Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Norges borgerliga opposition rasar mot FRA-lagen

Av , , Bli först att kommentera 0

Ingen prestige och inga tänkta eller inbillade vinster kan vara värda alla negativa följder av utformningen av FRA-lagen. Ju fortare min och vår regering förstår detta, desto bättre. Varför vänta tills den bräckliga konstruktionen fälls i Europadomstolen?

DN-notis om norskt borgerligt motstånd

Intressant

Bli först att kommentera

Silltur, stugsista och båtkonvoj

Av , , Bli först att kommentera 1


Det blev en silltur på Umeälven med partifolk från länet ikväll. Det var prisutdelning i en tävling där jag vunnit ett trevligt pris så medverkan var ganska given. Priset i sig lär föranleda en del bloggande senare i höst, men det tar vi då.

Det blev en trevlig tur längs älven där både enkla och mer avancerade stugor underströk strandlandskapets skönhet. Korna som på ett ställe betade längs låga stränder gladde mig. Jag måste ha någon ‘bonde-gen’ gömd någonstans i arvsmassan, även om jag inte skulle duga till att utföra arbetet.

‘Stugsistan’ lyste upp återfärden med marshaller och eldar, även om alla brasor inte hunnit tändas. En eld var så rejäl att det såg ut som om hela stugan brann, men lyckligtvis var det inte så.
När vi närmade oss Umeå igen kom båtklubbens konvoj emot oss.
Tjusigt.

Bli först att kommentera

Gösta håller med mig, eller jag med Gösta

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag måste ger er några klokord om embryot till nutida kabelspaningsmöjligheter som jag hämtat från Mary Jensens blogg Minamoderatakarameller, sagda av Gösta Boman redan 1975:

‘Vet ni om att USA idag har möjlighet – och det kommer alltså andra länder att ha i morgon – att med hjälp av datorer bevaka all telefoni, all telegraf- och datakommunikations trafik över Atlanten. Datorerna är programmerade så att de fortlöpande kan leta igenom det ofantliga informationsmaterialet och söka fram vissa slags samtal och vissa slags informationer, som redan registrerats med datans ofelbara effektivitet.

Visst kan sådan verksamhet vara legitim. Man kan spåra utländsk underrättelseverksamhet, förhindra sabotage eller komma åt narkotikalangare eller andra som försöker kasta grus i ett allt känsligare samhällsmaskineri. Men den kan också missbrukas. Och läggs kontroll till kontroll, registrering till registrering, blir vi själva så småningom slavar under kontrollsystem, fångar i ett genomreglerat samhälle, där den enskildes möjligheter att hävda sig gentemot den allt starkare överheten blir allt mindre. ‘

(Tal vid Moderata ungdomsförbundets stämma, Rättvik, 22 november 1975. Publicerad i Bohman, Gösta. ‘Tankar och tal. Anföranden och essayer i urval 1975-1979′ utgiven av Moderata samlingspartiet 1979)

Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Bli först att kommentera

Jag vill bli….

Av , , Bli först att kommentera 0

Idag mötte jag en alldeles ny svensk. Ung, riktigt ung. På ett sätt ensammare än man borde kunna bli i den åldern, eller någon ålder överhuvudtaget. Med ögon som sett mycket och ett hjärta som fått uppleva saker inget barn borde behöva uppleva.

Det var mycket som gjorde intryck, men en sak har svarvat runt i mitt huvud efter mötet. Jag frågade honom vad han ville bli.
Kloka, allvarliga ögon tittade på mig och så sa han långsamt:
‘- Jag vill bli politiker’.

Han har bakgrund från ett land där gruppegoistisk maktlystnad förstärkt med vapenmakt slagit sönder det mesta. Det finns inte längre någon rättskaffens administration som styr, ingen demokrati, ingen politik i vår mening.

Politiker vill han bli. Det kändes som att han menade något fint, som att han ville uträtta saker för samhället, tjäna och inte härska.

Jag hoppas att Sverige inte förstör honom och att han får mer glädje i livet än hittills, samtidigt som han får behålla förmågan att ta saker på allvar.
Och att han verkligen blir politiker, en som inte bara agerar i egen sak.

