Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Det vill jag inte vara med om

Av , , 2 kommentarer 1


När jag tog en liten tur i friska luften innan nattidags så var Arlandas ankomsthall mer glesbygd än jag någonsin sett förr.
Två väldigt övergivna väskor stod på bagagebandet i den tysta hallen. Det kan bli en trist helg för någon någonstans. Hoppas att jag slipper något sådant.

De har gjort en rejäl miss här på ’Rest and fly’. Det fattas 20 cm isolering i väggarna mellan skrubbarna. Tur att man har öronproppar.

Allhelgonaafton i en skrubb

Av , , 4 kommentarer 0


Så har jag anträtt USA-resan med en liten mjukstart. Kanske inte direkt mjuk ändå, landningen på Arlanda var rätt omruskande. En sådan där landning jag inte hade gillat förr, innan resan till Ghana för ett par år sedan. Då mellanlandade vi i Nederländerna en dag när ca 50 människor i Europa dog i stormrelaterade olyckor. Det blåste så luckor och dörrar på planen gav sig iväg om man öppnade dem, över hundra kilometer i stötarna. Efter det är jag inte så orolig längre. Det är knappast lönt och de flygande aluminiumkorvarna klarar betydligt mer än man tror.

Flyget till USA går inte så tidigt i morgon, men jag hade varit tvungen att stiga upp senast 0500 för att hinna i tid från Umeå. Det hade inte varit någon hit när jag förmodligen inte får sova förrän kanske 6-7 tiden på söndagmorgon nästa gång, svensk kroppstid.

’Rest and fly’ är ju ingen dum idé. Riktigt enkla och minimala rum på Arlanda med toa och dusch i korridoren. Man ska ju ändå bara sova, och kanske ligga och blogga lite. De minsta och allra billigaste var slut, så jag får riktigt vräka mig på ca 3 kvadratmeters golvyta plus våningssängen.

Överskrifter och underdrifter

Av , , 2 kommentarer 0

När finanskrisen för ett par veckor sedan skakade oss som intensivast skrev jag en resonerande debattartikel som kom in i VK idag. Utgångspunkten var att vi i dagarna i kommunstyrelsen hade tagit upp detta med sårbarhet. Berörda myndigheter hade tittat på hur vi t.ex. skulle klara av ’Störningar i det finansiella systemet’.

När jag idag läser det jag då skrev så finns samma frågor kvar, särskilt den stora hur vi skulle hantera en riktig genomklappning i betalningssystemet. Kanske orsakad av havererande banker, valhänt politikerhantering och slutgiltigt av att folk blev så huvudlöst prilliga att de gick och ville ha ut alla pengar från bankerna.
Nu har det på långa vägar inte gått så illa, det står ganska bra till i Sverige och de flesta har tagit det lugnt. Vi som har lokalt ansvar ska kanske ändå ta tillfället i akt och tänka till för eventuella framtida nationella eller globala krislägen.

Jag hade satt överskriften ’Det som nyss nästan hände’. Tidningarna sätter i regel egna rubriker och morse hickade jag till när jag såg att de satte ’Helt nytt akutläge för Vännäs’ över min debattartikel. Underskriften ’I dag står sårbara kommuner maktlösa när det finansiella systemet krisar’ kändes helt ok. Bildtexten ’När det finansiella systemet krisar är det tufft för små kommuner, som till exempel Vännäs, att klara konsekvenserna’ kändes väl mest missvisande. Faktiskt som en underdrift av större kommuners problem i ett liknande läge.

Jag tänkte definitivt inte bara på Vännäs. Min utgångspunkt var helt riktigt kommunen där jag bor och har ett krisledningsansvar som kommunstyrelseledamot. Jag tror ändå att t.ex. Vännäs, Bjurholm, Malå och Sorsele skulle ha en mycket större möjlighet till överblick, kommunal och ideell samordningsmöjlighet och handlingskraft än t.ex. Stockholm skulle ha i ett ultimat krisläge när inget längre stämmer och fungerar.
Framför allt tror jag att uthålligheten, samarbetsviljan, självförsörjningsgraden och medkänslan skulle vara nog så stor i glesbygd och på mindre orter.

Utan att gå till överdrifter eller tro att vi ska hamna i situationen med ett utslaget betalningssystem tycker jag att vi lokalt ska tänka igenom ett sådant läge. Hur skulle vi hantera det?
Myndigheterna som ansvarar för vårt samhälles robusthet och krishanteringsförmåga tycker tydligen också att vi bör tänka igenom det här, eftersom de bedömt vår förmåga och sagt att de finner den skral.

