Lör­dags­kväl­len in­ne­bär schla­ger­fest. Själv ska jag åka till Vin­deln, hem till Pia och Fred­rik och tit­ta på sänd­ning­en från Mal­mö. Mina goda vän­ner Eva och Si­vert. två rik­ti­ga schla­ger­fan­tas­ter, är ock­så med. 

Nej, så ska inte VK se ut. Däremot vill vi höra vad du verkligen tycker om VK, vad vi kan bli bättre på. Just därför gjorde vi om dagens förstasida totalt. 

Om 27 dagar föds nämligen en ny, bättre VK. Din tidning.

Arbetet har pågått en tid, men är ännu inte riktigt klart.

Hittills har vi frågat 7 000 personer vad de anser om VK. Synpunkter har varit viktiga, men vi nöjer oss inte med det.

Innan vi lägger sista handen vid den nya tidningen hoppas jag att även du ger oss din åsikt. Gå in på vk.se/tycktill redan i dag.

En tidning är lite som en bil. På bilen ska ratten sitta på vänster sida och pedalerna där de brukar.

Stommen i tidningen förändrar man inte heller.

Vissa saker är trots allt heliga.

Skillnaden när vi byter upp oss ligger främst i det lilla extra. Modernare layout, intressantare läsning, en nyttigare tidning.

Samma känsla som när du sätter dig i en sprillans ny bil vill vi att du ska uppleva när du får nya VK hem till dig. En positiv kick, en känsla av att du har bytt upp dig.

Det lilla extra betyder mycket för slutresultatet.

Jag vet att många sitter med tankar om oss och tidningen. Så passa på och var med att putsa till slutfinishen på nya VK.

Vi lovar att läsa varenda rad av det du skriver. Ord för ord.

Här intill ser du lite av nya VK, av det vi gjort hittills. Självfallet kommer du få mer information innan lanseringen.

Och kanske är det just din idé som vi gör verklighet av.

27 dagar kvar. Snart får du din nya VK, din tidning.

Vår bedömning var att dessa inte längre fyllde ett betydande behov hos våra läsare. 

Många, inte minst äldre och trogna VK-prenumeranter, har dock förklarat hur betydelsefulla de är för dem. Vi lyssnar givetvis på kloka synpunkter. Börssidan är därför kvar.Samma sak gäller TV-tidningen.

Senaste veckan har debatten mycket handlat om näthat och alla de anonyma och oförsonliga påhopp som allt för många tvingas genomlida.

I min krönika förra lördagen berättade jag om hur VK ser på detta. Där förklarade jag även att vi var beredda att agera.

På måndag gör vi därför vissa förändringar. På vår Doroteasajt behövs då ett Facebookkonto för att lägga en kommentar på vår uppskattade tjänst  "Tyck till".

De allra flesta har i dag ett sådant konto så jag hoppas att de som tidigare skrivit anonymt fortsätter delta i debatten, fast med sitt namn.

Vi gör detta som ett test. Faller det väl ut överväger vi att införa det på fler delar av vår sajt. Fördelen är att den som läser bättre ser vem som är avsändare.

Vad tycker du om detta? Är det rätt att kräva att kommentarer på nätet inte är anonyma?

Hör gärna av dig till mig.

VK:s Hanna Degerström berättade i torsdag om de infekterade turerna kring Kvinnohistoriskt museum i Umeå. Ett viktigt projekt för inte minst Tamara Spiric (V).

Centerns Sven-Olov Edvinsson reagerade först av alla och var kritisk till Spiric agerande. Anders Ågren (M) hakade snabbt på och sa att moderaterna planerar att hoppa av projektet. Kristdemokraterna och Folkpartiet ifrågasätter de skenande kostnaderna.

Lennart Holmlund (S) backar upp Spiric. 

En ny politisk fajt är under uppsegling i Umeå.

I Vilhelmina fortsätter bråken mellan Åke Nilsson (S) och Maria Kristoffersson (C).

I landstinget pågår ett politiskt spel kring folkomröstningen.

Lokal politik är spännande och viktigt.

Följ utvecklingen i VK om du vill vara uppdaterad.

