När jag tog en liten tur i friska luften innan nattidags så var Arlandas ankomsthall mer glesbygd än jag någonsin sett förr.
Två väldigt övergivna väskor stod på bagagebandet i den tysta hallen. Det kan bli en trist helg för någon någonstans. Hoppas att jag slipper något sådant.

De har gjort en rejäl miss här på 'Rest and fly'. Det fattas 20 cm isolering i väggarna mellan skrubbarna. Tur att man har öronproppar.

Så har jag anträtt USA-resan med en liten mjukstart. Kanske inte direkt mjuk ändå, landningen på Arlanda var rätt omruskande. En sådan där landning jag inte hade gillat förr, innan resan till Ghana för ett par år sedan. Då mellanlandade vi i Nederländerna en dag när ca 50 människor i Europa dog i stormrelaterade olyckor. Det blåste så luckor och dörrar på planen gav sig iväg om man öppnade dem, över hundra kilometer i stötarna. Efter det är jag inte så orolig längre. Det är knappast lönt och de flygande aluminiumkorvarna klarar betydligt mer än man tror.

Flyget till USA går inte så tidigt i morgon, men jag hade varit tvungen att stiga upp senast 0500 för att hinna i tid från Umeå. Det hade inte varit någon hit när jag förmodligen inte får sova förrän kanske 6-7 tiden på söndagmorgon nästa gång, svensk kroppstid.

'Rest and fly' är ju ingen dum idé. Riktigt enkla och minimala rum på Arlanda med toa och dusch i korridoren. Man ska ju ändå bara sova, och kanske ligga och blogga lite. De minsta och allra billigaste var slut, så jag får riktigt vräka mig på ca 3 kvadratmeters golvyta plus våningssängen.

När finanskrisen för ett par veckor sedan skakade oss som intensivast skrev jag en resonerande debattartikel som kom in i VK idag. Utgångspunkten var att vi i dagarna i kommunstyrelsen hade tagit upp detta med sårbarhet. Berörda myndigheter hade tittat på hur vi t.ex. skulle klara av 'Störningar i det finansiella systemet'.

När jag idag läser det jag då skrev så finns samma frågor kvar, särskilt den stora hur vi skulle hantera en riktig genomklappning i betalningssystemet. Kanske orsakad av havererande banker, valhänt politikerhantering och slutgiltigt av att folk blev så huvudlöst prilliga att de gick och ville ha ut alla pengar från bankerna.
Nu har det på långa vägar inte gått så illa, det står ganska bra till i Sverige och de flesta har tagit det lugnt. Vi som har lokalt ansvar ska kanske ändå ta tillfället i akt och tänka till för eventuella framtida nationella eller globala krislägen.

Jag hade satt överskriften 'Det som nyss nästan hände'. Tidningarna sätter i regel egna rubriker och morse hickade jag till när jag såg att de satte 'Helt nytt akutläge för Vännäs' över min debattartikel. Underskriften 'I dag står sårbara kommuner maktlösa när det finansiella systemet krisar' kändes helt ok. Bildtexten 'När det finansiella systemet krisar är det tufft för små kommuner, som till exempel Vännäs, att klara konsekvenserna' kändes väl mest missvisande. Faktiskt som en underdrift av större kommuners problem i ett liknande läge.

Jag tänkte definitivt inte bara på Vännäs. Min utgångspunkt var helt riktigt kommunen där jag bor och har ett krisledningsansvar som kommunstyrelseledamot. Jag tror ändå att t.ex. Vännäs, Bjurholm, Malå och Sorsele skulle ha en mycket större möjlighet till överblick, kommunal och ideell samordningsmöjlighet och handlingskraft än t.ex. Stockholm skulle ha i ett ultimat krisläge när inget längre stämmer och fungerar.
Framför allt tror jag att uthålligheten, samarbetsviljan, självförsörjningsgraden och medkänslan skulle vara nog så stor i glesbygd och på mindre orter.

Utan att gå till överdrifter eller tro att vi ska hamna i situationen med ett utslaget betalningssystem tycker jag att vi lokalt ska tänka igenom ett sådant läge. Hur skulle vi hantera det?
Myndigheterna som ansvarar för vårt samhälles robusthet och krishanteringsförmåga tycker tydligen också att vi bör tänka igenom det här, eftersom de bedömt vår förmåga och sagt att de finner den skral.

Undrar vad de ansåg om Stockholms?

Jag vet inte mer än vad jag sett i tidningarna, men det verkar segla upp en sak inom barnomsorgen i Vännäs.
Innan mina dagar i politiken togs beslut om att bara anställa förskollärare inom Vännäs barnomsorg.

Som det verkar nu har man tagit den prioriteringen ett par steg till och ska börja avskeda barnskötare. Nu borde jag väl läsa på och höra efter lite mer innan jag säger något, men vissa frågetecken reser sig.

En sak är att personal kan bli övertalig, sorgligt för dem som drabbas, men det är bara så. Hur man då kan besluta att uteslutande en av yrkeskategorierna ska drabbas, det har jag kanske för små fattningsgåvor för att förstå? Kan man göra så med yrkeskategorier som på de flesta arbetsplatser gör samma jobb?

Jag föraktar definitivt inte den pedagogiska utbildningen, men det är ju så att man kan lära sig saker på olika vis, vi har våra olika 'lärstilar'. Jag tror att man gör det lite lätt för sig om man utgår ifrån att en nyutexaminerad förskollärare per automatik överglänser en 45-årig barnskötare som arbetat drygt ett par decennier.
Möter man ett gäng medelålders barnskötare och förskollärare med rätt många år i yrket ska man ha ganska skarpa ögon för att gissa rätt angående vilka som hör till respektive kategori. I många fall är det utsiktslöst att ens försöka.

Nåja, nu är det så i konungariket Sverige att kunskaper förvärvas endast och allenast via högre utbildning, det verkar vi ha beslutat i mer eller mindre demokratisk ordning.
Men jag undrar fortfarande på om det kan vara rätt och riktigt att avskeda så selektivt som man nu vill göra? Gör man det utan att beakta tjänsteår? Erbjuds de som avskedas annat arbete eller någon hjälp att vidareutbilda sig?

Jag tar gärna emot ett svar från Barn- och utbildningsnämnden eller någon insatt från annat håll.

På fredag lämnar jag enligt planerna mitt lugna bo för ett USA som verkar rejält uppskruvat och 'valfebrigt'. Härom dagen fick jag ett reviderat program för de intensiva dagarna som väntar där borta. Det innehöll en besvikelse eller två då besöket på FOX News och genomgången av medias roll i kampanjerna verkar ha fallit bort. Det blir en fri dag i New York istället, vilket inte är fy skam heller.
Nu blir det till att välja ut några saker som är värda att lägga tiden på. New York är New York. Stockholm upphöjt till tio eller något sådant. Roligt att besöka och skönt att åka hem ifrån, det är min känsla för vår huvudstad. Det var 20 år sedan jag var i NY, då kände jag något liknande för den staden.

Björn Kjellson skriver så här i en av de senaste bloggarna från Obama-kampanjen i Florida:
'Målet med min vistelse i Florida är att besöka kollegor och studera den valrörelse som pågår. Det innebär bland annat att studera de kampanjmetoder som används för att eventuellt föra över dessa till den svenska valrörelsen. Det är svårt att direkt föra över alla arbetsmetoder eftersom det handlar om två ganska skilda kulturer med olika traditioner. Men samtidigt handlar det också om att våga bryta gränser och normer och kanske pröva något nytt.
Många kampanjmetoder i USA är inspirerande för en svensk politiker och man vill föra över en hel del idéer till vår valrörelse.'

Jag förväntar mig att få många nya insikter på min resa och även att få lära mig en hel del. Det kan vara för att jag är så pass mycket äldre än Kjell, men jag är tämmeligen säker på att jag inte kommer att skriva alldeles likadant om mina intryck från valkampanjernas febertopp och valvakan på tisdagkväll. Bland annat kan jag känna mig bekymrad av de alltför förenklade valbudskap som används så frekvent. I USA, men även här hemma. Jag är rädd att det bidrar till besvikelsens onda och nedåtgående spiral som skjutsar människor allt djupare ner i likgiltighetens och politikerföraktets träskmark.

Det är klart, min nyfikna inställning kommer att göra att inte kommer tillbaka som riktigt samma person. Det hade ju varit beklämmande. Men jag hoppas och ber att jag inte ska ta alltför mycket intryck heller.

Något jag önskade skulle importeras från USA är väl något av det engagemang man märker. I Sverige håller sig drygt 96% borta från partimedlemskap och partiarbete medan det är tillåtet att säga i stort sett precis vad som helst om dem som engagerar sig i frågorna som rör oss alla. Skolorna, vägarna, försvaret, glesbygden, vården, invandrarreservaten, äldreomsorgen, näringsliv, utveckling och alla andra gemensamma ansvarsområden.
Jag tycker inte att det är rätt.

Nu borde jag packa istället. Det är inte långt kvar.

Dagens, eller nattens, allra sämsta Vännäsidé tror jag att Banverket m.fl. står för. Man framhärdar i att vilja placera den framtida stationen i Vännäs där ingen bor. 'Vännäs Östra' skulle finnas bortanför Ishallen. Inom 500 meters radie skulle det visst finnas ett (1) hus. Detta för att man kanske skulle spara någon liten minut på att slippa köra ett par kilometer in till centrala Vännäs. Huvudsaken att det går geschwint för tågen, mindre viktigt om det blir några passagerare. Tänk känslan för ett ensamt vårdbiträde från NUS att stiga av där en mörk höstkväll. I en upplyst cirkel mitt i mörka skogen.

Nej, tänk om. En stopplats i centrala Vännäs och en i Vännäsby. Det gäller att underlätta för människorna att nyttja kollektivtrafiken.

Det kan hända att det blir ganska tuffa tider framöver. Sånt får man inte säga som politiker, särskilt inte när man hör till 'hemmalaget', dem som innehar regeringsmakten. Då ska man helst inte knysta om svåra tider.
Politikens grundkurs, som tyvärr ibland verkar var skriven av ett rekorderligt pucko, verkar säga att vi ska låta som en ständigt leende bilförsäljare i en amerikansk reklamfilm från 80-talet. Mer bra åt alla är devisen. Det är ganska lustigt att Lars Ohly kör en variant på den där valsen.
Den där grundkursen borde skrivas om, för de flesta är inte puckon och hurtfriska säljbudskap från åttiotalet fungerar inte alltid. Särskilt inte när det det blir riktigt dåligt väder i ekonomin. Är det dåligt väder på gång vill vi veta det och vi får inte mycket förtroende för dem som försöker snacka bort det.

Man göra många saker även i riktigt kärva tider. Även om 'finbyggena' skulle måsta stanna i planerna, visionerna och strategikompendierna. Många av oss är ättlingar till strävsamma och kämpande människor som faktiskt inte blev skjutsade någonstans. Vad skulle de tycka om vi vek in årorna och gav upp bara för att vi inte längre har det som när vi hade det som bäst?

Idag på ksau fick jag en vild idé som jag tänkte kasta fram. Utan bedövning och skyddsnät. Ta den för vad den är, ett ogenomtänkt hugskott som man bara kastar iväg någon gång kring midnatt.

Vännäs 'landmärke', huset som generationer resenärer sett och som kanske är det mest unika vi har används inte så mycket längre. Snart är det bara Green Cargo med Per Nyström & co som sitter och häckar på andra våningen.
Andra har funderat på om man inte kan använda en del av nedervåningen till resecenter. Kan bli lite problematiskt med ett synnerligen K-märkt hus, men varför inte?
Fast jag inte får säga det skulle jag bli förvånad om de närmaste årens ekonomi skulle tillåta oss bygga ett allaktivitetshus i Vännäs. Tanken har för några varit något mycket fint med både bibliotek och bad.
Om vi nu inte får råd inom överskådlig tid, kan vi då inte göra något alls?

Jag tycker att 'Jernhusen' som äger det här gamla timmerhuset skulle sälja det till Vännäs eller till ett av våra fastighetsföretag för en krona. Sen kan vi locka Per Nyström (som är en sällsynt klok vänsterpartist), hans medarbetare och chefer att låta verksamheten flytta någon helt annanstans. Ett tag kunde de få hyra sin våning och finansiera ägandet ett tag.
Green Cargo är ett grönt framtidsföretag med 246 miljoner i vinst 2007. De skulle säkert hitta bra lösning.

Även om huset inte skulle rymma allt som drömmarna om ett allaktivitetshus i Vännäs har innehållit så erkänn att kulturen skulle få ett sällsynt fint 'kulturhus' i vår gamla järnvägsstation?

Förra gången vi hade kommunstyrelsens arbetsutskott i Vännäs hade vi ett piggögt gäng elever från Liljaskolans olika utbildningar på besök. De hade en idé om en samlingslokal för de lite äldre ungdomarna i Vännäs. För dem som går i gymnasieskolan alltså, både på Lilja och gymnasieskolorna i vår största förstad.

De skulle vilja få ta hand om Hammarskolans matsal och få en 'nyckelperson' och samordnare som skulle finansieras av kommunen och Liljaskolan. Verksamheten skulle en arbetsgrupp från eleverna på Lilja i huvudsak stå för själva.
När jag åker uppför 'Ögrens backen' till lilla mor på tisdagsluncherna efter ksau så tittar jag ofta på min högstadietids gamla tomma matsal. Många gånger har jag funderat på vad man skulle kunna använda den till.
Det kan hända att sprit- och drogfaran för de många som idag lätt isoleras på sina internatrum skulle minskas om det fanns en drogfri mötesplats för äldre tonåringar i Vännäs. Om någon blåögd tycker att jag låter för negativ i detta med drogfaran så var det här ganska ordagrant elevernas egna ord.

