Klimatet – vårt gemensamma ansvar

Av , , 2 kommentarer 3

Sommarvärmen försvann i tomma intet.
Hösten har regnat bort. Hur vintern blir vågar jag knappt tänka på.
Visst, vi kan skratta och gråta över vädret, men klimatfrågan är viktigare än så. Den handlar om våra framtida generationers liv.
VK:s reporter Tom Juslin reste runt i Norden på sin klimatresa för fem år sedan.
Nu har han återvänt från en ny resa.
I VK kan du de närmaste veckorna följa med till Färöarna, Island, nord-Norge, norra Sverige och Finland. Platser som dramatiskt påverkas av klimatförändringen.
Effekterna syns överallt. Förra helgen såg jag att fjällbjörken nedanför Jenjenjetjem i Borgafjällen klättrat allt högre upp mot toppen.
Vi ser hur algerna lägger som en filt över havsviken i Ostnäs och hur fästingar sprids chockartat snabbt.
Tom Juslin har på sin resa träffat ledande forskare. Alla säger att vi får räkna med våldsammare regn- och snöoväder, stormar och hetta.
 Inga platser i norr är förskonade. Konsekvenserna är stora.
Har samhället beredskap för exempelvis stora översvämningar?
Vad händer med fisket när nya arter etablerar sig i våra vatten? Klimat-experterna är alla bekymrade. Vanligt folk uppgivna.
Uppgivenheten bottnar bland annat i att tilltron till ansvariga politiker försvunnit.
Misslyckandet från den stora klimatkonferensen i Köpenhamn, då världens ledare inte kunde enas, lever kvar.
Så vad krävs för att vända klimatet?
Alla är överens om att något måste göras. Obekväma beslut måste tas.
En kraftig höjning av bensinskatten för att få ned koldioxidutsläppen är en sådan fråga.
Vilka ansvariga politiker driver den frågan hårt, undrar klimatforskare. Vilken regering är beredd att ta beslut som gynnar klimatet långsiktigt men som inte ger röster på kort sikt?
Bogi Hansen, Färöarna. sammanfattade sina intryck.
 – Det är många vackra ord, men inga tecken på att någon gör något.
Tom Juslins klimatresa är viktig.
VK vill med reportageserien få dig att förstå och engagera dig i jordens enskilt viktigaste fråga, klimatet.

Vissa saker är desamma

Av , , Bli först att kommentera 4

Sätter mig i bilen i Umeå och riktar strålkastarna mot fjällen.
De sista tio milen från Dorotea till det ändlöst vackra Borgafjäll är en resa i barndomen, en resa i en tid som flytt.
Minnen flyger förbi. Från uppväxten i Dorotea, granne med apotekaren Jönsson, VK:s lokalredaktör Eliasson och Sikströms sportbutik, ner genom samhället mot begravningsplatsen där farmor och farfar ligger och sedan ut på de ändlösa raksträckorna mot fjällen i nordväst.
Passerar Avaträsk, Ormsjö, Högland, Storbäck, Risbäck. Då livliga byar. I dag betydligt tystare. 
Passerar släktens hjärta i Lövsjö med Gunnar, Elsy, Siri, Karl-Erik.
Minnena därifrån är många. Minns Televerkets rikstelefon som stod i farstun, de spännande berättelserna om fjällvittra, morfars milslånga vandringar i fjällskogen, dofterna, det hårda arbetet i skogen, mormors stuvade makaroner och fläsk, postväskan på eftermiddagen nere vid stora vägen med dagens VK.
Det är bilder man bär med sig livet ut.
Fyrtio år har passerat men vissa saker är, trots allt, ändå desamma. 
Beroende på busstiderna får mina kära släktingar i Lövsjö fortfarande sin VK med postväskan på eftermiddagen.
De 600 mil våra tidningsbud dagligen avverkar motsvarar sträckan Umeå–Gambia, i västra Afrika. Det säger något om vilken gigantisk logistisk utmaning det är att distribuera tidningen.
Det absoluta flertalet av VK:s läsare har sin tidning till morgonkaffet och så ska det förbli.
Postväskan i Lövsjö är ett undantag. Tillsammans med några få andra tillhör mina släktingar de yttersta hushållen i vår distributionskedja, de som får sin tidning sent på dagen. Jag vill rikta ett tack till dessa för deras förståelse.
Till sist:
Tipsar alla att läsa Expressens Thomas Mattssons blogg (bloggar.expressen.se/thomasmattsson) om nya ogenerade försök att i grundlagen begränsa tryckfriheten för media. Kungens egen jurist står för det senaste utspelet.
Diskutera gärna medias etik, ifrågasätt, kritisera. Använd sedan det fungerande pressetiska systemet till att reglera övertramp.

