Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Kompromiss

Av , , Bli först att kommentera 0

En fungerande FRA-kompromiss?
Jag tror det kan gå att komma fram till en sådan.
Läs den här artikeln av Aaron Israelsson i Expressen. Det han föreslår på slutet kan vara en acceptabel kompromiss. Möjligen.
Jag är ändå tveksam till att ge människor en sådan makt över andra i ett rättssamhälle, men liknande tankar som Irsaelssons har cirkulerat i min enkla hjärna de senaste veckorna.

http://www.expressen.se/ledare/1.1247629/en-fra-lag-som-funkar

Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Bli först att kommentera

Sjöströms hektarpaddor

Av , , 2 kommentarer 0

Det är intressant hur egna och överförda erfarenheter i barndomen ofta präglar oss för livet. Det erfar jag när jag läser Karl-Gustav Sjöströms blogg ‘Nilssons bönder’ där han kommenterar min text ‘Bönder’. Jag skrev där om min glädje över nya unga bönder och nämnde att jag på ett sätt sett bönder som ‘underdogs’. K-G har en helt annan bild med sig.

(Vill du kolla dessa två bloggar så scrolla bara och titta på min blogg från gårdagen. K-G:s hittar du här: http://site.vk.se/Article.jsp?article=205661&leftmenu=132 )

Visst har jag råkat på ‘hektarpaddor’. Sådana som blåst upp sig över den lilla bit av jordens yta som de några årtionden får ha till låns och står skrivna för. Som även värderat andra efter samma missvisande måttstock och försökt manipulera omgivningen med ägandets hävstång. Men de har varit få. Jag kanske har haft ‘tur’?

Jag hade förmånen att växa upp i en bönhusmiljö som med sina fel, brister och eventuella inskränktheter kanske var något av det närmaste man kommer det ‘klasslösa samhället’, rent mentalt. Där fanns människor i olika omständigheter som arbetade för gemensamma mål. Man kunde säkert vara med av många orsaker, men många hade nog sitt ‘hemman i himlen’ och såg annorlunda på livet och medmänniskorna än många andra. Det kanske är av sådana skäl som kommunismen sett ett sådant hot i biblisk kristendom.
För pojken Jan var människornas inbördes status okänd. Pappa var mindre lat än jag och arbetade ofta åt bönder under ‘slåttanna’. Jag fick följa med och lärde känna människors vardag.

I backspegeln förstår jag att vår umgängeskrets bestod av människor ur alla s.k. ‘klasser’, utom de ‘högsta’. ‘Original’ utan arbetsinkomst, kvinnor som ‘tjänat’ hos andra mest hela livet, lärare, små småbönder, för Västerbottens inland mer normalstora bönder (några med större skogsinnehav har jag förstått senare), arbetare, skogsarbetare, företagare, utslitna, vårdpersonal, handlare, byggjobbare och några tjänstemän. (Under mitt vuxna liv har det här fortsatt, ett umgänge med människor från de mest skilda förhållanden)
Skillnaden när pappa predikanten också blev riksdagsman och till stor del försvann ur min vardag var inte så stor umgängesmässigt. Även om det var dramatiskt för mig som sjuåring med flytt från byns trygghet till ‘samhället’ där jag då kände mig rotlös, inte kunde ‘koderna’ och förstod att min älskade pappa också kunde vara hatad. Både som predikant och ‘högerman’.
Om vårt sociala liv inte ändrades mycket märkte jag tidigt att en del ändrade syn på min far. Det passerade bl.a. en del ‘nya element’, fjäskarna. Pinsamma typer.

När jag tänker på några av de bönder jag känt som ‘underdogs’ så ligger där inget av förakt. Jag kan tänka på småbrukaren som hade haft ett ekonomiskt bättre liv som fabriksarbetare, som ville vara det men som egentligen inte fick välja.
Jag tänker på en hyfsat stor jordbrukare som jag sårade genom att skämtsamt kalla honom ‘godsägare’. Jag såg att något blev fel. När jag sen frågade honom om jag sagt något galet såg han på mig med sorgsna ögon och sa: ‘- Du ska säga slav’. Han hade inget val, det var bara att arbeta på fast kroppen protesterade. Att ge upp kampen mot räntorna hade inneburit att han förlorat allt, även familjens bostad.
Jag tänker också på småbrukarhemmen där det som i min tidigare barndom alltid fattades kontanter och man fick spara på allt. Jag tänker även på gamla bönder som inte hade haft råd (eller kanske insikt?) att avsätta pengar till ATP-systemet. En av mitt livs närmaste vänner var en sådan. När han efter bondetiden lämnade gården till sonen minns jag honom som fattig, men givmild.
Jag tänker också på bundenhet och väderberoende inkomster. På regelraseriet, direktiv som ändrats inte långt efter att de trätt i kraft och gjort att investeringar blivit värdelösa. På mjölkbönder som fått sänkta likvider år efter år tills de gett upp och lagt igen. Några väntade för länge och fick i stort sett inget för djuren. Ett tag var det så.