Nu är det viktigt att en sådan här sak inte hamnar i politisk långbänk. En termin, ett år eller två är helt olika långa tidsrymder för en medelålders+politiker med stabilt sittfläsk och en entusiastisk gymnasieelev som vill starta något bra för sig och sina kamrater. Det kan vara viktigt att pionjärerna får verka ett tag så att nästa kull kan ta vid. Man är inte gymnasieelev särskilt länge.
Smid medan järnet är varmt, Vännäspolitiker. Det här skulle kunna vara något både billigt och bra.

............

Ja, man bör kanske vara tacksam för den uppmärksamhet man får av sina medbloggare. Särskilt när de vill hjälpa till och förklara hur man tänker och vad man tycker.

K-G Sjöström bidrar en hel del i senaste bloggtexten. Först klämmer han till med att jag väl sätter likhetstecken mellan friskolor och bra skolverksamhet. Där högg han kanske lite i sten om han menar att jag sätter en absolut likhetstecken där. Först glömde han kanske att jag sitter i styrelsen både för en friskola och en kommunal skola. Den första miniliten och den andra jättestor. Mariaskolan och Liljaskolan.
Som medlem i kommunstyrelsen i Vännäs är jag heller inte alldeles utan ansvar för kommunal skolverksamhet.
Det har funnits och det finns nog än friskolor som borde lägga ner, liksom missförhållanden som satt sig 'i väggarna' på en del kommunala skolor kanske bäst löstes på samma vis.

Det finns många bra kommunala skolor. När jag gick rektorsutbildningen gjorde jag ett fördjupningsarbete om chefers (rektorers) betydelse för hälsosituationen på sina arbetsplatser (skolor). Jag besökte tre utmärkt 'långtidsfriska' kommunala skolor och lärde mig mycket. Jag har också besökt många av de skolor där mina kamrater från utbildningen varit rektorer. Lovar dig K-G, jag sätter inte likhetstecken mellan friskolor och 'bra skolverksamhet' åt något håll. Jag är inte lika enkelspårig som du verkar anse mig som.
Däremot har friskolornas tillkomst betytt mycket för skolutvecklingen i Sverige, inte minst genom konkurrensens positiva sidor. De måste förtjäna sina elever varje dag och många gör det.

Kanske uttryckte jag mig lite otydligt när jag skrev att jag inte kommer att tjäna pengar 'på en bra skolverksamhet'. Jag trodde att vi talade om bolagsvinster och inte om arbetslön för sin möda. Det är klart att jag får lön för det jag gör. Inte lika hög som de flesta kommunala rektorers, men jag får en bra lön.
Många av de rabiataste friskolemotståndarna tror att friskolor uteslutande handlar om att göra affärer och generera vinster och det var det jag talade om i min text. Vår skola är en förening, vi har aldrig tagit ut en vinstkrona ur skolan och kommer inte att göra det heller. De som funderar på Mariaskolan ska veta att vi vill göra det bästa vi kan för deras barn och vårt samhälle. Vårt mål är inte att bli rika på dem.

Däremot har jag inget principiellt emot att man driver skolorna som bolag. Det är kanske den enklaste och bästa organisationsformen och behöver inte nödvändigtvis betyda att man tar ut vinster ur verksamheten. Äger man lokaler och hyr ut dem till skolverksamhet ser jag inget större fel i att man tar ut en vinst från verksamheten.
Även om jag kanske inte förstår allt som sker i den vägen. Och hur det sker.


K-G, när jag kommer hem från USA måste du komma och titta runt på Mariaskolan.
Jag tror du måste få bli av med en del fördomar. *s*


Intressant

Efter en lång dag har jag haft tillfälle att titta på lite av det som skrivs och sägs om vissa friskolor - eller 'Friskolorna' som flera politiker och programledare säger. Den tiondel som sagt nej till ett par funktionshindrade blir i debatten 'Friskolorna' - kollektivet.
Den insinuanta och tendensiösa journalistiken får en handikappad flicka att säga att det inte är lönt att ha friskolor när det är så här. Trots att många friskolor har minst lika stor andel funktionshindrade som de kommunala skolorna på sina orter.
Det känns gravt orättvist att skattemedel används till sådana här samordnade kampanjer mot hela friskolekollektivet som genom sin blotta existens betytt så mycket för att höja kvaliteten i Sveriges skolor. Särskilt orättvist känns det för dem som arbetar på de personaltäta friskolor som verkligen går in för att hjälpa elever med alla sorts förutsättningar och som har stora åtaganden.

Jag som strävar efter en skolmiljö med alla sorters barn kan både förundras och känna mig irriterad på vissa av mina 'kollegor' som kommer fram i de här programmen. Jag hade gärna velat ta en samtal med några av 'de nekande'. Kvar står dock att även i dessa program var det 90% av skolorna som inte sa nej. Replikerna är också stramt klippta, vi hör inte hela samtalet.

Värst i drevet hittills var som sagt 'Barnaministeriet' med Pia Fridén som bluffar rätt hårt på sin hemsida och jämför hela, breda gruppen funktionshindrade bland alla barn, 13-16%, med de FYSISKT funktionshindrade på de uppringda friskolorna, 2,47 promille. (Se min bloggtext 'Thomas Hartman torskade grovt angående friskolorna. Han har förresten inte erkänt sin sammanblandning av 'någon form av' och 'fysiska' funktionshinder än, det får kanske tillskrivas den politiska skolningen *s*).

TH kräver att kommunen ska få granska friskolor, få vägra bidrag och få rätt att stänga skolor 'på måndag'.
Tror inte det vore klokt att ICA skulle få granska Konsum och avgöra deras framtid, som en liknelse. Kommunala skolor och friskolor är konkurrenter. Personligen tycker jag att Persson aldrig skulle ha kommunaliserat skolan, då hade vi inte haft samma problem. Att kommunen både ska finansiera och konkurrera.
Vad skulle det bli för anställningsskydd om man skulle kunna stänga de uppringda skolorna på ett par dagars varsel? Hartman är kanske en lite modernare sorts socialdemokrat som inte bryr sig så mycket om LAS och sådana detaljer.

Hur var det nu med Minervas miljoner?
Är det så att kommunen betalar ut mer pengar till Minervas lokaler än till oss andra så blir jag lite halvlack, främst på kommunen.
Samtidigt måste jag fråga mig om inte de pengar ägarna tagit ut kom från fastighetsbolaget och inte från skolan? Fastigheten hade kunnat ägas av Bostaden, Kommunen eller Baltic också. Vad hade man sagt när pengar 'tas ut' ur verksamheten av dessa storheter istället för av nuvarande ägare som också startade skolan?

Jag har 'inga barn ihop' med Minerva, det är bara det att både de och vi är friskolor. Samtidigt ska rätt vara rätt. Stämmer det jag hört så har de bortåt 30% barn med invandrarbakgrund och ca 20% elever som har extra stöd.
Bilden som friskolemotståndarna odlar av den skolan behöver kanske också ansas.

Frisörer tjänar pengar på barn. Även serietidningsförlagen, klädindustrin, sportaffärerna och Konsum. Jag tror inte jag kan säga att det är principiellt fel att man i någon mån kan göra det på en bra skolverksamhet.
Även om inte jag någonsin kommer att göra det.

Består Alliansen av fyra partier och är (s) ett? Eller har jag missförstått något väsentligt?

Den offentliga interndebatten inom det största oppositionspartiet ter sig nästan väl dramatisk för oss som är aningen blödiga och småveka. Jag gillar att, i mån av tid, läsa politiska biografier och memoarer, men Perssons och Nuders böcker och Lotta Grönings bok om Mona Sahlin vet jag inte om jag har mage att läsa. Smakproven känns både lite för privatsnaskiga och för blodiga. Det känns också konstigt när man hör om vadslagning inom partiet (knappast på gräsrotsnivån) angående när Sahlin kommer att avgå.

Politikerbristen inom det förr profilstarka (s), kalabaliken mellan vänsterpartierna och utsikterna för Mona att lyckas när hon ska presentera konsekvenserna för Sverige (och Norrland) av sin och (mp):s politik är också rysare för (s).

Man har sagt att Alliansen med sommarens opinionssiffror rent statistiskt inte kan vinna 2010. Om inte regeringen skjuter sig i båda fötterna, eller finanskrisen får oanade följder, kan läget på vänsterkanten peka på att socialdemokraternas maktbefriade ökenvandring istället blir mycket lång.

Idag besökte jag min barndoms skola för första gången på väldigt länge. Skolan alldeles vid älven i Agnäs där jag gick min första skoltermin. Så vackert och farligt belägen, med dagens supersäkerhetsmått mätt.
Vi var sju i ettan, fyra av oss hade döpts i samma vatten i Bjurholms kyrka en sensommardag 1959. Vidare en i tvåan och en i trean. Därifrån fick jag nog mina otidsenliga referensramar om hur stor en skola behöver vara. När vi startade Mariaskolan 1994 hade vi 8 elever.

Idag hade jag ett möte i skolan, bönhuset i byn är avvecklat. Kanske blir det fler möten, jag vet inte.
Svarta tavlan väckte diffusa minnen av kritljud och bokstäver och ylletröjor.

En synnerligen ofrom bön kom jag också ihåg. Det var när jag den där decemberdagen 1966 skulle lämna tryggheten och flytta till Vännäs. Pappa hade kommit in i riksdagen och resorna till Stockholm var en av anledningarna till uppbrottet.
Jag minns mina åtta skolkamraters vinkande när jag mitt på dagen skulle vandra över bron och uppför 'Westmans backen'. Jag bad till Gud att flyttbilen skulle ha kört av vägen. Snön låg decimeterdjup och det var inte så mycket trafik på den tiden. Besvikelsen la sig tung över mig när jag såg de breda spåren in mot bönhuset där vi hade bott på övre våningen.

Jag som hade tillbringat så mycket tid med pappa, i stugan eller ståendes på kardantunneln i någon av PV-bilarna han nötte ner på inlandets grusvägar.
Nu försvann han för mig och jag blev ganska snart lite av en ligist i Vännäs.
Men det är en annan historia.

I den massiva mediala och politiska våg som lobbar för en förändring av äktenskapslagen framställs det som om det bara är ett par kd-are som vill att nuvarande äktenskapslag ska vara kvar.
Det stämmer inte.
Jag har bl.a. träffat flera socialdemokrater som har samma åsikt, ja personer från de flesta partier.

Jag delar den ståndpunkt som jag förstår att kd har idag. Omkring en tredjedel av de röstberättigade moderaterna hade också den åsikten när förändringen röstades igenom på partistämman, liksom majoriteten av Västerbottens moderater. Åsikten att äktenskapsbegreppet hör till föreningen mellan en man och en kvinna.
Idag vet jag inte hur det är. I den här frågan är trycket hårt överallt och förändringarna snabba. Jag delar i alla fall inte mitt partis majoritetslinje i frågan.

Man kan ha åsikten i fråga utifrån olika grunder. Några har den utifrån biologi, olika religiösa tankar som innefattar en skapare, enkel matematik eller det man ser som det sunda förnuftet. Några kanske utifrån fobi och hat, någon kanske t.o.m. utifrån att man känner dragningar man inte vill känna.
För mig personligen grundar det sig i en kristen tro och på orden i bl.a. 1 mos 2:24 där vi möter äktenskapet första gången: 'Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött.'

Det har blivit så i Sverige att man som privat och offentlig person äventyrar mycket när man säger så här. Too bad, men det kan inte hjälpas.
Råder åsiktsfrihet i praktiken fortfarande i Sverige?

Såg just att K-G Sjöström berörde något jag inte tänkt på, fast jag väl borde. Att jag har en ovana att ibland lägga in 'herr' när jag debatterar eller ordväxlar med någon och att detta kan uppfattas som ett tecken på dryg överlägsenhet.
Jag vet ju att det var en ganska vanlig företeelse i forna tiders politiska debatter när saker och ting började sättas lite på spetsen. Ett sätt att med en synbar artighet distansera sig från meddebattanten och markera irritation eller upprördhet.

Det är möjligt att jag ibland använt det så utan att vara medveten om det. När jag känner efter så tror jag att 'herrandet' förekommit ibland i våra debatter i KS eller KSAU. Till exempel när jag och någon annan debattglad som Matts Lundgren eller Willi Schäfer spänt verbala muskler mot varandra och retats lite i någon fråga. Men vad jag minns aldrig utan humor,leenden och ömsesidig respekt. 'Stämningsdetaljerna' som inte är så lätta att få med på nätet utan att i tid och otid klämma in störande 'smilisar'.

Mitt 'herrande' härrör sig nog främst från en 'språklust' som bl.a. yttrar sig i väl stor ordrikedom och en förkärlek till snabba kast mellan olika språkstilar. Jag gungar gärna i språkets lianer och svingar mig mellan lite högstadieuttryck, kanslisvenska och smått klassiska idiom eller 'språkegendomligheter'. Särskilt när jag är på gott humör har mitt språk svårt att hålla sig riktigt strikt och formellt korrekt. Något som kanske kan verka lite barnsligt och störande ibland.
Jag kan inte förneka en medfödd och svårutrotlig lust att påverka och övertyga meningsmotståndare och åhörare om mina åsikters förträfflighet (*leende och glimt i båda ögonen*). Inte heller förnekas en inbyggd strävan, med samma diskutabla ursprung, att hålla mig överst på dynghögen när debatten hettar till och det börjar flyga fjädrar.

Samtidigt ber jag uppriktigt om ursäkt om någon känt sig nedtryckt eller påhoppad av mitt 'herrande'. Det har inte varit min mening och jag ska försöka arbeta bort det.
Jag är tacksam för att K-G tog upp saken. Bland det sista jag vill är att gå dryg och 'inbilskt uppnäst' genom livet. Den sortens beteende har jag själv en viss allergi emot.