 

Ge de drabbade en ny chans

Av , , 1 kommentar 2

I veckan avslöjade VK att Umeå kommun uppmanat anställda att genomföra tester där integritetskränkande frågor om bland annat sexliv och religion funnits med.
Testet skulle användas som hjälp för att bedöma arbetsförmåga.
I själva verket är det ett välkänt test för att fastställa psykiskt ohälsa.
Efter VK:s artiklar och fackets protester gjorde kommunen det enda rimliga och stoppade testerna de beställt av Personalpartner.
Elva personer har, enligt kommunen, genomfört testerna. Hos en så stor arbetsgivare som Umeå kommun med närmare 10  000 anställda kan elva personer tyckas vara ett litet antal.
Att stirra sig blind på antalet är dock fel.
För VK har det viktigaste varit att visa vilken metodik kommunen använt för att yrkesvägleda anställda. Om vi inte hade berättat detta hade testerna sannolikt funnits kvar.

Personalpartner är ett etablerat företag i branschen. Testet de sålt in till Umeå kommun heter MMPI, Minnesota Multiphasic Personality Inventory.
Expert efter expert som VK pratat med dömer dock ut testet om syftet är att mäta arbetsförmåga.
Det Skellefteåbaserade företaget svajar ordentligt när VK frågar om de använt rätt metod.      
– Det är bra att det finns en debatt om testerna. Ska vi använda de här testerna eller inte? säger Personalpartners Maria Forssell.
Det är uppenbart att företaget inte ens själv är säker att testet de sålt dyrt är det rätta.
Har testet verkligen förankrats mot branschens rekommendationer?
Umeå kommun har betalt över en miljon kronor för dessa arbetsförmågebedömningar.
Frågan är vad det varit värt?
För att få spetskompetens lägger arbetsgivare stora summor på konsulter.
Att blint förlita sig på dessa inhyrda partners har sitt pris.
Testerna hos Umeå kommun är nu stoppade. Om anställda felaktigt drabbats av måste de ges en ny chans.

Till sist: UFC vann matchen (grattis!) men får böta 10 000 kronor för bengalisk eld på läktaren.
VK kritiseras av vissa supportrar för publiceringen av bilden på elden.
Att tiga om verkligheten är fel väg att gå.

 

Läsarnas engagemang

Av , , Bli först att kommentera 2

Många läsare är glada, vissa är arga.
Oavsett vilket är reaktionen den viktiga.
En tidning som inte berör är nämligen ingen bra tidning.
Givetvis är vår ambition att göra alla VK:s läsare nöjda och jag kan lova att vi dagligen gör vårt yttersta.
En av våra enskilt viktigaste uppgifter är att publicera viktiga och ibland obekväma reportage. Det är inte alltid uppskattat, speciellt inte av dem som är i stormens öga.

Om vi gör vår journalistiska hemläxa rätt och agerar med trovärdighet vet jag att kritisk och temperamentsfull rapportering ändå respekteras – även av dem som hamnat i ett negativt sammanhang.
Denna typ av journalistik skapar stort intresse.
Just detta, läsarnas engagemang, är något av det bästa med mitt jobb.

Dagligen får jag synpunkter, positiva likväl som negativa och ur veckans brevskörd lyfter jag fram ett av vardera.

Peter kritiserar våra granskningar:
”Att nämna VK’s ”granskande journalistik” i samma spalt som den Schibbye och Persson gör tycker jag är på gränsen till smakligt. Tyvärr tror jag att ganska få är speciellt brydda eller intresserade av det stora ”crabbstick-avslöjandet”.

Niklas är nöjd och skriver:
”Jag har bott i Umeå i 11 år – uppflyttad från södra Sverige – och under den här tiden – speciellt de senaste 5 åren tycker jag att VK har utvecklats oerhört positivt. Många artikelserier som belyser på djupet, både nyheter, sport och kultur. Härligt – intressant och bra jobbat.
Bra mix mellan allvarliga ämnen, men också lite mer lättsamma.
Det är helt enkelt mycket som håller hög klass. Weekendnumren är också mycket uppskattade.”

