Dalen – Årets stora utropstecken mot Sirius – Förra säsongens stora utropstecken. Den här säsongen var det tänk att Uppsala-pojkarna skulle ta ytterligare ett kliv. Man slog på stort och värvade Dan Johansson, som var en av de bästa spelarna i det Storvreta som vann SM-guld. Dessutom lyckades man även värva Johan Eriksson D.Y.

I ärlighetens namn har de underpresterat i år. Dan Johansson har inte varit den injektion man hoppades på. Lagkaptenen Erik Svensson, som ifjol ledde laget med hjärta och väldigt mycket smärta, har inte varit att känna igen. Ska Sirius vara med och slåss om en slutspelsplats är det viktigt att de får igång lagets stora motor.

Dalen då. Ja. Sekunder innan tekning kunde Hasse Andersson presentera att hans son hade kritat på för ytterligare ett år i Dalentröjan. Jag vet inte om det var uppståndelsen kring detta som störde, men Peder Bodén gjorde en av sina tamare insatser på länge. Dribblingarna fastnade, skotten uteblev och när passningarna inte stämde, blev det lite för mycket. Jag kan inte komma ihåg när jag senast såg Peder så frustrerad.

Medan Peder approachade sin ”Old and grumpy-style” klev Dalens ungdomar fram. På ett nästan oförskämt sätt visade de Umeåpubliken att de är redo för mera ansvar.

Framför allt är jag imponerad av Jonas Svahn. När den moderna innebandyn börjar handla mer och mer om fysik och muskler, är det befriande att se Jonas Svahn spela innebandy. Det ser ut som en klassisk balettuppvisning när han svävar trippar förbi sina längre och bredare motståndare.

Till sin hjälp har Jonas jämnåriga Max Wahlgren(båda är född 1991) och den tio år äldre, men alltid stilfulle Anton Ermling.

Matchen i sig påminde mest om en Die Hard-film. Intressant för de inbitna. Fullkomligt ointressant för de ofrälsta. Det kommer bli betydligt tuffare för Dalen redan nu på söndag, när de ska åka ner till stockholm för att möta AIK.

…. Som ikväll besökte Umeå för att på förhand enkelt vinna mot City. Men, riktigt så blev det inte. City började piggt och kunde snabbt sätta dit två kassar bakom Filip Auusma, som helt enkelt hade en dålig dag på jobbet.

City utnyttjade AIK sega och fantasilösa passningsspel. Med lite mera tur hade hemmalaget gjort ett par mål till innan första periodpaus.

I andra bytte AIK målvakt. In kom VM-aktuella Patrik Jansson. Bytet gav effekt samtidigt som de även gick ner på två femmor, och fick ordning på passningsspelet. Dock utan att imponera kraftfullt. Skillnaden ikväll hette Kim Nilsson. Att han gjorde fem mål är egentligen bara en bisak. Det som imponerar mest är hur han på gränsen till ockulta lyckas hantera boll och klubba. När andra spelare funderar på hur de ska få kontroll på en studsande boll, har Kim Nilsson redan hängt dit den bakom en förvånad målvakt.

City ska absolut ta med sig spelet från ikväll. Men lite tur hade tre poängen hamnat i deras ägo. Det kanske är dags för de andra lagen att ta City på lite mera allvar. Jag tror att ganska många väntar på att laget ska dippa. Men än så länge ser jag inga tendenser till någon sådan dipp.