mina tankar-mitt liv

SÃ¥ va de fredag igen Ã¥ veckan hade tagit slut…

Av , , Bli först att kommentera 1

En rad i en Noice låt, kunde inte låta bli utan la ut det här… lite nostalgi såhär på fredag morgon. I helgen får vi elen dragen ute i hundhuset. Mattan blir nog inlagd i veckan.

Jag har rätt så mycket tavlor som ska ut innan Jul, ska sätta mig och måla i dag hoppas jag… Har väl ca 10 tavlor! Känner en viss ångest över det där att prestera. När det blir ett måste så får jag ångest, det är så jäkla svårt att förklara för dem som inte begrip!

Att vara en "konstnär" eller "artist"… tycker inte jag passar in i någon av de orden… känns obekvämt…men att vara en som målar åt andra kan vara lite jobbigt då man måste hitta inspirationen och motivationen för annars blir det pannkaka. Ibland då tiden börjar knaka så förstår inte människor att det kanske är det som måste till för att jag ska kunna prestera…lite press upp på allt!

Ofta kan man inte bara sätta sig och måla bara sådär för inspirationen har inte infunnit sig. Hur ska jag kunna locka in inspirationen utan att göra avkall på tiden. JA det är ju bara jag som kan lista ut det…

Over and out

Nu när jag liks är här…

Av , , Bli först att kommentera 1

Så var jag här igen… skulle bara kolla kommentaren och då är det väl lika bra att skriva en rad!

Idag då? Jo har varit o Ö-vik och möte med familjehem, soc och attendo, gick bara fint! Vi fick en del sagt och gjort…

Är så jäkla stolt över alla framsteg sonen gjort, det värmer mitt hjärta att se vilken man han börjar bli! Vi pratade om det på vägen hem… Soc och jag Hur det var från början då han inte ens ville vara med, inte sa något, gick därifrån mm till nu då han aktivt är med, pratar och är intresserad…

Imorrn har jag möte med AF! Känns lite olustigt då det finns så få jobb att söka, jag låg på som en galning från början så nu har jag sökt alla jobb jag kan söka…även dem jag egentligen inte kan söka då jag inte har kompetensen för dem…

Sen är det helg, jag längtar efter helgen…konstigt kan man tycka eftersom jag är arbetslös, men jag längtar efter helgen just nu!

Om två veckor ska vi umgår med grannarna och det ser jag fram emot, lite julmys med dem…kan ju inte vara fel! 😀

MAn kan känna att såhär i höstmörkret så vill gärna humöret sjunka längre mot botten, jag gillar inte vintern, men nog är snön bättre än detta blask! Fast nu verkar det ju bli kallare och komma snö…

Nästa helg har sambon rally utbildning med grannen, jag kanske ska hämta hem hunden…men jag minns ju inte vägen…

 

Over and out

Inte lika roligt längre…

Av , , 4 kommentarer 2

Jag fasar inför idéen att jobbet innebär fas 3 jobb.Ingen riktig lön, det må ju vara om den ändå blir mer än nu…men får jag inte mer än nu så blir det ju bara ett tillfälligt jobb i kamp om nästa 🙁

Tanken slog mig då jag såg att andra ordnat det så, men jag kan ju inte ropa hej förrän jag är över bäcken…

Om jag ändå kunnat fått lönebidrag eller nåt sånt… Nu ska jag inte ta ut något i förskott, men tanken kändes inte lika lockande längre för jag behöver verkligen en lön och ett jobb, men tyvärr är mina erfarenheter mer lästa och upplevda än jobbade och där ramlar jag på mattan i jämförelse med många andra…

Och ett jobb även om det blir fas 3 till en början är ju en arbetslivserfarenhet mer än att gå hemma, men det blir ju att jaga ett annat jobb…

Jag kände ångesten komma krypande längst ryggen och lägga sig som en täcke över mig, tynga ner min dag och mitt sinne i små attacker av hopplöshet.

Julen närmar sig med stormsteg och jag har inget jobb, Julen ska vara så mysig med go mat och familjen men för mig blir det en knytnäve som knyter sig i magen och med det en massa olustkänslor som kommer farande… En massa måsten, med julklappar, julpynt mm… man ser andra handla i sinne och överösa sina nära och kära med saker, något jag inte kan, gråten fastnar i halsen och man känner hur det är svårt att andas…

Jag fick nya vinterdäck av min sambo och det är jag jätteglad och tacksam för… fast däcken är väl mer värt än min fina lilla Opel som bara har jävlats och kostat massa pengar!

