Vi kan aldrig sätta punkt för Breivik

Av , , Bli först att kommentera 2

Prick klockan 10 idag kom domen mot Anders Behring Breivik.

Därmed sattes punkt för ett traumatiskt år. Ett år som plågat inte bara Norge utan även många, många andra.

Händelsen har också inneburit en extrem mediebevakning som inte liknar något vi tidigare sett.

Jag var själv på VK.s redaktion den 22 junli förra året då de första nyhetsflasharna kom om att ett sprängdåd inträffat i centrala Oslo.

Kommer så väl ihåg hur vår reporter Anders Wynne påkallade allas uppmärksamhet att detta kunde vara större och hemskare än vi kunde ana. Omedelbart sattes ett intensivt nyhetsarbete igång på VK.

På samma sätt som alla andra redaktioner släppte allt annat och satte in resurser för att bilda sig en uppfattning. Vi fick snabbt in vittnesmål från Umebor som befann sig i centrala Oslo och som kunde berätta om hur de satt på kafeér när fönsterrutorna krossades av tryckvågen.

I det läget var Anders Behring Breiviks namn inte känt. Spekluationerna rörde sig främst om att det var ett terrorattentat med internationella kopplingar.

Några timmar senare briserade den chockartade nyheten om Utöja. På kvällen dök för första gången Breiviks namn upp. Efter att han gripits av den norska polisen blev hans identitet snabbt känd. VK valde då att publicera hans namn, vilket vi fick kritik för av vissa.

Mot bakgrund av höndelsen dignitet var det dock en självklarhet. Det fanns inga tvivel om vem som var gärningsmannen.

VK har noga följt rättegången. På vk.se har vi haft liverapportering i samarbete med TT. Vi har undvikit att glorifiera Breivik. Hans gester med knuten näve och högerextremistiska uttalanden har vi inte gett någon framträdande plats.

Det vore fel att låta Breivik använda rättegången, med världspressen på plats, till att marknadsföra sina extrema åsikter. Att hitta rätt balans i bevakningen har varit viktigt.

Å ena sidan berätta tillräckligt för att göra brottet, om möjligt, bekripligt. Å andra sidan inte ge Breivik utrymme för sina vidriga åsikter och sympatier.

Nu är hans straff fastslaget. Debatten om det var tillräckligt hårt är redan igång.

Vi kommer aldrig kunna sätta punkt för Brevik.

 

Bli först att kommentera

Granska forskningen

Av , , Bli först att kommentera 4

Kvittojournalistiken är igång med besked.
Överdådiga middagar, vinprovningar, spabehandlingar – allt på skattebetalarnas bekostnad.

Nyheterna om myndigheters excesser för våra skattepengar kommer slag i slag.
Avslöjandena har gjorts av Dagens Nyheters reporter Mattias Carlsson. Artiklarna handlar inte så mycket om summornas storlek som om förtroende, principer och respekt för allas våra pengar.

Den första som fått ta konsekvenserna är Tillväxverkets generaldirektör Christina Lugnet. Hon föll inte på summan storlek utan på att förtroendet saknades.
Nu riktas ljuset hårt mot forskningsvärlden. Stiftelsen strategisk forskning har använt miljonbelopp på fina fester med dyra festfixare. De har struntat i att göra upphandlingar och mörkat i bokföringen. Det rör givetvis upp känslor hos många hårt arbetande forskare.

Professor Thomas Edlund vid Umeå universitet säger till DN:
-    Det är klart man blir upprörd, det är ju skattemedel. Som forskare har man en begränsad budget och det finns inte på banan att man kan bete sig så här.
Många forskningsprojekt lever med små medel så det är lätt att känna sympati för Edlund.

Idag sitter stiftelsen på nio miljarder kronor, pengar de fått från löntagarna.  Årligen används 500-600 miljoner kronor till olika projekt.
Nästa steg i granskningen bör fokusera på vilka forskningsresultat som kommit fram under de 18 år som stiftelsen jobbat.
Vilka projekt har fått pengar? Vilka har lyckats och misslyckats – och varför? Hur ser resultatet egentligen ut? Hur har pengarna, som kommer från oss skattebetalare, använts?

Ola Theander, tidigare chefredaktör på Norran, skriver om detta på sin blogg olatheander.wordpress.com/, vikten av en djupare granskning av hur forskningspengarna använts. Den granskningen är svårare att göra än att ta fram kvitton. Den kräver både kunskap och stora resurser. Men den är minst lika viktig.

Till sist: till sist kom sommaren och värmen. Att många av oss redan börjat jobba må vara hänt. Det är ändå underbart.

Bli först att kommentera

Därför skriver vi om olyckan

Av , , 5 kommentarer 9

 I dagens VK berättar vi om hur passagerare på det fullsatta tåget satt fast i tre timmar efter en olycka på Botniabanan söder om Umeå.  Anledningen till stoppet var att tåget kolliderat med en person.

Allt tyder på att det var ett tragiskt självmord.

 
VK är ytterst restriktiv att berätta om självmord. 
Skälet är att självmord ytterst sällan har något allmänintresse. Den tragedi som drabbar anhöriga måste respekteras. 
Undantag från den regeln är exempelvis om självmordet orsakar konsekvenser för många utanför familjekretsen.
Olyckan i helgen var ett sådant tillfälle. 
 
Passagere på tåget förstod själva att en olycka inträffat och informerades senare av tågpersonalen om att en person blivit påkörd. 
Vissa chockades av händelsen. Trots detta fick ingen något stöd. 
De enda som fick hjälp var personalen, via sin arbetsgivare Botniatåg.
 
Frågan är vem som har ansvaret för chockade passagerare? Botniatåg menar att det är räddningstjänstens ansvar. Räddningstjänsten hänvisar till Botniatåg.
Det råder uppenbarligen viss förvirring. 
VK vill med artikeln visa att det saknas rutiner för att ta hand om passagerare som drabbats. Vems är ansvaret?
Av det skälet väljer vi att berätta om helgens tragiska händelse.
 
5 kommentarer