Krishantering och drev

Vilka bestämmer vad som står i tidningarna?
Frågan är rykande het. Inte minst bland ett antal ledande socialdemokrater som med emfas hävdar att det var media som satte kniven i ryggen på Håkan Juholt.
Exempelvis har tidigare partisekreteraren Marita Ulvskog sagt att journalisterna föraktat Juholt. Göran Greider hävdar att det varit en häxjakt
i media. Underförstått: borgerliga tidningar, dit VK räknas, har haft en dold agenda att avsätta Juholt, att den borgerliga pressens dominans påverkat utgången.
Det som hänt har varit exceptionellt i svensk politik. Då blir också bevakningen exceptionell.

Enstaka fel har begåtts och medias bevakning ska självklart diskuteras.
Men media har främst ägnat sig åt vad den ska – granskat och följt upp Juholts uttalanden och misstag.
Vad skulle annars media göra? Blunda?
Stefan Löfven och andra partiledare kan räkna med samma granskning om de tabbar sig.
Granskning har inget med partifärg att göra.
Vi minns alla Fredrik Reinfeldts misstag att utse ministrarna Maria Borelius, Cecilia Stegö Chilo. Både tvingades gå.
Socialdemokraterna måste nu dra slutsatser av sina egna misstag. 
Men om partiets analys av krisen ser ut som Ulv­skogs, Greiders och andra socialdemokraters, att lägga skulden för partiets kris på media och drevjournalistik, då kommer uppvaknandet om sin egen kris ta tid. Drevretoriken får inte blir en politiskt färgad reflex eller bli ett uttryck för medieförakt.
Greiders uttalanden antyder att det finns tidningsägare som lägger sig
i redaktionernas journalistik.
I min roll som ansvarig utgivare för Västerbottens Kuriren har jag aldrig blivit påverkad av tidningens ägare, stiftelsen VK-press, om vad som ska stå i tidningen.
Det vore dem främmande.  Respekten för redaktionernas självständighet är stor. Ägarnas viktigaste roll är att stötta tidningen så att den kan fortsätta bedriva bra journalistik, att genom lönsamhet ge möjlighet för utveckling.

Här har arbetarrörelsen begått misstag efter misstag.
I dag finns endast tre lokaltidningar i Sverige som har arbetarrörelsen som ägare. 1985 ägde de 22 tidningar.
Men att den borgerliga pressens dominans påverkat Juholtkrisen och redaktionernas arbete är inte bara en dålig analys.
Den är direkt felaktig och okunnig.