Vänligen

Herr Nilsson

Radioprogrammet 'Barnaministeriet' gav på lördagen en bild av friskolorna som definitivt inte stämmer med min. Som jag skrivit tidigare har man t.ex. jämfört helt olika saker när man på sin hemsida skrev att 13 till 16 % av alla barn har funktionshinder (alltså alla möjliga), men att bara 2,47 promille av barnen på friskolorna har fysiska funktionshinder. Thomas Hartman, en av våra tyngre regionala socialdemokrater gick på finten och skrev som Barnaministeriet ville att vi alla skulle läsa. Han tyckte sedan att jag 'duckade' sakfrågan och förlorade mig i statistiken i det jag skrivit om detta här på bloggen.
Duckar gör jag inte alls. Så lögnaktig statistik som den här ska man heller inte släppa igenom, särskilt inte när man den blir ytterligare feltolkad och spridd av tunga politiker.

'Min skola', Mariaskolan i Umeå, och alla friskolor jag känner till på kristen grund ser det som en viktig uppgift att ta emot barn som på olika sätt far illa eller har svårigheter. Oavsett om dessa handlar om att de varit allvarligt understimulerade i klasser där läraren velat ha alla barn trädda på samma snöre, om man kämpat med något funktionshinder, varit mobbade eller bara vill ha mer lugn och ro. Tidigare hände det 'tyvärr' under någon period att andelen barn i svårigheter hamnade hundra gånger högre än det snitt Thomas Hartman felaktigt kom att hävda gällde inom friskolorna. Omkring 25% istället för uppgivna 2,47 promille. Procenten kan bli för hög i vissa lägen, beroende på vilka funktionshinder det handlar om.
Till bilden hör att vår skola under några år fick ta emot extra stöd för att vi hörde till den knappa handfull skolor i Umeå som hade det största åtagandet. Ett högt åtagande har vi fortfarande, sedan något år tyvärr inte det extra bidraget. En annan sak som kan vara bra att veta är att vi flera gånger tagit emot elever efter att ha kontaktats av kommunala rektorer eller andra kommunalt anställda.

Till detta är det så att friskolorna ofta får ta emot elever med svårigheter föräldrar av olika anledningar inte vill utreda. Detta måste accepteras, även om det i det flesta fall är önskvärt med en utredning av barn med misstänkt funktionshinder. Det här kan herr Hartman fråga upp hos lämplig tjänsteman på Umeås skolkontor. (TH, ring så kan jag tipsa om namn!)

Så små skolor som vår måste kunna säga nej, eller avråda från en flytt till oss, i vissa speciella lägen. (Något vi bara gjort ett par gånger sedan 1994, särskilt då aktuellt funktionshinder varit för välrepresenterat i någon av våra små klasser) Särskilt om man finns i kommuner där t.ex. ideologiskt färgad njugghet mot friskolor gör att man vägrar skjuta till medel för omfattande ombyggnationer eller annat. Sådana kommuner finns, alla är inte som Umeå som ibland ställt upp imponerande bra. 'Barnaministeriet' ville genom att lyfta fram Västerås kommun, som alltid sa sig bekosta funktionshindrade barns särskilda behov, ge skenet av att alla kommuner gör det. Det är inte sant.

Den tiondel skolor som sa nej till funktionshindrade barn i dagens program uttryckte sig bitvis märkligt, det tycker också jag. De hade ändå rätt att säga nej, men inte utan att först kolla upp behoven. Som Kjell-Olov Feldt (ordförande för Friskolornas riksförbund) sa i programmet skulle många av oss 'små' tvingas stänga omgående om vi i alla lägen utan stöd skulle ta emot t.ex. ytterligt sällsynta multihandikappade. Elever som kanske behöver ombyggnationer för stora summor. Ibland kan det också handla om att man helt enkelt inte tillnärmelsevis har kompetensen för det aktuella funktionshindret.
Det är heller inte alltid att föräldrar till ett funktionshindrat barn kan välja vilken kommunal skola som helst.

De mindre friskolorna är sällan organiserade som vinstdrivande bolag och kommer aldrig att berika några ägare. Pengarna går till barnen.
Mariaskolan är t.ex. en förening. Det hade ibland varit enklare och mer praktiskt att vara organiserade som ett företag. Vi hade nog arbetat likadant ändå. Över tid har aldrig några överskott uppstått.

Även friskolornas barn är kommunernas barn. (Vi har barn från fyra olika) Deras föräldrar, släkt och vänner betalar också kommunalskatt. En lärartjänst på en friskola är också en lärartjänst. En dålig friskola som inte skärper sig bör stängas, samma sak med en dito kommunal.
Friskolorna betyder inte alltid bättre kvalitet och resultat, men de har genom sin blotta existens betytt mycket för alla elever. Ibland behöver man byta skola. Varken Mariaskolan eller någon annan lyckas i alla lägen och många olika problem kan uppstå eller upplevas. Som friskola märker vi också att konkurrensen från de kommunala skolorna ökat sedan 1994. Man har helt enkelt skärpt sig och blivit bättre.
Det gynnar alla elever.



Intressant

Lillmamma hemma hos sig.

Det blev en lång dag i älgslakteriet då vi hade ovanligt mycket kött att hantera. Jag fick göra smått och gott som inte brukar falla på min lott. Det är inte dumt att fortfarande få utvecklas när man nästan är ett halvsekel.
Skönt att göra något med händerna. Både utvecklande, vilsamt och skönt tröttande. En förmån.
Mycket samtalande med en flyhänt man som är slaktare i fjärde generationen och lärare i första. Plus trivsamt samarbete med ett litet gäng jägare och köttätare som varierade under dagen. Det är roligt med människor.

Min mamma 80+ var där omkring 7 timmar, med undantag för ett besök hos mina svärföräldrar. Nästnäst längst. Hon bjöd på fika och packade kött. Hon är en hårding.

Själv ska jag vara med och stycka älg och kan inte ta upp det jag kommer att bemöta just nu. Trevlig lördag!

Skäms Hartman för att han gick på det ganska usla statistiktricket som Barnaministeriet/Skolfront/Skolministeriet gick ut med och själv trumpetade ut att vissa friskolor skulle ha bara 2,47 promille barn med 'någon form av' funktionshinder. (Se min tidigare bloggtext) Jag tvivlar på att man hittar en enda svensk friskola med så låga siffror. Jag skulle kunna visa honom friskolor som har ett större åtagande än kommunala skolor, men det passar kanske inte i den kampanj som nu drivs mot friskolorna och deras försvarare.

Hartman har i alla fall inte kommenterat saken, det kanske känns under hans värdighet. Det är ju inte heller säkert att han tittar så långt ner på bloggsidan att han hittar min epistel om friskoledrevet och hans blunder.

På Mariaskolan har vi fått rådet från kommunala skoltjänstemän (och även s-politiker!) i Umeå att vi inte ska ta emot så många barn i svårigheter som vi tidigare periodvis har gjort. Tjänstemän som vi haft en nära och förtroendefullt förhållande till och inför vilka vi varit mycket öppna med vår verksamhet.
Då är det ganska trist att möta både oriktiga överskrifter, texter och löpsedlar om hur 'Friskolorna' beter sig, enligt sina mäktiga mediamotståndare.

Det är så att man önskar att några som tillhör Skolkontoret eller Hartmans parti och vet hur det faktiskt förhåller sig skulle kunna ta och korrigera hans och SR/SVT:s uppgifter. Gärna offentligt.

Kom igen Hartman, känns det inte bra att erkänna att du hade fetfel kan vi väl i alla fall diskutera vissa sakförhållanden över en kopp kaffe någon dag?
Jag bjuder och är dessutom inte långsint.

Det har varit trevligt att Thomas Hartman dykt upp på VK-bloggen. Idag var det med blandade känslor jag tog del av den svamligaste texten han presenterat sedan han kom in.
Hartman är ju en intellektuellt spänstig socialdemokrat som inte har haft samma skygglappar som vissa (s)-märkta när det gäller friskolor.

Desinformationen är rejäl när han anger andelen barn med 'någon form' av funktionshinder på de av SR uppringda friskolorna till 2,47 PROMILLE. Det innebär att man t.ex. på den stora Minervaskolan kanske skulle ha en elev med funktionshinder ungefär en bit ovanför midjan. Hos oss blev det nog bara en underarm. Där måste man ju le lite och humorn blandas med upprördheten.

Han kanske har sett Skolfront igår, det har inte jag. Den gravt tendensiösa text där han annars läst fel (för jag tror inte han är oärlig!) finns på 'Barnaministeriets' hemsida. Där är man däremot oärliga! Läs NOGA vad de skriver och hitta det Thomas Hartman missade helt:

Citat
'Det går dessutom få elever med funktionshinder i de uppringda friskolorna. Mellan 13 och 16 procent av alla Sveriges barn och ungdomar antas ha någon form av funktionshinder. UR:s undersökning visade dock att antalet elever med fysiska funktionshinder på de uppringda skolorna inte uppgick till mer än 2,47 promille.'
Slut citat

Ser du hur man högst medvetet blandar Äpplen med lingon!? 13-16 PROCENT allmänt funktionshindrade (dyslexi, adhd, språkstörningar, asperger, lindrig utvecklingsstörning m.m.) i 'vanliga' skolan jämförs med 2,47 PROMILLE fysiskt funktionshindrade i de uppringda friskolorna. Rullstolsbundna och enbenta m.m. Detta är inget mindre än en skandal!
Allmänheten och Thomas Hartman läser det som friskoledrevet inom SR och SVT avsett. Han skriver att friskolorna har 2,47 promille elever med NÅGON FORM AV funktionshinder.

Barnaministeriet, Skolfront och Skolministeriet har förverkat allt förtroende. Hartman kan be om ursäkt och erkänna att han både läst fel och torskat hårt på en grovt statisktiskt lurendrejeri så ska vi låta udda vara jämt.
Trots att Hartman idag tillskriver mig som inte är socialdemokrat en människosyn som jag inte har. Att min människosyn skulle vara präglad av 'marknadsekonomins enfald'.
Vore ordet 'kränkt' inte så utslitet, felanvänt och devalverat skulle jag använda det på hur jag känner mig.


Det kommer mera. Den rena klappjakten på friskolor kommer att eldas på av andra program inom SR och SVT kommande vecka. Nu sållas agnarna från vetet. Det ska bli spännande att se vilka som är intellektuellt hederliga av politiker och journalister. Man får så klart ogilla friskolor, men man ska inte ljuga.

Det låter som Nilsson är upprörd och det är han också.

Friskolor sägs inte ta emot barn med funktionshinder!
Nu är det dags igen. En tiondel av rektorerna har varit avvisande när en del mediafolk i dagarna velat kolla deras skolor. Det var tio procent, men radio, TV och tidningar rationaliserar bort analysen och drevet går mot alla friskolor.
Nu vet alla som vill att det ska vara så att friskolor inte tar emot barn i svårigheter.
Trots att många friskolor har en minst lika stor eller större andel barn i svårigheter jämfört med det kommunala snittet.

I vissa kommuner utgår det extrapengar till de kommunala skolor som tar emot barn som behöver t.ex. ombyggnationer för att de ska kunna gå på skolan. Till de kommunala alltså, inte till friskolor. Som ibland också är ganska små. Då måste de ibland neka, vilket lagen säger att de får.

Det kan också vara så att man har en elev i en klass med en speciell problematik, t.ex. ganska grav adhd. I ett sådant läge kan det vara det värsta man gör att ta emot en elev till med identisk problematik i den klassen. Då kan det vara bäst att neka.

De skolor som generellt driver en linje där man undviker barn i svårigheter har jag däremot ingen förståelse eller känsla för. Jag känner heller inte till någon friskola på kristen grund där det finns sådana tendenser. Där kan man istället tassa lite nära det andra diket. Att det ibland blir något för många med svårigheter i den blandning av alla sorters elever man annars har.

Nittio procent av de kontaktade skolorna nekade inte att ta emot just de här barnen som man låtsades söka plats för, men i överskrifter och på löpsedlar dras vi alla över en kam. 'Friskolorna tar inte emot barn med funktionshinder!'

Det är oärligt, oetiskt, gravt missvisande och upprörande att man kastar ur sig så svepande och felaktiga formuleringar.

Idag har det startat en studiecirkel i politik hemma hos oss, men jag fick inte vara med. Vid fikat fick jag delta och så fick jag städa bort och diska.
Det var kvinnornas kväll.
Alla som tänkt komma hade inte möjlighet, men jag hoppas att de blir fler eftersom. Inbjudan har gått ut till moderata medlemmar, men alla som tänkt komma är nog inte moderater.
Cirkeln handlar om kommunal politik och ikväll började man att titta på mötesteknik och litegrann av kommunallagen.

Ett par av de närvarande är ledamöter i var sin nämnd och det är väl inte otroligt att fler i gruppen får erfarenhet av nämndsarbete om världen står och vi får leva.

Jag blev faktiskt lite smått osäker och aningen avis när jag tjuvlyssnade. En del saker de tog upp hade jag behövt ha mer koll på. Jag är ju en färsking i politiken. Två andra män har också frågat om de får vara med, men just den här cirkeln är och blir för kvinnor. De får i regel sitta och lyssna lite för mycket i de flesta fall.

Inom mitt parti har vi i ärlighetens namn några 'utvecklingsområden'. Ett är Norrland och vårt inland, ett annat är detta med kvinnorna. Idag när det är så få som tar ansvar för vårt gemensamma samhälle har vi inte råd att ha så få med från den ena halvan av befolkningen. Särskilt inte från den bästa och noggrannaste.

