Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Inte sämre än att man kan ändra sig

Av , , 2 kommentarer 0

Det behöver inte vara ett tecken på dålig regeringsduglighet att ändra sig. Ibland tvärtom. Det finns riktiga betonghäckar som vill ge intryck av att en god ledare aldrig ändrar sig. Ledare som aldrig kan inse eller erkänna misstag, vill man ha sådana? Tror någon att det finns ledare som aldrig tänker eller gör fel?
Det är bra att Anders Borg nu ändrat sig angående företags ränteavdrag, det behövdes och då gjorde han det. Det är bra det som pågår vad gäller sjukförsäkringssystemet. Det ska bli så gott att se Holmlund och andra när det blir klart att de stora utförsäkringar av sjuka de svamlat om inte blir av. Det är bra att regeringen markerar mot Ryssland och även genom Jan Björklund ger uttryck för att de senast aviserade försvagningarna av försvaret inte ska genomföras.

Det behövs mer på den fronten. Vår närmaste omgivning anser att vi åker snålskjuts på deras försvar och vissa i grannländerna undrar över vår mentala status när vi låtit vårt försvar sjunka ihop så till den grad. 10 000 soldater kan vi få fram, inom ett år. Vi har omkring 30 kanoner, Finland en bit över tusen. Låt vara att alla inte är allra modernast. Det är i alla fall bl.a. sådana som stoppar tanks. De där manickerna som man invaderar länder med och håller dem med. Som vi sett i Georgien.
Det viktigaste är att angreppsbenägna stater vet att grannar har saker som gör angrepp dyra.

Jag blev besviken när Thomas Bodström hann publicera sin DN-artikel igår innan regeringen kommit igång med en seriös kommunikation om FRA-lagen med sina egna kritikerskaror. Senfärdigheten i att komma igång med en seriös kommunikation med ’integritetsförsvararna ’ överhuvud och främst de egna måste vara ett misstag.
Även om Bodströms artikel är ett välanpassat röstfiskeri så går den inte obemärkt förbi, särskilt då mycket i den är tänkvärt. Fredrik Reinfeldt hade kunnat göra den här artikeln onödig och överspelad.

Tystnaden, upprepandet av en del ord med svag täckning och direkt felaktiga påståenden från några i regeringen har inte övertygat. Till de sista kategorierna hör uttryck som att kritikerna ’inte förstått’ och antydningar om att man är oansvariga när det gäller behovet av försvar och underrättelsetjänst.
Bland kritikerna finns många som verkligen vill hävda Sveriges försvar inklusive underrättelsetjänsten, men som för den skulle inte struntar i grundläggande saker som brevhemlighet och integritet utan sätter ner foten mot tidens skenande kontrollgalenskap. (Exemplen på den sistnämnda sjukan är tyvärr många i Europa just nu med önskemål om sändare i alla bilar, märkning av pappersbrev m.m.)

Fredrik Reinfeldt gläntade på dörren och planterade ett hopp om kommunikation i FRA-frågan. Sen blev det tyst. Vi har inte råd med den tystnaden. Varken som land, Allians eller partier.
Att Ryssland visat ansiktet bakom masken gör inte FRA-lagens utformning mer acceptabel.
Det finns kanske ännu tid att börja kommunicera, men den är nog inte hur lång som helst.

( Intressant )

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Alla ska med

Av , , Bli först att kommentera 0

Har herr Nilsson börjat ägna sig åt ’triangulering’? Knycker han andras politik? (Se: Triangulering )
Nej, jag menar det verkligen. Målsättningen måste vara att alla ska med och det krävs individuellt engagemang och ansvarstagande för att det ska ske. Det hjälper inte bara med samhällets ansvar och generell politik om det ska ske i verkligheten.

När alla ska med ställer det krav på dig och mig.
Jag hörde nyss ett upprörande exempel på hur några gjorde mot ett nytt och för dem likgiltigt ’element’. En ny kollega blev demonstrativt utfrusen och osynliggjord i stort sett innan denne hunnit säga flasklock.
Tänk så stor skillnad du kan göra för någon, för din arbetsplats och för resultatet där genom att göra det du kan för att alla ska komma med. Komma in, räknas, synas, medverka.

