Det behöver inte vara ett tecken på dålig regeringsduglighet att ändra sig. Ibland tvärtom. Det finns riktiga betonghäckar som vill ge intryck av att en god ledare aldrig ändrar sig. Ledare som aldrig kan inse eller erkänna misstag, vill man ha sådana? Tror någon att det finns ledare som aldrig tänker eller gör fel?
Det är bra att Anders Borg nu ändrat sig angående företags ränteavdrag, det behövdes och då gjorde han det. Det är bra det som pågår vad gäller sjukförsäkringssystemet. Det ska bli så gott att se Holmlund och andra när det blir klart att de stora utförsäkringar av sjuka de svamlat om inte blir av. Det är bra att regeringen markerar mot Ryssland och även genom Jan Björklund ger uttryck för att de senast aviserade försvagningarna av försvaret inte ska genomföras.

Det behövs mer på den fronten. Vår närmaste omgivning anser att vi åker snålskjuts på deras försvar och vissa i grannländerna undrar över vår mentala status när vi låtit vårt försvar sjunka ihop så till den grad. 10 000 soldater kan vi få fram, inom ett år. Vi har omkring 30 kanoner, Finland en bit över tusen. Låt vara att alla inte är allra modernast. Det är i alla fall bl.a. sådana som stoppar tanks. De där manickerna som man invaderar länder med och håller dem med. Som vi sett i Georgien.
Det viktigaste är att angreppsbenägna stater vet att grannar har saker som gör angrepp dyra.

Jag blev besviken när Thomas Bodström hann publicera sin DN-artikel igår innan regeringen kommit igång med en seriös kommunikation om FRA-lagen med sina egna kritikerskaror. Senfärdigheten i att komma igång med en seriös kommunikation med ’integritetsförsvararna ’ överhuvud och främst de egna måste vara ett misstag.
Även om Bodströms artikel är ett välanpassat röstfiskeri så går den inte obemärkt förbi, särskilt då mycket i den är tänkvärt. Fredrik Reinfeldt hade kunnat göra den här artikeln onödig och överspelad.

Tystnaden, upprepandet av en del ord med svag täckning och direkt felaktiga påståenden från några i regeringen har inte övertygat. Till de sista kategorierna hör uttryck som att kritikerna ’inte förstått’ och antydningar om att man är oansvariga när det gäller behovet av försvar och underrättelsetjänst.
Bland kritikerna finns många som verkligen vill hävda Sveriges försvar inklusive underrättelsetjänsten, men som för den skulle inte struntar i grundläggande saker som brevhemlighet och integritet utan sätter ner foten mot tidens skenande kontrollgalenskap. (Exemplen på den sistnämnda sjukan är tyvärr många i Europa just nu med önskemål om sändare i alla bilar, märkning av pappersbrev m.m.)

Fredrik Reinfeldt gläntade på dörren och planterade ett hopp om kommunikation i FRA-frågan. Sen blev det tyst. Vi har inte råd med den tystnaden. Varken som land, Allians eller partier.
Att Ryssland visat ansiktet bakom masken gör inte FRA-lagens utformning mer acceptabel.
Det finns kanske ännu tid att börja kommunicera, men den är nog inte hur lång som helst.

( Intressant )

Läs även andra bloggares åsikter om FRA-lagen, signalspaning, samhälle, integritet, storebror