Det är inte små förväntningar Obama bygger upp med sitt lite diffusa budskap om 'Change'. Förändring. Ibland infinner sig en känsla av att människor får fylla begreppet Obama tillhandahåller på egen hand.

Det finns en 'nersida' i det välpolerade mantrat.
Kommer han att få ihop en administration som fyller kostymen strateger och 'spinnerskor' har tillverkat med löftet om Förändring?
Hur stort manöverutrymme kommer små dödliga människor att ha i de stormiga, trånga och grynniga farvatten där de ska segla det stora Amerikaskeppet?

Kan varan människorna nu hoppas på och ser framför sig levereras i förväntad mängd och kvalitet om han skulle vinna? Hur blir det om inte?


Läs även andra bloggares åsikter om Obamas förändring, Obama, McCain. Amerikansk valrörelse

Intressant

Det finns en intressant artikel i SvD idag. Den handlar om det beklagansvärda att många björnar skadskjuts innan de dödas.
Det står några tänkvärda saker i artikeln, samtidigt som man undrar om journalisten egentligen ser vad han skriver.

Att man helst ska skjuta björnen från sidan är ju klart, där har man den överlägset största träffytan. Sen står det så här i artikeln:

'På jaktutbildningar får man lära sig att djur bör skjutas från sidan, då chansen för ett dödande första skott är störst. Men enligt studien skjuts 40 procent av björnarna framifrån. Dessutom var fler än varannan björn i rörelse vid skottillfället, vilket ökar risken för skadeskjutning. '

Trots alla goda intentioner skjuts knappt hälften av björnarna framifrån och fler än så är i rörelse vid tillfället. Nån matematiskt kunnig eller hyfsat snabbtänkt praktiker som ser vad det står?

Enligt artikeln är ungefär hälften av björnarna på väg mot jägaren när första skottet avlossas. Vad ska älgjägaren som ser det guppande huvudet komma emot sig göra? Vänligt men bestämt avböja skott och be nalle sitta fint med sidan till? Det verkar så enligt distriktsordförande Anders Ekholm i Sveriges Rovdjursförening.

När den blixtsnabba björnen kommer rytande i kanske upp emot 40-55 km/h med eller utan hund framför sig skjuter man, om man hinner. Jag förstår inte att så många faktiskt träffar.
Ett björnskott har nog sällan med rovdjurshat att göra. Lika lite som älgjägaren hatar älgen hatar han förmodligen björnen. Undantag finns säkert.

Ska man minska skadskjutningarna av björn får man nog införa åteljakt igen. Då kan jägaren vänta in det perfekta sidskottet i lugn och ro med gott stöd för geväret. Det skulle också bli färre olyckliga skott mot honor som har en unge gömd i skogen.
Utan åteljakt får vi nog bara se björnarna och skadskjutningarna bli allt fler.


Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om Björnar, björnstammen, björnjakt

Ericsson har förvånat marknaden i dagarna. Det har liksom gått för bra. Så pass att de kände sig tvungna att släppa nyheten om det oväntade resultatet lite i förväg.
Har Nilsson börjat skriva börskommentarer nu? Det kommer att inträffa ungefär samtidigt som jag presenterar min modeblogg. Aldrig någon gång.

Jag vill ta Ericsson som enkelt exempel när det gäller förväntningar och hantering av kommunal ekonomi.

I det allvarliga världsekonomiska läget ligger Sverige bättre till än man skulle kunna tro. Bankerna är generellt sunda efter att ha varit hyfsat återhållsamma sen den stora fastighetsbubblan sprack på tidigt 90-tal.
En god sak av det dåtida eländet har varit att även stat och många kommuner lärt läxan och kämpat för att hålla budgetbalans.
Statsfinanserna står jämförelsevis starka idag. Bl.a. tack vare att Borg & co inte har gjort som Östros & co velat. Det finns också mycket mer resurser redo för arbetsmarknadspolitiska åtgärder än Sahlins skrämselpropaganda vill påskina. Det är gott att hon, Ohly & co inte fått bestämma de senaste åren.

Vad hade det här nu med Ericsson att göra?

Jo, det är ett enkelt resonemang, men jag tror det kan behöva föras.
Ericssons 2008 har gått bättre än väntat, men resultatet blir inte lika bra framöver. Om ett år kommer vi att se fler följder av finanskrisen i den svenska ekonomin, i företagens, många familjers och den offentliga sektorns ekonomi. Förhoppningsvis blir det så att många av de varslade får behålla jobben. Förhoppningsvis kommer Sverige och särskilt det 'realekonomiska' Norrland att klara sig relativt bra. Förhoppningsvis drabbas Sverige inte av något övernervöst panikstopp.

Det jag vill säga är att vi ska se nyktert på årets siffror. I Vännäs kommer det att vara plussiffror, kanske t.o.m. bättre siffror än väntat.
När man då ser insatser som skulle ha behövt göras i vården och skolan och hur vi skulle behöva underhålla de kommunala fastigheterna för mångdubbla belopp mot idag är det lätt att göra misstag. Många väljare kommer att se på överskottsmiljonerna i ett 'privatperspektiv'. Då är det frestande att öppna kranarna lite och drömma att det kommer att fortsätta att se lika bra ut. Frestande att dra på sig kostnader och köpa sig kortsiktig popularitet genom att satsa lite mer och spara lite mindre för ovädersdagarna.
Varken Ericssons eller Vännäs resultat kommer att se likadant ut nästa och nästnästa år. Det ska alla veta.

Många säger att man som oppositionspolitiker inte ska ta för mycket ansvar. Man ska brassa på, kräva, lova och vara 'schangtil' och så sätta press på majoriteten. Ungefär som Mona Sahlin.

Jag kanske är för dum för att vara en klok och framgångsrik oppositionspolitiker. Som medborgare hoppas jag i alla fall att Vännäs där jag tillsammans med ca 8400 andra är 'delägare' ska stå så bra rustat som möjligt för kyligare tider.

Jag har det hellre som en villaägare i Västerbottens inland än som en i ett av Stockholms hetare områden. Hellre ett billigt hus med försiktig och jämn utveckling än ett betydligt dyrare och högbelånat där jag ena året får känna mig väldigt rik för att nästa år bli utfattig.

Jag har hållit (s) helt skyldiga till den långtgående neddragning av försvaret som i ett krisläge skulle kunna vara det dyraste vi gjort i Sverige. Det sista året har jag också varit väldigt besviken på Alliansen när det gäller försvaret. Det 'nedläggningsstopp' Alliansregeringen nu infört är för lite med tanke på förändringarna i vår omvärld. En anpassning till Sovjets sammanbrott var nödvändig, men den har tappat proportionerna. Verksamhetsmässigt mer än kostnadsmässigt.

På slutet har jag förstått lite mer av vilken skuld försvarsledningen har. Hur obegripliga prioriteringar från de omkring 2000 byråkraterna i försvarets högkvarter t.ex. får till följd att man kan göra en värdegrundsenkät bland de anställda som fortfarande finns kvar för omkring 100 miljoner, medan Norrlands stridsflygare inte får flyga JAS alls under året.

Jag har haft nöjet att flyga både Viggen och Gripen (JAS) i simulator, förstås utan att bergripa så mycket. Särskilt den sistnämnda simulatorn sägs ha stor nytta med sig i utbildning och vidmakthållande av kunskaper. Nu är det ändå inte bara torrsim Norrlands vakthundar behöver.
F21:s piloter skulle vara väldigt glada om de fick sina 160 flygtimmar varje år, fast jag tycker det låter väldigt lite. 2008 får de vad jag förstår inte en minut. Hälften av piloterna får flyga lite i ett annat plan som inte kan jämföras med Gripen på samma dag. Kan ingen ta itu med försvarsledningen?

I ett läge där vårt land hela tiden får en större strategisk betydelse verkar det som om samma försvarsledning skulle vilja lägga ner verksamheten i hela Norrland. Trots att Nordkalotten blir hetare och hetare och länderna omkring oss ser över eller rustar upp sitt försvar i området. Trots att ca 15% av världens urantillgångar ligger här i Norrland och skulle kunna bli oemotståndliga för 'någon' i en osäker framtid - om energibehovet blir tillräckligt stort och priset för att ta hand om uranet blir tillräckligt lågt. Jag undrar vad miljöpartiet, ett av det mest 'försvarsomedvetna' partierna skulle anse om en Norrländsk uranutvinning med något annat lands metoder och miljötänk?

En ursäkt till (s) var det. Jag anser att ni har huvudansvaret för att det ser ut som det gör, men förstår nu att det till en del får delas på fler och att ni inte bär detaljansvaret för det usla läget. Rätt ska vara rätt. Ursäkta min felbedömning.


Läs även andra bloggares åsikter om Försvaret, Flygvapnet, F21, Försvarsledningen, Försvarsdepartementet


Intressant

Golfbollarna jag haft i halsen håller på att minska i storlek, febern och hostan har gett sig och man borde ju vara frisk. I eftermiddag blev jag i alla fall ganska less på att vara förkyld och bedrövlig. För att testa statusen tog jag en promenad till kyrkogården. Den ligger alldeles intill, i nordlig riktning.

Farbror Emil, det stora original som flyttade det här huset till sin nuvarande plats och bodde i det 1970-1984, vilar tillsammans med sin Stina i graven som ligger allra närmast vårt hus.
Hans första fru hette Engman och dog tidigt. Han gifte sig med Stina Sköld, som varit missionär i Etiopien och flytt för Italienarna under Abessinienkriget. Vid giftermålet skippade han namnet Karlsson, slog ihop fruarnas efternamn och gjorde sig ett nytt till Stina och honom - Sköldengen.

Emil var ett original. Han växte upp under mycket fattiga förhållanden, och lärde sig att arbeta hårt. Han blev byggare och EFS-predikant. Var bl.a. arbetsledare när Viktoriakyrkan byggdes vid Överstjuktan i väglöst land. Mellan Ammarnäs och Tärnaby. Med bl.a. SvD och kungens livmedikus Axel Munte som finansiärer.
En del av berättelserna från hans arbete där är nog lite överdrivna. T.ex. hur han bar järnspisen över fjället till kyrkan.
Så här står det i alla fall på www.vindelfjällen.se om kyrkbygget som det här husets förre herre var arbetsledare för:


Viktoriakyrkan

Nära Överst Juktans utlopp ligger Viktoriakyrkan. Jukt Erik, Ante i Falträsk, Johan Persson i Ammarnäs samt prosten Göte Haglund kom med idén om kyrkan, mitt mellan Ammarnäs och Tärnaby. Svenska Dagbladet startade en insamling. Prosten Haglund blev kallad till Stockholms slott, till Axel Munthe, livmedikus åt drottning Viktoria. Han donerade 12 000 kr med förbehållet att kyrkan skulle uppkallas efter drottningen. Virket höggs och sågades på platsen. Det togs under Korpberget där granskogen är särskilt ståtlig. Totalt gick kyrkobygget på 36 000 kr. Kyrkan togs i bruk 1938.


Läs även andra bloggares åsikter om Viktoriakyrkan, Vindelfjällen, Juktån, Ammarnäs, Tärnaby, Västerbottensfjällen

Ett äppelträd på kyrkogården vid Vännäs kyrka i Vännäsby.

Det finns ju flera sätt. Ett av de vanligaste såg vi prov på idag igen, den här gången i Malmö. Det var säkert en väldig blandning av människor med olika sorters politisk grundsyn. Några förmodligen antidemokratiska kommunister som tillsammans med andra störde det lagliga möte (sd) fått tillstånd till.

Själva vill man nog få hålla de möten man söker tillstånd för. Fast man söker kanske inte alltid. En del av 'antirasisterna' missar ju inga tillfällen att få utmana eller kanske t.o.m. slåss med polisen. Man såg leendena under huvtröjorna på några av de yngsta.

Ska det aldrig gå in i huvudet på yttervänsterns spektrum av aktivister och huliganer att de motverkar sitt syfte så det sjunger om det? Att deras agerande ger (sd) sympatier de inte borde ha.

Fast, syftet är kanske mer att bråka än att hindra att (sd) får politiskt inflytande. Då kanske det till och med gynnar vissa antirasisters ego och utlevelsemöjligheter att det nya partiet kommer in i riksdagen.


Intressant

(S)-märkte Thomas Hartman har piffat upp blogghörnet av vk.se på slutet. Idag skriver han något som bör läsas. Klicka här.
Utan att generalisera och smutskasta alla som under rationaliseringar och omorganisationer sliter i Försäkringskassans olika verksamheter så känner vi nog alla människor som drabbats hårt både av sjukdom, FK:s centrala direktiv (enligt Hartman) och enskilda handläggares attityd.
Jag känner människor som i svåra situationer tvingats gå ända till länsrätten för att få hjälp med det mest självklara. Till exempel efter att en läkare som aldrig träffat dem kört över väl insatta och kompetenta läkares utlåtanden.

'Förenklarna', de som har god lust att skylla även krisen i världsekonomin, OPEC:s oljepris och socialdemokraternas pumplag på Alliansregeringen, har haft en förklaring. Det är regeringens fel!
Man har raderat minnet så att alla de tilltagande svårigheter som många verkligt sjuka haft med FK har inträffat efter 2006. Trots att ingen enda lag eller förordning ändrats predikade man att FK:s bedömningar var ett resultat av den nya regeringens politik.
I retoriken kunde man nästan ana Husmark-Persson smyga omkring på kassans kontor på nätterna och göra människofientliga marginalanteckningar i de sjukas mappar.

