriter.
Men vi kan bara hoppas att lösarna ger det nya krysset ett par veckors tillvänjning så att de upptäcker hur klurigt och roligt det är.

Mats i Vännäs skriver:
”Visst, några mindre bra vändningar förekommer, med ny konstruktör – nytt tänkande”.  
Kors-ordslösaren Greta och hennes man är nöjda med det nya. ”Vi gratulerar och hoppas att de flesta av lösarna gör det samma.”
För dem som tycker att det nya kors­ordet är för svårt rekommenderar jag vårt dagliga kors­ord – anagrammet på seriesidan. Det är ett lättare korsord och förhoppningsvis kan det fylla en lucka för någon som inte är nöjd med det nya.
Finns i ost … Svaret är OR.
Järnstång. Tre bokstäver. Svaret är givetvis TEN.

1 kommentar

Vännäs är på rätt väg

Av , , Bli först att kommentera 0

Det började med dramatik. Utanför Hotell Vännäs stod i går morse poliser på spaning. Inne i hotellet jagades inbrottstjuvar.

Ingen tjuv greps, tyvärr.

Tillsammans med VF:s chefredaktör Daniel Nordström och Västerbottningens vd Jonatan Hjort var jag ditbjuden till en morgonfrukost med representanter från Vännäs kommun och näringsliv.

När polisspaningen var avslutad diskuterade vi hur media bevakar Vännäs och hur kontakterna oss emellan kan bli bättre.

Mötet satte markören på något viktigt: hur ska mindre kommuner nå ut? Det gäller inte bara Vännäs. Bjurholm, Åsele, Dorotea? Listan kan göras lång. Alla har de samma problem.

I Vännäs tänker de klokt kring information. De arbetar med en uppsökande attityd, uppdaterar sin hemsida kontinuerligt, skickar ut kommuninfo i en snygg tryckt tidning, använder sociala medier, sätter upp affischer och annat.

Så jobbar en liten, modern kommunorganisation.

I Umeå kommun är situationen en annan.

De har mycket gratis i form av länets stora nav. Här finns av självklara skäl en intensiv mediebevakning från de stora redaktionerna.

För en liten kommun med begränsade resurser är det tuffare. Ansvaret att bevaka dessa vilar på redaktionerna, men kommunerna har också en hemläxa att göra.

Inte minst för sina kommuninnevånares skull. De kommuner som tror att det räcker med en hemsida och något enkelt utskick har inte riktigt förstått den tid vi lever i.

Ta intryck av Vännäs, är mitt råd. De är inne på rätt väg.

Till något helt annat.

Pressombudsmannen Ola Sigvardsson menar att journalisters privata inlägg på Facebook och Twitter ska granskas av Pressens Opinionsnämnd.

Jag håller inte med Sigvardsson.

Som journalist är du en offentlig person och det krävs givetvis eftertanke i det man säger och skriver, även som privatperson.

När journalister agerar i tjänsten är det självklart att de inlägg som görs omfattas av det pressetiska regelverket.

Men som privatperson måste en annan frihet finnas.

PO:s idé blir ett hinder för journalister att uttrycka en egen uppfattning.