( Intressant )

Bli först att kommentera

Hem från Ryssland

Av , , Bli först att kommentera 0

Om man har sparpengar bör man ha dem någon annanstans än i Ryssland. Inte bara för osäkerhetens skull, men främst för att inte stödja Putin och Rysslands hot mot sin omgivning bör man avsluta eventeulla fonder där.

Landet ska inte heller ha våra skattepengar. När man ser hur Finland, Sverige och flera andra länder har stött Ryssland med bidragspengar blir man konfunderad. Georgienkrisens uppehållande effekt på oljepriset gjorde att Ryssland fick ett gott bidrag till kriget. Det kanske rent av ‘gick ihop’.
Börsen i Ryssland har dykt, men priset på olja och gas gynnar landet starkt. Pengarna borde kunna gå till annat än den brant ökande rustningen och produktion av mängder av miljonärer och ett inte obetydligt
antal miljardärer.

Man lider med de fattigaste människorna och blir arg över gränsvakternas hinder för hjälpsändningar till de eländigaste områdena. Jag har själv varit med på en resa till Karelen och upplevt attityden. Nu är mycket svårare att få in hjälp. Småskalig direkthjälp till de fattigaste kan vara motiverat, ekonomiskt stöd och placering av sparpengar i landet är i nuläget fel.

Jag har tidigare skrivit om Sveriges bidrag till Ryssland. Trots att det är behjärtansvärda ändamål betalar man för saker som en av världens nu starkaste ekonomier borde betala själva. Betalar man vissa utgifter för en missbrukare riskerar man att subventionera missbruket. Bidrag till Ryssland kan anses som ett bidrag till rustningskostnaderna som är svårkontrollerade då allt inte är offentligt. Enligt vissa uppgifter dubblas de till nästa år.

Här kan man se vad Finlands skattebetalare bidrar med till Putinland:

Finlands bidrag

( Intresant )

Bli först att kommentera

‘Nya’ vägen till Vännäs

Av , , Bli först att kommentera 0

Mycket skönt med den nya beläggningen på E12 mellan Vännäs och Umeå. Stor mental lättnad att åka på det fina underlag som nu finns. Att en så relativt liten sak kan ha en sådan betydelse.

Att hastigheten höjs till 110 på den trefiliga delen gör inte heller ont, även om jag för egen del numera ofta ligger en bit under under hastighetsgränsen när det är ‘obråttom’ och man kan göra det utan att störa trafikrytmen. Med lugnare körning har jag ‘sänkt bränslepriset’ motsvarande någon krona litern, minst.

Tyvärr kan det vara så att vädrets pendlande kring noll, mer regn och salt förstör även den nya beläggningen alltför snabbt. Även om det inte märks lika mycket med den nya vägen är det väldigt många som ska till Vännäs och vidare inöver.

Bli först att kommentera

Hemska skolminnen m.m.

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag fick ha en massa bra lärare i grundskolan. Någon som sannolikt hade tjänat medmänniskorna bättre någon annanstans passerade väl också.

Just nu tänker jag på en del grymheter som vår högstadieklass begick mot några lärare. Jag minns särskilt en lärare som bara stod och storgrät när klassen knäckt henne. Ibland ser jag henne framför mig.
Det ska sägas att jag under några låg- och mellanstadieår inte var den bäste eleven man kunde tänka sig. Men trots ett par helt avspårade bus tror jag inte att jag direkt medverkade till några ‘elevövergrepp’ av den här kalibern. Att jag inte sa ifrån var illa nog.
Skulle några av mina gamla lärare som ‘råkade ut’ någon gång idag vara bloggläsare så ber jag härmed om förlåtelse för mina tidigare illgärningar och senare tysta medverkan till fruktansvärda arbetsmiljöhaverier.

Jag tvivlar på att man som industriarbetare, pilot eller rörmokare kan råka ut för så allvarliga psykiska arbetsmiljösvårigheter som man kan få göra som lärare. Tyvärr finns det även ‘sänkande’ och mobbande lärare. Sådana ska få hjälp att byta arbete, skyndsamt. Om inget annat hjälper.