Undrar vad de ansåg om Stockholms?

Förskollärare och barnskötare i Vännäs

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag vet inte mer än vad jag sett i tidningarna, men det verkar segla upp en sak inom barnomsorgen i Vännäs.
Innan mina dagar i politiken togs beslut om att bara anställa förskollärare inom Vännäs barnomsorg.

Som det verkar nu har man tagit den prioriteringen ett par steg till och ska börja avskeda barnskötare. Nu borde jag väl läsa på och höra efter lite mer innan jag säger något, men vissa frågetecken reser sig.

En sak är att personal kan bli övertalig, sorgligt för dem som drabbas, men det är bara så. Hur man då kan besluta att uteslutande en av yrkeskategorierna ska drabbas, det har jag kanske för små fattningsgåvor för att förstå? Kan man göra så med yrkeskategorier som på de flesta arbetsplatser gör samma jobb?

Jag föraktar definitivt inte den pedagogiska utbildningen, men det är ju så att man kan lära sig saker på olika vis, vi har våra olika ’lärstilar’. Jag tror att man gör det lite lätt för sig om man utgår ifrån att en nyutexaminerad förskollärare per automatik överglänser en 45-årig barnskötare som arbetat drygt ett par decennier.
Möter man ett gäng medelålders barnskötare och förskollärare med rätt många år i yrket ska man ha ganska skarpa ögon för att gissa rätt angående vilka som hör till respektive kategori. I många fall är det utsiktslöst att ens försöka.

Nåja, nu är det så i konungariket Sverige att kunskaper förvärvas endast och allenast via högre utbildning, det verkar vi ha beslutat i mer eller mindre demokratisk ordning.
Men jag undrar fortfarande på om det kan vara rätt och riktigt att avskeda så selektivt som man nu vill göra? Gör man det utan att beakta tjänsteår? Erbjuds de som avskedas annat arbete eller någon hjälp att vidareutbilda sig?

Jag tar gärna emot ett svar från Barn- och utbildningsnämnden eller någon insatt från annat håll.

Inte långt kvar

Av , , Bli först att kommentera 0

På fredag lämnar jag enligt planerna mitt lugna bo för ett USA som verkar rejält uppskruvat och ’valfebrigt’. Härom dagen fick jag ett reviderat program för de intensiva dagarna som väntar där borta. Det innehöll en besvikelse eller två då besöket på FOX News och genomgången av medias roll i kampanjerna verkar ha fallit bort. Det blir en fri dag i New York istället, vilket inte är fy skam heller.
Nu blir det till att välja ut några saker som är värda att lägga tiden på. New York är New York. Stockholm upphöjt till tio eller något sådant. Roligt att besöka och skönt att åka hem ifrån, det är min känsla för vår huvudstad. Det var 20 år sedan jag var i NY, då kände jag något liknande för den staden.

Björn Kjellson skriver så här i en av de senaste bloggarna från Obama-kampanjen i Florida:
’Målet med min vistelse i Florida är att besöka kollegor och studera den valrörelse som pågår. Det innebär bland annat att studera de kampanjmetoder som används för att eventuellt föra över dessa till den svenska valrörelsen. Det är svårt att direkt föra över alla arbetsmetoder eftersom det handlar om två ganska skilda kulturer med olika traditioner. Men samtidigt handlar det också om att våga bryta gränser och normer och kanske pröva något nytt.
Många kampanjmetoder i USA är inspirerande för en svensk politiker och man vill föra över en hel del idéer till vår valrörelse.’

Jag förväntar mig att få många nya insikter på min resa och även att få lära mig en hel del. Det kan vara för att jag är så pass mycket äldre än Kjell, men jag är tämmeligen säker på att jag inte kommer att skriva alldeles likadant om mina intryck från valkampanjernas febertopp och valvakan på tisdagkväll. Bland annat kan jag känna mig bekymrad av de alltför förenklade valbudskap som används så frekvent. I USA, men även här hemma. Jag är rädd att det bidrar till besvikelsens onda och nedåtgående spiral som skjutsar människor allt djupare ner i likgiltighetens och politikerföraktets träskmark.

Det är klart, min nyfikna inställning kommer att göra att inte kommer tillbaka som riktigt samma person. Det hade ju varit beklämmande. Men jag hoppas och ber att jag inte ska ta alltför mycket intryck heller.