Nej, nej. Mikrobloggen twitter var först ? igen.

Klockan 05.16 på onsdag skrev Barack Obama orden ?Four more Years? på twitter. I samma sekund förstod hans drygt 22 miljoner följare att presidenten vunnit.

22 miljoner!

Inte ens fenomenala CNN hann före. Snabbt hade dessa tre klassiska ord skickats vidare av ytterligare 500 000 personer, som i sin tur har miljontals följare.

Siffran fascinerar. På några sekunder krossade alltså sociala medier alla världens nyhetsmedier i snabbhet. Sociala medier hade kommandot under valnatten i USA.

Kraften i sociala medier är enorm. De går fram som en lavin utefter Klöverfjället och det vill inte säga lite. SVT var sannolikt inte det enda som hade svårt att hänga med i tempot på sociala medier.

Jag följde SVT:s rapportering på onsdagsmorgonen och noterade att de var steget efter. I direktsändning stod den rutinerade USA-korrespondenten Stefan Åsberg smått förvirrad när publiken på demokraternas fest i Chicago jublar efter beskedet från Obama.

I studion i Washington satt nyhetsankaret Claes Elfsberg med nervöst flackande blick. Elfsberg och hans stab hängde helt enkelt inte riktigt med när twitter och Facebook tog kommandot över världsnyheten.

---------

Årets Umeågala blev en succé. Mattias Önell och hans team har gjort det ? igen.

I senaste numret av Affärsliv berättade vår redaktör Roland Edlund om allt arbete bakom galan.

Varje år höjs ambitions- nivån och förväntningarna. Galan är unik i sitt slag och värd att vårda.

Roligt att se att konceptet med näringslivsgalor även finns i andra kommuner, exempelvis Lycksele och Vilhelmina.

---------

Christoffer Larsson, VK:s webbutvecklingschef, är en av många briljanta talanger som fostrats i Umeå. Han står bakom mycket av de framgångar som vk.se haft.

Nu är han headhuntad till toppjobb på Aftonbladet.

Det är bara att gratulera kvällstidningen.

Peter kritiserar våra granskningar:
”Att nämna VK’s ”granskande journalistik” i samma spalt som den Schibbye och Persson gör tycker jag är på gränsen till smakligt. Tyvärr tror jag att ganska få är speciellt brydda eller intresserade av det stora ”crabbstick-avslöjandet”.

Niklas är nöjd och skriver:
”Jag har bott i Umeå i 11 år – uppflyttad från södra Sverige – och under den här tiden – speciellt de senaste 5 åren tycker jag att VK har utvecklats oerhört positivt. Många artikelserier som belyser på djupet, både nyheter, sport och kultur. Härligt – intressant och bra jobbat.
Bra mix mellan allvarliga ämnen, men också lite mer lättsamma.
Det är helt enkelt mycket som håller hög klass. Weekendnumren är också mycket uppskattade.”

Positivt och negativt. Precis som det ska vara. Synpunkter från engagerade läsare är alltid uppskattade och driver VK framåt.
I dagens VK vill jag speciellt lyfta fram Erica Sjöström Pontusson och Per Landfors gripande reportage om Anna Olofsson vars 12-årige son Gustav dog i cancer.
 

Han accepterar inte att det som sägs på mötet når andra än de som ryms i lokalen, vilket VK skriver om i dag. Därför hoppar han av. Det är ett obegripligt beslut.

Även moderaten Anders Ågren beklagar beslutet och skriver på sin blogg: "Mycket tråkigt. Jag beklagar denna utveckling, av något som såg ut att kunna bli en riktigt, riktigt intressant kväll."

Lennart Holmlunds syn på media blir allt märkligare och då syftar jag inte på att han är kritisk till viss rapportering. Så ska det vara. Medierna och politiker har olika roller.

Det alarmerande är att han anklagar reportrar för lögn. Jag skrev om detta i ett blogginlägg i somras. Han gick så långt att han hotade med att bojkotta media. Hotet varade i två dagar, sedan var kommunalrådet tillbaka.

För att uttrycka mig rakt på sak: det är sorligt, trist och omdömeslöst av Lennart Holmlund att uttrycka sig på det sättet. Hans uttalanden om lögn saknar all grund.

