Kvittojournalistiken är igång med besked.
Överdådiga middagar, vinprovningar, spabehandlingar – allt på skattebetalarnas bekostnad.

Nyheterna om myndigheters excesser för våra skattepengar kommer slag i slag.
Avslöjandena har gjorts av Dagens Nyheters reporter Mattias Carlsson. Artiklarna handlar inte så mycket om summornas storlek som om förtroende, principer och respekt för allas våra pengar.

Den första som fått ta konsekvenserna är Tillväxverkets generaldirektör Christina Lugnet. Hon föll inte på summan storlek utan på att förtroendet saknades.
Nu riktas ljuset hårt mot forskningsvärlden. Stiftelsen strategisk forskning har använt miljonbelopp på fina fester med dyra festfixare. De har struntat i att göra upphandlingar och mörkat i bokföringen. Det rör givetvis upp känslor hos många hårt arbetande forskare.

Professor Thomas Edlund vid Umeå universitet säger till DN:
–    Det är klart man blir upprörd, det är ju skattemedel. Som forskare har man en begränsad budget och det finns inte på banan att man kan bete sig så här.
Många forskningsprojekt lever med små medel så det är lätt att känna sympati för Edlund.

Idag sitter stiftelsen på nio miljarder kronor, pengar de fått från löntagarna.  Årligen används 500-600 miljoner kronor till olika projekt.
Nästa steg i granskningen bör fokusera på vilka forskningsresultat som kommit fram under de 18 år som stiftelsen jobbat.
Vilka projekt har fått pengar? Vilka har lyckats och misslyckats – och varför? Hur ser resultatet egentligen ut? Hur har pengarna, som kommer från oss skattebetalare, använts?

Ola Theander, tidigare chefredaktör på Norran, skriver om detta på sin blogg olatheander.wordpress.com/, vikten av en djupare granskning av hur forskningspengarna använts. Den granskningen är svårare att göra än att ta fram kvitton. Den kräver både kunskap och stora resurser. Men den är minst lika viktig.

Till sist: till sist kom sommaren och värmen. Att många av oss redan börjat jobba må vara hänt. Det är ändå underbart.

 I dagens VK berättar vi om hur passagerare på det fullsatta tåget satt fast i tre timmar efter en olycka på Botniabanan söder om Umeå.  Anledningen till stoppet var att tåget kolliderat med en person.

Allt tyder på att det var ett tragiskt självmord.

Respekt.
Det är vad denna krönika handlar om.
Umeås högsta politiker, kommunalrådet Lennart Holmlund (S), menar att lokala media går fram med ”lögner”. Han hotar med bojkott.

Lögner? Enligt vem?

Debatten om relationen mellan media och politiker kan upplevas som ett bråk i en ankdamm. Men då kan det vara bra att lyfta blicken en aning.
New York Times berättade att Barack Obamas stab regelbundet får läsa sina citat – och ändra i dem. Media som inte accepterar detta kan inte alltid räkna med intervju.

Även i Sverige finns tydliga tecken från politiskt håll att allt mer vilja begränsa journalisters handlingsutrymme. Både genom lagstiftning, genom att vrida på fakta och använda sig av hot.
Därför är det viktigt att media markerar när det gått för långt.
Jag menar att Umeås kommunalråd gjort det.

Kommunalrådet talar om att bojkotta reportrar han ”inte litar på”.
På sin blogg namnger han reportrar han tycker skriver fel och tidigare i sommar röt Lennart Holmlund till Folkbladets reporter Anne Pettersson att hon skulle ”hålla käften” när hon ställde frågor som inte gillades.
Ett fullständigt oacceptabelt agerande från ett kommunalråd.

Media är inte här för att skriva om Holmlunds subjektiva sanning. VK kommer aldrig låta någon politiker välja vilka reportrar som ska bevaka dem.

Holmlunds senaste idé är att använda sig av Umeå kommuns hemsida för att berätta ”sanningen”. Som om den vore hans.
Vad säger alliansen, vänstern eller miljöpartiet om det? Eller Marie -Louise Rönnmark och Christer Lindvall (S) för den delen?

Helt orimligt, förstås. Umeå företräds inte av en åsikt. Det finns inte bara en sanning.

Det vore också klädsamt om kommunalrådet vågade publicera kritik och faktafel om det han skrivit på sin blogg och inte bara beröm.

