Humöret är inte på topp, jag har ångest för den här jävla vikten som står och skiner mig i ansiktet med samma envisa siffror. Jag skriver upp vad jag äter varje dag och kaloriintaget är iaf inte för högt…

Motionen har dock blivit lidande, kroppen har varit seg och ond. Har så jäkla ont i ett ben. Har skrivit till sjukgymnast för att komma tillrätta med kroppen.Jag orkar inte längre…

Att vara överviktig passar inte i dagens samhälle, inte heller att misslyckas för går man inte ned så får man en jäkla massa tips om allt…som jag redan vet! Ta kontakt med dietist, jo haft kontakt med en under flera år och hon fattar noll(i den bemärkelsen hon förstår inte varför jag inte går ned), det sista hon tyckte var att jag skulle gå på shake. Gör si gör så… Jo jag vet!! Och oftast kommer tipsen från de som sitter i samma båt.

Det som inte är under kontroll är träningen och det är A och O, men även under motion så stod siffrorna och sken i mitt ansikte…samma jävla siffror!! men våg jävel rör på dig för faan…

Mina prover visar inget… vad är det för fel på min jävla kropp???? Jag hatar mig själv och min kropp just nu! Alla är så jäkla fina, men inte jag! Man hör de runt omkring som lovordar andra människor att de är så fina, läckra, ser bra ut mm och det känns som eko i mitt huvud…för jag vet att det är inte jag! Jag finns inte i de där orden!

Depp just nu ja, men jag kommer igen, min kropp vill bara inte just nu…

Nu vet jag inte om jag har adhd eftersom jag inte fått veta vad utredningen gett. Vissa säger att man gömmer sig bakom en diagnos, man rättfärdigar det man gör genom att säga: jag kan inte bättre jag haf adhd eller vad nu diagnosen är.

Jag kan hålla med om att många ggr så kan det vara så att det göms eller bortförklaras med det… En person med diagnos måste lära sig handskas och leva med det.

MEN nu kommer mitt men… det är faktiskt så att man har svårt att handskas med frustration, ilska och besvikelse, man har svårt att styra sina impulshandlingar. Nu är ju allt individuellt och det jag har svårt för är det inte säkert att en annan har svårt med.

Många har problem med minnet, de glömmer saker, tappar bort sina saker, de glömmer träffar och inbokade möten. Många av oss behöver hjälpmedel som mobil, almanacka olika påminnande saker.

Jag har svårt när det kommer väldigt mycket intryck att ordna dem i min hjärna, allt kommer över mig och det tar tid för min hjärna att rangordna. Jag blir väldigt fort trött. Samtidigt som jag i vissa fall där jag är väldigt intresserad kan vara väldigt fokuserad på det jag gör.

Nu när min dotter pratar med mig samtidigt så har jag svårt att hålla fokus på det jag ska skriva och ord faller ur minnet. Ibland måste jag googla på olika ord för att återkoppla till dem.

I mitt hem gör jag väldigt många saker, men ofta slutför jag dem inte… en beskrivning är att jag ska vattna blommorna, när jag då går till rummet och ska vattna blommorna så ser jag att fiskarna behöver mat, när jag liks matar dem så går jag tillbaka till köket och matar salamandrarna, när jag då är i köket så slår jag upp diskvattnet, då kommer jag på att dottern har disk på rummet, så då går jag upp och ska hämta, ja just det kaninen behövde en gren att ganaga på då går jag ut och gör det. Oj bilen behövde ju tankas. När jag kommer hem igen så kom jag på att shhhiiitt! Har ju ett möte nu kl 12:00, tittar i garderoben… ja just det tvätten, ner med tvätten i källaren. Upp igen och slänger några kläder på sambons säng…äsch det hinner jag ta reda på innan sambon är hemma. På möte! Sen ringer kompisen: ska du komma på en kopp kaffe? (faan hinner egentligen inte, men va fasen en kopp kaffe går fort) far dit, surrar tiden går… Affären innan sambon kommer hem, handlar mat, glömmer hälften för lappen man skrev ligger hemma på bordet! Improviserar… Sen kommer sambon hem, hittar kläder på sängen, slänger dem på min säng! Varför ligger det kläder på min säng? JO det var så…men! Varför står det en vattenkanna på rumsbordet? Jo jag skulle ju vattna blommorna…men! Varför står disken i kallt vatten? JO det var så att jag…men! Varför ligger det en gren i trappen? Jo det var så…men! Varför har du inte köpt ost? jo det var så…men!

