Vården behöver tid för patienterna

Men trots allt negativt, den värme man möter i vården är fantastisk.

Vården är en av de absolut viktigaste samhällsfunktionerna. Alla människor möter den i olika delar av livet. Från födseln till döden. Därför är det fullt naturligt – och bra – att det hettar till i debatten när vården är satt under press. Viktiga frågor måste få ventileras.

 

Just nu handlar diskussionerna mycket om landstingets brist på pengar och överdragna budgetar. Landstingsledningen är satt under hård press för att få ekonomin i balans. Tuffa prioriteringar görs, vilket tydligt märkts i exempelvis Dorotea, Åsele och Malå. Listan på områden som i besparingens namn granskas och ifrågasätts är många. Det är rätt självklart. 

 

Men det finns även en annan bild. Den senaste tiden har jag med själv kommit i nära kontakt med vården. Min svärmor har under lång tid behandlats på NUS och Axlagården. 

 

Mitt i detta turbulenta besparingsprogram har jag sett en vardag där en patient möter sjukvården. Och precis som många andra imponeras jag över den värme och omvårdnad som faktiskt finns. När jag ser hur sköterskan på Axlagården sätter sig ned och ger svärmor en extra stund, stryker handen över hennes panna och försöker stötta i en svår stund, då fylls jag av värme.

 

Ingen vill vara beroende av vård. Alla vill vara friska. Men när den dagen kommer då vi behöver vårdens resurser och omtanke hoppas jag att möjligheten för personalen att stanna upp och se patienterna finns kvar. Vår offentliga vård måste ha den resursen. Tid får inte effektiviseras bort. 

 

Våra krav på vården är skyhöga. Vi förutsätter, kräver, att vården i alla situationer ska fungera. Allt inom vården ska numera även dokumenteras in i minsta detalj.  

Men om besparingar och pålagor går så långt att det inte längre finns tid för den varma handen över pannan, då har vi hamnat rejält snett.

Den utvecklingen vill knappast någon se. VK fortsätter granska utvecklingen inom landstinget i Västerbotten.