Trodde jag skulle kunna måla och få in några extra slantar, men allt går till min bil för jag fick (läs min sambo fick) byta bakhjulslager på bägge sidor bak…inte billigt vill jag lova då jag har hela nav… ;(

Over and out

Tisdag

Av , , Bli först att kommentera 1

Och veckan springer iväg. Jag har flera tavlor som ska ut innan Jul. Känner en viss stress, men har ju samtidigt ett tag kvar. De flesta av dem är hundar och det känns bra för det är ett favorit motiv…

Idag ringer de från de potentiella jobbet. Jag hoppas så tummen vitnar.

Måendet då? Jo det går upp och ned, jag är trött, less och kroppen är öm. Mina fingrar är svullna och ömmar 🙁 Igår målade jag hundhuset, men färgen tog slut så jag måste köpa mer…

Vi väntar på singelgrus till "yttergården" Gubben har varit jätte duktig!

Jag är mest less och trött, jag hatar vintern, men har nog hellre vinter än detta jäkla blöt väder.

Snart Jul, jätte kul då man har aktivitetsstöd…NOT!! Där har vi också en stressande faktor, ekonomin. NU hoppas jag verkligen på det "nya" jobbet… skulle vara så kung att få en inkomst!

Over and out

Är man på banan?

Av , , 2 kommentarer 1

Kan det vara så att livet börjar ge utlopp för en positiv utveckling? Vågar man hoppas?

Två arbetsintervjuer idag och den sista lät så positiv så jag vågar nästan inte andas, det pirrar ända från tårna med tanke på vad som kan ske! Kan jag komma att få ett jobb, ett sånt bra jobb…

I morse var jag på seminarium för korttidsvik inom skola-dagis verksamhet!

Ibland känner jag mig så "nedslagen" av kommentarer eller att det tjaffsas på olika plan, lika fort kan jag känna woohhhhooo för små saker som ändå innebär något positivt. Livet är en berg och dal bana hela jäkla tiden på gott och ont.

Alla människor är nog så, men jag kan ofta känna att min berg och dal bana innebär lite djupare dalar och det talade också psykologen om att har man en djup depression i botten så är dalarna ofta rätt djupa. Jag vill inte hamna där i mörkret igen så jag försöker hålla min nästipp mot ljuset och sikta på att inte försöka sjunka så jäkla djupt….Se de små sakerna i  vardagen!

Just nu bygger gubben för kung och fosterland en hundgård, han är så duktig… Snart flyttar "lilla odjuret" hem till oss, känner en längtan att få hem honom… Han tillhör ju oss nu sen det blev bestämt att han ska byta adress!

Jag tänker därför finns jag… ja så kan det kännas, jag visar kanske inte så mycket, men mina tankar mal så ibland tror jag de ska höras på utsidan. När mina nära och kära säger saker så kanske de inte får så mycket feedback alla ggr, men jag tänker, jag analyserar, vrider och vänder.

Jag har nog alltid varit en tänkare, någon som funderar mycket på allt möjligt. Ibland förlustas jag över saker som inte ens är värt en tanke egentligen…iband frågar sambon vad jag tänker på för han ser att jag är inte här… Ofta tror han inte på min förklaring som ofta blir antingen:" inget" Eller "allt och ingenting" men så kan det ofta vara…tankarna bara rullar fram som stora vågor på havet, eller så är det stilla och tankarna är som små moln på himlen där man ligger i det gröna gräset och bara är…

Ibland delar jag med mig av mina tankar och han kan få höra hur banala små ting som kan uppta min hjärn verksamhet.

Nu ska jag gå och laga mat… 🙂

 

Hej svejs!

 

 

Tonårskurs

Av , , 2 kommentarer 3

Igår kväll var jag på tonårskurs igen, för andra gången. Jag gick kurs med Jeanette Hörnqvist och familjeforum för 2 år sedan, snart 3.

Mycket är detsamma, vi har en bok som handlar om våra ungdomar och just nu har vi pratat om hjärnan som är under ombyggnation under tonåren. Typ att ordningscentrat har stäng pga ombyggnation så saker som varit självklara är inte längre det. Frågan är och många tror att vi under livstiden bl.a i 40 års åldern bygger om vår hjärna.

Frågan är också om det är skillnad på mäns och kvinnors hjärnor. Ett intressant ämne må jag säga. Otroligt vad långt processen har kommit att vi kan mäta levande hjärnor med hjälp av data mm. Förr kunde man bara undersöka döda människors hjärnor och hur ska man då veta hur det funkat.

Min syster och jag pratade om att det är verkligen så att kvinnor är från venus och män är från mars, för vi verkar tänka så olika på många plan. Även det här med aggression och tålamod.