Positivt och negativt. Precis som det ska vara. Synpunkter från engagerade läsare är alltid uppskattade och driver VK framåt.
I dagens VK vill jag speciellt lyfta fram Erica Sjöström Pontusson och Per Landfors gripande reportage om Anna Olofsson vars 12-årige son Gustav dog i cancer.
 

Holmlund och Publicistklubben

Av , , 4 kommentarer 14

Lennart Holmlund (S) hoppar av kvällens öppna debatt på Publicistklubben.

Han accepterar inte att det som sägs på mötet når andra än de som ryms i lokalen, vilket VK skriver om i dag. Därför hoppar han av. Det är ett obegripligt beslut.

Även moderaten Anders Ågren beklagar beslutet och skriver på sin blogg: "Mycket tråkigt. Jag beklagar denna utveckling, av något som såg ut att kunna bli en riktigt, riktigt intressant kväll."

Lennart Holmlunds syn på media blir allt märkligare och då syftar jag inte på att han är kritisk till viss rapportering. Så ska det vara. Medierna och politiker har olika roller.

Det alarmerande är att han anklagar reportrar för lögn. Jag skrev om detta i ett blogginlägg i somras. Han gick så långt att han hotade med att bojkotta media. Hotet varade i två dagar, sedan var kommunalrådet tillbaka.

För att uttrycka mig rakt på sak: det är sorligt, trist och omdömeslöst av Lennart Holmlund att uttrycka sig på det sättet. Hans uttalanden om lögn saknar all grund.

Jag värjer mig helst från att ge mig in i denna pajkastning med kommunalrådet, men ett är lika säkert som amen i kyrkan: ingen reporter på VK ljuger. Vi arbetar med journalistik, vi granskar makten och den högst ansvarige idag är Lennart Holmlund. Han och alla andra får kallt räkna med att vi fortsätter detta arbete.

Publicistklubben i Umeå är aktiv, inte minst tack vare ordförande Bertholof Brännström. Många debatter hålls varje år på temat medier och publicistik. Det är ett viktigt forum med angelägen agenda där mediernas etik ofta diskuteras.

Jag  övervägde dock själv starkt att inte delta i kvällens pandeldebatt. Skälet är att Publicistklubben accepterade Lennart Holmlunds krav på att debatten inte skulle direktsändas för att få debatten till stånd.

Principiellt är det fel väg att gå.

Jag kan förstå Publicistklubbens besvärliga avväganden, men att Publicistklubben tvingas till den här typen av lösningar för att få debatten till stånd är tveksamt. Konsekvensen är att medierna inte kan arbeta professionellt.

Framtida debatter ska inte kunna styras av makthvares önskemål. Bäst vore om alla debatter sänds live, oavsett deltagare.

Publicistklubben är inte ett slutet sällskap. Ju fler som kan delta, lyssna och debattera desto bättre.

 

 

 

 

Yttrandefrihet i praktiken

Av , , Bli först att kommentera 0

 

Hur är respekten för våra lagar hos Nordmalings kommunchef?

Vid ett infekterat möte mellan lärare, skolledning och kommunchef kritiserade Nordmalings kommunchef Dan Vähä lärare på Artediskolan för att situationen nått media. ”Det är inte bra för Nordmaling”, menade kommunchefen.

Vähäs uttalande upplevdes som ett en varning att inte kontakta massmedia.

I ett telefonsamtal med VK:s Elin Turborn efterforskade Dan Vähä också våra källor.

Det är inte bara ett märkligt agerande. Det är dessutom olagligt. 

Själv försöker Vähä tona ned händelsen. Han menar att han är påläst om svensk offentlighetsprincip, meddelarfrihet och att det råder förbud att efterforska källor.

Bra!

Men det gäller att även efterleva och stå upp för dessa betydelsefulla lagar.

Syftet med lagarna är att ingen offentliganställd ska känna rädsla eller riskera något om den vill berätta något för media. Lagarna finns för att stärka demokratin och insynen i beslut som tas.

Då håller det inte att fråga VK:s reporter om vem som gett henne känslig information.

Vähä säger att det var av allmän nyfikenhet han frågade. Men det duger inte som förklaring. Det var ett övertramp, det är olagligt.

Relationen mellan lärare på Artediskolan och Nordmalings ledning är fortsatt infekterad.

Bråket är bekymmersamt och påverkar skolans personal, elever, föräldrar, kommunledning och inte minst varumärket Nordmaling.

Konflikten på skolan har många bottnar och felaktigheter har säkert gjorts på båda sidor.