Bli först att kommentera

Umeå är inte Haparanda

Av , , Bli först att kommentera 0

Ikea lyssnade på Umebornas locktoner.
Sida vid sida och triumferande stod i går Ikeas och Umeås ledning på lantbrukaren Berndt Thoréns tidigare ägor. Alla log och var stolta.
Där kossorna i dag betar vill Ikea ta emot bil efter bil med shoppingsugna kunder.
Umeås ledning har all anledning att vara nöjda. De har lyckats med vad Umeborna längtat efter i många år.
När VK i en stor undersökning i våras ställde frågan till Umeborna om vad de mest av allt längtade efter var svaret var att få hit Ikea.
Därför är det en historisk dag, en efterlängtad dag.
Vi sträcker ut näven och hälsar Kamprads bolag välkommen hit.
Men som ett tips till företaget: Umeå är inte vilken stad som helst. Det lär företaget snart upptäcka.
Ikeas satsningar i andra städer, inte minst den i Haparanda, har kantats av hyllningar. Jublet där visste inga gränser och succén har varit omtalad.
Men Umeå är inte Haparanda. Umeå är inte Sundsvall heller för den delen.
Umeå är Umeå.
Det här är en stad vars historia är präglad av långbänkar, heta debatter och hårda tag. Strider och heta diskussioner är mer regel än undantag.
Men Umeå är också en ung, pigg, vital stad full av iver att utvecklas. Jag är övertygad att det har påverkat Ikeas ledning.
Övervärderar vi då Ikeas satsning i Umeå?
Får besöksnäringen en ordentlig skjuts, blir det 500 nya jobb, klarar den övriga lokal handeln konkurrensen?
Det är viktigt att få svar på dessa frågor.
Jag vill även se vad kostnaden blir. Hur mycket kostar Ikea-satsningen Umeborna?
VK:s Ola Nordebo har rätt när han menar att Ikea i Umeå är viktigare för Umeborna än för mångmiljardkoncernen Ikea.
Med 17 varuhus i Sverige är inte Umeå någon avgörande satsning, mer en i mängden.
Trots detta förväntar vi oss öppenhet, fakta på bordet och tydliga tidtabeller. Lyckas ni med detta vinner företaget säkert Umebornas hjärtan.
I mitten av juli avslöjade VK:s reporter Ulf Meyer nyheten om Ikeas planer för Umeå.
Sedan dess har det varit locket på. Nu drar förhandlingar och samtal i gång på allvar mellan kommunen och företaget. VK ska med spänning bevaka detta.
Ikea är nämligen inte vilket företag som helst. Etableringen i Umeå är en symbolsatsning som visar att Umeå är med i matchen.
En match Umeå vill vinna.

Bli först att kommentera

Mer öppenhet – inte mindre

Av , , 4 kommentarer 6

Det var väntat men ändå small det bara till – debatten i veckan om kommentarer på tidningarnas nyhetssajter.

Och som det lät!

Men smällen blev felriktad.

Istället för att sätta krut på hur debatten på nätet på ett klokt sätt kan öppnas upp och bli bättre, blev det lite av en tävlan i vem som kan sätta bäst begränsningar.

Jag tycker det är synd.

Strävan måste ske i den andra riktningen. Vi behöver MER öppenhet, MER möjligheter för alla att komma till tals. Inte tvärtom.

Att avarterna måste bort är självklart. Påhoppen, de raljanta slängarna, rasismen. Inget av detta ska publiceras på någon sajt.

Nätet har dock varit en välsignelse för den öppna debatten.  Tänk tillbaka. För mindre än tio år sedan var det endast på debatt- och insändarsidorna läsarna fritt kunde ge luft åt sina åsikter.

Dessa sidor har sin självklara plats även idag. Men på VK har vi idag även hundratals lokala bloggare, tusen och åter tusen artikelkommentarer och superlokala anslagstavlor där vem som helst, när som helst, kan ge röst åt vad man tänker och känner.

Det stavas demokrati, yttrandefrihet,

Ingen kan uppriktigt mena att detta är en utveckling i fel riktning.

I debatten ges också en bild av att det mesta som skrivs i artikelkommentarer är ovidkommande trams. Det är fel. Många lägger kraft i att formulera en tanke, ge sitt eget perspektiv. Kommentarsfälten är ingen sophög av åsikter.

Att då backa och börja försvåra debatten, som exempelvis Aftonbladet gör, är därför fel väg att gå.

Jag är medveten om frågans svårigheter. Ett ännu större ansvar från vi som tar hand om läsarnas kommentarer är rimligt.

Men utvecklingen måste gå öppenhetens väg.

Jag svär inte på att VK i alla lägen agerat rätt. Med runt 200 000 årliga kommentarer är det orimligt att inte göra enstaka felbedömningar. Vi gör dock vårt yttersta och har alltid tagit ett ansvar för det som publiceras genom att förhandsgranska materialet. Det tycker jag är rakryggat.

I framtiden vill vi underlätta ytterligare, göra det tekniskt ännu enklare för de som vill vara med i debatten. Fler röster, både i tidningen och i de digitala publiceringskanalerna, är den utveckling vi vill ha i VK.

Att backa bandet, sätta hänglås här och där och försvåra debatten, är fel väg i en tid då världen öppnar sig allt mer.

 

4 kommentarer
Etiketter: