Det finns saker som inte får ifrågasättas. Sen finns det sådant som inte får kommenteras. Därefter kommer Pride-festivalen. Den får bara lovsjungas, helst i samma tonart.

En del journalister, tidningar och själva journalistförbundet har faktiskt ifrågasatt på någon punkt i år. Det har gällt de regler som satts upp för hur journalister får rapportera från festivalen. De har åkt ut om de inte följt reglerna. Ett politiskt parti hade varit helrökt om man försökt sig på något liknande.
Hanne Kjöller på DN tog konsekvensen och avstod från att åka dit. Läs det hon skriver:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=577&a=808050

Att SL, Statoil, Swedbank, Spendrups m.fl. företag sponsrar Pridefestivalen och ger den det gigantiska utrymme den får är en sak för dem och deras kunder som står för fiolerna. Att offentliga verksamheter som Kulturhuset gör det med skattepengar borde kunna diskuteras. Intressantast är dock Svenska kyrkan.

Den 3 maj anordnades ’Jesusmanifestationen’ i Stockholm. Jag känner nästan inte till den alls, men en mängd olika kristna organisationer genomförde den tillsammans. 12 000 människor deltog.
Svenska kyrkan ansåg sig inte kunna vara med.
I årets Pridefestival är man i alla fall med som organisation och ärkebiskopen talar. Allt under den gemensamma parollen ’Svensk synd bryter gränser’.

Så här ser Sv. kyrkans program ut:

http://www.sensus.se/Global/Stockholm%20-%20Gotland/Pridefolder%202008.pdf

Är det någon fler i ungefärligen min ålder som hör Björn Afzelius och Hoola Bandoola Bands tunna 70-talsgitarrer i låten ’Vem kan man lita på’ som de spelade in på Waxholm 1972:

’Och när vår präst från konfirmationen
står och pekar i det blå
och ingen fattar om han visar vägen
eller känner vilket håll vinden blåser åt’

Nu blir man kanske misstänkt för hatbrott. Jag hatar inte alls, men konstaterar bl.a. att somt hamnat snett och tappat sina proportioner.

Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om Pridefestivalen