Alliansregeringen får oförtjänt mycket skäll, det är jag övertygad om att historien också ska visa, om den skrivs. Det är mycket frustration som ligger i tiden, långtidsverkande misstag från förr ska rättas till och och det finns svåra strukturella problem som pockar på.

I mångt och mycket har Alliansen utfört storverk när de bidragit starkt till att vända utvecklingen mot ekonomiskt och socialt sammanbrott med allt fler som hamnade utanför arbetslivet. Det verkar också bli svenskt rekord för Alliansen när det gäller uppfyllda vallöften.
Ett och annat av det egna behöver även kalibreras om, men ändå.

Det jag verkligen hoppas är att misstagen inte ska skymma framgångarna. Att flexibiliteten och tankekraften i Allians- och särskilt moderatledningen inte tillåter dem att alltför länge lita på att de konservativare borgerliga väljarna och FRA-motståndarna ingenstans har att gå.
Vissa har gått och fler kommer att gå om det inte ’lyssnas’ även åt deras håll. Förutom proteströster i ilska eller uppgivenhet rakt mot det egna sunda förnuftet så finns även vägen att helt lämna det politiska för dem som är aktiva. Många borgerliga kommer aldrig att acceptera övervakningssamhället annat än i krig.
Det är med oro man ser att t.ex. Mufs ordförande Niklas Wykman låter alltmer tveksam om sin framtid.
Det är så onödigt.

Ibland tror jag att ett stort problem för de politiska partierna är att rådgivarna i snitt är för unga. De sägs att partiernas politiskt sakkunniga snittar kring 25 år. De har knappt lämnat ungdomsförbunden och tror kanske att man kan köra på ungefär som där. Pang på, skaffa en majoritet, vinna och så bara köra!
(Ursäkta att jag tar ett sådant exempel i världens mest sekulariserade land, men det går att läsa hur man spränger ett rike på ungefär det här sättet i 2 Krönikeboken 10 i Bibeln)

Lennart Holmlund och andra (s)-profiler har betalt för att låtsas som om Mona & co är helt främmande för det övervakningssamhälle de började jobba på. Därför behöver man inte bli så upprörd över den det billiga röstfiske som bedrivs i kölvattnet av FRA.
Just nu är det ändå så att regeringen sitter med svartepetter. Man måste förhålla sig inte bara till FRA-lagens syfte, men i allra högsta grad också till dess konsekvenser för individer, parti och politik.

Stig Bergling försvarade FRA-lagen häromdagen såg jag. Lugnande!

Läs gärna artikeln jag länkat till nedan. Den är skriven av Sofia Nerbrand och ligger på SVD:s ledarsida. Hon tar i en del, men det är läsvärt:

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_1455385.svd

Läs också gärna Niklas Ekdal från söndagens DN:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=577&a=803967

Läs även andra bloggares åsikter om FRA-lagen, Alliansen, Niklas Wykman, Sofia Nerbrand, Niklas Ekdal, FP-upproret