När man läser det som står i platsannonser undrar man ibland om det finns sådana som man söker? Ibland också när man läser det arbetssökande skriver om sig själva. Finns de? De optimalt högpresterande ultimata toppindividerna. Hur blir en arbetsplats med sådana som tror att man är eller måste vara sådana ’stjärnor’? ( Läs förresten en artikel där man lyfter fram den livsnödvändiga
Medelmåttan )

Alla ska med. I en organisation som så gott det går präglas av generositet, öppenhet, ’barmhärtighet’ och en tillåtande atmosfär kan man både få en stor trivsel och trygghet och nå fantastiskt fina resultat. Vilken verksamhet det än rör sig om. Där kan idéer prövas, kanske den som låter så vansinnig men är så genial. Svagheter kan erkännas och halsar blottas utan att vargar hugger.
Under rektorsutbildningen läste jag en gång att en väl fungerande och inbördes ’generös’ grupp hade ett högre gemensamt IQ än individerna var för sig. I den prestigebundna och dåligt fungerande miljön var det tvärt om.

Vi måste sträva efter att alla ska med. Det innebär inte att man gör arbetsplatsen till ett vuxendagis eller totalskyddad verkstad eller att alla sorters ’tävlingsmoment’ uteblir.
Det innebär att det ska finnas plats för oss normaldefekta och normalstörda människor. En väg tillbaka för den som gjort bort sig på ett eller annat sätt eller för den som klappat ihop rejält. En plats för den som faller utanför majoritetsmallen. För den som varit sjuk, kanske blir sjuk igen eller bara kan jobba litegrann.

Alla ska med i skolan. Inte på ett sådant sätt att alla ska göra samma saker eller att man ska likrikta in verksamheten på den nivå som alla kan nå. Den som är högpresterande ska med! Ska inte hämmas, bromsas och knäckas. Lika lite som någon annan ska förlora självkänslan och självförtroendet på något av det tusen sätt det kan ske i våra verksamheter. Båda sakerna händer tyvärr i vårt välmenande skolsystem.

Alla ska med, främst för att alla har samma värde och det hör till vårt arv, till hyfs och fason, att ha den synen på människor. Alla passar inte till allt, men de har samma värde.
Förutom detta så behöver vårt samhälle alla sorts människor. Vad vi definitivt inte behöver är att en stor del ’kliver av tåget’ under grundskolan, gymnasiet eller senare. Rent samhällsekonomiskt är varje ’uppgiven’ ungdom en katastrof. Och den aspekten är ändå inte värst.

Alla är olika och ska med, på gemensam och individuell resa.
Lärlingsutbildningens återkomst gläder mig massor. Att ’coacha’ en understimulerad elev som är för högpresterande för sin ålder så att den kommer tillbaka på banan är en fröjd. Likaså att se en elev som inte kan nå vår skolas mål ändå utvecklas och arbeta flitigt och med självkänsla. Även en elev som försonas med sitt funktionshinder och hittar olika verktyg för att kompensera det. Att se en alldeles vanlig elev vara trygg och erövra nya mål. Att se ett tidigare mobbat barn sänka garden och ’titta fram’.
Skolan är full av glädjeämnen.

Alla ska med och det kräver inte bara generella system, utan en ohimskades massa individuellt arbete och en del besvikelser på vägen. Men det är värt det!

( Intressant )

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Gasledningen – Ett strypkoppel på Europa

Av , , Bli först att kommentera 0

Rysslands president talade idag vid ett möte med ryska krigsveteraner om de möjligheter man har att agera mot övriga världen om ’ryssar angrips’.
’Ekonomiska, politiska och militära’.
Gasledningen borde inte bli av. Den kommer att vara ett ryskt strypkoppel på Europa. En ekonomisk, politisk och på sitt sätt militär möjlighet för den ryska björn vars stolthet vi tyvärr sårade alltför mycket före, under och efter Sovjets fall.
Något som förmodligen förblindat dess ledare länge och som nu blir uppenbart.

Finlands förre socialdemokratiske statsminister Paavo Lipponen har ’köpts’ av Nord Stream (det Rysk-tysk-ryska gasledningsbolaget) till lobbyist. I Tyskland har Gerhard Schröder sålt sig. I Sverige socialdemokraternas mångårige pressekreterare Dan Svanell.

Jag är glad att Ulrika Schenström sa nej, om tidningsuppgifterna om att hon erbjudits uppgiften nu stämmer. Det kan bli en tung kvarnsten för ett parti att ha f.d. dignitärer som ska lobba för denna ledning.

