Inget ont om Stockholmare, vi skulle inte klara oss utan dem. Lika lite som de skulle klara sig utan oss.

Det vi på skolans område skulle klara oss galant utan är alla dessa bestämmelser och ljusa idéer som ensidigt utgår från storstadens förhållanden.
Regeringens förslag om absolut lärarbehörighet (ämne och stadium) har tyvärr också ett storstadsfokus som gör att lagen sällan kan fungera på skolor från 4-500 elever och neråt. Än mindre på riktigt små skolor i naturresursområdet.

På politikernas ’firmafest’ i Almedalen kom Maria Wetterstrand med en finurlighet som kan knipa lite mediatid och röster från invandrarhåll.
Man ska undervisa i matte och engelska på amarinja, swahili, spanska, arabiska, persiska och turkmeniska eller vad som helst – om skolan (eller klassen, vet inte vad man menar) har fem elever som talar språket.

Lycka till i så fall, i Umeå, Vännäs, Bjurholm, Malå, Storuman och Nybro.

I extrema fall kan en enda flyktingfamilj leverera fem barn till en skola. Ofta kommer flera familjer från ett språkområde ungefär samtidigt till kommunerna. Det blir i regel en grupp barn. Men behöriga lärare från de indo-iranska eller afro-asiatiska språkgrupperna är lite sällsynta i Norrland. T.o.m. i Stockholm har jag hört.

Visst var det menat så att även normalstora städer och landsorten skulle kunna ta emot flyktingar? Vågar vi det om förslaget skulle gå igenom riksdagen där både ’tokigt och likt’ passerar nu för tiden?

Maria Wetterstrands förslag kan kanske fungera och göra nytta som skolans eget val i några invandratäta områden där man möjligtvis har tillgång till utbildade lärare med aktuella språkkunskaper.

Vi andra behöver inte ytterligare en tvingande lag med ringa verklighetsförankring utanför storstadsområdena.

Läs även andra bloggares åsikter om skolan, lärare, undervisning, invadrare, undervisning, lagar, flyktingar, storstadsperspektiv, Norrland, Maria Wetterstrand, Mp, Miljöpartiet