Det var väntat men ändå small det bara till – debatten i veckan om kommentarer på tidningarnas nyhetssajter.

Och som det lät!

Men smällen blev felriktad.

Istället för att sätta krut på hur debatten på nätet på ett klokt sätt kan öppnas upp och bli bättre, blev det lite av en tävlan i vem som kan sätta bäst begränsningar.

Jag tycker det är synd.

Strävan måste ske i den andra riktningen. Vi behöver MER öppenhet, MER möjligheter för alla att komma till tals. Inte tvärtom.

Att avarterna måste bort är självklart. Påhoppen, de raljanta slängarna, rasismen. Inget av detta ska publiceras på någon sajt.

Nätet har dock varit en välsignelse för den öppna debatten.  Tänk tillbaka. För mindre än tio år sedan var det endast på debatt- och insändarsidorna läsarna fritt kunde ge luft åt sina åsikter.

Dessa sidor har sin självklara plats även idag. Men på VK har vi idag även hundratals lokala bloggare, tusen och åter tusen artikelkommentarer och superlokala anslagstavlor där vem som helst, när som helst, kan ge röst åt vad man tänker och känner.

Det stavas demokrati, yttrandefrihet,

Ingen kan uppriktigt mena att detta är en utveckling i fel riktning.

I debatten ges också en bild av att det mesta som skrivs i artikelkommentarer är ovidkommande trams. Det är fel. Många lägger kraft i att formulera en tanke, ge sitt eget perspektiv. Kommentarsfälten är ingen sophög av åsikter.

Att då backa och börja försvåra debatten, som exempelvis Aftonbladet gör, är därför fel väg att gå.

Jag är medveten om frågans svårigheter. Ett ännu större ansvar från vi som tar hand om läsarnas kommentarer är rimligt.

Men utvecklingen måste gå öppenhetens väg.

Jag svär inte på att VK i alla lägen agerat rätt. Med runt 200 000 årliga kommentarer är det orimligt att inte göra enstaka felbedömningar. Vi gör dock vårt yttersta och har alltid tagit ett ansvar för det som publiceras genom att förhandsgranska materialet. Det tycker jag är rakryggat.

I framtiden vill vi underlätta ytterligare, göra det tekniskt ännu enklare för de som vill vara med i debatten. Fler röster, både i tidningen och i de digitala publiceringskanalerna, är den utveckling vi vill ha i VK.

Att backa bandet, sätta hänglås här och där och försvåra debatten, är fel väg i en tid då världen öppnar sig allt mer.

Det pågår en febril debatt kring kommentarer på nätet.

Aftonbladet, DN och Expressen har i dagarna förändrat och stramat upp möjligheten att kommentera artiklarna på sina hemsidor.

Det en given utveckling. Artikelkommentarerna har på vissa håll spårat ur.

Att ha kommentarsfunktioner utan förhandsgranskning och utan identifiering har visat sig inte fungera.

Aftonbladets chefredaktör Jan Helin sa i Godmorgon Sverige i SVT i morse att det händer det någonting när människor får chans att nå många och samtidigt vara anonyma. Helins beskrivning känns igen på de flesta tidningsredaktioner. Hat, påhopp, rasistiska kommentarer och annat som aldrig borde publiceras bubblar fram i anonymitetens namn. Detta måste få ett stopp.

AB inför därför ett system som innebär att alla som skriver kommentarer måste vara signerade/identifierade.

Expressen väljer en annan väg och inför en förhandsgranskning och stoppar möjligheten att kommentera vid vissa typer av artiklar.

VK har till skillnad från dessa tre jättar i tidningsSverige hela tiden valt att själva förhandsgranska alla kommentarer. Vi har valt den linjen av flera skäl.

- Vi vill ha kontroll över kommentarerna. Det är en ansvarsfråga. Att själva läsa alla de omkring 500 dagliga kommentarerna tar tid, men vi menar att det är en investering i vår trovärdighet att ha det systemet.

- Vi får en bättre känsla över hur läsarnas tänker och argumenterar

- Vi får tips till reportage och annat via artikelkommentarerna

För oss är öppenhet viktigt. Det ska vara lätt och snabbt att få göra sin stämma hörd. Ju fler hinder vi bygger in i systemet desto mindre debatt blir det.

