Låt det aldrig inträffa igen

Mordet vid Umeå central-station den 22 juli förmörkar det sommarfagra Umeå.
Det som aldrig får ske blev verklighet. En 22-årig kvinna skjuts ned på öppen gata. Springer för sitt liv, faller till sist ned och dör på perrongen.
Hur kunde denna tragedi ske?
Mordet är inte bara en sorg för familjen, hennes vänner och de som bevittnade händelsen. Det är även en sorg för Umeå som stad och ett uppvaknande om att det finns vapen i händer på personer som aldrig ska ha dem. Mordet har skakat Umeå och att döma av läsandet på vk.se har artiklarna berört många.

Publicistiskt är det vanskligt att bevaka allvarliga brott. Flera befinner sig ofta i ett chocktillstånd vilket innebär att hänsynstaganden mot anhöriga, vittnen och andra personer är extra självklara.
Att både ta ansvar för det publicistiska uppdraget och visa respekt mot de som blivit utsatta är i dessa situationer oerhört viktig. Det är detta som kallas pressetik.
Vår ambition är alltid att klara denna balansgång. Det är därför vi är journalister.

Dock händer det att vi får kritik. En förälder reagerade exempelvis på att vi pratat med ett vittne som var under 18 år.
Jag har respekt för synpunkten samtidigt som det är viktigt att säga att vi intervjuade väldigt många till de över 70 artiklarna om mordet. Allt för att kunna ge en saklig och bra bevakning. Även polisen har haft nytta av våra artiklar.
Det är av stor vikt att VK:s läsare får en allsidig och bred information om brottet och hur utredningen fortlöper, speciellt i detta fallet då mordet skedde på en öppen gata mitt i Umeå.
Lyckligtvis ser mordet ut att lösas och att de anhöriga får veta hur det ofattbara kunde ske.
Låt det aldrig inträffa igen.