Bråket om konstverket väcker viktiga frågor

Vi ska vara glada att det är drygt ett år kvar.

Det som har hänt den senaste veckan klär nämligen inte en kulturhuvudstad.

Det klär ingenting.

Politikers försök att censurera konst platsar inte i en demokrati.

Under mina tolv år i Umeå har jag aldrig mött ett sådan ilska från Umeborna.

 

Det som har hänt är följande. Efter knappt två års planerande av den nya tunneln/konstverket till Umeå C, efter diskussioner mellan politiker, konstnärer, tjänstemän, fattades ett enigt beslut hur det skulle se ut.

Men.

I sista stund tejpades en mening över. Man ville inte att allmänheten skulle se. De kunde missförstå. De kunde tro att det var en uppmaning till klotter.

VK:s redaktion har överösts av arga, besvikna och ledsna reaktioner över agerandet från toppolitikerna Hans Lindberg och Lennart Holmlund, båda (S).

Det var Lindberg som ville asfaltera över Sara Lidmans ord: ”Skriv något på väggen så att andra får veta hur du har det.” Senare ändrade man till att tejpa över orden och timmarna innan invigningen kastades även tejpen.

 

Då var dock skadan redan skedd. Man hade redan gett sig på en konstnärs verk, en demokratisk process.

Det är just detta som varken Lindberg eller Holmlund förstår.

I stället dribblar de in sig i ett resonemang om 

i vilket ögonblick ett konstverk är att betrakta som censurerat.

 

Efter bästa förmåga har de försökt lägga skulden på medier och frenetiskt försökt flytta fokus från huvudfrågan: Vem tog beslutet, när och varför?

De senaste dagarna har visat att Hans Lindberg ljög. Det var han själv som tog beslutet, inte tjänstemännen som han först påstod. Han har nu bett om ursäkt flera gånger, det ska sägas till hans försvar.

 

Fallet med konstverket Lev! väcker principiellt viktiga frågor om toppolitikers syn på demokratiska processer, yttrande- och konstnärsfrihet.

Därför har VK bevakat denna fråga hårt.

Lev! är en fantastisk ny del av Umeå.