Jag blir glad när jag möter unga bönder. Även äldre bönder ger mig oftast en positiv känsla, men de unga har varit få, medelåldern så skrämmande hög.

Bönder har på ett sätt varit ’underdogs’, trots att man i regel haft stora fasta värden.
Under kriget 1939-1945 var vi helt beroende av egen matproduktion. Hade det inträffat nu hade vi haft massvält.
Kriget glömdes fort och sen har det ofta varit opinionsmässigt otacksamt att vara bonde. Även om det för många lönat sig bra vissa perioder.
Stressen att arbeta under ökande och ständigt förändrad regelmassa har tagit bort mycket arbetsglädje. Liksom att pris- och bidragssystem nyligen var utformade så att gott arbete knappt belönades alls
.
Likgiltigheten inför svensk (och norrländsk) matproduktion och bondekår har oftast varit störst från vänsterblocket, men jag minns också när Ulf Laurin, tidigare SAF-ordförande, ifrågasatte om det alls skulle finnas jordbruk i Norrland. Marknadsdogmatiska och tokliberala tankar som hotat ’modernäringen’ har också funnits.

Bondenäringen har ofta ansetts som något tärande. I några årtionden har det klagats bittert över ’matbergen’ som bönderna producerat.
Nu kan man sluta klaga. Det finns inga matberg. Det finns faktiskt inte tillräckligt med mat i världen. Priserna går därför upp. En del tomtar i Sverige har börjat klaga på både bönderna och den nuvarande regeringen för detta.
Orsakerna till matbristen är flera. Färre bönder, ’lyckade omställningspaket’ som gett mindre åkerarealer, energiodling och missväxt. Just nu hotas djurbesättningar i Sverige av nedslaktning p.g.a. torkan i södra Sverige.

Under rätt lång tid har det ansetts finurligt att maten vi behöver för morgondagen idag ska befinna sig på långtradare från Europa och södra Sverige. Jag är inte säker på att det kommer att anses så klokt framöver. Det kanske till och med kommer att bli tokdyrt och ekonomiskt ogynnsamt. För att inte tala om vad naturen skulle kunna säga om både frakter och koncentrerat högintensivt jordbruk i kustområdena.

Jag är övertygad om att vi behöver mer matproduktion här i norr, inte mindre. I Sverige importerar vi omkring hälften av vårt kött, även en del av mjölken. I Norrland är det riktigt illa med självförsörjningsgraden. Man behöver inte vara ’alarmist’ för att önska större beredskap och fler lokala matproducenter.

Därför blir jag riktigt glad när jag träffar unga som satsar på att bli bönder.
Hoppas att de blir så många så att de kan få ett socialt liv och utbyte också med andra som lever under samma villkor.
De som arbetar med att få fram det vi behöver för att leva.

Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, bönder, bonde, matproduktion, byar