Sen känner jag förstås även framgångsrika bönder som allt tycks ha gått väl i händerna och som lyckats bra. Det unnar jag dem och vill få göra det utan att mitt avund visar upp sitt välkända och alltid lika fula tryne. Jag önskar många nya unga bönder en sådan framtid.

Vi ska nog vara försiktiga med att tänka på varandra utifrån grupptillhörighet. Det är lätt att generaliseringar, tankefel och fördomar spelar oss spratt och ger oss en skev verklighets- och människouppfattning. Här får jag också ständigt passa mig.

Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

2 kommentarer

Bönder

Av , , Bli först att kommentera 0


Jag blir glad när jag möter unga bönder. Även äldre bönder ger mig oftast en positiv känsla, men de unga har varit få, medelåldern så skrämmande hög.

Bönder har på ett sätt varit ‘underdogs’, trots att man i regel haft stora fasta värden.
Under kriget 1939-1945 var vi helt beroende av egen matproduktion. Hade det inträffat nu hade vi haft massvält.
Kriget glömdes fort och sen har det ofta varit opinionsmässigt otacksamt att vara bonde. Även om det för många lönat sig bra vissa perioder.
Stressen att arbeta under ökande och ständigt förändrad regelmassa har tagit bort mycket arbetsglädje. Liksom att pris- och bidragssystem nyligen var utformade så att gott arbete knappt belönades alls
.
Likgiltigheten inför svensk (och norrländsk) matproduktion och bondekår har oftast varit störst från vänsterblocket, men jag minns också när Ulf Laurin, tidigare SAF-ordförande, ifrågasatte om det alls skulle finnas jordbruk i Norrland. Marknadsdogmatiska och tokliberala tankar som hotat ‘modernäringen’ har också funnits.

Bondenäringen har ofta ansetts som något tärande. I några årtionden har det klagats bittert över ‘matbergen’ som bönderna producerat.
Nu kan man sluta klaga. Det finns inga matberg. Det finns faktiskt inte tillräckligt med mat i världen. Priserna går därför upp. En del tomtar i Sverige har börjat klaga på både bönderna och den nuvarande regeringen för detta.
Orsakerna till matbristen är flera. Färre bönder, ‘lyckade omställningspaket’ som gett mindre åkerarealer, energiodling och missväxt. Just nu hotas djurbesättningar i Sverige av nedslaktning p.g.a. torkan i södra Sverige.

Under rätt lång tid har det ansetts finurligt att maten vi behöver för morgondagen idag ska befinna sig på långtradare från Europa och södra Sverige. Jag är inte säker på att det kommer att anses så klokt framöver. Det kanske till och med kommer att bli tokdyrt och ekonomiskt ogynnsamt. För att inte tala om vad naturen skulle kunna säga om både frakter och koncentrerat högintensivt jordbruk i kustområdena.

Jag är övertygad om att vi behöver mer matproduktion här i norr, inte mindre. I Sverige importerar vi omkring hälften av vårt kött, även en del av mjölken. I Norrland är det riktigt illa med självförsörjningsgraden. Man behöver inte vara ‘alarmist’ för att önska större beredskap och fler lokala matproducenter.

Därför blir jag riktigt glad när jag träffar unga som satsar på att bli bönder.
Hoppas att de blir så många så att de kan få ett socialt liv och utbyte också med andra som lever under samma villkor.
De som arbetar med att få fram det vi behöver för att leva.

Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Bli först att kommentera

Det allra mest förbjudna

Av , , Bli först att kommentera 0

Det finns saker som inte får ifrågasättas. Sen finns det sådant som inte får kommenteras. Därefter kommer Pride-festivalen. Den får bara lovsjungas, helst i samma tonart.

En del journalister, tidningar och själva journalistförbundet har faktiskt ifrågasatt på någon punkt i år. Det har gällt de regler som satts upp för hur journalister får rapportera från festivalen. De har åkt ut om de inte följt reglerna. Ett politiskt parti hade varit helrökt om man försökt sig på något liknande.
Hanne Kjöller på DN tog konsekvensen och avstod från att åka dit. Läs det hon skriver:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=577&a=808050

Att SL, Statoil, Swedbank, Spendrups m.fl. företag sponsrar Pridefestivalen och ger den det gigantiska utrymme den får är en sak för dem och deras kunder som står för fiolerna. Att offentliga verksamheter som Kulturhuset gör det med skattepengar borde kunna diskuteras. Intressantast är dock Svenska kyrkan.