( Intressant )

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Är du en som fattas?

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag fick en kommentar på bloggen ’Säg demokratien farväl’ som jag tänkte svara på. Svaret blev lite långt, så jag lägger in det som bloggtext:

Hej K-G!

Att socialdemokraterna enligt Svt minskat med 90% sen 70-talet beror förmodligen till stor del på att färre har anslutit sig när det blev ’frivilligt’. Det var så jag menade.
Det är ändå anmärkningsvärt att (s) bara samlar 100 000 personer. En dryg procent av befolkningen, 1,4% av de röstberättigade. Som exempel.

Det är klart att många icke partianslutna är politiskt intresserade och följer politiken och valrörelsen noga.
Dock. På 50-talet fanns ungefär 200 000 förtroendevalda i Sverige. Efter sammanslagningar, minskningar av antalet ledamöter i fullmäktige m.m. finns idag ca 40 000 som är allmänhetens representanter och ska styra ett mycket mer komplicerat samhälle.

Jag tycker att det är mycket oroande att partimedlemmarna är så få och anser att många fattas i ’urvalsunderlaget’ till våra styrande organ. I alla åldrar. Människor med erfarenheter från arbete i olika delar av samhället, inte främst från partiapparaterna.
Det är oroande att de viktiga uppdragen har så låg ’status’ och att så många verkar tro att det här samhället är ett självspelande piano.

Ett första mål kunde vara att dubbla medlemsantalen fram till 2015. Då är vi på 94-95 års nivå.

( Intressant )

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Alldeles vid stranden

Av , , Bli först att kommentera 0


I veckan hörde jag en debatt om de föreslagna lättnaderna när det gäller att bygga vid vatten. ’Strandnära’. Kommunerna föreslås få bestämma mera själva i frågan.
Med all respekt för frilufts- och miljöorganisationerna, deras argumentering uppvisar ibland ett storstads- och ’centralperspektiv’ som man inte väntar sig att finna bland den typen av rörelser.
Svenska stränder finns inte bara i Stockholms skärgård, Hallands- och Bohuskusten eller på Gotland och Öland.

Det är klart att man ska bygga miljö- och säkerhetsmedvetet, t.ex. ta i beräkning att vattenytan kan höjas. Långsamt och permanent vid havet eller i dammkatastrofer vid våra utbyggda älvar.
Det är också klart att man inte ska överexploatera stränderna, men det har kommunernas politiker också ett intresse att bevaka. Om inte annat är strandhusägarna få och allmänheten fler på valdagen.
Det får inte bli för mycket, men att det på sina håll finns bebyggda och ’kultiverade’ områden vid vatten kan göra området ännu mer tillgängligt och attraktivt för allmänheten som inte äger något vid vattnet.

Ett lokalt exempel kan vara stugorna vid Nydala i Umeå som länge var utrotningshotade. De expropierades och barn fick inte ta över föräldrarnas stugor. Efter några årtiondens styvnackat majoritetsmotstånd mot stugorna vid Nydalasjön (heter egentligen Tavlesjön) kan man nu läsa detta på Umeå kommuns hemsida: ’Stugorna i området ska ses som ett viktigt inslag i kulturmiljön, ett direktiv som röstades igenom efter ett initiativ från Alliansen.’ Tyvärr han alltför många rivas av den (s)-ledda kommunen.

Jag tycker det är rimligt att kommunerna får större frihet i frågan gentemot Miljöbalken och kanske Plan- och bygglagen. Sverige har 38 000 mil strand (trettioåtta tusen). I vissa kommuner har invånarna ett par sjöar och några kilometer strand var. Principerna om bebyggelse där måste kunna vara annorlunda än i de mest stadsnära delarna av Stockholms skärgård. Reglerna kan inte heller vila på avundsjuka. ’Får inte jag ska ingen annan få.’

Gör gärna reglerna flexiblare generellt, skärp reglerna där det kan behövas. Men låt särskilt inlandet locka med möjlighet till hyfsat billigt kanonboende vid vackra vatten.

Min fru sitter i telefonen och diskuterar schema med en kollega på skolan. I lördagens sköna solsken.
Nu ska jag ta med henne ut igen och så ska vi titta förbi vid Vindelälven, på Nationalälvens dag.