Något jag önskade skulle importeras från USA är väl något av det engagemang man märker. I Sverige håller sig drygt 96% borta från partimedlemskap och partiarbete medan det är tillåtet att säga i stort sett precis vad som helst om dem som engagerar sig i frågorna som rör oss alla. Skolorna, vägarna, försvaret, glesbygden, vården, invandrarreservaten, äldreomsorgen, näringsliv, utveckling och alla andra gemensamma ansvarsområden.
Jag tycker inte att det är rätt.

Nu borde jag packa istället. Det är inte långt kvar.

Vännäsideér III

Av , , 2 kommentarer 0

Dagens, eller nattens, allra sämsta Vännäsidé tror jag att Banverket m.fl. står för. Man framhärdar i att vilja placera den framtida stationen i Vännäs där ingen bor. ’Vännäs Östra’ skulle finnas bortanför Ishallen. Inom 500 meters radie skulle det visst finnas ett (1) hus. Detta för att man kanske skulle spara någon liten minut på att slippa köra ett par kilometer in till centrala Vännäs. Huvudsaken att det går geschwint för tågen, mindre viktigt om det blir några passagerare. Tänk känslan för ett ensamt vårdbiträde från NUS att stiga av där en mörk höstkväll. I en upplyst cirkel mitt i mörka skogen.

Nej, tänk om. En stopplats i centrala Vännäs och en i Vännäsby. Det gäller att underlätta för människorna att nyttja kollektivtrafiken.

Vännäsideér II

Av , , Bli först att kommentera 0


Det kan hända att det blir ganska tuffa tider framöver. Sånt får man inte säga som politiker, särskilt inte när man hör till ’hemmalaget’, dem som innehar regeringsmakten. Då ska man helst inte knysta om svåra tider.
Politikens grundkurs, som tyvärr ibland verkar var skriven av ett rekorderligt pucko, verkar säga att vi ska låta som en ständigt leende bilförsäljare i en amerikansk reklamfilm från 80-talet. Mer bra åt alla är devisen. Det är ganska lustigt att Lars Ohly kör en variant på den där valsen.
Den där grundkursen borde skrivas om, för de flesta är inte puckon och hurtfriska säljbudskap från åttiotalet fungerar inte alltid. Särskilt inte när det det blir riktigt dåligt väder i ekonomin. Är det dåligt väder på gång vill vi veta det och vi får inte mycket förtroende för dem som försöker snacka bort det.

Man göra många saker även i riktigt kärva tider. Även om ’finbyggena’ skulle måsta stanna i planerna, visionerna och strategikompendierna. Många av oss är ättlingar till strävsamma och kämpande människor som faktiskt inte blev skjutsade någonstans. Vad skulle de tycka om vi vek in årorna och gav upp bara för att vi inte längre har det som när vi hade det som bäst?

Idag på ksau fick jag en vild idé som jag tänkte kasta fram. Utan bedövning och skyddsnät. Ta den för vad den är, ett ogenomtänkt hugskott som man bara kastar iväg någon gång kring midnatt.

Vännäs ’landmärke’, huset som generationer resenärer sett och som kanske är det mest unika vi har används inte så mycket längre. Snart är det bara Green Cargo med Per Nyström & co som sitter och häckar på andra våningen.
Andra har funderat på om man inte kan använda en del av nedervåningen till resecenter. Kan bli lite problematiskt med ett synnerligen K-märkt hus, men varför inte?
Fast jag inte får säga det skulle jag bli förvånad om de närmaste årens ekonomi skulle tillåta oss bygga ett allaktivitetshus i Vännäs. Tanken har för några varit något mycket fint med både bibliotek och bad.
Om vi nu inte får råd inom överskådlig tid, kan vi då inte göra något alls?

Jag tycker att ’Jernhusen’ som äger det här gamla timmerhuset skulle sälja det till Vännäs eller till ett av våra fastighetsföretag för en krona. Sen kan vi locka Per Nyström (som är en sällsynt klok vänsterpartist), hans medarbetare och chefer att låta verksamheten flytta någon helt annanstans. Ett tag kunde de få hyra sin våning och finansiera ägandet ett tag.
Green Cargo är ett grönt framtidsföretag med 246 miljoner i vinst 2007. De skulle säkert hitta bra lösning.

Även om huset inte skulle rymma allt som drömmarna om ett allaktivitetshus i Vännäs har innehållit så erkänn att kulturen skulle få ett sällsynt fint ’kulturhus’ i vår gamla järnvägsstation?

Vännäsideér I

Av , , Bli först att kommentera 0

Förra gången vi hade kommunstyrelsens arbetsutskott i Vännäs hade vi ett piggögt gäng elever från Liljaskolans olika utbildningar på besök. De hade en idé om en samlingslokal för de lite äldre ungdomarna i Vännäs. För dem som går i gymnasieskolan alltså, både på Lilja och gymnasieskolorna i vår största förstad.

