Det är intressant hur egna och överförda erfarenheter i barndomen ofta präglar oss för livet. Det erfar jag när jag läser Karl-Gustav Sjöströms blogg ’Nilssons bönder’ där han kommenterar min text ’Bönder’. Jag skrev där om min glädje över nya unga bönder och nämnde att jag på ett sätt sett bönder som ’underdogs’. K-G har en helt annan bild med sig.

(Vill du kolla dessa två bloggar så scrolla bara och titta på min blogg från gårdagen. K-G:s hittar du här: http://site.vk.se/Article.jsp?article=205661&leftmenu=132 )

Visst har jag råkat på ’hektarpaddor’. Sådana som blåst upp sig över den lilla bit av jordens yta som de några årtionden får ha till låns och står skrivna för. Som även värderat andra efter samma missvisande måttstock och försökt manipulera omgivningen med ägandets hävstång. Men de har varit få. Jag kanske har haft ’tur’?

Jag hade förmånen att växa upp i en bönhusmiljö som med sina fel, brister och eventuella inskränktheter kanske var något av det närmaste man kommer det ’klasslösa samhället’, rent mentalt. Där fanns människor i olika omständigheter som arbetade för gemensamma mål. Man kunde säkert vara med av många orsaker, men många hade nog sitt ’hemman i himlen’ och såg annorlunda på livet och medmänniskorna än många andra. Det kanske är av sådana skäl som kommunismen sett ett sådant hot i biblisk kristendom.
För pojken Jan var människornas inbördes status okänd. Pappa var mindre lat än jag och arbetade ofta åt bönder under ’slåttanna’. Jag fick följa med och lärde känna människors vardag.

I backspegeln förstår jag att vår umgängeskrets bestod av människor ur alla s.k. ’klasser’, utom de ’högsta’. ’Original’ utan arbetsinkomst, kvinnor som ’tjänat’ hos andra mest hela livet, lärare, små småbönder, för Västerbottens inland mer normalstora bönder (några med större skogsinnehav har jag förstått senare), arbetare, skogsarbetare, företagare, utslitna, vårdpersonal, handlare, byggjobbare och några tjänstemän. (Under mitt vuxna liv har det här fortsatt, ett umgänge med människor från de mest skilda förhållanden)
Skillnaden när pappa predikanten också blev riksdagsman och till stor del försvann ur min vardag var inte så stor umgängesmässigt. Även om det var dramatiskt för mig som sjuåring med flytt från byns trygghet till ’samhället’ där jag då kände mig rotlös, inte kunde ’koderna’ och förstod att min älskade pappa också kunde vara hatad. Både som predikant och ’högerman’.
Om vårt sociala liv inte ändrades mycket märkte jag tidigt att en del ändrade syn på min far. Det passerade bl.a. en del ’nya element’, fjäskarna. Pinsamma typer.

När jag tänker på några av de bönder jag känt som ’underdogs’ så ligger där inget av förakt. Jag kan tänka på småbrukaren som hade haft ett ekonomiskt bättre liv som fabriksarbetare, som ville vara det men som egentligen inte fick välja.
Jag tänker på en hyfsat stor jordbrukare som jag sårade genom att skämtsamt kalla honom ’godsägare’. Jag såg att något blev fel. När jag sen frågade honom om jag sagt något galet såg han på mig med sorgsna ögon och sa: ’- Du ska säga slav’. Han hade inget val, det var bara att arbeta på fast kroppen protesterade. Att ge upp kampen mot räntorna hade inneburit att han förlorat allt, även familjens bostad.
Jag tänker också på småbrukarhemmen där det som i min tidigare barndom alltid fattades kontanter och man fick spara på allt. Jag tänker även på gamla bönder som inte hade haft råd (eller kanske insikt?) att avsätta pengar till ATP-systemet. En av mitt livs närmaste vänner var en sådan. När han efter bondetiden lämnade gården till sonen minns jag honom som fattig, men givmild.
Jag tänker också på bundenhet och väderberoende inkomster. På regelraseriet, direktiv som ändrats inte långt efter att de trätt i kraft och gjort att investeringar blivit värdelösa. På mjölkbönder som fått sänkta likvider år efter år tills de gett upp och lagt igen. Några väntade för länge och fick i stort sett inget för djuren. Ett tag var det så.

Sen känner jag förstås även framgångsrika bönder som allt tycks ha gått väl i händerna och som lyckats bra. Det unnar jag dem och vill få göra det utan att mitt avund visar upp sitt välkända och alltid lika fula tryne. Jag önskar många nya unga bönder en sådan framtid.

Vi ska nog vara försiktiga med att tänka på varandra utifrån grupptillhörighet. Det är lätt att generaliseringar, tankefel och fördomar spelar oss spratt och ger oss en skev verklighets- och människouppfattning. Här får jag också ständigt passa mig.

Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om bönder, bonde, jordbrukare, KR-jordbrukare, småbönder