Vissa saker är desamma

Sätter mig i bilen i Umeå och riktar strålkastarna mot fjällen.
De sista tio milen från Dorotea till det ändlöst vackra Borgafjäll är en resa i barndomen, en resa i en tid som flytt.
Minnen flyger förbi. Från uppväxten i Dorotea, granne med apotekaren Jönsson, VK:s lokalredaktör Eliasson och Sikströms sportbutik, ner genom samhället mot begravningsplatsen där farmor och farfar ligger och sedan ut på de ändlösa raksträckorna mot fjällen i nordväst.
Passerar Avaträsk, Ormsjö, Högland, Storbäck, Risbäck. Då livliga byar. I dag betydligt tystare. 
Passerar släktens hjärta i Lövsjö med Gunnar, Elsy, Siri, Karl-Erik.
Minnena därifrån är många. Minns Televerkets rikstelefon som stod i farstun, de spännande berättelserna om fjällvittra, morfars milslånga vandringar i fjällskogen, dofterna, det hårda arbetet i skogen, mormors stuvade makaroner och fläsk, postväskan på eftermiddagen nere vid stora vägen med dagens VK.
Det är bilder man bär med sig livet ut.
Fyrtio år har passerat men vissa saker är, trots allt, ändå desamma. 
Beroende på busstiderna får mina kära släktingar i Lövsjö fortfarande sin VK med postväskan på eftermiddagen.
De 600 mil våra tidningsbud dagligen avverkar motsvarar sträckan Umeå–Gambia, i västra Afrika. Det säger något om vilken gigantisk logistisk utmaning det är att distribuera tidningen.
Det absoluta flertalet av VK:s läsare har sin tidning till morgonkaffet och så ska det förbli.
Postväskan i Lövsjö är ett undantag. Tillsammans med några få andra tillhör mina släktingar de yttersta hushållen i vår distributionskedja, de som får sin tidning sent på dagen. Jag vill rikta ett tack till dessa för deras förståelse.
Till sist:
Tipsar alla att läsa Expressens Thomas Mattssons blogg (bloggar.expressen.se/thomasmattsson) om nya ogenerade försök att i grundlagen begränsa tryckfriheten för media. Kungens egen jurist står för det senaste utspelet.
Diskutera gärna medias etik, ifrågasätt, kritisera. Använd sedan det fungerande pressetiska systemet till att reglera övertramp.