Vi måste bli kaxigare

Av , , 4 kommentarer 10

Jag bor inte i Umeå. Jag bor i Norrland.

I varje fall om man lyssnar på riksmedierna.

Jag är nog inte ensam om att störa mig på hur Norrland klumpas ihop i medierapporteringen.

Norrland utgör 59 procent av Sveriges yta. Förvisso bor här endast 12 procent av befolkningen, men ändå? Vi ska inte acceptera att bli behandlade som ett kollektiv av slentrianmässiga redaktörer i Stockholm.

Tänkte på det senast häromdagen när nya säsongen av Idol i TV4 startade. Speakerrösten sa att delfinalerna hålls i Malmö, Linköping, Stockholm och i – Norrland!

Var tog Svealand och Götaland vägen?

Hur många gånger har vi inte hört hur programledare säger att de ska bege sig av till Norrland. Ungefär som att de ska ut på en expedition.

Bilden av Norrland är skev. Bilden av Umeå och Västerbotten likaså. Det vilar en exotism över denna landsända som riksmedia bidrar till att förstärka. Förändringen av denna bild kommer inte att ändras av stockholmarna. Det är en kamp vi själva får föra. Vi måste bli kaxigare!

Därför är exempelvis Grand-dagarna som Region Västerbotten årligen håller i Stockholm viktiga för att visa vår bredd och vårt kunnande.

Även våra ledamöter i riksdagen, andra politiker, universitets-, näringslivs- och kulturpersoner, lokala medier och inte minst du och jag måste hjälpas åt.

Kunnandet om Norrlands geografi är det också lite si och så med. I SVT:s Rapport i söndags kallade den erfarne programledaren Lisbeth Åkerman Malå för Malö i 18-sändningen.

Sådant kan man kanske le åt.

Det stör mig dock att inte ens en erfaren programledare i SVT:s viktigaste nyhetsprogram kan Norrlands geografi bättre.

Som gammal orienterare är jag nämligen lite stingslig när det gäller geografi.

 

 

4 kommentarer

Låt det aldrig inträffa igen

Av , , Bli först att kommentera 0

Mordet vid Umeå central-station den 22 juli förmörkar det sommarfagra Umeå.
Det som aldrig får ske blev verklighet. En 22-årig kvinna skjuts ned på öppen gata. Springer för sitt liv, faller till sist ned och dör på perrongen.
Hur kunde denna tragedi ske?
Mordet är inte bara en sorg för familjen, hennes vänner och de som bevittnade händelsen. Det är även en sorg för Umeå som stad och ett uppvaknande om att det finns vapen i händer på personer som aldrig ska ha dem. Mordet har skakat Umeå och att döma av läsandet på vk.se har artiklarna berört många.

Publicistiskt är det vanskligt att bevaka allvarliga brott. Flera befinner sig ofta i ett chocktillstånd vilket innebär att hänsynstaganden mot anhöriga, vittnen och andra personer är extra självklara.
Att både ta ansvar för det publicistiska uppdraget och visa respekt mot de som blivit utsatta är i dessa situationer oerhört viktig. Det är detta som kallas pressetik.
Vår ambition är alltid att klara denna balansgång. Det är därför vi är journalister.

Dock händer det att vi får kritik. En förälder reagerade exempelvis på att vi pratat med ett vittne som var under 18 år.
Jag har respekt för synpunkten samtidigt som det är viktigt att säga att vi intervjuade väldigt många till de över 70 artiklarna om mordet. Allt för att kunna ge en saklig och bra bevakning. Även polisen har haft nytta av våra artiklar.
Det är av stor vikt att VK:s läsare får en allsidig och bred information om brottet och hur utredningen fortlöper, speciellt i detta fallet då mordet skedde på en öppen gata mitt i Umeå.
Lyckligtvis ser mordet ut att lösas och att de anhöriga får veta hur det ofattbara kunde ske.
Låt det aldrig inträffa igen.

 

Bli först att kommentera

Rasismens ansikte i vardagens Umeå

Av , , 5 kommentarer 12

Umeå – den ”toleranta staden”

Det fick jag höra när jag flyttade hit för tretton år sedan.

Så har jag också upplevt staden, som en stad som välkomnar sina nya ortsbor. En stad med öppet sinne för olikheter.

Efter händelsen där en ung kvinna bördig från ett annat land och annan kultur, förolämpats, förnedrats till tårar vid en busskur i centrala Umeå på grund av sin bakgrund, så ställer jag

mig frågan om uttrycket verkligen stämmer. Är vi verkligen så toleranta?

Att den attackerande kvinnan var berusad, eller påverkad av något annat, saknar betydelse i sammanhanget. Tolerans och respekt sitter djupare än en persons berusning

Om jag mötte den unga trakasserade kvinnan skulle jag fråga vad hon tänker och känner om Umeå. Jag skulle fråga hennes familj och släktingar hur de ser på en framtid här.

Finns det någon som tror att de känner sig trygga i Umeå, välkomna, att det är den plats på jorden där de vill fostra sina barn?

Jag har aldrig skämts så mycket över den ”toleranta staden” som när jag fick berättat vad som hände den utsatta unga kvinnan.

Det som gör mig extra ledsen är att ingen – utom en – försökte stoppa trakasserierna. Många såg ju det som hände mitt i lunchrusningen.

Är vi så fega? Eller bryr vi oss inte tillräckligt?

Kvinnan och hennes barn har sina liv här. De är precis lika mycket Umeåbor som Lennart Holmlund (S), Anders Ågren (M) och andra toppolitiker som på sociala medier så flitigt kommenterar allt de tycker är viktigt.

Jag hade önskat att de lokala partiföreträdarna snabbt klivit fram och markerat.

Men inte ett ord har hörts från dem ännu.

Vad gör ni för att stoppa rasismen i Umeå? Reagera! Berätta!

Tack till Kent Johnsson som stoppade trakasserierna, som visade prov på civilkurage.
Om Umeå ska förtjäna epitetet den toleranta staden får vi inte vika en tum i den här frågan.

Inte ens en millimeter.

Alla, oavsett bakgrund, ska känna sig hemma i Umeå.

I dag gör inte alla det.
5 kommentarer