Det känns som en frisk sanningsfläkt att se Hartman göra slut på den här sortens argumentering. Så här skriver han:

'Vissa bloggare och politiker brukar mena att det är fel att ifrågasätta Försäkringskassans organisering utan att detta beror på den nya regeringens hårdare regler. Men det är att göra det allt för lätt för sig.
LO/TCO:s rättsskydd JO-anmälan handlar om sättet verksamheten sköts på. Man menar att försäkringskassan gör sig skyldig till en häpnadsväckande nonchalans mot de försäkrade och brott mot lagen. Det har knappast med den borgerliga regeringen att göra.'

Tack, Hartman. Långsiktigt tjänar (s) på att den lägsta och osannaste sortens argument städas undan, det är jag övertygad om.
Luften blir också renare att andas och det blir lättare att bota sjukdomen om man sätter rätt diagnos från början. I detta fall det som är sjukt på Försäkringskassan.
Receptet att lägga ner kassan tror jag dock inte riktigt på. *s*

Det är kanske diffust och flummigt, men de flesta upplever nog att klimatet blivit hårdare i vårt samhälle. Återigen har vissa förenklare på vänsterkanten väldigt lätt för att göra politik av detta. Det handlar enligt de mest enögda om oss borgerliga som saknar empati, inte bryr oss om människor och bara vill trampa ner de svaga. Morsning.

Min uppfattning är att det här problemet är mycket allvarligare än vi anar och ligger mer hos oss individer än vi vill veta. Vi kämpar i verksamheter och samhälle för att få till en värdegrund som ska ersätta den värdegrund det här samhället byggdes på en gång. Det blir många, långa dokument, men det blir lite verkstad och det blir ofta väldigt kallt i mötet med människorna.

Det är väl inte så enkelt, men för att sätta saken på spetsen vill jag säga så här:
FK kunde kanske köra en hel del av sina mål- och policydokument i tuggen och istället laminera ett A3-ark som kan placeras väl synligt mitt emot handläggarnas skrivbord. Där skulle det stå en påminnelse som skulle hjälpa dem i den praktiska tillämpningen av FK:s regler:

'Allt vad ni vill att människorna ska göra er, det ska ni också göra dem'.

Man kunde trycka upp några miljoner och sända ut dem till alla rektorer, lärare, elever, fondförvaltare, mäklare, politiker, journalister, renhållningsarbetare, bussförare, chefer och fackombudsmän också.

Till sist, ett tack till er hårt arbetande människor på Försäkringskassan som tar ert tjänstemannaansvar utan att helt koppla bort hjärta och samvete.


Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om Försäkringskassan, Den gyllene regeln, empati

Det är kanske bara jag som tycker det är vackert, men det är förunderligt hur samma himmel kan ha så olika utseenden.
För min personliga del fick man gärna röja lite vid älven så fler fick njuta mer av den. Nu tittar den fram, men med löven kvar så ser man inte så mycket.

Jag tog några bilder från balkongen i afton. Lövprakten är borta och fåglarna kurar i nakna träd. Men vackert är det fortfarande.

Ja, inte bara de, men idag var det Nokias tur att försöka luras.

På tredje sidan i den ena av mina dagstidningar syns en bild av en man på en solbelyst sandstrand. Ljuvliga grönblå vågor slår mot stranden medan han sitter på en uppblåst badring i sin kortärmade vita skjorta och tittar ut över vattnet. Stilla frid och kontemplation. Någonstans i närheten finns badringens ägare, hans barn. Han skulle kunna tänka på tillfällen när han själv var ute med sin pappa, kanske på samma strand.
Men jag tvivlar.

'Med email till din Nokia blir livet lite friare'. Det är annonsens budskap.

Den stackarn har med sin mobil, sannolikt påslagen. Han väntar omedvetet, eller i värsta fall medvetet, på sms- eller ringsignalen. Han vet att kollegorna, konsulterna, affärsförbindelserna och/eller chefen vet att han kan nås, att han kan läsa sin mail. Han vet att han kan jobba, han vet vad som är ogjort.
Han blickar ut över havet, men vem vet vilka hemskheter han ser för sitt öga.
Ilskna frågor om var offerten är? Ett avslag av någon form? Ett besked om att något är färdigt, så nu är det dags att han tar itu med sin del? Ytterligare en pålaga som i praktiken kräver att han offrar sin helg? 'Gör hur du vill, men den 15:e måste det vara klart!' Så är det många som har det, bara glöm 8 timmars arbetsdag och fem dagars vecka.
Kanske är han bara så sliten att vilket meddelande som helst ger honom en släng av oro, yrsel och magont.

'Med email till din Nokia blir livet lite friare'

För ett par årtionden sen sas det att arbetsgivaren fick en nytta motsvarande en halv timmes oavlönad arbetstid per dag om man fick en anställd att ta emot en dåtida stenåldersmobil. Jag har inte hört något motsvarande angående datorn, internetuppkopplingen, det mobila bredbandet, dagens 'fullkontorsmobiler' och sms:en. (Det första 'nutida' sms:et sändes 1993, år 2000 sändes 17 miljarder, 2004 500 miljarder) Mentalt upptagna blir vi i alla fall.

Jag tycker också synd om dem av mina elever som inte kan slå av sina mobiler under natten utan är öppna för diverse sms-bekräftelse dygnet runt. Eller de som inte ser ut att må så bra om de måste lämna ifrån sig den under lektionen. (Gäller dem som 'glömt' slå av den lite för många gånger *s*.)

Det är i stort sett bara lur med mobilitetreklamens budskap. Jag har själv gått på nästan allihop. I alla fall har jag nött ut en hel hög med mobiler och kan sända och läsa mail på ett par olika sätt nästan var jag än befinner mig, förutom via fiber och nödfallsmodem.

Men kalla det inte frihet så att jag hör. Vi hör nog till en av de mer förslavade generationerna.

Det är egentligen en 'World Trade Organization-term', men begreppet rann upp igen i mitt huvud nu innan läggdags när jag tänkte på kvällens jordskalv.

Det är mycket vi har sluppit i vårt land. De jordskalv vi provat är en liten darrning jämfört med vad många andra har fått uppleva.
Var det inte så att ett av efterskalven i Sichuan i Kina i våras förstörde 400 000 hus?
Tänk bara hur det skulle ha varit om 400 000 svenska hus skulle ha rämnat i dag. Nu är våra hur kanske inte byggda som genomsnittet i Sichuan, men ändå. Det går inte att tänka in den massiva nöden.
Frågan är förresten om Kina uppgett riktigt hur många som dog totalt?

Krig på svensk mark har det inte varit sen 1809, kanske unikt i världen.

Tala om att vara gynnade. Man har anledning att vara tacksam.

Farbror doktorn var orolig för att min förkylning skulle bli till något mer, så nu gäller det att ta det lugnt. Om två veckor skulle det ju bära iväg till USA.
Älgjakten på lördag får vara. Jag skulle i alla fall hosta bort alla älgar inom ett antal hundra hektar ändå.

Det blir en kort och intensiv USA-resa anordnad av SvD. (Man får väl tiga om att man har DN) Ett par nätter på flyg och fyra nätter i New York och Washington. Det ser ut att kunna bli ett par lediga förmiddagar, kanske.

Det blir säkert förändringar, men preliminärt ska vi träffa en del lokala politiker i New York och få aktuell information om valkampanjerna.
Det ska bli spännande att se i vilken mån situationen i ekonomin har påverkat folk och kampanjer. Mycket kan också hända under veckorna som är kvar.

Ett besök på FOX TV är inplanerat där det ska bli valanalys och en diskussion om hur amerikanska media har bevakat valet.

På valdagens morgon blir det tidig bussresa till Washington med flera nedslag i olika vallokaler på vägen där man får pejla stämningar och känna av miljön bland väljarna. Valdagen är en rätt vanlig arbetstisdag i USA, det beror på arbetsgivaren om man får avdrag på lönen eller inte när man går och röstar. Det ska man tänka på när man jämför amerikanskt valdeltagande med svenskt.

På eftermiddagen ska vi till Georgetown University där det bland annat blir föredrag över amerikansk författning och valanalys av en professor som heter Stephen Wayne. Han är en hyfsad tungviktare som bl.a. skrivit boken 'The road to the White House', en genomgång av amerikanske presidentvalskampanjer som visst kommit ut i sin åttonde version i år.

Det gäller nog att ha sovit gott några nätter när denna mastodontdag avslutas med valvaka någonstans i Washington.
Dagen efter blir det lite eftervalsanalys och så hemresa.

Det vore trist att vara hemma och ha lunginflammation istället.


Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om USA-valet, Obama, McCain, Palin, Biden

Trevligt att se befolkningsstatistiken t.o.m. augusti. Den månaden var tvåa efter mars vad gäller födda. Då visade sig 10 nya Vännäsbor. Födelsetalen har ökat från i fjol och ligger nu på 67, men 80 personer har också dött. Ovanligt många.
Totalt sett har Vännäs ökat med 40 personer hittills i år. Både inrikes inflyttning och invandring står för ökningen.

Grattis till ökningen Vännäs!

Och ändå är det många som ännu inte har upptäckt hur trevliga ställen det finns att bo på i Vännäs kommun....

Svensk rapportering om amerikansk politik och valkamp är kanske inte alltid helt klockrent objektiv, det har visat sig mer än en gång. Därför bör den som är intresserad kanske ta del av fler media än bara svenska. Just nu verkar trenden i kampen mellan Obama och McCain i alla fall vara ganska tydlig. Obama har dragit ifrån.

Det är kanske troligt att svenska media har rätt i sin analys av varför. McCain försökte använda smutskastningen som verktyg emot Obama. 'But the shit hit the fan' - 'Skiten träffade fläkten'.
Det brukar ju oftast gå så. Smutskastning brukar resultera i att man blir ganska prickig, får fläckar på skjortan och börjar lukta illa. Helt enkelt faller på eget grepp.

Man skulle kunna göra en parallell till svensk rikspolitik, men det låter jag bli just nu.


Intressant

Det talas en hel del om rättvisa i dagens läge. Ofta i högt tonläge.

Man kan fundera en del över rättvisan gentemot nästa, mindre, generation som ska driva det här samhället. Hur ska vi föra en rättvis politik gentemot de unga som ska ta över?
Här kommer naturresurser och miljö in, men även statsskuld och samhällets kostnadsmassa. Och inte minst, grogrund och förutsättningar för nya företag. Var finns och startas de svenska företag där dina barns välfärd och välstånd genom kunskap ska byggas ihop? Där enkla saker ska förädlas till mer komplicerade och värdefulla, där värden ska bli till? Var kommer dina barns Volvo, Scania, SAAB, ASEA och Sandvik m.fl. att finnas?

Min övertygelse är att vi måste göra det här samhället enklare och mindre administrativt och ekonomiskt svårdrivet. För dina barns skull. Min övertygelse är att vi måste värna arbetslinjen som den här regeringen försökt göra. Har du bättre förslag på hur det kan göras så kom gärna fram med dem. För barnens skull.
Hade du tillåtit utvecklingen som fanns under den socialdemokratiska perioden att få fortsätta, med färre och färre arbetande som skulle försörja fler och fler som inte arbetade, då är det inte säkert att dina barn hade förlåtit dig. Särskilt när de hade fått räkningen på statsskulden som kanske inte du, men många på vänsterkanten inte menade behövde betalas ner.

Vi kan ha en mycket tuff period framför oss. Den måste vi rida ut med dina barns långsiktiga bästa för ögonen. Det är rättvisa.


Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om Sveriges befolkningspyramid, demografi, statsskuld, nyföretagande

En 'svenskregistrerad' 43-åring som sagts syssla med terroristvärvning här i Sverige har dödats i Irak i strider med amerikanska soldater. Han sägs ha stridit i Afganistan på 1990-talet och har varit föremål för förundersökningar här i Sverige och stort intresse från andra säkerhetstjänster. Han anses vara en av al-Qaidas Europaexperter på kemiska och biologiska vapen, men däremot inte som något hot emot Sverige. Enligt uppgift var han när han dog al-Qaidas andreman i Irak. Det kommer säkert fler uppgifter om honom, uppgifter som säkert drar åt olika håll.

Även om man inte är främlingsfientligt skruvad kommer en del tankar. Han klagade 2004 i en DN-artikel över Säpos intresse för honom. Då gick han sjukskriven.
Går fler svenska skattepengar på olika vis till sådana här personer och verksamheter?

Vi får inte låta SD m.fl. ha monopol på frågor kring utnyttjande av det svenska samhället där sådana frågor uppenbarligen bör ställas.


Intressant

I början på 2000-talet drabbades Sveriges minsta kommun Bjurholm hårt. Av en arbetsför befolkning kring 1400 personer blev ca 60 arbetslösa då förpackningsindustrin Elopak flyttade sin verksamhet. Det motsvarade att omkring 3000 personer blivit arbetslösa i Umeå. Eller 50-60 000 i Stockholmsområdet.

Några drabbades förstås, men för de flesta gick det enligt tidningsartiklarna riktigt fort att få arbete. Många började arbetspendla åt olika håll, flera fick andra jobb i kommunen eller startade eget.
Arbetsförmedlingen satsade på en särskild arbetsgrupp som skulle hjälpa till i Bjurholm. Minns jag rätt hann de inte riktigt komma på plats innan förvånade tjänstemän noterade att det stora flertalet av Bjurholmarna själva hade skaffat andra arbeten.
Idag har Bjurholm en riktigt låg arbetslöshet, som övriga kommuner i Västerbotten. Vännäs ligger allra lägst just nu med 1,5%, om jag minns rätt.
Hur världsekonomin ska påverka oss vet vi inte än.

Bjurholm kan inte jämföras med Göteborg där de stora varslen nu läggs. De som till slut friställs där nu har ingen annan centralort att börja arbetspendla till. Det ekonomiska läget i världen är inte som då.
Kanske har också Västerbottens glesbygdsbefolkning, där många har småbrukarbakrund, en större mångsidighet och beredskap när det gäller att ta egna arbetsinitiativ.

