Skärpning!

Går det att stop­pa?

Ja, till viss del.

Näs­tan dag­li­gen får jag sam­tal och mejl från lä­sa­re vars kom­men­ta­rer vi valt att inte pub­li­ce­ra.

De för­står inte att de på­hopp de gör ska­dar män­ni­skor.

På VK ser vi nät­ha­tet dag­li­gen och vi stäl­ler oss ofta frå­gan: vil­ka är de som skri­ver? Hur tän­ker de? De är all­tid ano­ny­ma, och ofta fyll­da av hat.  

 

VK:s re­dak­tion läg­ger ned ett om­fat­tan­de ar­be­te på att läsa dessa för att und­vi­ka att de pub­li­ce­ras. Det är tid vi hell­re läg­ger på att be­dri­va an­ge­lä­gen jour­na­li­stik. 

Än så län­ge har vi valt att tillå­ta ano­ny­ma kom­men­ta­rer som vi grans­kar in­nan de pub­li­ce­ras. Vi fö­re­drar sig­ne­ra­de åsik­ter, men sä­ger ja till de ano­ny­ma som är re­le­van­ta. Att skri­va ano­nymt är i vis­sa si­tu­a­tio­ner fullt be­grip­ligt. Inte minst för att und­vi­ka at­tac­ker från nät­mob­ben. 

Ut­by­te av åsik­ter är vik­tigt i en öp­pen de­mo­kra­ti. En bra de­batt le­der till ett bätt­re sam­hälls­kli­mat. 

De fles­ta som skri­ver är ock­så se­riö­sa och väl­for­mu­le­ra­de. 

Pro­ble­met är nät­mob­ben. En grupp per­so­ner som ska­dar mer än de för­står. 

På VK fly­ter de upp till ytan så fort vi ex­em­pel­vis skri­ver om in­vand­ra­re, 

sa­mer eller ho­mo­sex­u­el­la.

De hop­par gär­na på lo­ka­la po­li­ti­ker. De för­vräng­er fak­ta, spri­der lög­ner och skräm­mer 

i värs­ta fall dem som vill föra en se­riös de­batt till tyst­nad. 

 

Allt of­ta­re tving­as vi stänga av möj­lig­he­ten till att kom­men­te­ra, när de­bat­ten spå­rar ur.

För oss är det i läng­den en ohåll­bar 

si­tu­a­tion. 

Om nät­ha­tet väx­er kom­mer ty­värr även VK be­grän­sa möj­lig­he­ter­na till ano­ny­ma kom­men­ta­rer och en­dast tillå­ta de som står med sitt namn. 

Det är inte me­nings­fullt att han­te­ra en mobb som sak­nar re­spekt för en sak­lig de­batt. 

Vårt vik­ti­gas­te an­svar gäller dem som är se­riö­sa, de som an­sträng­er sig. 

 Som Me­die­värl­dens Axel An­dén klokt ut­tryck­te det: 

”Att en per­son slu­tar ut­tryc­ka sina åsik­ter i räds­la för på­hopp är en stör­re för­lust för ytt­ran­de­fri­he­ten än om ald­rig så många ano­ny­ma troll inte tillåts an­vän­da de se­riö­sa me­di­er­na för att väd­ra sitt hat.”

Skärp­ning!