Alla gör fel ibland. Även Holmlund.
Men han är ingen lögnare för det.
Hans agerande är dock inte respektfullt, vare sig mot media eller Umeborna.

VK:s granskning av situationen för sjuksköterskorna har fått ett fantastiskt gensomslag.
På några dagar har över 700 lagt in sina uppgifter i vår lönekarta på vk.se.
Den visar flera saker, exempelvis att 1 av 5 trivs dåligt med sitt jobb, vilket är slående mycket.  Den visar även att de flesta har en högre lön än den omdiskuterade gränsen 24 000 kronor per månad.

Fakta är dock en sak. Den upplevda känslan av otillräcklighet, stress och minskade resurser inom vården är det viktigaste. På intensivvårdsavdelningen vid NUS beskriver sjuksköterskorna läget som katastrofalt. 14 specialsköterskor hotar att sluta.
Det är uppenbart att det finns ett problem som måste lösas. Lösningen nås givetvis inte genom att höja lönerna. Bra arbetsmiljö och förutsättningar att ge bra vård är det absolut viktigaste.

Känslan VK fått när vi mött anställda, ledning och politiker är att vi befinner oss i en brytningstid där nya och sannolikt tuffare villkor är på väg in.
Orsaken stavas dålig landstingsekonomi. Effektiviseringar och ifrågasättanden av tidigare arbetsmetoder görs nu över hela linjen. Alla kostnader synas. Rutiner och organisation ses över.
Det behöver inte vara negativt. I vissa fall är det säkert på sin plats.

Men om förutsättningarna för god vård försämras och förändringarna inte förankras i hela organisationen riskerars inte bara landstingsledningen ställning ytterligare försämras. I värsta fall äventyras patientsäkerheten och förtroendet för vården. Det vore ytterst allvarligt.  
Vården är allas angelägenhet. Förändringar inom landstinget ska därför diskuteras öppet. Under det senaste året har landstingsledningens försökt hindra media att berätta hur vården sköts.  

Så kan vi inte ha det.

Som anställd inom kommun och landsting kan du alltid kontakta VK eller andra medier och berätta hur du upplever arbetssituationen, även anonymt.
Våra reportrar Monica G Engström, Elin Turborn och Viktoria Sundin har jobbat med denna granskning. Kontakta dem på [email protected] eller 090-176000

Pressade arbeten. Neddragningar. Låga löner.

Sjuksköterskorna i många landsting vittnar om allt tuffare arbetsvillkor.

I Västerbotten startade dessutom Sara Selin och hennes kollegor på sjuksköterskeutbildningen ett upprop om att vägra ta jobb med en lön under 24 000 kronor per månad.

VK inleder därför idag en granskning .Vi vill lyfta frågan och ta ett samlat grepp kring sjuksköterskornas arbetsvillkor.

Vi har pratat med en mängd olika personer inom vården; allt från sjuksyrror, landstingsledning och politiker.

Vi inleder granskningen i dag på vk.se. Mer material kommer med start i torsdagens VK.

För att få en samlad bild av sjuksköterskornas löner har vi även skapat en lönekarta. Gå in på www.vk.se/syrranu och och se hur löner och trivsel ser ut för sjuksköterskorna.

Hachtag på Twitter är #syrranu

Gå gärna in på vk.se och tyck till. Vi finns givetvis även på Facebook.

Vec­kans mest hög­ljud­da dis­kus­sion hand­la­de om … mo­röt­ter!

En ons­dag i Be­ver­ly Hills, Los An­ge­les, är inte som en ons­dag i Umeå.
Tänk dig att 20 fo­to­gra­fer står och häng­er utan­för Cos­tas, Rex el­ler Vik­to­ria och vän­tar på att kän­dis ska kom­ma ut från från sin lunch.
Att li­mou­si­ner och sä­ker­hets­folk vän­tar utan­för.
Så är li­vet för en ce­leb­ri­tet i ”LA, la land”.
Den gal­na jak­ten på kän­di­sar slår här alla re­kord. Tidningar, blog­gar och saj­ter le­ver i symbios med re­stau­rang­er­na.
När en kän­dis dy­ker upp slår kro­gen någ­ra sam­tal och snart är hela kopp­let avpa­pa­raz­zis utan­för dör­ren.Och alla får sin be­lö­ning.
Bra re­klam för re­stau­rang­en, peng­ar till fo­to­gra­fer­na, lä­sa­re till tid­ning­ar­na och kän­di­sar som får sy­nas.