Jag värjer mig helst från att ge mig in i denna pajkastning med kommunalrådet, men ett är lika säkert som amen i kyrkan: ingen reporter på VK ljuger. Vi arbetar med journalistik, vi granskar makten och den högst ansvarige idag är Lennart Holmlund. Han och alla andra får kallt räkna med att vi fortsätter detta arbete.

Publicistklubben i Umeå är aktiv, inte minst tack vare ordförande Bertholof Brännström. Många debatter hålls varje år på temat medier och publicistik. Det är ett viktigt forum med angelägen agenda där mediernas etik ofta diskuteras.

Jag  övervägde dock själv starkt att inte delta i kvällens pandeldebatt. Skälet är att Publicistklubben accepterade Lennart Holmlunds krav på att debatten inte skulle direktsändas för att få debatten till stånd.

Principiellt är det fel väg att gå.

Jag kan förstå Publicistklubbens besvärliga avväganden, men att Publicistklubben tvingas till den här typen av lösningar för att få debatten till stånd är tveksamt. Konsekvensen är att medierna inte kan arbeta professionellt.

Framtida debatter ska inte kunna styras av makthvares önskemål. Bäst vore om alla debatter sänds live, oavsett deltagare.

Publicistklubben är inte ett slutet sällskap. Ju fler som kan delta, lyssna och debattera desto bättre.

Vid ett infekterat möte mellan lärare, skolledning och kommunchef kritiserade Nordmalings kommunchef Dan Vähä lärare på Artediskolan för att situationen nått media. ”Det är inte bra för Nordmaling”, menade kommunchefen.

Vähäs uttalande upplevdes som ett en varning att inte kontakta massmedia.

I ett telefonsamtal med VK:s Elin Turborn efterforskade Dan Vähä också våra källor.

Det är inte bara ett märkligt agerande. Det är dessutom olagligt. 

Själv försöker Vähä tona ned händelsen. Han menar att han är påläst om svensk offentlighetsprincip, meddelarfrihet och att det råder förbud att efterforska källor.

Bra!

Men det gäller att även efterleva och stå upp för dessa betydelsefulla lagar.

Syftet med lagarna är att ingen offentliganställd ska känna rädsla eller riskera något om den vill berätta något för media. Lagarna finns för att stärka demokratin och insynen i beslut som tas.

Då håller det inte att fråga VK:s reporter om vem som gett henne känslig information.

Vähä säger att det var av allmän nyfikenhet han frågade. Men det duger inte som förklaring. Det var ett övertramp, det är olagligt.

Relationen mellan lärare på Artediskolan och Nordmalings ledning är fortsatt infekterad.

Bråket är bekymmersamt och påverkar skolans personal, elever, föräldrar, kommunledning och inte minst varumärket Nordmaling.

Konflikten på skolan har många bottnar och felaktigheter har säkert gjorts på båda sidor.

Dan Vähäs agerande gör dock inte saken bättre.

Nils Funke, en av landets kunnigaste på offentlighetsprincipen, uppmanar någon att anmäla Vähä till Justitieombudsmannen, JO.

– Kommunchefen behöver en uppsträckning av JO, säger Funke till VK.

Det återstår att se om JO tar sig an detta.

Oavsett detta fortsätter VK bevaka konflikten och utgår från att anställda kan kontakta media utan att känna rädsla.

Jag hoppas att vi snart får besöka Artediskolan och berätta om en harmonisk arbetsplats med nöjda elever, lärare och ledning.

Okej, det är en bit kvar till Shanghais runt 1 000, men ändå. Det byggs som aldrig förr i centrala Umeå.

Jag gillar det. Det känns spännande. Staden utstrålar optimism.

I pengar räknat är det flera miljarder kronor som satsas för att få staden att växa ? även på höjden. Kanske Umeå en gång för alla är på väg att döda pratet om att snacka mycket, men göra mindre.

Självförtroendet växer samtidigt. Högre hus ger kanske kaxigare Umeåbor.

Ödmjukhet är annars inte Umeås paradgren. I varje fall inte om vi frågar våra grannar.

