Respekt för media och Umeborna

Respekt.
Det är vad denna krönika handlar om.
Umeås högsta politiker, kommunalrådet Lennart Holmlund (S), menar att lokala media går fram med ”lögner”. Han hotar med bojkott.

Lögner? Enligt vem?

Debatten om relationen mellan media och politiker kan upplevas som ett bråk i en ankdamm. Men då kan det vara bra att lyfta blicken en aning.
New York Times berättade att Barack Obamas stab regelbundet får läsa sina citat – och ändra i dem. Media som inte accepterar detta kan inte alltid räkna med intervju.

Även i Sverige finns tydliga tecken från politiskt håll att allt mer vilja begränsa journalisters handlingsutrymme. Både genom lagstiftning, genom att vrida på fakta och använda sig av hot.
Därför är det viktigt att media markerar när det gått för långt.
Jag menar att Umeås kommunalråd gjort det.

Kommunalrådet talar om att bojkotta reportrar han ”inte litar på”.
På sin blogg namnger han reportrar han tycker skriver fel och tidigare i sommar röt Lennart Holmlund till Folkbladets reporter Anne Pettersson att hon skulle ”hålla käften” när hon ställde frågor som inte gillades.
Ett fullständigt oacceptabelt agerande från ett kommunalråd.

Media är inte här för att skriva om Holmlunds subjektiva sanning. VK kommer aldrig låta någon politiker välja vilka reportrar som ska bevaka dem.

Holmlunds senaste idé är att använda sig av Umeå kommuns hemsida för att berätta ”sanningen”. Som om den vore hans.
Vad säger alliansen, vänstern eller miljöpartiet om det? Eller Marie -Louise Rönnmark och Christer Lindvall (S) för den delen?

Helt orimligt, förstås. Umeå företräds inte av en åsikt. Det finns inte bara en sanning.

Det vore också klädsamt om kommunalrådet vågade publicera kritik och faktafel om det han skrivit på sin blogg och inte bara beröm.

Alla gör fel ibland. Även Holmlund.
Men han är ingen lögnare för det.
Hans agerande är dock inte respektfullt, vare sig mot media eller Umeborna.