Alla blir vin­na­re i sta­den där peng­ar och fram­gång är det enda som räk­nas.
Ser det med egna ögon på The Ivy i Be­ver­ly Hills.
Sal­ma Ha­yek, den vack­ra skå­de­spe­lers­kan, äter lunch med sin dot­ter och vän­ner.
När hon kli­ver ut kas­tar sig en hord av fo­to­gra­fer över dem. In­get an­nat har hänt än att hon ätit lunch men det ser ut som om en världs­ny­het pre­cis bri­se­rat.
Det är ga­let, det är obe­grip­ligt, det är li­vet för en kän­dis i Los An­ge­les.

Kän­di­sars lun­cher ham­nar även i de an­sed­da tid­ning­ar­na som Los An­ge­les Ti­mes.
Som Umebo ska­kar man på hu­vu­det, ler och und­rar hur det kun­de bli så här.
När man tit­tar på vad de sto­ra nöjesföretagen om­sät­ter så för­står man bätt­re.
Jät­tar som Via­com, Walt Dis­ney och and­ra om­sät­ter många mil­jar­der dol­lar var­je år.
Kän­di­sar­na är en vik­tig del i den­na mång­mil­jard­in­du­stri och det gör Los An­ge­les Ti­mes pub­li­cer­ing­ar mer be­grip­li­ga.

På kväl­len vand­rar vi ef­ter Ca­non Drive. Spril­lans nya Rolls Roys och Porschar står par­ke­ra­de som om det vore vil­ken Vol­vo som helst.
 Att vada i peng­ar i des­sa kvar­ter är sna­ra­re re­gel än un­dan­tag. En van­lig trea kos­tar över 10 mil­jo­ner kro­nor, en vil­la över 100.
Inne på Mastro´s är det full­satt. Brad Pitt, Ri­han­na, Oprah Win­frey och and­ra kän­di­sar är ofta här. Utan­för står fo­to­gra­fer­na och vän­tar. 
En van­lig ons­dag i den gal­na sta­den Los An­ge­les.
 

Idag föll en häpnadsväckande dom. 

Expressens ansvarige utgivare Thomas Mattson, nyhetchefen Anderas Johansson och reporter Diamant Salihu fälldes alla för vapenbrott av Malmö tingsrätt.

Tidningen ville visa hur lätt det var att få tag på illegala vapen i Malmö. På några timmar visade deras undersökande journalistik att det det var skrämmande enkelt. Vapnet de köpte överlämnades skyndsamt till polisen. 

Ändå valde åklagaren att väcka åtal för vapenbrott. Idag dömdes alla tre. 

Av vilken anledning är det rätt att döma Expressen för sitt viktiga journalistiska arbete? Uppsåt till brott saknades helt. Det Expressen ville visa var hur illegala vapen enkelt kunde köpas, att visa att de rättsvårdande myndigheterna misslyckats med att få bort dem från gatan. Brottsligt uppsåt saknades helt. 

Journalister ska givetvis agera under samma straffansvar som övriga i samhället. När det, som i detta fallet, helt saknas uppsåt måste det dock finnas större relevans för att döma än vad nu är fallet. 

Istället väljer man att döma de som påvisat ett samhällsproblem och skickar en signal som begränsar yttrandefriheten på sikt. Det är ytterst allvarligt och kan aldrig ha varit lagstiftarens intentioner med vapenlagen.

Jag är inte ensam om att regarea på domen. 

Tidningsutgivarnas vd Jeanette Gustafsdotter säger i Resumé:

– Det har hela tiden varit klart och tydligt att Expressen har jobbat med ett tydligt journalistiskt uppdrag för att visa ett allvarligt samhällsproblem. Jag tycker det är obehagligt att rättsväsendet väljer att driva ett sådant här fall. Kanske extra starkt när åtalet faller samma vecka som serieskytten Peter Mangs står inför rätta i Malmö tingsrätt där det tydligt visar resultatet av samhällsproblemet som Expressen visade genom sitt journalistiska arbete, säger Jeanette Gustafsdotter.

Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling kommenterar domen i Aftonbladet:

– Åklagaren har dragit ett löjets skimmer över hela saken, att man väljer att väcka åtal mot Expressen-medarbetarna när uppsåtet var så tydligt journalistiskt.

Domen är felaktig. Jag utgår från att den överklagas.