Jag minns så väl när jag arbetade i Örnsköldsvik. En hög chef på ett av Ö-viks största företag sa till mig när vi pratade om Umeå att: ?Umeå går det aldrig att samarbeta med. De är sig själva nog. Noll ödmjukhet.?

Det puttrar också kritik mot Umeå från boende i kommuner som Nordmaling och Robertsfors. Nålsticken finns där.

Härom veckan ledsnade även Skellefteås ledning. De hävdar att Region Västerbotten favoriserar Umeå.

Ett stort ansvar för Umeås relationer vilar på den högsta kommunledningen med kommunal rådet Lennart Holmlund (S) i spetsen.

Hur ska då Umeå vara? Ödmjukt eller kaxigt? Eller ödmjukt kaxigt?

Vad tycker du? Lägg gärna en kommentar på min blogg på blogg.vk.se/ingvarnaslund.

VK:s nya tidning Affärsliv är på gång igen. Den 13 september släpps nästa nummer. Där har vi bland annat en stor intervju med kvinnan som är Umeås viktigaste chef.

Vi träffar även tre bröder som berättar hur deras företag blev störst i Sverige i sin bransch. Vi berättar om företagarna som säger ?Borta bra, men Umeå bäst? och mycket, mycket mer.

De tre första numren av Affärsliv har fått väldigt positiv respons och vi får många tips från er läsare på intressanta företag och företagare.

Fortsätt att höra av er!

I onsdags släpptes nyheten om vår nya gratistidning Totalt Umeå.

I dag lanserar vi nya sportsidor och om ett par veckor en helt ny sportsajt.

Vår nya sport görs i samarbete med Folkbladet. Ambitionen är hög. Vår sport ska vara den mest initierade med vassa krönikor, intressanta intervjuer, bra nyheter och resultatservice.

Den nya sportsajten satsar hårt på liverapportering och eget unikt material.

Konkurrensen inom media är hård. Även lokalt. Men det är en sund konkurrens. Att det finns många val är positivt för läsarna. Jag skulle inte heller bli förvånad om konkurrensen ökar ytterligare med exempelvis fler gratistidningar.

Skälet är rätt enkelt. Umeå är en växande ung stad. Lokala nyheter intresserar alltid och här finns många företag som behöver starka och trovärdiga kanaler för sin annonsering.

Att som ny aktör ta sig in på en helt ny marknad är dock inte lätt. Satsningar på en gratistidning kostar mångmiljonbelopp och risken att misslyckas är överhängande. Därför är det begripligt att många också tvekar att etablera sig här, även om Umeå lockar.

Att det finns plats för en bra gratistidning är jag dock övertygad om. Tillsammans med de etablerade medierna är det ett viktigt komplement.

Att hålla hög utvecklingstakt är viktigt för alla företag och kanske extra betydelsefullt inom media där utvecklingstakten är extremt hög.

Därför är det positivt att se alla nya grepp som tas på våra alla lokala medieföretag.

VK har verkat i 112 år och satsar hårdare än någonsin på utveckling. Vi lägger allt vårt engagemang i det lokala, om det så är i Umeå, Lycksele eller Dorotea.

Vårt viktigaste fokus är intressant och relevant lokal journalistik i tidning, dator, mobil eller läsplatta. Här tänker vi brett och nytt. Senare i höst kan vi berätta om fler satsningar.

Har du tankar och idéer om vårt arbete hoppas jag du hör av dig.

Din åsikt är värdefull.

Därmed sattes punkt för ett traumatiskt år. Ett år som plågat inte bara Norge utan även många, många andra.

Händelsen har också inneburit en extrem mediebevakning som inte liknar något vi tidigare sett.

Jag var själv på VK.s redaktion den 22 junli förra året då de första nyhetsflasharna kom om att ett sprängdåd inträffat i centrala Oslo.

Kommer så väl ihåg hur vår reporter Anders Wynne påkallade allas uppmärksamhet att detta kunde vara större och hemskare än vi kunde ana. Omedelbart sattes ett intensivt nyhetsarbete igång på VK.

