I Sverige pågår ett icke ringa resursslöseri varje dag. Det jag specifikt tänker på är alla läkare, poliser och rektorer m.fl. som sitter och knackar på sina tangentbord eller vänder papper istället för att möta de människor de borde hjälpa och tala med. Och i rektorsfallet, leda.

Många gånger används människors kompetens och begåvning på helt bakvänt vis. En god vän som är läkare sa en gång att han kanske spenderar 35% av sin tid med patienter. En stor del av den övriga tiden gör han saker som någon med en helt annan lön förmodligen skulle göra dubbelt så bra.

På bilden ser ni en rektor till vänster. Han heter Stig Åsbringer, har en stor lärargåva och borde det mesta av sin tid leda och inspirera människor istället för att transpirera vid ett skrivbord. Han har inte klagat, men hade jag fått råda skulle han ha fått ha så stor kontaktyta som möjligt mot eleverna.

Allt är som väl inte bättre i det stora landet i väster, men en sak är med säkerhet bättre ’over there’. Rektorerna har ofta möjlighet att vara pedagogiska ledare och får med varm hand lämna det administrativa tröskandet till den stab de har omkring sig i ledningsgruppen.

Till höger står en av lärarna på Dalkarlså. Han heter Rickard om jag minns rätt, han får kanske vara inspiratör mest hela tiden.

För övrigt anser jag att byråkratin skulle decimeras.

Intressant