Visst vore det skönt om det med dagens många varsel och de kommande uppsägningarna får bli lite som i Bjurholm. Att arbetsförmedlingen och omgivningen får se många fler än de trodde få nya, vanliga, friska arbeten.


Intressant

Som någon annan här har jag upptäckt påsarna det står 'Raspeballer' på. Vem hade kunnat tro att norrmännen skulle kunna göra något så gott i paltväg? Inte jag i alla fall, efter att ha sett norrmän äta riktigt lös palt med kokta morötter, kålrötter, sirap, senap och ketchup till. Joo, det är sant!

Min drygt 80-åriga mamma, pigg som en liten ekorre, lät mäkta imponerad när jag för några veckor sedan berättade att jag just stod och gjorde palt. Man riktigt hörde hur hennes haka ramlade ner. '-Palt, du?'
Jojjomen! Jag lovade på stående fot att bjuda hem henne på palt någon dag.

Ikväll blev det riktigt sen middag. Det var läge för något lätt, snabbt och enkelt. Som palt till exempel, med Raspeballemix. Tillsätt vatten, låt svälla lite, koka och gör något medan du väntar. Sä geschwint! Det smakar ju palt, god palt. Riktigt god! Och då är jag finsmakare vad gäller denna norrländska njutning.

Ikväll gjorde jag flatpaltar. Några till middag, några för framtida uppstekning. Åt två med bregott och lingonsylt och tänkte att detta var gott och lagom. Men det fanns ju en panna med många fler paltar....
Det blev en till och därefter lite lagom 'paltschwim'. Efter en liten stunds läsande på kökssoffan tog palten ut sin rätt. I alldeles fel tid somnade jag in och i ännu mer fel tid vaknade jag upp. I normalfallet är jag hyfsat extrem kvällsmänniska, i nuläget kan de bli rent svårt att knoppa in. Det blev alldeles på tok.

När mamsen ikväll hörde att jag höll på med palt igen försökte hon pumpa mig på receptet och frågade lite om potatisen. Jag svängde mig undan som den nybakade gärdsgårdsseriepolitiker jag är. Svaret lät nog lite svävande.
Någon kulen höstkväll framöver ska jag bjuda henne på palt. Men då med stekt fläsk i och kall mjölk, smör och lingonsylt till. Ni som känner mamma Irene, skvallra inte för henne att det är fusk!


Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om Palt, Raspeballer

SVT verkar inte ha fått in den andra delen av partiledardebatten på sin hemsida, jag har bara sett den första. Det räckte i och för sig. Alla kanske inte märkte tjuvnypen bland de tre, men de gjorde ju i princip Alliansens jobb.

Det är inte utan att man tycker lite synd om Mona Sahlin. En sak är att det knappast finns någon som i dagsläget skulle kunna få ihop de här tre partierna till en enhet. En annan är att det måste vara fruktansvärt tungt för henne att uppamma någon som helst entusiasm och arbetsglädje efter att offentligt ha blivit så tilltvålad av sitt parti. Och efter att ha sett hur de egna svängarna ser ut i backspegeln och när det man trodde var ett duktigt medlut visar sig kunna bli ett motlut á la potatisbacken.

Hon 'gör det bra' om hon orkar stanna och kämpa vidare.


Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om Partiledardebatten, Rosornas krig

Jag skulle ligga och läsa och vila mig och inte skriva bloggtext, men en tanke tryckte på och krävde att bli nedskriven.

Rent definitionsmässigt/tekniskt övergick börsraset i veckan till att bli börskrasch. Nedgången blev mer än 20% och då ska det tydligen heta så. Oron på finansmarknaden ska inte viftas bort. Den kommer att påverka mycket och många, hela vårt samhälle. Även om Sverige har ett gott läge jämfört med andra.

Krisen är som tidigare sagt inte bara det påhittiga börsfolkets fel. (Deras finurlighet och tjänster uppskattades förresten av väldigt, väldigt många för något år sen) Stora delar beror bl.a. på att några ville andra (och sina politiska karriärer) riktigt väl. De som beslutade att stora halvstatliga amerikanska finansbolag skulle låna ut ett ofattligt antal miljarder till för många som inte skulle ha råd att betala räntor och amorteringar när vinden vände och lågränteperioden var över.

Det jag tänkte på var det här med 'börskrasch'. Låt oss stanna till och tänka efter en liten stund. Efter allt 'kraschande' ligger börskurserna nu på 2004 års nivå. Världens finanssystem är mer än börskurser, och även en sådan här nedgång får stora konsekvenser, men ändå. Vi borde försöka ha lite perspektiv.
2004 års nivå. Det var inte jättelänge sen.


Intressant

Med en lågintensiv men ihärdig och bestämd förkylning i kroppen blir det en lugn vilodag. Ingen kyrka heller. Däremot har jag fått lyssna till mitt livs pappa, han som dog för tio år sedan. Av en god barndomsvän fick jag nyligen ett större antal konverterade mp3-inspelningar av diverse predikningar. Bland annat av pappa Tore. Speciellt att lyssna till det han sa och hur han lät året när jag fick börja köra min guldfärgade Puch Dakota. Igenkännandets glädje, på flera plan.

Min far som dog för ett knappt år sedan finns också i tankarna. Han skulle ha fyllt år i veckan. Det här livet är ett övergående fenomen.

Det är märkligt att se resultatet av Föräldraalliansens skolkvalitetsundersökning. På Sverigekartan har de bästa kommunerna fått grön färg.
Det finns 'gröna öar' här och där i Sverige, men i huvudsak är det så att Norrland och särskilt Norrlands inland nästan är helt grönfärgat. Där är föräldrarna i stort mest nöjda med sin skola.

Någon ideologiskt hårdnackad friskolemotståndare kan säkert säga att det är därför det saknas friskolor där. Jag skulle säga att det inte har funnits samma behov och möjligheter som i mer tättbefolkade delar av landet.

Genom åren har jag sagt att jag hellre vill vårdas i Bjurholm som gammal än någonstans i Storstockholm. (Jag hade kunnat säga Vännäs också, men jag vill betona det minsta mot det största.)
I Sveriges minsta kommun känner alla 'Elsa' eller 'Erik' eller några av de andra åldringarnas anhöriga. Min tanke är att det inte lika lätt hänt att man blir illa behandlad i ett sådant läge.

Norrland och Norrlands inland kanske helt enkelt är 'bättre' på det här med människor? Glöm inte det när du bestämmer dig för var du ska bo.

Vännäs hamnade förresten på 13:e plats i Sverige i Föräldraalliansens omröstning. Vindeln låg i topp och så fanns det fyra Västerbottenskommuner till i tabellen ovanför Vännäs.

Sträck på er norrlänningar!

Han ser bekymrad ut, 'Standing man' på Rådhustorget i Umeå. I alla fall allvarlig.

Är det resan genom livet han tänker på? Misstag han begått? Relationsproblem? Brister han skulle vilja vara av med? Någon oförrätt han mött eller begått mot någon annan? Barnen han sällan får träffa? Den anställde han kanske måste säga upp? Eller osäkerhet om hans eget arbete? Är det hälsan eller ekonomin? Världsekonomin?


Eller riktigt djupa tankar?

William har satt sig, pappa är på väg. Säsongens första skotertur är ett faktum.

Även om det bara blev från garaget tvärs över tomten till uteförrådet.

Ta en närmare titt så du ser fingrarna på Williams vänstra hand.

(Det är William som är klok nog att ha hörselskydd)

'Få se, var det inte lite frost i gräset i morse?'

Grannarna Henke och William ser ut att fundera på en tur med gammskotern.

Jag undrar om inte våran Mona skulle byta ut dörren mot ett draperi istället. Det blir ändå mer flexibelt då....*ler*..

För några dagar sedan fick jag ett mail från en indisk vän som är pastor i Chebrole i Andhra Pradesh. Det ligger en bit nordväst om Madras, eller Chennai som staden nu heter.

Till området där hans församling har skola, barnhem, ålderdomshem och kyrka hade de lokala myndigheterna sänt ett antal entreprenadmaskiner. Man har påstått att en del av byggnaderna står på mark som den förre ägaren inte hade rätt att sälja och nu skulle myndigheterna riva den delen.

200 lokala kristna ställde sig i vägen och maskinerna drogs undan, men med krav på att församlingen skulle riva området själva inom 4 dagar. En lokal domstol har utdömt förstöringen och den korta respiten gör att man på grund av semestrar inte hinner föra saken till nästa domstolsnivå.

En hel del av insatserna i Chebrole, och på ett barnhem 25 mil därifrån, har kunnat göras med pengar från Västerbotten. Efter nyår var det tänkt att några härifrån skulle göra ett besök där för att bedöma hur man ska agera i framtiden.

I Orissa 40-50 mil därifrån har uppemot 50 kristna dödats, tusentals har fått fly från sina hem och kristna kvinnor har våldtagits. I flera fall har polisen förhållit sig helt passiv fast man sett övergreppen utföras.

Den direkta upprinnelsen till övergreppen i Orissa var att en hindunationalistisk ledare mördades. Hans organisation hävdade att det var kristna som gjort det, trots att en maoistisk organisation försäkrat att de har gjort det och att ingen kristen var inblandad. Huvudorsaken verkar vara att hinduistiska rörelser upprörs över att många, särskilt kastlösa, vänder sig till kristendomen.

Även i de sydligaste delarna av landet, där kristendomen haft en stark ställning sedan urminnes tider, börjar man drabbas av förföljelse.

Hinduismen är inte bara blommor, vänlighet och tolerans.
Någon gång funderar jag också på att skriva lite om hur kharma-tanken verkar påverka synen på medmänniskan, och särskilt de fattiga, i Indien.


Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om Indien, Orissa, Hindunationalister, Andhra Pradesh, Förföljelse av kristna

Stabila grejjor där till vänster, klara besked. *s*

Förutom två kronors höjning av bensinen och mer avveckling av kärnkraften skulle vi nu med Sahlin få även 'mer bra åt alla' med budgetoberoende Ohly. Fast det inte gick för sig igår.

Var det någon som ifrågasatte andras beslutsförmåga?

Man kan bli gubbgnällig för mindre. Att Word 2007 inte är kompatibelt med Microsofts egna tidigare verisoner. Att folk som har Office 2003 inte kan öppna dokumentet om den som har Office 2007 glömmer att 'specialspara' det i en kompatibel version innan man sänder iväg det.

Hur kan det här bolaget klara sig?


Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om Microsoft, Office 2007, Word

Välkommen på dig Cyrene! Trevligt med en Vännäsbo till. Det saknas en och annan. Särskilt från det andra blocket. *s*

Är det egentligen välmenande politikers fel att finanskrisen brutit ut? Inte 'finansvalparnas'? Är det politiska styrningsförsök som slagit fel?

Idag har DN en mycket intressant artikel med översrkiften 'Finanskrisens skuld'. Den är skriven av DN:s förre chefredaktör, Hans Bergström, som nu är docent i statsvetenskap och numera kolumnist i USA.

Bergström visar på att Bill Clintons administration pressade de halvstatliga bolåneföretagen Fanny Mae och Freddie Mac att öka utlåningen till dem med låga inkomster.
Den politiska tanken var förstås att bredda gruppen som kunde bo i egna hus. 1996 krävde Clintonledningen att 42% av lånen skulle gå till folk som låg under inkomstmedianen för ett visst område. Är 2000 skulle andelen vara 50%, senare 52%.
Ett tilläggskrav var att 12% av lånen skulle gå till verkliga låginkomsttagare, sedan höjdes kravet till 28%.
New York Times skriver enligt artikeln hösten 1999: 'Under växande press från Clintonadministrationen stimulerar nu Fanny Mae banker att ge huslån till personer som inte är kreditvärdiga, enligt vanliga kriterier'.

Artikeln ovan visar hur politiska poäng köptes av Clintonadministrationen, men förmodligen även av den som kom efter. De goda intentionerna tog inte 'vanliga' ekonomiska hänsyn och en stor del av dem som fick lånen kunde inte betala dem. I USA följer inte skulden låntagaren, utan huset. Man kan gå tillbaka med nyckeln och så har man ingenstans att bo, men skulden blir bankens.
Allt förvärrades enligt Bergström av vansinniga beslut att låta investmentbankerna låna ut upp till 40 gånger det egna kapitalet mot tidigare 12. Även om man är vanlig bonnläpp och inte ekonom tager man sig för pannan!
Till detta kom sedan det som vanligtvis anförs som orsaken till allt elände. Döljandet av de dåliga lånen, fondhysterin och bonusarna till mäklarna.

Som det ser ut enligt artikeln grundlades krisen av de bästa sociala intentioner som slog så rasande fel.

Läs artikeln 'Finanskrisens skuld'.



Intressant

Tamara Spiric reagerar idag på Sahlins förlovning med mp. Här på bloggen skriver hon bland annat i en bisats om 'den snart obefintliga statsskulden'.

Nu tror jag att svenska folket snart har genomskådat det ganska tomma skällandet på Alliansregeringen och att det inte blir något regeringsskifte 2010. Särskilt när vissa saker blivit kalibrerade och lösningar presenterats på annat som (s) med flera vill inbilla folk att alliansen inte tänkt göra något åt. Men framför allt för den ansvariga ekonomiska politik som förs.
När krisen slog till hade vi ett historiskt sett exceptionellt gott läge i statsfinanserna. Vänsterkören hade längre ropat att vi skulle sätta sprätt på det överskott som fanns.