På samma sätt som alla andra redaktioner släppte allt annat och satte in resurser för att bilda sig en uppfattning. Vi fick snabbt in vittnesmål från Umebor som befann sig i centrala Oslo och som kunde berätta om hur de satt på kafeér när fönsterrutorna krossades av tryckvågen.

I det läget var Anders Behring Breiviks namn inte känt. Spekluationerna rörde sig främst om att det var ett terrorattentat med internationella kopplingar.

Några timmar senare briserade den chockartade nyheten om Utöja. På kvällen dök för första gången Breiviks namn upp. Efter att han gripits av den norska polisen blev hans identitet snabbt känd. VK valde då att publicera hans namn, vilket vi fick kritik för av vissa.

Mot bakgrund av höndelsen dignitet var det dock en självklarhet. Det fanns inga tvivel om vem som var gärningsmannen.

VK har noga följt rättegången. På vk.se har vi haft liverapportering i samarbete med TT. Vi har undvikit att glorifiera Breivik. Hans gester med knuten näve och högerextremistiska uttalanden har vi inte gett någon framträdande plats.

Det vore fel att låta Breivik använda rättegången, med världspressen på plats, till att marknadsföra sina extrema åsikter. Att hitta rätt balans i bevakningen har varit viktigt.

Å ena sidan berätta tillräckligt för att göra brottet, om möjligt, bekripligt. Å andra sidan inte ge Breivik utrymme för sina vidriga åsikter och sympatier.

Nu är hans straff fastslaget. Debatten om det var tillräckligt hårt är redan igång.

Vi kommer aldrig kunna sätta punkt för Brevik.

Nyheterna om myndigheters excesser för våra skattepengar kommer slag i slag.
Avslöjandena har gjorts av Dagens Nyheters reporter Mattias Carlsson. Artiklarna handlar inte så mycket om summornas storlek som om förtroende, principer och respekt för allas våra pengar.

Den första som fått ta konsekvenserna är Tillväxverkets generaldirektör Christina Lugnet. Hon föll inte på summan storlek utan på att förtroendet saknades.
Nu riktas ljuset hårt mot forskningsvärlden. Stiftelsen strategisk forskning har använt miljonbelopp på fina fester med dyra festfixare. De har struntat i att göra upphandlingar och mörkat i bokföringen. Det rör givetvis upp känslor hos många hårt arbetande forskare.

Professor Thomas Edlund vid Umeå universitet säger till DN:
-    Det är klart man blir upprörd, det är ju skattemedel. Som forskare har man en begränsad budget och det finns inte på banan att man kan bete sig så här.
Många forskningsprojekt lever med små medel så det är lätt att känna sympati för Edlund.

Idag sitter stiftelsen på nio miljarder kronor, pengar de fått från löntagarna.  Årligen används 500-600 miljoner kronor till olika projekt.
Nästa steg i granskningen bör fokusera på vilka forskningsresultat som kommit fram under de 18 år som stiftelsen jobbat.
Vilka projekt har fått pengar? Vilka har lyckats och misslyckats - och varför? Hur ser resultatet egentligen ut? Hur har pengarna, som kommer från oss skattebetalare, använts?

Ola Theander, tidigare chefredaktör på Norran, skriver om detta på sin blogg olatheander.wordpress.com/, vikten av en djupare granskning av hur forskningspengarna använts. Den granskningen är svårare att göra än att ta fram kvitton. Den kräver både kunskap och stora resurser. Men den är minst lika viktig.

Till sist: till sist kom sommaren och värmen. Att många av oss redan börjat jobba må vara hänt. Det är ändå underbart.

Allt tyder på att det var ett tragiskt självmord.

Lögner? Enligt vem?

Debatten om relationen mellan media och politiker kan upplevas som ett bråk i en ankdamm. Men då kan det vara bra att lyfta blicken en aning.
New York Times berättade att Barack Obamas stab regelbundet får läsa sina citat - och ändra i dem. Media som inte accepterar detta kan inte alltid räkna med intervju.

Även i Sverige finns tydliga tecken från politiskt håll att allt mer vilja begränsa journalisters handlingsutrymme. Både genom lagstiftning, genom att vrida på fakta och använda sig av hot.
Därför är det viktigt att media markerar när det gått för långt.
Jag menar att Umeås kommunalråd gjort det.

