Nu är seriespelet igång på allvar. I helgen har Umeås fyra elitlag spelat varsin match. Det började redan i fredags då IKSU enkelt slog Örnsköldsvik. Jag såg inte matchen. Men rapporterna säger att det var en tråkig tillställning där IKSU endast gjorde det som krävdes. Kanske saknade de motivation. Kanske väntar de på ”viktigare” matcher. Jag vet inte. Jag vet dock att IKSU kommer vara ett av finallagen senare i vår.

Dalens damer åkte ner till Västerås för att möta mästarinnorna och tigrinnorna Rönnby. En på förhand tuff match för unga Dalen. Jag var rädd att Rönnby skulle förnedra Urban Karlssons lag. Men riktigt så blev det inte. Dalen stod upp bra och lyckades hålla nere siffrorna. Tyvärr föll de på eget grepp, då de bjöd på två indianare som resulterade i mål.

Nu på onsdag möts de båda lagen i ett hett derby. Något säger mig att vi inte kommer se ett omotiverat IKSU. Och förhoppningsvis orkar Dalen bjuda till dans i 60 minuter. Jag vill absolut inte se en match där IKSU vinner med åtta-nio bollar.

Helgens stora höjdpunkt var City – Sirius. Jag och Gunnar Domeij kom till hallen ganska samtidigt, nämligen bara några minuter innan match. Galne Gunnar startade ändå i Citys kasse, medan jag satte mig på läktarplats.

Första perioden var hyfsat kass och tempofattig med lite fördel Sirius. I andra perioden tog City över helt och hållet. Jag som trodde att City skulle få det svårt fick en knäpp på näsan. Framför allt såg jag ett strukturerat hemmaförsvar som kontrade sönder ett sömnigt Sirius.

Galne Gunnar var matchens bästa spelare och en av orsakerna till att City har sex poäng av möjliga. Den person som bör hyllas är nya tränaren, Peter Grubbström. ”Grubbe” är hjärnan bakom IKSU:s framgångsaga. Det kanske är för tidigt med ett hyllningsstal. Men av matchen mot Sirius såg jag en struktur i City som saknades förra året. Och jag tror att anledningen till detta stavas Peter Grubbström.

Jag är ganska säker på att Grubbe kommer lyfta laget i år. Patrik Eklund är visserligen en duktig tränare. Under matcherna ger han dock ett nervöst intryck. Något som knappast gynnar något lag.

Inför förra säsongen trodde jag att Peter Sjöström skulle vara den som skulle lyfta City, med sin raka och härliga ledarstil. En ledarstil som bara verkar fungera i Ersboda. Min uppfattning är att Cityspelarna inte klarade av Peters rakhet. Vilket är synd. Jag gillar Peter Sjöström. Han är en profilstark person som är rak och vågar ställa krav på sin omgivning. Ibland fungerar det. I Citys fall fungerade det inte alls.  

Tillbaka till Peter Grubbström.. Förutom att han har en skarp innebandyhjärna kommer han även bidra med en dos vinnarmentalitet. Just vinnarmentalitet är inget som är synonymt med herrinnebandyn i Umeå

Samtidigt i Skåne stod Dalen för en fin insats när de lyckades slå förväntade topplaget Helsingborg. Ett Helsingborg som har ersatt Henrik Larsson med ett gäng ofinniga spelare från Finland.

Skräll säger många. Jag tycker dock att resultatet var ganska väntat. Anledningen:

Det finns ingen normal fungerande människa som åker buss till Helsingborg för att förlora. Enkelt va?