( Intressant )

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Officerare och hemvärnspersonal

Av , , Bli först att kommentera 0

Nu söker försvaret folk och vill utbilda män och kvinnor till officerare även om de inte gjort militärtjänst. Då borde väl samma sak kunna gälla för hemvärnet?
Sverige bör satsa på den organisationen nu när försvaret glesats ut och försvagats så radikalt under så lång tid.
Ett problem är att det är så många som inte gör militärtjänst och därmed inte kan antas till hemvärnet. På ett par orter i landet kan man ’direktutbildas’. Möjligheten borde finnas i alla län.

Säg demokratien farväl

Av , , 2 kommentarer 0


Jag har skrivit om det tidigare i min ’samhällsblogg’, men måste göra det igen.
Svenska folket bäddar för en eller annan sorts diktatur.
Det totala antalet människor som är med och påverkar i något av partierna är färre än älgarna i landet. Något färre än älgjägarna också.
Av de 280 000 som 2007 var med i ett parti var en tredjedel över 65 år.
(Hanterar inte politikerna FRA-lagen klokare än hittills lär snittåldern dessutom stiga.)
3,9% av de röstberättigade är med och påverkar i ett parti och trenden är vikande. Ur dessa 3,9% ska de förtroendevalda tas. 1991 var det som tidigare sagt 9,3% som var med.

Även om sjuttiotalets medlemssiffror för (s) låg kring en miljon på grund av det horribla systemet med tvångsanslutning till partiet för fackmedlemmar måste man kanske förvånas en smula när de nu är nere kring 100 000. Socialdemokraterna har minskat mest. Även 2007 då ’rekylen’ från sofforna var stark. De hade då en stark ledning i opinionsmätningarna, men medlemmarna minskade med nästan 20 000 personer.
Skulle nuvarande utveckling fortsätta är det centern som sägs försvinna först, redan 2014. Alla partier försvinner innan de barn som föds i år skulle få ta körkort.
Det kommer knappast att ske om världen står kvar, men visar en trend.

Händer det inget blir det diktatur, men frågan är vilken sort.
Folkomröstningsdiktatur kanske? Där man röstar av sig sitt missnöje och sen inte behöver bry sig om konsekvenserna, utan lämnar det till tjänstemän och de sista politikerna.
Broilerdiktatur? En politisk värld där ett litet antal politikerämnen nästan klonas till lydiga partigängare som tuggar, sväljer och styr. Vi kanske är ganska nära den här verkligheten när de ’politiskt sakkunniga’ i regeringarna brukar ha en snittålder kring 25.
Reklambyrådiktatur? Där allt är reducerat till chica budskap som möter oss i media strax innan valet och de som har den rappaste byrån vinner.
Missnöjesdiktatur? När de riktigt enkla lösningarna söks och man oftast stannar vid att söka syndabockar.
Anarkidiktatur? Pöbeldiktatur?
Det finns ännu hemskare alternativ.

Partierna har ett stort ansvar för att de ligger i bottenskiktet när det gäller förtroende. Nog är det i stora stycken orättvist. Många nöjer sig med att klaga på dem som försöker göra något och vill själva helst slippa ta ansvar och bry sig om något annat än sitt.
All orättvis kritik till trots har partierna ändå ett ansvar. När väljarna t.ex. ofta inte kan se något samförstånd mellan politiker som i mycket ändå tänker lika utan partierna alltför ofta ger egennyttan, gnällsjukan och självberömmelsen ett tryne. Då byggs inget långsiktigt förtroende för partierna. Tvärtom.
Det här ser man exempel på i en av inlandskommunerna där de gamla makthavarna inte kan smälta att vi har demokrati, utan verkar mena att makten stulits av dem. Nu ägnar man sig åt så barnsligt sabotage av politiken i kommunen att gänget i de flesta sandlådor på våra förskolor skulle kunna fungera som goda exempel och förebilder. Vore jag väljare där toge jag dem ordentligt i örat. Tänk bara vilka väljarpengar som går åt i ökade arvoden då sammanträden aldrig tar slut!

Du som är 15, 20, 30, 40, 50, 60, 70, kanske 80 eller mer. Du behövs som påverkare och medhjälpare i ett parti nära dig. Politiken är inte ’Livet’ och vi får inte identifiera oss eller andra med partierna så att vi inte kan vara de bästa vänner med någon ur det andra ’blocket’. Jag menar att politiken och partiet absolut inte får bli religion, men tills vi hittar något bättre måste fler av oss vara med och påverka i de forum som styr vårt land.
Det är viktigt inte minst när det blir kärva tider och besluten blir riktigt svåra.