Kommunalrådet talar om att bojkotta reportrar han ”inte litar på”.
På sin blogg namnger han reportrar han tycker skriver fel och tidigare i sommar röt Lennart Holmlund till Folkbladets reporter Anne Pettersson att hon skulle ”hålla käften” när hon ställde frågor som inte gillades.
Ett fullständigt oacceptabelt agerande från ett kommunalråd.

Media är inte här för att skriva om Holmlunds subjektiva sanning. VK kommer aldrig låta någon politiker välja vilka reportrar som ska bevaka dem.

Holmlunds senaste idé är att använda sig av Umeå kommuns hemsida för att berätta ”sanningen”. Som om den vore hans.
Vad säger alliansen, vänstern eller miljöpartiet om det? Eller Marie -Louise Rönnmark och Christer Lindvall (S) för den delen?

Helt orimligt, förstås. Umeå företräds inte av en åsikt. Det finns inte bara en sanning.

Det vore också klädsamt om kommunalrådet vågade publicera kritik och faktafel om det han skrivit på sin blogg och inte bara beröm.

Alla gör fel ibland. Även Holmlund.
Men han är ingen lögnare för det.
Hans agerande är dock inte respektfullt, vare sig mot media eller Umeborna.

Att det skulle slå mot hans eget parti är hans huvudbry. Det allvarliga är att det skulle slå mot demokratin, mot dem han företräder – Umeborna.
Hade Holmlund tänkt sitta tyst vid varje kritisk fråga, vid varje presskonferens, varje gång media ringde och förväntade sig svar på frågor som Umeborna rimligen borde få svar på?

Att Umeå har självständiga medier som bevakar den kommunala verksamheten, där Holmlund har det högsta ansvaret, är en självklarhet.
Och att låta olika röster komma till tals, att ställa åsikter mot varandra, bedriva journalistik som utkräver svar, granskar och förklarar konsekvenser av politiska beslut – allt detta syresätter vilken kommun som helst.

Nu är Holmlund inne på att stänga sin dörr.  Vad är det för pampfasoner? 
Umeå är en modern stad, en av de snabbast växande i Europa. Det byggs, det händer saker överallt. Men det finns också många problem. Problem och glädjeämnen som kommunalrådet har det yttersta ansvaret för.

För Umeås kommunalråd innebär det en skyldighet att vara tillgänglig för media. Att stå till svars. Att förklara och försvara.
Hade kommunalrådet tänkt vägra svara när media frågar om kommunens ekonomi, om socialtjänstens besparingar, om skolans problem, om kritiken från näringslivet, om svårigheterna med kulturhuvudstadsåret, om den större segregeringen, om ungdomsarbetslösheten och så vidare och så vidare?
Inga svar. Inga kritiska frågor. Bara kommunikéer – likt forna Sovjet?

Att kommunalrådet hotar med mediebojkott är inte att ta ansvar för Umeå. Det är barnsligt och oansvarigt!
Gör om. Gör rätt.

Sjuksköterskorna i många landsting vittnar om allt tuffare arbetsvillkor.

I Västerbotten startade dessutom Sara Selin och hennes kollegor på sjuksköterskeutbildningen ett upprop om att vägra ta jobb med en lön under 24 000 kronor per månad.

VK inleder därför idag en granskning .Vi vill lyfta frågan och ta ett samlat grepp kring sjuksköterskornas arbetsvillkor.

Vi har pratat med en mängd olika personer inom vården; allt från sjuksyrror, landstingsledning och politiker.

Vi inleder granskningen i dag på vk.se. Mer material kommer med start i torsdagens VK.

För att få en samlad bild av sjuksköterskornas löner har vi även skapat en lönekarta. Gå in på www.vk.se/syrranu och och se hur löner och trivsel ser ut för sjuksköterskorna.

Hachtag på Twitter är #syrranu

Gå gärna in på vk.se och tyck till. Vi finns givetvis även på Facebook.

