Som det ser ut ska jag få förmånen att komma runt i inlandet en del under det som är kvar på läsåret. Det kommer antagligen att bli ett par dagar i månaden. Det känns spännande och viktigt att få sätta sig in i ’naturresursområdets’ villkor lite mer och kanske få bidra till ett ökat engagemang hos några lokalt och en ökad förståelse för inlandet centralt i mitt parti.

Okunskapen om Norrland och inlandet kan hos många vara gigantisk även hos relativt högutbildade individer. Det kunde man bl.a. se i ett av Janne Josefssons program härförleden. En kolumnist på Expressen och en företrädare för handelskammaren i Västsverige någonstans verkade så erbarmligt korttänkta och oinformerade att jag en stund undrade om de spelade sina roller och läste upp avsiktligt provocerande repliker.

Att Norrland har ett årligt nettoexportvärde på 60-70 miljarder verkar relativt okänt. Att många av norrlandskommunerna har riktigt låg arbetslöshet är också okänt för många. Att skog, malm och vattenkraft fortfarande är en stor del av grunden för vår välfärd likaså. Få vet att det allra mesta av EU:s malmutvinning sker i Norrlands inland.

Många människor verkar älska sin fördom att Norrland är ett träsk av bidragslyftande, arbetsskygga parasiter som generellt inte bidrar till samhället och samhällsekonomin.
Den bilden är gravt felaktig.
Och tänk bara var Sverige skulle ha varit utan alla mer eller mindre färdigutbildade och arbetande vi ’exporterat’ söderut de senaste 30-40 åren?

Samtidigt är kan uppgivenhet, hemmablindhet och kanske t.o.m. självömkan, hos en del av oss norrlänningar skapa problem och hindra utvecklingen. Det är hög tid att vända det där. Det är hög tid att fler masar sig ut från stugvärmen och börjar bry sig om det gemensamma. Det samhälle som barnen snart ska ta över. Det är viktigt inte minst om vi står inför stora omvälvningar och svårigheter.

Under 21 år var min pappa riksdagsman för moderaterna. Som pubertetsyngling följde jag med när Gösta Boman under en valrörelse på 70-talet gjorde en resa längs Ume- och Vindelälven. En ganska precis 10 år äldre yngling vid namn Carl Bildt var också med som bl.a. talskrivare. Men jag tror att Gösta skippade manusen ibland.
Jag minns en del av tal och rappa debatter. Särskilt en där en yngre skäggprydd man anklagade Boman för röstfiske för att han hade en ’lappkniv’ i bältet och frågade om han hade en sill i ett snöre runt halsen när han var på västkusten?
Den där kniven hängde med även när Boman var på Sundskär, sommarstället i den Stockholmska glesbygden, och jag minns att jag tyckte att den leende partiledarens svar var bra.
Jag vill tro att resan och mötet med människorna hade en betydelse för Gösta Boman och kanske också en tid för moderaterna centralt.

På kommunala rikskonferensen i Örebro 2007 talade jag med Fredrik Reinfeldt om Bomans inlandsresa. Jag sa att jag tyckte att det är hög tid att göra en Norrlandsresa igen, och som sagt inte bara längs kusten!
Även om vi bara skulle tala ekonomi har vi helt enkelt inte råd att avfolka inlandet i en tid då realekonomi och naturresurser får en allt större betydelse. Vi har heller inte råd att göra människorna här mer uppgivna och besvikna på samhället och politikerna. För att sakerna som har betydelse för landet ska fortsätta fungera måste helheten göra det.

Vid ett av seminarierna i Örebro, det handlade om eftervalsanalys, inledde jag ett inlägg med de här orden:
’-Är man född i Täby har man ju ett visst handikapp.’ Carl Cederchiöld satt i panelen. Jag minns hur han skrattade och han var inte ensam, men jag tror att man förstod. CC mindes Bomans inlandsresa. Jag fortsatte med att påminna om att Sverige är så väldigt mycket mer än Stockholm, att delarna är beroende av varandra och detta också måste ’flyttas upp’ i moderaternas ’kollektiva medvetande’. Bland annat genom att skicka partiets centralfigurer norröver.
Alla våra partier är gravt Stockholmscentrerade, moderaterna kanske har legat i topp i den grenen, jag vet inte. Skulle jag få leva och bli kvar i politiken så vore det väldigt roligt att på något sätt och i någon mån få bidra till att ändra på de här missförhållandena.

Det handlar inte så mycket om ett parti som det handlar om vårt norrländska samhälle. Skulle jag få bidra till att en klok person engagerar sig i centern eller socialdemokraterna skulle jag vara glad över det. Ja, hellre en bra vänsterpartist som bidrar till att ta ansvar i kommunen där han är engagerad, än en stendum och inkompetent.

Norrland och inlandet behöver engagerade lokalpolitiker och rikspolitiker som är så där lagom lydiga och respektfulla inför sina rätt närsynta partiorganisationer.
Men vi måste också sluta att tycka synd om oss själva.

Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om Norrland, Inlandet, gruvindustrin, skogsnäringen, vattenkraft, Norrlands näringsliv