Så sant som det är sagt nu är det inte ens två veckor tills vi åker. En lite stress börjar ta form när man skall packa allting och hålla sig inom 30kg gränsen, för nog skulle det kännas skönt att slippa överviktskonstnaderna. Förra veckan hade vi en ledig dag från skolan och då tog vi tillfället i akt och sattsade på att göra bort lite praktiska saker inför resan. Klockan 09.00 knackade emma på dörren och som två oerfarna klubbkapare skulle vi nu kapa och linda om 17 klubbor på två och en halv timme. Men det kunde ju inte vara allt för svårt tänkte vi. Så vi började att linda av klubborna och problemen började komma, varför har tillverkarna häftat fast knopparna?? Men två starka kvinnor som vi är så lyckades emma tillslut hitta en teknik för hur man skulle ta bort dem på bästa sätt. Så när problemet väl var löst var det inte så svårt längre och tids tviveln lättade. Sedan med en emma sittandes på arbetsbänken och klippa lös häftklammrar och knoppar, och jag sågandes hade vi efter två och en halv timme lyckats få 21 stycken klubbor i en toolbag med nya lindor och allt. VIlken bedrift 😉

Läs artikeln om oss i läken nedan!

http://www.folkbladet.nu/?p=158069

Om två veckor åker vi!! Det känns helt galet. Detta är något man har planerat för att göra längre fram, men nu är den här. Vi börjar nog inse att vi borde ha tagit tag i vissa saker tidigare som tex trycken på t tröjorna som vi skall ge till barnen under vårt läger. Nu är de dock inlämnade så det är bara att hålla tummarna för att vi hinner få tillbaka dom innan det är dags för avfärd! Tor var för snart ett år sedan liksom Felix i Tanzania med Dragonskolans anordnade resa. Här får ni en annan persons upplevelse av resan.

Vad gjorde ni i Tanzania?

Vi kollade omkring på olika barnhem och skolor och fick en inblick på deras kultur och upplevde stora kulturkrockar(fattigdom, m.m) 

Hur var utbildningsstandarden?

Både och. Väldigt varierat. Däremot när vi satt med på olika lektioner så blev vi förvånad över vilken nivå de var på i väldigt ung ålder. När de var 10-11 höll de på med mattematik som vi höll på med i 1:an gymnasiet. 

…på allvar. Bara 21 dagar kvar tills vi befinner oss som små tajkons på Arlanda i väntan på flyget. Vi har väl egentligen inte en aning om vad som väntar oss när vi kommer fram, eller i varjefall inte jag.

kommer vi bli mötta med automatvapenkillar, kommer vi mötas av gulla ungar som springer runt, kommer vi mötas av regn eller stekande värme?

Vad vet vi egentligen, inte mycket, men det jag är helt övertygad om är att den här resan kommer att ge oss ett minne för livet. Att förhoppningsvis få se hur kul barnen kommer ha när dom spelar innebandy och hur kul vi kommer ha när vi ser deras ansiktsuttryck. Jag kan knappt vänta! Men snart, snart är vi där!

/ Emma

Jag har pratat lite med Felix Levén som förra året gjorde samma resa som vi skall göra nu. Passade på att fråga om han kunde svara på lite frågor som ni kan läsa nedan, och få en inblick i landet av en person som redan varit där.

Varför åkte du till Tanzania?

Resan var framförallt en del av ett biståndsprojekt som Dragonskolan driver.  I projektet samlar vi in pengar som bland annat går till uppbyggnad av skolor, skolpengar till ambitiösa och duktiga elever samt till barnhem. I och med det så handlade den större delen av resan om studiebesök på dessa platser för att se hur pengarna använts, vad som kan göras bättre osv. Utöver det så åkte vi på ett två-dagars safari som var riktigt magnifikt. En annan dag gick vi på en promenad genom en riktig Mowgli-djungel för att till slut bada i ett vattenfall som var säkert 15 meter högt.

Vilka sporter utövade skolbarnen när du var där?

Barnen spelade framförallt fotboll och hade förvånansvärt stora kunskaper om vad som händer runt om i fotbollsvärlden. Förutom fotbollen spelades en sport som jag inte minns namnet på men som var närmast lik basketboll. Hopprep var väldigt populärt bland tjejerna som enligt normer inte ansågs lämpliga för fotboll där nere.

Vilken mat bjöds det på?

Maten vi bjöds på var väldigt god och kostsam. Skolbarnen åt däremot majsgröt dag efter dag som tillagades i stora kittlar över öppna eldar. Under första besöket på Mnini Primary minns jag speciellt när vi i ett besök i ett klassrum fick bevittna hur ett barn blev utan majsgröt då det var slut. Eleven(barnet) gick sorgset men sammanbitet tillbaka till sin plats hungrig.

Hur ser utbildningsstandarden ut i landet?

Det är svårt att sätta fingret på utbildningsstandarden. Konstateras kan dock att undervisningen bedrevs på ett (som vi i Sverige skulle kalla) gammaldags vis. Även om inte vi fick se något sådant så kände man på sig att eleverna blev slagna av lärarna om dem inte betedde sig hyffsat, eller lydde lärarens befallning.

Tror du att folk kan föreställa sig hur det är ställt där?

Jag tror att folk kan föreställa sig ungefär hur det är genom att höra berättelser från personer som upplevt det. Jag skulle dock säga att det är en stor skillnad mellan att föreställa sig hur det är och att verkligen uppleva hur det är, känna hur det är och verkligen vara där. Intrycken var många och ibland kändes det som att man bara ville sätta sig och titta in i en väg för att smälta allt man såg.

Vad var det bästa med resan?

Det bästa var nog att ändå få ta del av all glädje som sprudlade genom de till synes små gärningarna vi kunde bistå med. Trots det horribla livet många av barnen och ungdomarna man fick träffa där levde så kände man verkligen kärlek och tacksamhet. Att någonstans få känna att man gör skillnad får en att må bra, även om man inser att man skulle kunna göra så mycket mer.

Skulle du kunna tänka dig att åka dit igen?

Jag skulle absolut kunna tänka mig att åka ner dit igen. Som det ser ut nu kommer jag åka ner efter gymnasiet för att jobba som volontär.

Ha en riktigt bra resa, eller "one love africa" som dem säger där nere.

Med vänliga hälsningar/ Felix Levén

Olivia

Till veckan kommer bloggen att uppdateras med lite bilder inför resan då jag skall låna en mer behändigkamera som man lätt kan ta med i väskan på resan!

Då sitter man på ännu en bussresa och visst att det kan kännas lite jobbigt att åka buss så långt men det är inte mycket som är tråkigt med dessa människor. Snart anländer vi till Karlstad där vi skall spela vår andra match för helgen och just nu är bussen stillsamt sovande till filmen the holiday. Utanför fönstret smattrar regnet och det känns verkligen att den svenska hösten är hä med tjocksockar, ylletröjor och gula löv. Det är då det känns om än ännu roligare att bege sig till varmare länder och sol om knappt en månad. I veckan kom mitt visum så nu känns det inte så stressande med resan längre, jag kommer in i landet i alla fall.

Olivia