Skulle annars svenska folket ha velat byta regering 2010 hade det ju varit en mardröm att ha vänsterpartiet i, eller i närheten av, regeringen. Tamara sitter väl i partistyrelsen vad jag vet, som suppleant i alla fall.
Vår statsskuld var den sista september 1 085 899 879 386 svenska kronor. Nästan elvahundra miljarder. Alla svenskar, unga som gamla, får en inte oäven småbil var för den summan. Norrmännen har väl 3-4 gånger så mycket sparat per person!
'Den snart obefintliga statsskulden'?

Man kan undra vad de som nu är små och unga kommer att anse om den när de, som är få, ska försörja oss som är betydligt fler. När de inser hur vi lånat pengar och använt dem till vårt samhälle och vår konsumtion, men de ska betala räntan och amorteringen. Vill vi ha en dräglig ålderdom ska vi nog se till att betala av på skulden när vi bara kan.
Som Borg & co gjort.

Obefintlig är statsskulden bara i Tamara Spirics och Lars Ohlys ögon.


Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om Statsskulden, samhällsekonomi, ekonomiskt ansvar

Det är intressant att se hur framgångsrika ledare i krig och fred genom tiderna vuxit fram på de märkligaste vägar. Ibland av det mest osannolika grundmaterial.
Ofta har de haft obemärkta personer (ofta högutbildade) eller stödfunktioner i sin närhet som täckt upp för häpnadsväckande blottor i ledarnas läggning och kunskaper. Läser man biografierna över Palme växer det t.ex. fram en bild av en megaslarver. Men en ledare var han, vad man än tycker om honom.
Vi har många exempel idag på högt placerade och väl fungerande ledare som knappt skulle kunna få ett enda arbete om de nu skulle söka på betyg och behörigheter.

Idag finns en syn, både till höger och vänster, att goda ledare endast kan fås fram genom mer akademiska studier. Med mer långtgående krav på teoretiskt studieintresse ska man få fram den ultimate ledaren.

En del av oss trivs mycket bra med engelskan, många goda ledarämnen kan ha extremt svårt med den. De går idag bort omgående där huvuddelen av litteraturen är på engelska.
Några av de mest intellektuellt snabbrörliga och visa människor jag mött har haft dyslexins funktionshinder. De undviker dagens svällande ledarutbildningar. (Och för övrigt mina bloggtexter)
Några samvetsgranna och lämpliga, ofta kvinnor, tar kraven vad gäller förutsättningar, kurslitteratur och mål på ett sådant allvar att de utesluter sig själva direkt.

Ständigt höjs de formella kraven på ledarna i vårt genomteoretiserade samhälle. Frågan är till vilken nytta och till vilken skada. Den komplicerade vardagen som ledare innehåller så många delar som inte kan läsas in.

Flera av de historiska ledarna har varit utomordentligt intellektuella och framstående akademiker, Dag Hammarsköld m.fl.
Andra av de namnkunnigaste, som Winston Churchill, var inte överdrivet intresserad av teoretiska studier, men väl med ledarskapet i stormiga tider. Göran Perssons brister i ledarskap tror jag inte kom av att han saknade akademisk utbildning. Naturligtvis ska en finansminister ha ekonomutbildning, men att ett par av de senare årtiondenas bara haft grundskola verkar inte ha varit deras allt överskuggande problem.

Vill Nilsson devalvera kunskapers värde och sänka nivån på våra ledare? Nähä du. Tvärt om. Jag vill ha fler dugliga ledare i vårt samhälles olika delar. Men gärna med en fruktbar blandning av bakgrunder som också bidrar till att människor lättare identifierar sig med ledarna och ledarskapet lättare med de ledda.
Orsaken att många goda ledare saknat högre studier har sällan varit brist på intellektuell kapacitet. Ofta har de varit mer 'exekutiva' till sin läggning, sysslat med saker 'hands-on' och inhämtat kunskaper och färdigheter på andra vägar.

Problemet är att vi för att vinna ytterligare något litet höjer den akademiska ribban och de formella kraven för olika ledaruppgifter så att vi stöter bort en stor del av de tänkbara ledarna. Kanske avhänder oss några av de bästa.


Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om Ledarskap, ledare, rektorsutbildning

Att i allt väsentligt kopiera Alliansens politik för framtiden samtidigt som man skäller jättehögt, det kan inte fungera hur länge som helst.

Att ha förväntningar från traditionalisterna samtidigt som man inte har politiker som passar i den mallen. Och rätt få toppolitiker överhuvudtaget.

Att ha Östros som alternativ till Anders Borg när det blåser.

Att tvingas välja på att ha med den notoriske överbudspolitikern Ohly eller att gå till val med Miljöpartiet som ska höja bensinpriset med 2 kronor.


Detta kan inte bli lätt. Det kommer att visa sig när väljarna inte bara kan markera allmänt missnöje utan tvingas välja på uttalade alternativ. Stackars Mona.



Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om Anders Borg, Östros, Ohly, Sahlin, Moderaterna, Socialdemokraterna, Miljöpartiet

Såg just att en lokal (s)-höjdare skrev om pengarna i finanssystemet att han inte visste 'var de hade tagit vägen'.
I Sverige har det väl snart försvunnit ett par tusen miljarder i systemet genom de sänkta aktiekurserna. Det är ingen von Anka som hann knipa åt sig kosingen och lägga dem i sitt stora valv.
Värdena är utplånade. De fanns som förväntningar på framtida värden och vinster, inte som reella sedlar och tiokronor. Förut ville många köpa aktier, nu vill få köpa och många vill sälja. Priserna sjunker. Bokförda värden försvinner. För att sannolikt stiga igen i takt med att förväntningar kommer tillbaka.

Ibland kommer det riktigt märkliga uttalanden från sådana som inte alls förstått ens det grundläggande i hur systemet fungerar. Det är som man ville påskina att någon helt enkelt knyckt pengarna.

Men så kan de väl inte vara när det gäller så stora politiker som denne?

Förkylningen som golvat stora delar av omgivningen tog också mig till slut. Nu sitter jag med frusen kropp i fleecetröja och fleecefilt och försöker formulera ord med en hjärna som känns som om den också vore insvept i fleece.

Hur, och i vilken omfattning, finanskrisen ska drabba mig och andra återstår att se. Till vidare är dock det enda jag gjort åt den att förundras över dem som odlar paniken och bökar med att ta ut pengar, byta bank och liknande saker.
Penningen kan vara en bra tjänare, men en riktigt usel herre är den. Inte alls att lita på.

Jag känner medlidande med dem som är i en annan livsfas och situation än jag och just nu ser reella och dramatiska förändringar i ögonen. Kanske med nyköpt och högbelånat hus och ett osäkert eller varslat jobb.
Samtidigt blir det säkert lättare för andra framöver att skaffa ett krypin när priserna sätter sig ner i landets högkostnadsområden. Alla bor inte i lika 'bobilliga' kommuner som många av oss västerbottningar.
När vi norrlänningar är inne i gnällsvängen och klagar över 'orättvisorna' brukar vi bland annat hoppa över det här med villa- och bostadsrättskostnader. Just nu sitter också de flesta av villaägarna i norr i en betydligt lugnare sits än t.ex. nollåttorna.
För min egen del har jag aldrig sett mitt hus som någon finansiellt. Jag bor i det.

Det kan bli en guppig och gropig resa framöver, men de närmaste generationerna före oss hade inte bara slät asfaltväg heller.


Läs annat i bloggvärlden här: Intressant

Det blev en intensiv dag idag. Eller igår förresten, klockan har ju gått över midnatt. Har för en stund sedan kommit tillbaka från en kvällstur till Skellefteå dit jag varit med en likaledes intensiv pensionerad dansk bibelskolerektor som heter Hans-Erik Nissen. Han har skrivit en liten grön bok som heter 'Ett är nödvändigt' som några av mina läsare har stött på.

Tänkte skriva en text om Indien där allvarliga saker just nu händer bland människor jag känner, men 'Skalmanklockan' står inte på bloggskrivande just nu. Den ringer just nu intensivt för natti-natti.

På återhörande...

I afton nyttjade jag min medborgerliga rätt att bevista kommunfullmäktiges rådslag i Medborgarhuset.

Friherre Matts Lundgren såg rätt avslappnad ut under sammanträdet, även om han på bilden jag tänkte bifoga ser nästan lika sluggeraktig ut som i forna tider.
(Är det fler som haft problem med att bifoga bilder idag, eller är det jag som har egna problem?)

I samband med delårsbokslutet hade både han, Sixten Jonsson och Britt Strömberg förmaningar till oss i Kommunstyrelsen inför de kommande strategidagarna. Det går inte att komma dit med spenderbyxorna på. Dessa dagar är inte budgetdagar, men ändå.

Det finansiella oväder som nu viner kring våra öron kommer att få konsekvenser för oss, det är bara att inse. Ingen panik gagnar, men vi ska heller inte inbilla oss att allt bara blir som det kunde se ut för några månader sedan.

De som manar till återhållsamhet utmålas ofta av gemene man som utpräglade 'mammonister' som framför allt vill bygga upp en god ekonomi och inte ser till 'de mjuka värdena'.
Inget kan vara mera fel. Ekonomin är inget självändamål, men tappar en kommun kontrollen kommer panikstoppet eller kraschen att innebära så mycket mer lidande för de svaga och små än 'gnetarnas' kontrollerade besparingar.

Hur var det då med Matts Lundgrens klagan? Jo, han tyckte att jag var lite slapp och slö när det gällde bloggandet, att det inte blev så mycket.
Jag undrar om han menade att det var länge sedan jag skrev om honom? Då får det väl anses åtgärdat med det här. *s*

Jag undrar var man hittar all den dåliga skolmaten som tidningarna skriver om? Nog kan jag tänka mig att det finns dåliga exempel, men ändå. Jag äter då och då med Mariaskolans elever på Mariehemskolans 'bespisning' och även om alla maträtter inte är ens personliga favorit så är maten övervägande mycket bra.
Salladsbodet på Mariehemskolan överglänser vanligtvis de flesta lunchställen jag annars besöker ibland. Det är inte ovanligt med 5-6 olika sallader eller 'grönsaksröror'.
Den skolmat jag kommer i kontakt med idag är väldigt mycket godare än annan skolmat jag mött i livet.

Generaliseringarna som nu haglar över skolornas matpersonal känns väldigt obehaglig. Jag lider med dem som idag gör ett mycket bra arbete både mat-, miljö- och bemötandemässigt. Alla drabbas nu av medias kränkande generaliseringar och en del föräldrar som ibland utan att veta vad de talar om vräker galla över resultatet av personalens insatser.

Sverige är ett av få länder i världen som tillhandahåller mat till eleverna i skolan. Det rika Norge gör det t.ex. inte. Vi vet ju inte heller om vi kommer att ha råd med det i en framtid. Nu tar vi oss råd till det och jag är från min horisont förvånad över hur bra mat man får fram för pengen.

Tack Lena Sturesson med personal på Mariehemskolan och tack till Bräntbergsköket som gör ett så bra arbete!

Som det ser ut ska jag få förmånen att komma runt i inlandet en del under det som är kvar på läsåret. Det kommer antagligen att bli ett par dagar i månaden. Det känns spännande och viktigt att få sätta sig in i 'naturresursområdets' villkor lite mer och kanske få bidra till ett ökat engagemang hos några lokalt och en ökad förståelse för inlandet centralt i mitt parti.

Okunskapen om Norrland och inlandet kan hos många vara gigantisk även hos relativt högutbildade individer. Det kunde man bl.a. se i ett av Janne Josefssons program härförleden. En kolumnist på Expressen och en företrädare för handelskammaren i Västsverige någonstans verkade så erbarmligt korttänkta och oinformerade att jag en stund undrade om de spelade sina roller och läste upp avsiktligt provocerande repliker.

Att Norrland har ett årligt nettoexportvärde på 60-70 miljarder verkar relativt okänt. Att många av norrlandskommunerna har riktigt låg arbetslöshet är också okänt för många. Att skog, malm och vattenkraft fortfarande är en stor del av grunden för vår välfärd likaså. Få vet att det allra mesta av EU:s malmutvinning sker i Norrlands inland.

Många människor verkar älska sin fördom att Norrland är ett träsk av bidragslyftande, arbetsskygga parasiter som generellt inte bidrar till samhället och samhällsekonomin.
Den bilden är gravt felaktig.
Och tänk bara var Sverige skulle ha varit utan alla mer eller mindre färdigutbildade och arbetande vi 'exporterat' söderut de senaste 30-40 åren?

Samtidigt är kan uppgivenhet, hemmablindhet och kanske t.o.m. självömkan, hos en del av oss norrlänningar skapa problem och hindra utvecklingen. Det är hög tid att vända det där. Det är hög tid att fler masar sig ut från stugvärmen och börjar bry sig om det gemensamma. Det samhälle som barnen snart ska ta över. Det är viktigt inte minst om vi står inför stora omvälvningar och svårigheter.

Under 21 år var min pappa riksdagsman för moderaterna. Som pubertetsyngling följde jag med när Gösta Boman under en valrörelse på 70-talet gjorde en resa längs Ume- och Vindelälven. En ganska precis 10 år äldre yngling vid namn Carl Bildt var också med som bl.a. talskrivare. Men jag tror att Gösta skippade manusen ibland.
Jag minns en del av tal och rappa debatter. Särskilt en där en yngre skäggprydd man anklagade Boman för röstfiske för att han hade en 'lappkniv' i bältet och frågade om han hade en sill i ett snöre runt halsen när han var på västkusten?
Den där kniven hängde med även när Boman var på Sundskär, sommarstället i den Stockholmska glesbygden, och jag minns att jag tyckte att den leende partiledarens svar var bra.
Jag vill tro att resan och mötet med människorna hade en betydelse för Gösta Boman och kanske också en tid för moderaterna centralt.

