Har gått igenom många av mina gamla inlägg, jag ’r förvånad att det är jag som skrivit… förvånande glad, men ibland också bedrövad. Jag har gått med dåligt mående och värk så länge. Jag läser och inser att värken är idag ännu värre…men eftersom den kryper sig på så reflekterar man inte över det på samma sätt.

Eftersom jag jag fick en kommentar om vad jag skrivit på fb så tänker jag inte använda mig av mitt konto där att skriva på ett tag. Jag älskar att lägga ut små bilder med tillhörande text, många talande, men någon tog åt sig och jag bestämde att då lägger jag inte ut nåt alls. Skulle så gärna vilja vara anonym och skriva precis det jag vill för som jag skrev igår så har jag så mycket frustration över många saker i mitt liv.

Att ha ADD och autistiska drag gör att visst kan jag vara utåtagerande och bli arg men för det mesta så drar jag mig inåt, tänker, funderar, vänder och vrider på allt. Plockar sönder saker och ord i sina beståndsdelar, min depression, ångest och utmattning gör att jag är totalt utmattad, urlakad och trött. Jag orkar inte vara den jag egentligen vill.

Jag orkar inte diskutera med min sambo, men jag funderar mycket. Allt han säger i frustration till mig, bryter jag ned i varje beståndsdel. Lägger i små lådor i mitt inre. Det är jobbigt att bära på allt och inte få ut det. Vissa tror att allt bara rinner av mig, men i mitt inre så gråter jag och mår dåligt. På utsidan visar det sig i otrolig trötthet.

Nätterna består av tankar och ångest som drar och sliter i mig, jag har inget jobb, blir snart arbetslös… Har fått många maningar om detta och det hjälper knappast, jag är helt medveten om min situation.

Jag vill så gärna vara glad och framåt, men i mina svackor känner jag bara det svarta täcket som sakta dras över mig. Att folk i allmänhet inte tycker om en eller har åsikter det bryr jag mig föga om, men när gliringarna kommer från närmre håll då tar de…

Puzz och Kram