De skulle vilja få ta hand om Hammarskolans matsal och få en ’nyckelperson’ och samordnare som skulle finansieras av kommunen och Liljaskolan. Verksamheten skulle en arbetsgrupp från eleverna på Lilja i huvudsak stå för själva.
När jag åker uppför ’Ögrens backen’ till lilla mor på tisdagsluncherna efter ksau så tittar jag ofta på min högstadietids gamla tomma matsal. Många gånger har jag funderat på vad man skulle kunna använda den till.
Det kan hända att sprit- och drogfaran för de många som idag lätt isoleras på sina internatrum skulle minskas om det fanns en drogfri mötesplats för äldre tonåringar i Vännäs. Om någon blåögd tycker att jag låter för negativ i detta med drogfaran så var det här ganska ordagrant elevernas egna ord.

Nu är det viktigt att en sådan här sak inte hamnar i politisk långbänk. En termin, ett år eller två är helt olika långa tidsrymder för en medelålders+politiker med stabilt sittfläsk och en entusiastisk gymnasieelev som vill starta något bra för sig och sina kamrater. Det kan vara viktigt att pionjärerna får verka ett tag så att nästa kull kan ta vid. Man är inte gymnasieelev särskilt länge.
Smid medan järnet är varmt, Vännäspolitiker. Det här skulle kunna vara något både billigt och bra.

En får tacke…

Av , , 8 kommentarer 0

Ja, man bör kanske vara tacksam för den uppmärksamhet man får av sina medbloggare. Särskilt när de vill hjälpa till och förklara hur man tänker och vad man tycker.

K-G Sjöström bidrar en hel del i senaste bloggtexten. Först klämmer han till med att jag väl sätter likhetstecken mellan friskolor och bra skolverksamhet. Där högg han kanske lite i sten om han menar att jag sätter en absolut likhetstecken där. Först glömde han kanske att jag sitter i styrelsen både för en friskola och en kommunal skola. Den första miniliten och den andra jättestor. Mariaskolan och Liljaskolan.
Som medlem i kommunstyrelsen i Vännäs är jag heller inte alldeles utan ansvar för kommunal skolverksamhet.
Det har funnits och det finns nog än friskolor som borde lägga ner, liksom missförhållanden som satt sig ’i väggarna’ på en del kommunala skolor kanske bäst löstes på samma vis.

Det finns många bra kommunala skolor. När jag gick rektorsutbildningen gjorde jag ett fördjupningsarbete om chefers (rektorers) betydelse för hälsosituationen på sina arbetsplatser (skolor). Jag besökte tre utmärkt ’långtidsfriska’ kommunala skolor och lärde mig mycket. Jag har också besökt många av de skolor där mina kamrater från utbildningen varit rektorer. Lovar dig K-G, jag sätter inte likhetstecken mellan friskolor och ’bra skolverksamhet’ åt något håll. Jag är inte lika enkelspårig som du verkar anse mig som.
Däremot har friskolornas tillkomst betytt mycket för skolutvecklingen i Sverige, inte minst genom konkurrensens positiva sidor. De måste förtjäna sina elever varje dag och många gör det.

Kanske uttryckte jag mig lite otydligt när jag skrev att jag inte kommer att tjäna pengar ’på en bra skolverksamhet’. Jag trodde att vi talade om bolagsvinster och inte om arbetslön för sin möda. Det är klart att jag får lön för det jag gör. Inte lika hög som de flesta kommunala rektorers, men jag får en bra lön.
Många av de rabiataste friskolemotståndarna tror att friskolor uteslutande handlar om att göra affärer och generera vinster och det var det jag talade om i min text. Vår skola är en förening, vi har aldrig tagit ut en vinstkrona ur skolan och kommer inte att göra det heller. De som funderar på Mariaskolan ska veta att vi vill göra det bästa vi kan för deras barn och vårt samhälle. Vårt mål är inte att bli rika på dem.

Däremot har jag inget principiellt emot att man driver skolorna som bolag. Det är kanske den enklaste och bästa organisationsformen och behöver inte nödvändigtvis betyda att man tar ut vinster ur verksamheten. Äger man lokaler och hyr ut dem till skolverksamhet ser jag inget större fel i att man tar ut en vinst från verksamheten.
Även om jag kanske inte förstår allt som sker i den vägen. Och hur det sker.

K-G, när jag kommer hem från USA måste du komma och titta runt på Mariaskolan.
Jag tror du måste få bli av med en del fördomar. *s*

Intressant