Nej, vi kan inte säga hej då till demokratin.

Som Churchill sa: ’-Demokrati är den sämsta statsformen, bortsett från alla de andra.’

SVT-artikel om partidöden

( Intressant )

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Värdering

Av , , Bli först att kommentera 0

När man ser hur skolor jämförs utifrån sitt betygsmedelvärde så kommer det några tankar.

För det första borde jämförelserna både visa betygsmedelvärdet när eleverna går ut nian och hur skolans elever ligger till efter ettan, eller kanske trean, i gymnasiet. Betygsinflation finns tyvärr. Skolverkets undersökningar har visat att det finns betydande bedömningsskillnader skolor emellan, men skillnaderna har inte att göra med om det är friskolor eller kommunala. (Tidigare en vanlig missuppfattning)

För det andra finns det ju skolor dit elever med svårigheter söker sig i högre grad än till andra skolor. Även om elever och lärare på en sådan skola gör ett bra jobb syns det inte alltid i slutstatistiken. En väldig uppryckning av en elev som varit skoltrött, mobbad, deprimerad, har dyslexi eller andra svårigheter ser inte så märkvärdig ut när man ställer poängresultaten mot andra. Särskilt om det är mycket luft i betygen där eleven man jämför med går.
För enskilda elever kan det ligga en heroisk insats bakom ett slutbetyg även om varken MVG eller VG syns till. Det kan vara en riktig kämpainsats bakom ett särskolebetyg.

Men visst är det roligt när man får skriva under betyg där i stort sett alla ämnen har MVG och man vet att de inte är ’av plast’.
Det är förresten inte alltid så lätt att vara riktigt duktig heller.
Frågan är om inte det allra roligaste är när någon får tillbaka förlorad livslust och glimt i ögat.

Människovärdet ligger dock inte i skolform, betyg, skolresultat eller andra mindre saker.
Det är absolut.

Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Skola är gratis

Av , , Bli först att kommentera 0

Då och då stöter man på tanken att det kostar pengar att ha sina barn på en friskola. De sista dagarna har jag fått höra det några gånger. Inte det! Det är ett missförstånd.
Vilken huvudman en godkänd skola än har betalas undervisningen av oss alla.

Som friskolerektor tar man sig då och då för pannan när man ser en del fördomar som ibland odlas i media. Inte minst när det gäller skolor på en kristen grund. Tyvärr är det en del fördomsplantor som hinner rota sig riktigt ordentligt.

Någon gång när arbetsdagen varit lite kortare tror jag att jag ska försöka rycka upp något litet dussin.

En efterlängtad möjlighet för unga människor

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag blir väldigt glad när jag ser hur väl det slagit ut med lärlingsutbildningen där man ’tjuvstartat’ och provat det hela ett tag. Det här skulle Sverige har gjort för länge sedan. Jag förstår inte varför de som varit vana att ha makten sett så negativt på detta.

Man hör hur många unga det är som har försörjningsstöd, det vi tidigare kallade socialbidrag. Det är tydligen inte ovanligt med en förskräckande andel väldigt unga.
En gissning är att där hittar vi flera som av en eller annan anledning ’flippat ur’ i skolan och till slut sett vägen ’tillbaka’ oöverkomligt lång. Eller sådana som inte haft motivation för det traditionella gymnasiet.

Man skulle kunna säga mycket om vårt skolsystem och om den stora bakomliggande välvilja som i alltför många fall slår så fel.
Jag ska inte säga mycket den här gången, men jag hoppas att många gymnasier i Västerbotten hakar på detta med lärlingsutbildning och att det kan bli en möjlighet även för dem utan kompletta betyg. Vi har inte råd varken moraliskt, ekonomiskt eller socialt att slå undan benen på unga människor som behövs i vårt samhälle.

Förmodligen skulle många som inte varit ’problemelever’ lockas av den här utbildningsvägen. Och tänk om fem eller tio % av dem som annars skulle börja livet med försörjningsstöd istället kunde bli lärling någonstans där det är ’skarpt läge’ och lite teori. Där framtidstron och självbilden som försvann under grundskoleåren kan få återvända.

( Intressant )

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,