Nu är ju alla olika där också, jag har haft sämre tålamod när jag var lite yngre jämfört med nu, men även mitt tålamod kan tryta. Allt är ju också beroende på dagsformen. Här om veckan skulle barnen städa(lovet) de rök ihop så fort de såg varandra och jag försöker att inte gå in i deras fajt. De måsta kunna lösa konflikter. Naturligtvis går jag in om det går över styr…

Efter ett bra tags bråkande syskonen emellan så känner jag hur jag fylls av mer och mer ilska, tålamodet tryter, jag blir en vulkan och jag brister. Jag blev så arg så jag "råmade" från fötterna och en tallrik flög…

Jag blev ganska förvånad att var kom det där ifrån, jag som har en ängels tålamod…. Ett möte senare och när jag kom hem så var de vänner och jag frågade vad som hände eftersom de höll på att klösa ögonen ur varandra innan jag for. Svaret var: du for ut och vi blev tvugna att hjälpa varandra.

Mitt svar blev: jag flyttar, då måste ni hjälpa varandra jämt *skämt*

Det som är skönt att gå en sån här kurs är att man är inte ensam… alla har olika bekymmer av olika slag. Man kan känna igen sig skratta,känna medlidande, stötta, prata och diskutera.

Få konkreta råd: testa det här… antingen från Ulla själv som håller i kursen eller från andra, man kan få förslag och man får veta att de flesta har lust att slita sitt hår stundvis. Det kan kännas tryggt på många vis… Jag är inte ensam om mina tonåringar.

Tack och hej!

 

Fredag igår!

Av , , Bli först att kommentera 3

Gubben skulle ut och äta med jobbet eller få ny dörr insatt. Han skrev på fm att dörren skulle bli insatt så jag hade full sjå att få ut den yttersta garderoben som stod mot dörren. För att få ut den så blev jag tvungen att få lös listen runt ytterdörren för passformen mellan dörren och garderoben var minst sagt krymp passning!

Jag tar en stol och ställer mot ytterdörren, jag kliver upp på stolen och ska ta tag i ryggstödet, vad jag glömt är att jag lagat ryggstödet och det sitter dåligt. Det som händer är att ryggstödet ger vika, jag faller över stolen, slår hakan i ena pinnen på ryggstödet, magen slår i och även axeln och benet…

Som tur var så föll jag mot ytterdörren så den tog upp mycket av smällen, hade jag inte falltit mot den så är nog frågar om hur min haka sett ut då? Och att jag missade glasrutan på ytterdörren också…

För några sekunder kom det en tår för det gjorde så jäkla ont! Jag fortsätter demolering av lister och jag vinner över garderobsjäveln.

När jag sedan tittar i spegeln så är hakan alldeles blå, men snyggt!!!

Vid middagstid kommer gubbens kamrat och börjat ta ut ytterdörren, medan de håller på så passar jag på att smita in i duschen… vad ser jag då? Jo ett  jätte blå märke på min mage…ännu mer suck! Den som säger att fallet inte tog… den vet inte hur det kändes…

Hoppas nu ingen tror sambon gett mig en snyting*fniss*  Kunde jag anmäla stolen för grovt överfall så skulle jag gjort det… sanna mina ord!

Så idag känns det lite ömt varstans… sambon är ute på byn och jagar några saker då vi ska bygga hundgård. Jag sätter mig här och förevigar mitt fall i text på vk!

Over and out!

 

Ett samtal

Av , , Bli först att kommentera 1

Att ett samtal kan göra så mycket… fick ett samtal igår och kände så mycket värme. Att jag med några enkla ord kan göra en annan människas dag.

Mycket pga det samtalet så öppnade jag upp en blogg igen.

Förkyld.nu är vad det är här. Jag hostar och kraxar, men har inte tid med förkylning överhuvudtaget har så mycket att göra. Målningen blir lidande för det är svårt att sitta och måla då man hostar lungorna ur kroppen.

Tillbaka till min kropp och mina fingrar. Sjukgymnasten vill att jag avvaktar innan jag funderar på operation, men jag vill ju hellre få ordning på fingrarna med sjukgymnastik än med op. Så än har hon min uppmärksamhet… Det här att jag går, står och sitter fel är ju anmärkningsvärt. Man har alltid fått höra: sträck på dig, sitt inte som en hö säck. Att sträcka på sig innebär en belastning för axlar och hjälpandningsmuskler mm. Man ska sträcka på sig från underlivet och höften, inte med axlar…

Det här att ha värk i kroppen är ju ganska jobbigt, inte bara för ens egen del… värken syns ju inte och det är svårt för omgivningen att förstå att varje rörelse man gör så smärtar det. Smärtan har man vant sig vid och man vet att vissa saker gör mer ont än andra, men värken är för alltid där…

Samhället ser en inte som en hel person och man blir en belastning och det är för mig värst… Jag kan inte jobba heltid, alltså så är jag inte fullt värdig människa. Det kan kännas rätt hårt!