Det finns dock problem även med vårt upplägg. Tonen i många av de kommentarer vi får är ofta negativ. Jag är helt säker på att bilden man får av att läsa kommenterarena på vk.se inte alltid är representativ för stämningsläget rent allmänt.

Samtidigt vill jag lyfta fram de som verkligen anstränger sig för att föra en vettig diskussion och argumenterar för sin åsikt. Det är vanligare än vad många tror. Debatten i vissa frågor håller hög nivå och bidrar positivt.

Det händer att kommentarer som aldrig borde ha publicerats slinker igenom. När vi får kännedom om dem avpubliceras de. Vi för en daglig diskussion kring detta på vår redaktion.

Det finns tyvärr ingen perfekt lösning för artikelkommentarer på nätet.

Även på VK har vi tittat på andra lösningar, exempelvis att kräva identifiering av den som skriver.

I nuläget väljer vi att fortsätta med det system vi har. Men vi följer den utveckling som sker och är beredda att göra justeringar framöver.

Jag går längs en smal stenig stig och på båda sidor om mig reser sig nästan lodräta bergsväggar 300 meter rakt upp i skyn.

Impros Gorge är Europas djupaste ravin och löper ut i sydlig riktning i närheten av det mäktiga 2,453 meter höga bergsmassivet Lefka Ori på Kreta.
Omgivningen är majestätisk och det vilar ett lugn i vandringen, en fridfullhet långt från den stundtals hektiska vardagen på VK:s redaktion i Umeå.

Mitt i vandringen ringer telefonen. Det är en kollega som har ett angeläget ärende att diskutera. Samtidigt mailar hon över ett dokument som jag bör titta på.

Några sekunder senare läser jag dokumentet i min mobil, mitt i ravinens djup.

För ett år sedan hade det inte hänt.

Men med de nya telefonerna, smartphones, håller våra beteenden på att ändras. Jag ser det på mig själv, på mina vänner och kollegor. Det är mobiltelefonernas tid som är här. Senare på kvällen sitter jag vid middagsbordet och av någon anledning börjar vi prata om Biafra. Ett lämpligt samtalsämne på semestern.

-          - Var låg Biafra, frågar min son.

Telefonen åker fram.

Några sekunder senare vet vi att Biafra var självständigt mellan 1967-1970 men är numera en del av Nigeria, på Afrikas västkust. Via VK:s mobilapp får jag sedan MoDos resultat mot AIK (2-1 – bra MoDo!) och att Wikileaks Julian Assange begärs häktas, misstänkt för våldtäkt.

(Inte undra på att så många har alla rätt i frågesport numera.)

Det finns givetvis inget egenvärde i att vara uppkopplad eller att anträffbar hela tiden. Det varken vill eller orkar någon.  

Men MÖJLIGHETEN att kunna vara det är smått fantastisk.

En ärrad kollega, dryga 60 år gammal med många år i tidningsbranschen, förklarade vad som hänt honom.

-        Jag kommer på mig själv att sitta med telefonen och hittar massor med spännande ny information.  Har svårt att lägga den ifrån mig. Det är en revolution på gång, menade han.

Mobilen har en avgörande fördel framför datorn – du har den alltid nära dig. Och det vi nu ser hända med mobilen och dess tjänster kommer förändra våra beteenden och vårt sätt att ta till oss information för lång tid framöver.

Den utvecklas från att vara en telefon till att bli vår käraste och värdefullaste tekniska pryl. Användningsområdet växer också. Redan nu kan du se filmer, direktsändningar, vara interaktiv och ständigt uppkoppling. Vad nästa steg i utvecklingen är återstår att se.

Det vi vet är att den uppväxande generationen mer och mer lämnar datorn till förmån för mobilen. Den är också ett perfekt komplement till tidningen.  För VK innebär det att vi ska öka satsningarna på information till mobilen. Redan idag är vår app till iPhone nedladdad i tusentals mobiler och fler nyheter är på gång. 

Men nästa gång jag vandrar i Impros Gorge stänger jag nog av den. 

Stillhet och tystnad är framtidens lyx.

”Umeå är en väldigt hektisk stor stad. Ligger i Norrland där det är tyst och lugnt.

Man kan lämna denna stad och åka med färja till Finland. Umeå är en av de svenska städer som utvecklas snabbast.”

Så beskrivs Umeå för kineser i guideboken som Wang Jing, 29, läser när jag möter henne i Beijing.