Den 3 maj anordnades ‘Jesusmanifestationen’ i Stockholm. Jag känner nästan inte till den alls, men en mängd olika kristna organisationer genomförde den tillsammans. 12 000 människor deltog.
Svenska kyrkan ansåg sig inte kunna vara med.
I årets Pridefestival är man i alla fall med som organisation och ärkebiskopen talar. Allt under den gemensamma parollen ‘Svensk synd bryter gränser’.

Så här ser Sv. kyrkans program ut:

http://www.sensus.se/Global/Stockholm%20-%20Gotland/Pridefolder%202008.pdf

Är det någon fler i ungefärligen min ålder som hör Björn Afzelius och Hoola Bandoola Bands tunna 70-talsgitarrer i låten ‘Vem kan man lita på’ som de spelade in på Waxholm 1972:

‘Och när vår präst från konfirmationen
står och pekar i det blå
och ingen fattar om han visar vägen
eller känner vilket håll vinden blåser åt’

Nu blir man kanske misstänkt för hatbrott. Jag hatar inte alls, men konstaterar bl.a. att somt hamnat snett och tappat sina proportioner.

Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om

Bli först att kommentera

I en annan del av Stockholm V

Av , , Bli först att kommentera 0


Strax innan en mindre tsunami drabbade området. Herr Nilsson lämnar båten huvudstupa.

Bli först att kommentera

Norsk Rikskringkasting

Av , , Bli först att kommentera 0

Som många av er har sett och hört överväger Norges NRK också att stämma svenska staten för FRA-lagen.
Om i stort sett alla länder har liknande regler som våra, som en del säger, varför stämmer då radio- och TV-bolaget NRK bara Sverige?
Bloggbävningen må ha bedarrat, men motståndet blir inte mindre tungt.

Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Bli först att kommentera

I en annan del av Stockholm II

Av , , Bli först att kommentera 0


Just hemkommen från ett 50-årsfirande sänder jag iväg några bilder i väntan på tröttheten.

Det finns många ‘säsongsserveringar’ och matställen i skärgården som ofta slår motsvarigheterna på diverse utländska semesterorter både i smak och prisnivå. Här kostade en mycket god lunch 69 kronor med dryck.
Ett annat exempel kan vara stället vi besökte på Fejan dagen före. (En ö i ytterkanten på mellersta skärgården, känt för kolerasjukhus och för estniska flyktingar som samlades här när de flydde för kommunisterna 1944) En kaffe, en 50 cl läsk, ett par kulglassar 2 + 1 – för 63 kronor. Billigare hemma, men oftast dyrare borta.

På tal om priser, bensinen kostar en krona mer per liter här! I alla fall där man säljer den till båtägare. Samma soppa, men en krona plus på ordinarie pris. Förmodligen motiverat med extra frakt.
Så är det inte här hos oss, än.

En sådan här dag är det få platser som slår vårt alldeles egna land.

Bli först att kommentera

I en annan del av Stockholm

Av , , Bli först att kommentera 0

Kära norrlänningar. Det finns faktiskt fördelar med Stockholm, tro det eller ej.
Vi ska inte bara tycka synd om dem för en knepig bostadsmarknad och horribla boendekostnader, långvariga resor till jobbet, trista vintrar, plågsamt mycket folk, ensamhet, dålig miljö, kriminalitet och ofta påtaglig kyla människor emellan.

Det finns så mycket annat. Skärgården till exempel. Ca 30 000 öar inom någorlunda räckhåll från staden. En övärld som även alla utan båt och stuga har hyfsad tillgång till via färjor och passbåtar i linjetrafik. Ca 1000 mil strandlinje, varav kanske knappt 250 mil är bebyggda och 750 obebyggda. (Bara avund parad med dumhet kan ju hävda att idealet vore att allt vore obebyggt.) Öar med småbutiker i lanthandelstuk, vandrarhem och små pittoreska serveringar och restauranger som för tankarna till andra länder.

Det finns faktiskt beröringspunkter mellan att vara permanent boende i Stockholms skärgård och Västerbottens inland. Jag tänker försöka komma tillbaka till det framöver någon gång.
En olikhet har varit boendebeskattningen. Många låginkomsttagare som fiskare och småbönder, pensionärer och ‘vanliga människor’ har tvingats lämna skärgården. Så var det under åren då det kunde kosta allt för många tusen per månad i fastighetsskatt att äga ett ganska enkelt färderneärvt hus med hyfsat med mark eller ett optimalt strandläge där ‘storfräsarna’ börjat bosätta sig.

Under några dagar har vi besökt släkt som köpt en stuga ett par timmar från Stockholms centrum. Där infann sig känslan av semester för första gången i sommar. Tanken på en cykel- och färjesemester också.
Vi har fått ett fantastiskt land som de flesta av oss sett ganska lite av.

Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Bli först att kommentera