Dan Vähäs agerande gör dock inte saken bättre.

Nils Funke, en av landets kunnigaste på offentlighetsprincipen, uppmanar någon att anmäla Vähä till Justitieombudsmannen, JO.

– Kommunchefen behöver en uppsträckning av JO, säger Funke till VK.

Det återstår att se om JO tar sig an detta.

Oavsett detta fortsätter VK bevaka konflikten och utgår från att anställda kan kontakta media utan att känna rädsla.

Jag hoppas att vi snart får besöka Artediskolan och berätta om en harmonisk arbetsplats med nöjda elever, lärare och ledning.

Umeås självförtroende

Av , , 2 kommentarer 0

Blickar ut och ser elva stora byggkranar här i Umeå.

Okej, det är en bit kvar till Shanghais runt 1 000, men ändå. Det byggs som aldrig förr i centrala Umeå.

Jag gillar det. Det känns spännande. Staden utstrålar optimism.

I pengar räknat är det flera miljarder kronor som satsas för att få staden att växa ? även på höjden. Kanske Umeå en gång för alla är på väg att döda pratet om att snacka mycket, men göra mindre.

Självförtroendet växer samtidigt. Högre hus ger kanske kaxigare Umeåbor.

Ödmjukhet är annars inte Umeås paradgren. I varje fall inte om vi frågar våra grannar.

Jag minns så väl när jag arbetade i Örnsköldsvik. En hög chef på ett av Ö-viks största företag sa till mig när vi pratade om Umeå att: ?Umeå går det aldrig att samarbeta med. De är sig själva nog. Noll ödmjukhet.?

Det puttrar också kritik mot Umeå från boende i kommuner som Nordmaling och Robertsfors. Nålsticken finns där.

Härom veckan ledsnade även Skellefteås ledning. De hävdar att Region Västerbotten favoriserar Umeå.

Ett stort ansvar för Umeås relationer vilar på den högsta kommunledningen med kommunal rådet Lennart Holmlund (S) i spetsen.

Hur ska då Umeå vara? Ödmjukt eller kaxigt? Eller ödmjukt kaxigt?

Vad tycker du? Lägg gärna en kommentar på min blogg på blogg.vk.se/ingvarnaslund.

VK:s nya tidning Affärsliv är på gång igen. Den 13 september släpps nästa nummer. Där har vi bland annat en stor intervju med kvinnan som är Umeås viktigaste chef.

Vi träffar även tre bröder som berättar hur deras företag blev störst i Sverige i sin bransch. Vi berättar om företagarna som säger ?Borta bra, men Umeå bäst? och mycket, mycket mer.

De tre första numren av Affärsliv har fått väldigt positiv respons och vi får många tips från er läsare på intressanta företag och företagare.

Fortsätt att höra av er!

4 000 dagars hån mot pressfriheten

Av , , 1 kommentar 0

Den lilla flickan Betlehem var sju år när det knackade på dörren 

i bostaden i Asmara, Eritrea.
Männen frågade efter hennes pappa, den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak. 
Isaak kom till dörren, försvann och fängslades.
I dag har det gått 4 000 dagar sedan Betlehem förlorade sin pappa. 
 
Lika många dagar har Dawit Isaak suttit inspärrad utan att få veta vad han anklagas för, utan att åtal väckts, utan rättegång. 
Dawit Isaak är helt utelämnad till en förtryckarregim som vägrar acceptera mänskliga rättigheter, yttrande- och pressfrihet. 
Eller för att tala klarspråk: Eritreas regim spottar på dessa ord.
Ingen utanför Eritreas murar vet i dag något om Dawit Isaak livssituation. Lever han? Uppgifter om tortyr i fängelset har förkommit, andra fångar uppges ha avlidit.
Kampen för Dawit Isaak måste fortsätta. Sverige måste göra allt för att sätta tryck på den 
eritreanska regimen. 
 
I dag inleds ett upprop på Facebook och Twitter för att uppmärksamma honom. Uppropet heter ”Dawit Isaak – fyra tusen dagar i fängelse! #fyratusen.  
Visa att vi inte har glömt Betlehems pappa. Visa att vi kräver att regimen i Eritrea släpper Isaak omedelbart. Visa det svenska utrikesdepartementet att de måste göra allt för att få Isaak fri.
Delta i uppropet i dag!
 

Ny sport och gratistidning

Av , , Bli först att kommentera 2

Det händer massor på VK.