På kommunala rikskonferensen i Örebro 2007 talade jag med Fredrik Reinfeldt om Bomans inlandsresa. Jag sa att jag tyckte att det är hög tid att göra en Norrlandsresa igen, och som sagt inte bara längs kusten!
Även om vi bara skulle tala ekonomi har vi helt enkelt inte råd att avfolka inlandet i en tid då realekonomi och naturresurser får en allt större betydelse. Vi har heller inte råd att göra människorna här mer uppgivna och besvikna på samhället och politikerna. För att sakerna som har betydelse för landet ska fortsätta fungera måste helheten göra det.

Vid ett av seminarierna i Örebro, det handlade om eftervalsanalys, inledde jag ett inlägg med de här orden:
'-Är man född i Täby har man ju ett visst handikapp.' Carl Cederchiöld satt i panelen. Jag minns hur han skrattade och han var inte ensam, men jag tror att man förstod. CC mindes Bomans inlandsresa. Jag fortsatte med att påminna om att Sverige är så väldigt mycket mer än Stockholm, att delarna är beroende av varandra och detta också måste 'flyttas upp' i moderaternas 'kollektiva medvetande'. Bland annat genom att skicka partiets centralfigurer norröver.
Alla våra partier är gravt Stockholmscentrerade, moderaterna kanske har legat i topp i den grenen, jag vet inte. Skulle jag få leva och bli kvar i politiken så vore det väldigt roligt att på något sätt och i någon mån få bidra till att ändra på de här missförhållandena.

Det handlar inte så mycket om ett parti som det handlar om vårt norrländska samhälle. Skulle jag få bidra till att en klok person engagerar sig i centern eller socialdemokraterna skulle jag vara glad över det. Ja, hellre en bra vänsterpartist som bidrar till att ta ansvar i kommunen där han är engagerad, än en stendum och inkompetent.

Norrland och inlandet behöver engagerade lokalpolitiker och rikspolitiker som är så där lagom lydiga och respektfulla inför sina rätt närsynta partiorganisationer.
Men vi måste också sluta att tycka synd om oss själva.



Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om Norrland, Inlandet, gruvindustrin, skogsnäringen, vattenkraft, Norrlands näringsliv

Av K-G Sjöström fick jag en så personlig, lång och intressant kommentar på 'USA'-texten att jag tar svaret som bloggtext. Annars blir våra kommentarer ännu längre än de långa texterna.


Hej K-G, och tack!

Jag är intresserad av att resa och har haft förmånen att få besöka drygt 30 länder, men då har jag även räknat några som jag bara passerat igenom. När jag tänker på det har det varit så att andra betalat resan rätt ofta. Bitvis har det varit ganska mycket möda med resorna, en motprestation har i regel funnits med.

2,5 veckor och 800 mil med ett högstadiegäng genom 14 länder som reseledare och busschaufför är ett exempel. Det är roligt, men inte bara vila. Inte när växellådan sprängs den andra dagen t.ex. Vi kom vidare efter nio timmar och ett smärre under. VK skrev att resan tog slut, men si det gjorde den inte.
Den turen behövde jag inte betala.

Några resor till mer undanskymda delar av Indien har också legat mer på den mödosamma sidan med ett par veckors magsjuka varje gång.
Det kändes också lite pyrt när personbilen jag och min reskamrat åkte i en natt i Andhra Pradesh blev stoppad av en maoistisk gerillagrupp. De hade placerat en traktor med stenlastad vagn tvärs över vägen, man 'hade fått punktering'. Veckorna innan hade nio av deras medlemmar blivit dödade i en 'shoot-out' med polisen. Gerillan, som inte brukar dra sig för att ta gisslan, hade säkert kunna ha viss nytta av två västerlänningar. Efter att de tittat igenom våra pass såg de tyst på oss en stund (som kändes längre än den var) i nattens mörker, sen fick vi åka. De veknade kanske av att vi var där för att vår församling betalar för ett barnhem i trakten, eller också hörde Gud helt enkelt våra böner. Jag har inte så dåligt samvete för att andra betalade den resan heller.

Eller trippen till Kenya 1990 då jag ett tag gjorde mig ganska lik om livet efter att Gula febern-vaccinet 'snedtände' en aning och ögonvitorna inte längre gjorde skäl för namnet. Då hamnade vi förresten också i en hotfull situation i Kisumu vid Victoria-sjön efter att det brutit ut ett väpnat upplopp efter att en minister blivit mördad.

Resan till Israel då en palestinsk plexiglasbestyckad (så skärvorna inte skulle synas på röntgen) bomb exploderade vid en busshållplats 150 meter bakom mig, där jag nyss passerat, hade jag betalat själv. Den gick jämt ut med utryckningsbidraget från K4.
Det finns mer pikanta detaljer omkring reseaktiviteter som inte lämpar sig för det här mediet, men kanske för ett samtal över en kopp kaffe någon gång.

Och så det där med mina blandade känslor inför resan. Direkt rädd brukar jag kanske inte vara, kanske hellre lite för dum för att vara tillräckligt försiktig. Om det berott på trötthet efter för lite sömn, en sommar med för lite vila och en höst med för mycket 'åhåga', eller helt enkelt ålder, det vet jag inte. Men eftersom du erkänner så mycket får väl jag bekänna att jag några ögonblick känt ett stråk av oro inför USA-resan.
Hade jag varit Usama eller hans efterträdare hade ju Washington den 4 november varit ett prioriterat mål. Garanterad direktsänd mediebevakning, fyra amerikanska presidentämnen och en hel hop intressanta måltavlor och 'medlöpare' samlade på en plats.
Så har jag inte tänkt, men några trötta och diffusa ögonblick känt.

För undvikande av varje missförstånd: Jag känner stor glädje, förväntan och tacksamhet inför resan till USA.
Vad gäller farorna får jag lita till Vår Herre och kanske litegrann på USA:s olika styrkor som Inte Bara förlitar sig på det som man kan lyssna sig till i kablarnas brus.

Och, ja, partiet betalar resan. Jag har vunnit en tävling som handlade om medlemsvärvning. Vill du bli medlem förresten? *s*

Till sist. Jag ska kolla att din frus poströst räknas, jag lovar att lämna flygstolen som det anstår en kommunpolitiker från Vännäs, jag ska resa med kamera och öppet sinnelag.
Om jag förstått saken rätt ska jag också få vara med och realtidsskriva på en 'USA-vals-blogg' som VK ska öppna. Några glimtar ska jag försöka få iväg.
Så du kan nästan följa med.

Allra sist. Trösta dig med att jag får betala det mesta av maten själv. Hej!



Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om USA, USA-valet, Obama, McCain, Biden, Palin

Det har någon månad varit fråga om att jag skulle få titta på valfinalen i USA på lite närmare håll. Det har känts lite tveksamt om det skulle kunna bli av, lite overkligt också. Nu har det tagit form och jag har fått veta vilka jag ska resa med och när det bär av.

Även om jag på insidan kanske har större problem med mitt rätt livskraftiga barnasinne än med ålderstecknen så har det här med resan till min förvåning ibland känts lite 'både-och'. Jag har ställt mig frågan om det har med ålder att göra. Det dyker upp en del känslor som knappast funnits där när jag var 39, 29 eller 19.
Å andra sidan såg världen då inte riktigt ut som den gör idag. Vi lever i en oroligare värld, även om människolivet aldrig någonsin har varit eller kommer att bli 'säkert'.

Naturligtvis känns det som en stor förmån att få sitta och se ett tilltufsat Amerika välja sin president för en ny, osedd tid. Något mycket intressant.
Ett land så olikt vårt och som vi ändå har så stor del av rotsystemet gemensamt med.
Ett land som vi är så beroende av för vårt välstånd. De har köpt våra bilar, verktyg, maskiner, mediciner och telecommanicker. 2004 köpte de svenskt för nästan 100 miljarder, lika mycket som hela kontinenten Asien.
En stor del av pengarna har hamnat i Sverige och gjort nytta här. En del har blivit skatt någonstans i processen och har gått till gamla och till unga m.m. Minskas exportinkomsterna därifrån drastiskt kommer både företag, politiker och småfolk att märka det.

Att USA på har bidragit till att kvadda många svenska äktenskap och relationer och nog hjälpt oss bli det 'singligaste' landet i världen är en annan påverkan jag tror vi haft därifrån. (Fundera på den du!)

Jag ser fram emot USA-resan! Den känns spännande.



Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om USA, Valet i USA, McCain, Palin, Obama, Biden, Svensk export, välstånd, handelsbalans

Det här är väl en av de 'smalare' bloggtexter jag sänt in. Ointressant för de flesta. Ändå handlar det om en viktig del av när- och samtidshistorien och villkoren för vårt land. Spioneri är inte bara fiktion och hjärnspöken. Det var och är en verklighet. Världen är inte snäll.

Du som är intresserad av spionage och kontraspionage i Sverige kan gärna ta en stund med den här DN-artikeln. om en nyligen avliden svensk spionjägare.

Visst är det bra med små bilar på flera sätt. Förbrukningen, priset och övrig resursförbrukning. Men...

Har man råkat ut för något allvarligt i bil tänker man ofta på fler saker, kanske ändå mer om någon anhörig gjort det. Mina föräldrar krockade en gång med älg. Jag glömmer inte det.
Även om en mindre bil har hyfsat antal stjärnor i krocktesten är det fortfarande en mindre bil som lyder under naturlagarna.

Jag måste erkänna att jag föredrar en något större bil, med tanke på att man kör i Sverige. Några gånger har man undkommit älgen med en hårsmån.'

Jag tycker det låter spännande med en Passat som drar 0,41. Hoppas att Volvo och SAAB snabbt kan komma fram med större modeller som drar omkring halvlitern.

Det vore inte dumt om de kunde tillverka begagnade bilar också.....

Gustav på Mariaskolan går i mål i stafetten på de kristna friskolornas friidrottsdag på Nolia idag.
Mariaskolan och Hannaskolan i Umeå, Strandskolan i Vilhelmina, Bruks- och Björkskolan från Skellefteå och Broskolan i Övik deltog.
Elever från år fyra till år nio är med och tävlar.

En av de gånger då hög energiförbrukning är något riktigt, riktigt bra.

Har just låtit lunchen slinka ner och ska snart ta itu med arbetet igen. När nu datorn stod här och småsurrade kände jag att jag måste skriva ner ett par ord.

Det är trevligt att Vännäsborna blir fler. Siffrorna håller i sig, vi växer så sakteliga. Antalet företag har också vuxit. Många av företagen går riktigt bra. Här uppe i norr har vi mer av 'realekonomi' och flera av våra företag borde ha ljusa utsikter åren framöver. Så långt människor nu kan spå.

Ändå har vi inte börjat göra så mycket av en av våra stora resurser i vår ytmässigt lilla kommmun. Vi har inte på allvar börjat marknadsföra möjligheterna till kombination av stads- och naturnära boende. Hemmansägarna på landsbygden har inte vaknat till över möjligheterna att stycka av minst hektarstora tomter och faktiskt få betalt för det man säljer. Köparna kanske inte heller är helt medvetna om att man 30-40 minuter från Umeå centrum kan köpa en tomt som nästan känns som ett 'minihemman' för mindre pengar än 'pluttetomterna' i Umeå.

Vi har inte tagit i operation 'återvärvning' heller. Alltså att på allvar vända oss med aktuell Vännäsinfo och 'välkommen-tillbaka-brev' till dem som sitter förvisade i t.ex. Mälardalens förortsmiljöer. Frågan är om inte alla Västerbottenskommuner skulle försöka få till en gemensam administration av en sådan verksamhet. Ett projekt kanske?

Fler Vännäsbor ja, det saknas några här på VK-bloggen. Jag har försökt utmana en och annan sosse, men det går trögt. Det blir ju ingen 'ping-pong' om det är för få som skriver.
Hur blir det?


Intressant


Läs även andra bloggares åsikter om Vännäs, Västerbotten, Norrland

Jag undrar om det inte vore idé att klippa elen till Expressen, Aftonbladet och ett par tidningar till under de närmaste veckorna. Vi har en ekonomisk kris och vi har inte sett alla följder än. Men att röra upp människor med braskande rubriker med svag underbyggnad så att de står utanför Swedbank och ska ta ut sina sparslantar, det är lågt.

För övrigt anser jag att det bör städas upp lite i finansvärlden. Att t.ex. s.k. blankning bör förbjudas. När man lånar aktier, säljer dem, köper tillbaka när de blivit billigare och återställer dem till den man lånat av. Jag kan inte se att det hör till det som bör finnas för att man ska ha en fungerande marknad. Vissa människor tjänar på negativ suggestion och andras förluster.
Förresten, kan man kolla journalisters aktieaffärer, tro? Som man kan kolla riksdagsmäns?

Till sist går tankarna till alla dem som oroas efter rekordvarslet på Volvo i Umeå. 370 ensamstående, par och familjer handlar det om. Sätt upp alla dina fingrar 37 gånger så känner du antalet lite bättre.
Att Sveriges ekonomi är välmående jämfört med många andra europeiska länders hjälper inte alla dessa så väldigt mycket. Praktiken bakom statistiken kan vara hård.
Gud hjälpe.

Sen är det ju så i alla verksamheter, man måste anpassa sig till läget, annars äventyras hela alltet.


Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om Finanskris, varsel, Sveriges ekonomi, Sveriges statsfinanser, Anders Borg

Det blev byte i halvtid för moderaterna i Västerbotten.
Vi får säga tack till Ulla Löfgren som kämpat väl trots diverse sjukdomsrelaterade motigheter de sista åren.
Ett hjärtligt välkommen till Ulf Grape. En näringslivsman med socialt medvetande som i en person förenar kust och inland. Skellefteåbo med Tärnarötter.
Det blir bra.