Rasismens ansikte i vardagens Umeå
Umeå – den ”toleranta staden”
Det fick jag höra när jag flyttade hit för tretton år sedan.
Så har jag också upplevt staden, som en stad som välkomnar sina nya ortsbor. En stad med öppet sinne för olikheter.
Efter händelsen där en ung kvinna bördig från ett annat land och annan kultur, förolämpats, förnedrats till tårar vid en busskur i centrala Umeå på grund av sin bakgrund, så ställer jag
Att den attackerande kvinnan var berusad, eller påverkad av något annat, saknar betydelse i sammanhanget. Tolerans och respekt sitter djupare än en persons berusning
Om jag mötte den unga trakasserade kvinnan skulle jag fråga vad hon tänker och känner om Umeå. Jag skulle fråga hennes familj och släktingar hur de ser på en framtid här.
Finns det någon som tror att de känner sig trygga i Umeå, välkomna, att det är den plats på jorden där de vill fostra sina barn?
Jag har aldrig skämts så mycket över den ”toleranta staden” som när jag fick berättat vad som hände den utsatta unga kvinnan.
Är vi så fega? Eller bryr vi oss inte tillräckligt?
Kvinnan och hennes barn har sina liv här. De är precis lika mycket Umeåbor som Lennart Holmlund (S), Anders Ågren (M) och andra toppolitiker som på sociala medier så flitigt kommenterar allt de tycker är viktigt.
Jag hade önskat att de lokala partiföreträdarna snabbt klivit fram och markerat.
Men inte ett ord har hörts från dem ännu.
Vad gör ni för att stoppa rasismen i Umeå? Reagera! Berätta!
Tack till Kent Johnsson som stoppade trakasserierna, som visade prov på civilkurage.
Om Umeå ska förtjäna epitetet den toleranta staden får vi inte vika en tum i den här frågan.
Inte ens en millimeter.
Alla, oavsett bakgrund, ska känna sig hemma i Umeå.
Senaste kommentarerna