När jag läser om debatten om ‘elevbetyg på lärare’ i Umeås fullmäktige idag så tänker på mig som grundskoleelev, och på en del medelever. Läser man bara tidningen så vet man inte så mycket om förslaget egentligen. Det hör förstås till rektors ansvar att hålla sig uppdaterad om undervisningen i klassrummen, att både vara pedagogisk ledare och stödja lärarna och samtidigt vara den eleverna kan vända sig till när saker inte fungerar som de borde. En viss ‘betygssättning’ finns väl redan idag i de olika utvärderingar som sker.

Men, i vissa klasser under den ‘pubertetsgrötigaste’ tiden eller i den allra mest illbattiga förpuberteten skulle nog ett betygssättningssystem av lärare kunna vara ett rent katastrofalt verktyg. Särskilt om man visste att det skulle påverka lärarens lön.
Jag är kanske för fantasifull eller svartsynt, men jag ser framför mig en kampanj på någon Internet-sajt där man väljer ut några lärare som ska strimlas.
Jag tror inte att vår högstadieklass hade kunnat hantera ett sådant verktyg.
Även om vi i vissa bättre stunder nog kunnat göra en hyfsat korrekt och ganska samstämmig utvärdering av våra lärare.

Det finns skolor och klasser med en riktigt lugn miljö, men på många håll är situationen sådan att man har all anledning att fundera över hur man kan stärka lärarens roll och ställning. Finns det sådana förslag?

( Intressant )

Bli först att kommentera

Abborrar och defragementering

Av , , Bli först att kommentera 0


En trött Nilsson åkte till stugan igår.
Just när jag hoppat in i bilen i Vännäsby kom jag på att jag inte fiskat en enda gång i sommar. Ut ur bilen, in i huset, fram med en glasburk med plåtlock, fyra snabba hål i locket, ut och gräva mask.
Framme i stugan orkade jag inte dra nytta av vädret. Duktigt trött la mig att läsa en stund och tog en lur i köksstugan.

Det som sker i ‘stugan’ är något av sinnets defragmentering. När man kör den funktionen på datorn kommer saker på sin rätta plats.
I tystnaden bland de små timmerstugorna i skogen och vid ‘og’ (‘korvsjö’ där älven tidigare haft sitt lopp) och älv blir jag defragmenterad. De äldsta stugorna är jämngamla med mig och tidsperspektiv och dunkla känslor av sammanhang neutraliserar många spänningsgenererande ‘måsten’ och de nötande svårigheter man inte kan påverka. Jag kommer ofta ‘vederkvickt’ därifrån, återupplivad.

Jag tog ett litet kastspö med nätt haspelrulle, fiskeväskan och maskburken. Vandrade nedför backen mot bastustugan vid ogen och gick längs strandkanten ut mot älven. Funderade över hur gammal jag var när pappa Tore var lika gammal som jag är nu.
Nio.

Solen värmde och det fanns inga andra intryck än naturens, förutom minnesbilderna då. Ringrisken var noll, mobilen avslagen.
På gångbron som går över ogen metrarna innan den förenas med Öreälven ställde jag mig att meta. Solen belyste mig och vattnet strömmade sakta ut ur ogen. Vattennivån var på väg ner.
Tre mörtar och åtta abborrar ‘terapeutade’ mig under ett par timmar. De fyra största abborrarna hade upplevt ‘Haratrilla’ förs sista gången och följde med hem uppträdda på en grenklyka. Som i barndomen.
I stugan kom den lilla röken fram, abborrarna gjordes upp, grovsaltades och lades till vila för senare rökning över alspån och bitar av en.

Jag ringde en vän och hörde om han ville dela lite rökt fisk till kvällsmat. Det passade inte den här kvällen, men när skymningen föll och fisken just var klar kom en annan vän på besök genom skogen. Det blev uteätande i skenet från några bastantare stearinljus.
Måltiden hade kanske inte fungerat hemma och sammansättningen var lite speciell, men den och dagen var precis vad jag behövde.

Defragmentering.

Bli först att kommentera

Nada

Av , , Bli först att kommentera 0

Ett ljuvligt väder. Jag struntar i bloggningen och åker till stugan.
Datorn blir hemma och allt olöst som kretsar i mitt huvud lämnar jag till Vår Herre.

God helg!

Bli först att kommentera