I onsdags släpptes nyheten om vår nya gratistidning Totalt Umeå.

I dag lanserar vi nya sportsidor och om ett par veckor en helt ny sportsajt.

Vår nya sport görs i samarbete med Folkbladet. Ambitionen är hög. Vår sport ska vara den mest initierade med vassa krönikor, intressanta intervjuer, bra nyheter och resultatservice.

Den nya sportsajten satsar hårt på liverapportering och eget unikt material.

Konkurrensen inom media är hård. Även lokalt. Men det är en sund konkurrens. Att det finns många val är positivt för läsarna. Jag skulle inte heller bli förvånad om konkurrensen ökar ytterligare med exempelvis fler gratistidningar.

Skälet är rätt enkelt. Umeå är en växande ung stad. Lokala nyheter intresserar alltid och här finns många företag som behöver starka och trovärdiga kanaler för sin annonsering.

Att som ny aktör ta sig in på en helt ny marknad är dock inte lätt. Satsningar på en gratistidning kostar mångmiljonbelopp och risken att misslyckas är överhängande. Därför är det begripligt att många också tvekar att etablera sig här, även om Umeå lockar.

Att det finns plats för en bra gratistidning är jag dock övertygad om. Tillsammans med de etablerade medierna är det ett viktigt komplement.

Att hålla hög utvecklingstakt är viktigt för alla företag och kanske extra betydelsefullt inom media där utvecklingstakten är extremt hög.

Därför är det positivt att se alla nya grepp som tas på våra alla lokala medieföretag.

VK har verkat i 112 år och satsar hårdare än någonsin på utveckling. Vi lägger allt vårt engagemang i det lokala, om det så är i Umeå, Lycksele eller Dorotea.

Vårt viktigaste fokus är intressant och relevant lokal journalistik i tidning, dator, mobil eller läsplatta. Här tänker vi brett och nytt. Senare i höst kan vi berätta om fler satsningar.

Har du tankar och idéer om vårt arbete hoppas jag du hör av dig.

Din åsikt är värdefull.

Vi kan aldrig sätta punkt för Breivik

Av , , Bli först att kommentera 2

Prick klockan 10 idag kom domen mot Anders Behring Breivik.

Därmed sattes punkt för ett traumatiskt år. Ett år som plågat inte bara Norge utan även många, många andra.

Händelsen har också inneburit en extrem mediebevakning som inte liknar något vi tidigare sett.

Jag var själv på VK.s redaktion den 22 junli förra året då de första nyhetsflasharna kom om att ett sprängdåd inträffat i centrala Oslo.

Kommer så väl ihåg hur vår reporter Anders Wynne påkallade allas uppmärksamhet att detta kunde vara större och hemskare än vi kunde ana. Omedelbart sattes ett intensivt nyhetsarbete igång på VK.

På samma sätt som alla andra redaktioner släppte allt annat och satte in resurser för att bilda sig en uppfattning. Vi fick snabbt in vittnesmål från Umebor som befann sig i centrala Oslo och som kunde berätta om hur de satt på kafeér när fönsterrutorna krossades av tryckvågen.

I det läget var Anders Behring Breiviks namn inte känt. Spekluationerna rörde sig främst om att det var ett terrorattentat med internationella kopplingar.

Några timmar senare briserade den chockartade nyheten om Utöja. På kvällen dök för första gången Breiviks namn upp. Efter att han gripits av den norska polisen blev hans identitet snabbt känd. VK valde då att publicera hans namn, vilket vi fick kritik för av vissa.

Mot bakgrund av höndelsen dignitet var det dock en självklarhet. Det fanns inga tvivel om vem som var gärningsmannen.

VK har noga följt rättegången. På vk.se har vi haft liverapportering i samarbete med TT. Vi har undvikit att glorifiera Breivik. Hans gester med knuten näve och högerextremistiska uttalanden har vi inte gett någon framträdande plats.

Det vore fel att låta Breivik använda rättegången, med världspressen på plats, till att marknadsföra sina extrema åsikter. Att hitta rätt balans i bevakningen har varit viktigt.

Å ena sidan berätta tillräckligt för att göra brottet, om möjligt, bekripligt. Å andra sidan inte ge Breivik utrymme för sina vidriga åsikter och sympatier.

Nu är hans straff fastslaget. Debatten om det var tillräckligt hårt är redan igång.

Vi kommer aldrig kunna sätta punkt för Brevik.