Vidare i boken:

”Staden har 22 000 studenter. Du kan stanna till här på vägen norrut. Missa inte Gammlia och Bildmuseet.”

Så mycket mer får inte de 1,3 miljarder kineserna veta om Umeå, om de väljer just den här boken.

Men det som står har i varje fall inte behövt passera censuren.

-          - Jag vet att nästan allt vi läser är kontrollerat av regimen. Det vet alla. Jag brukar läsa New Beijing Newspaper och se på TV. Men allt är styrt, även internet. Det skulle vara så kul att få googla fritt.

Censuren slår hårt.

-         - Vid demonstrationerna på Himmelska fridens torg var jag 8 år. Jag minns att jag hörde skotten. Det märkliga är att det idag är nästan omöjligt att hitta någon information om det som hände, inte ens i de största biblioteken.

Någon förändring är inte heller att vänta, tror Wang Jing.

-         - Ta korruptionen som ett exempel. Den är en del av systemet och så länge landet styrs av en liten elit lär inget hända. Och tyvärr växer klyftorna. De rikaste är ofattbart rika, de fattigaste är otroligt fattiga. Man kan se det överallt. För 15-20 år sedan var det mer jämlikt.

Wang Jing är pessimistisk inför framtiden, hon tror att regimen kommer att bestå.

-         Jag tror inte att vi någonsin kommer att få pressfrihet eller fria val i det här landet.

HS Själv jobbar hon på ett av regimens ministerier. Hon tjänar omkring 4500 kr per månad. Hyran är på 2000 kronor. Hon bor fortfarande hemma eftersom hon inte har haft råd att flytta.

Sat Samtidigt känner Wang Jing stor kärlek till sin stad, Beijing.

-        -  Här finns otroligt många fina människor, parker, caféer, musikklubbar  -  och min pojkvän. Vi gifter oss i år. Då flyttar jag hemifrån.

GG Genom jobbet har hon fått förmånen att resa en hel del utomlands.

-         - Jag älskar att resa. Men vi behöver visum nästan överallt. Det är nästan bara till Nordkorea vi slipper visum.

Wang Jing vet inte speciellt mycket om Sverige. Tre ord hon tänker på för att beskriva Sverige och svenskarna: vackert, design och blond.

-         Sen är mitt favoritband från norra Sverige. Club 8, ett indieband.

HH- Har du inte hört talas om dem? Skärp dig.

-De- Det är ju världens bästa band!

Fotnot: Wing Jang är inte hennes riktiga namn.

På VK pågår just nu ett projekt som heter "Läsarprojektet". Och tittar man på den här bilden verkar projektgruppen, som just nu sitter på Rex, allt annat än positiv.

Men låt dig inte luras av bilden. Idéerna är många och humöret glatt - men fokuserat.

Det vi gör är att analysera och fundera kring framtidens VK och vk.se. Vad krävs för att VK ska vara det självklara valet i framtiden? Vilka är framtidens krav från läsarna? Vad vill de betala för? Hur ska journalistiken och produkterna utvecklas? Interaktivitet?

Ämnena är angelägna. Medieföretagen står inför jättelika utmaningar när upplagorna sjunker och hela mediesituationen och sättet vi konsumerar nyheter ändras.

Hur tänker du om framtidens medier lokalt i Umeå och Västerbotten? Vad tycker du att vi bör göra? Lämna kommentarer!

Delar av projektgruppen. Från vänster: Sture Bergman, Emma Sundqvist, Johan Everljung, Marie Albinsson, Sven Björkland

Amerikanska TV-serien The West Wing  (Vita Huset på svenska) är en av de bästa som någonsin gjorts. Ikväll fick vi se lite av verklighetens motsvarighet i TV4. Brian Williams, nyhetsankare på NBC, och 32 kameror tillbringade en dag med president Obama. Intressant för alla vi som är nyfikna av maktens tungviktare.

Men den här bloggen kommer inte handla speciellt mycket om detta utan främst om VK och vk.se.

Mitt jobb som ansvarig på vk.se är att tillsammans med VK:s redaktion och försäljningsavdelning se till att vi ligger långt fram i utvecklingen av nätet. Det är ett fantastiskt spännande och inspirerande arbete. Ingen dag är den andra lik.

Om alla dessa dagar, de beslut vi tar och de tankar vi bär på kommer jag att berätta.

Stay tuned!