Alla blir vin­na­re i sta­den där peng­ar och fram­gång är det enda som räk­nas.
Ser det med egna ögon på The Ivy i Be­ver­ly Hills.
Sal­ma Ha­yek, den vack­ra skå­de­spe­lers­kan, äter lunch med sin dot­ter och vän­ner.
När hon kli­ver ut kas­tar sig en hord av fo­to­gra­fer över dem. In­get an­nat har hänt än att hon ätit lunch men det ser ut som om en världs­ny­het pre­cis bri­se­rat.
Det är ga­let, det är obe­grip­ligt, det är li­vet för en kän­dis i Los An­ge­les.

Kän­di­sars lun­cher ham­nar även i de an­sed­da tid­ning­ar­na som Los An­ge­les Ti­mes.
Som Umebo ska­kar man på hu­vu­det, ler och und­rar hur det kun­de bli så här.
När man tit­tar på vad de sto­ra nöjesföretagen om­sät­ter så för­står man bätt­re.
Jät­tar som Via­com, Walt Dis­ney och and­ra om­sät­ter många mil­jar­der dol­lar var­je år.
Kän­di­sar­na är en vik­tig del i den­na mång­mil­jard­in­du­stri och det gör Los An­ge­les Ti­mes pub­li­cer­ing­ar mer be­grip­li­ga.

På kväl­len vand­rar vi ef­ter Ca­non Drive. Spril­lans nya Rolls Roys och Porschar står par­ke­ra­de som om det vore vil­ken Vol­vo som helst.
 Att vada i peng­ar i des­sa kvar­ter är sna­ra­re re­gel än un­dan­tag. En van­lig trea kos­tar över 10 mil­jo­ner kro­nor, en vil­la över 100.
Inne på Mastro´s är det full­satt. Brad Pitt, Ri­han­na, Oprah Win­frey och and­ra kän­di­sar är ofta här. Utan­för står fo­to­gra­fer­na och vän­tar. 
En van­lig ons­dag i den gal­na sta­den Los An­ge­les.
 

Idag föll en häpnadsväckande dom. 

Expressens ansvarige utgivare Thomas Mattson, nyhetchefen Anderas Johansson och reporter Diamant Salihu fälldes alla för vapenbrott av Malmö tingsrätt.

Tidningen ville visa hur lätt det var att få tag på illegala vapen i Malmö. På några timmar visade deras undersökande journalistik att det det var skrämmande enkelt. Vapnet de köpte överlämnades skyndsamt till polisen. 

Ändå valde åklagaren att väcka åtal för vapenbrott. Idag dömdes alla tre. 

Av vilken anledning är det rätt att döma Expressen för sitt viktiga journalistiska arbete? Uppsåt till brott saknades helt. Det Expressen ville visa var hur illegala vapen enkelt kunde köpas, att visa att de rättsvårdande myndigheterna misslyckats med att få bort dem från gatan. Brottsligt uppsåt saknades helt. 

Journalister ska givetvis agera under samma straffansvar som övriga i samhället. När det, som i detta fallet, helt saknas uppsåt måste det dock finnas större relevans för att döma än vad nu är fallet. 

Istället väljer man att döma de som påvisat ett samhällsproblem och skickar en signal som begränsar yttrandefriheten på sikt. Det är ytterst allvarligt och kan aldrig ha varit lagstiftarens intentioner med vapenlagen.

Jag är inte ensam om att regarea på domen. 

Tidningsutgivarnas vd Jeanette Gustafsdotter säger i Resumé:

– Det har hela tiden varit klart och tydligt att Expressen har jobbat med ett tydligt journalistiskt uppdrag för att visa ett allvarligt samhällsproblem. Jag tycker det är obehagligt att rättsväsendet väljer att driva ett sådant här fall. Kanske extra starkt när åtalet faller samma vecka som serieskytten Peter Mangs står inför rätta i Malmö tingsrätt där det tydligt visar resultatet av samhällsproblemet som Expressen visade genom sitt journalistiska arbete, säger Jeanette Gustafsdotter.

Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling kommenterar domen i Aftonbladet:

– Åklagaren har dragit ett löjets skimmer över hela saken, att man väljer att väcka åtal mot Expressen-medarbetarna när uppsåtet var så tydligt journalistiskt.

Domen är felaktig. Jag utgår från att den överklagas.