Hela min dag har gått… jag har gjort MASSA saker…men!! Tror ingen förstår hur jobbigt det är 🙂

O sshhiiit, kläderna är i maskinen, ska bara ner och he dem i tumlaren… ja just det, det behövdes byta en lampa och så är man igång igen…

🙂

Ja som alltid funderar jag…funderar mer än jag säger! Ett gissel för vissa, men för mig så är det så det är…

Efter julen, nyår och helgerna så har jag funderat desto mer på allt. Vad är meningen med livet? Hur ska det egentligen vara? Jag hade en tanke då jag var yngre, men så ser livet verkligen inte ut idag…

Livet bara fortsätter… vad du än gör så tickar minuterna, timmarna, dagarna på. Du kanske är fullt upptagen med att skälla, vara arg eller varför inte ledsen. Hallå! du missar ju det som händer, du missar ju minuter, timmar där du kunnat vara glad, ha haft roligt, älskat de människor du har närmast. Du var upptagen med annat då livet bara sprang förbi… och du missade det…

Vi har fått den förmågan att kunna grubbla, tänka och resonera över vårt liv och våra val.

Man har många ggr funderat över varför man finns. Livet för mig fick någon slags mening när jag fick barn. Jag finns för någon annan. Sen vill inte alla få barn och så är det alla är vi olika. Jag lever för mina barn, jag skulle kunna vara utan mycket…men inte mina barn!

Alla är vi olika i våra personligheter, vissa vill göra på ett sätt och andra vill göras på ett annat. Det innebär inte att det de båda gör skulle vara fel, det innebär att det passar dem även om det inte passar båda…

Vi kan aldrig i det syftet säga att någon annan gör fel, så länge man gör det som skas så spelar det ingen roll hur man gör det.

Vi har alla ett val, vi väljer kanske inte hur vi ska känna, men vi väljer hur vi ska hantera våra känslor, vad vi gör med dem…

Over and out!

Jag har senaste tiden mer och mer börjat lägga märke till ord och dess betydelse… betydelse för mig! Hur människor säger saker… jag med, jag tänker absolut inte märka ut mig som bättre.

Jag är nog lika kass i den bemärkelsen. Jag har dock svårt att säga att vet du vad: det där sårade faktiskt mig otroligt mycket… Jag tiger och mår dåligt! Har svårt att prata om känslor och hur saker är för mig, jag kan däremot skriva om dem hur uttalande som helst.

Det irriterar många att jag kan skriva, men inte berätta…och det handlar inte om orden för de finns där likväl som när jag skriver, men det är min känsla, Jag har lätt till tårar, Jag gråter om jag är ledsen, jag gråter om jag blir tillräckligt arg, jag gråter då jag är sårad, jag gråter mycket… Ibland gråter jag på natten då ingen ser… jag känner att pratar man med någon som inte förstår eller är på samma våglängd så blir allt fel iaf.

Ibland kokar mina känslor inom mig och jag kan inte få ut dem… Jag skulle så gärna vilja säga allt det där, men jag kan inte!

Ord kan såra mig väldigt mycket… ord kan göra så otroligt ont, det sätter djupa spår och ibland tänker människor inte på vad de säger, men orden fortsätter eka i mitt huvud.

Jag visar oftast inte för människor vad jag känner, men jag känner och ibland gråter jag inom mig…men jag vill inte visa det! Ibland tycker jag människor är så jäkla dum, men jag visar det inte, men jag tänker…

Jag tycker det är så skönt att skriva, man skriver det man tänker på postar det och sen har man blivit av med lite skräp, eller tankar!

Over and out

Allt just nu känns jobbigt. Värken gör sig påmind hela tiden, stressen över att jobbet kommer bli flera månader försenat får min ångest att skjuta i höjden.

Så står jag här igen, utan jobb, utan något… De säger att pengar inte gör en lycklig, men att vara utan dem gör en olycklig! Man har hus, hem och räkningar att betala…att inte kunna betala sina egna räkningar gör att man känner sig inte som en värdig människa.

Nu menar jag inte olycklig i den bemärkelsen, jag har en fin familj! 🙂 BAra det att utan inkomst känner man sig oduglig…

Än är jag inte helt utan inkomst, på må går mitt aktivitetsstöd ut, så innan fredag måste jag hunnit se en lösning i allt. Har jag tur så kan jag få arnetsträna medan vi sätter igång med det nya jobbet. Det är ett socialt företagande.

Det här ska ju vara mitt år… allt ska gå bra, men att börja året med världens ångest är inte roligt! Vi hade sector alarm här igår för att berätta om deras erbjudande… inbrottslarm, trygghetslarm och brandlarm med kamera! Ett bra erbjudande! JA vi får väl se…

Huvudet känns som bomull idag, känner mig tung i kroppen. Samtidigt har jag minskat 2 kg på vågen wihooo för det iaf! Har bara så förbaskat ont i benen, speciellt i baksidan av lårerna!

Ted var här och hjälpte oss skotta upp gården, det hade rasat för fullt från taket och snöslungan tog det inte… Satan så snällt! Det var guldvärt. Eftersom det samtidigt töat de senaste dagarna så hade det blivit alldeles moddigt på vår gård…