Vad är det för samhälle vi lever i då vi inte räknas som fullvärdiga människor om vi inte kan jobba heltid? Är vår identitet vårt jobb!? När man träffar människor så frågar de alltid vad jobbar du med? OM jag inte har något jobb så har jag alltså inget "jag"!?

Att ha värk i kroppen gör att man känner sig mindervärdig, man blir ledsen över att inte orka eller kunna göra saker som alla andra. Det är självklarheter för dem, men inte för oss som har ett slags handikapp… För handikappade är ju vad vi blir i slutändan då vi inte har samma kapacitet som andra.

Att inte kunna sova för kroppen värker, man måste hela tiden flytta kroppen för att den inte kan vara i samma position under en längre tid. Tror det är svårt för människor att förstå att bara att sitta och titta på tv kan ibland vara en pina, det gör ont överallt och man måste flytta sig för att hitta en sitt ställning som gör minst ont! Energikrävande!

För mig och många andra så är värken en vardag, men tror det är svårt för andra att förstå och sätta sig in. Ens humör är inte alltid på topp, ibland är man sur och grinig, kanske rent av ledsen för dagen är inte bra, inte pga andra utan pga sig själv och kroppen.

Man blir nedstämd, man känner att man inte duger, man tappar motivationen. Man vill inte umgås. Man orkar inte vara social eller trevlig.

För min egen del så har jag verkligen försökt att inte isolera mig. Vi är på folkrace, försöker umgås och fara och dricka kaffe hos vänner. Ibland tar man på sig det sociala ansiktet, men insidan skriker: låt mig va!!! Ibland när telefonen piper och sms:en haglar in så känner man bara känslan… jag orkar inte, kan ni sluta sms:a.

Skolmöten, föräldrar på byn mm är det absolut värsta som finns för mig, min energi går åt till annat under dagen och när kvällen kommer så orkar jag inte med sånt. När jag inte orkar med sånt så är jag genast dålig förälder… Samtidigt så är det ju inte så att jag inte bryr mig. Som jag jagat min egen son när det var som värst…

Igår hostade jag så mycket så det var inte lönt att måla, så jag möblerade om och skurade köket istället. Blev faan bra! Jag tror sambon också tyckte jag hade gjort ett bra jobb… Tyvärr kan jag inte gå lös på vardagsrummet eftersom vi har en tank på ca 600 liter och den flyttar sig inte av sig själv. 🙁

JA att stöka, böka och måla gör att jag får lida av det sen, men man kan inte bara lägga sig ner och säga att jag kan inte eller jag orkar inte… och detta när det gäller nödvändiga saker, vissa saker måste man faktiskt räkna bort!!  Jag får så jäkla ont när jag grejat, men ofta så är det i slutändan värt saker… att t.ex. möblera om i köket kan jag dock göra i min egen takt. Jag kan sätta mig ner och dricka en kopp te… vila mellan passen. och sen har jag ett kök som jag trivs bättre i… energierna känns mer sunda!

Massa svammel från en trött en… 🙂

Here again…

Av , , 2 kommentarer 4

Så var jag här igen….

Tog bort bloggen i morse pga missförstånd. Less på att människor inte förstår eller ifrågasätter mig. Ibland skriver man bara det hjärtat säger, man tänker sig inte för eller så blir det massa "ord bajseri" bara för att det ska skrivas ord.

Detta är min blogg och mitt liv, jag kan inte ta hänsyn till att andra missförstår eller tolkar mina ord på fel sätt.Känns så jäkla tråkigt att hela tiden missuppfattas bara för att skriva underlättar faktiskt…om bara för en liten stund.

Man får sitta här vid datorn och fingrarna skriver det som hänt, eller hur jag mår… bara för att vardagen känns hopplös och mörk innebär inte att jag inte älskar min sambo eller älskar det liv vi faktiskt har…

det innebär  t.ex att just nu känns allt förjävligt. (inte för att det gör det, men som ett exempel)Det kan innebära att jobbsökeriet är tungt, eller att jag inte har råd att tanka bilen, eller att jag slog tån och mjölken är slut då jag ska dricka kaffe…

just nu innebär den här stunden då jag sitter här och skriver ner mina tankar… Sen kanske jag vinner på en lott och har råd att tanka bilen och tån gick ju faktiskt över… men precis i den skrivande stunden så kändes det så…

En natt utan sömn kan ge vilken människa som helst omotivation att göra något, precis som en bra dag kan få vilken som helst att kvittra som en fågel…

here again