Så har jag anträtt USA-resan med en liten mjukstart. Kanske inte direkt mjuk ändå, landningen på Arlanda var rätt omruskande. En sådan där landning jag inte hade gillat förr, innan resan till Ghana för ett par år sedan. Då mellanlandade vi i Nederländerna en dag när ca 50 människor i Europa dog i stormrelaterade olyckor. Det blåste så luckor och dörrar på planen gav sig iväg om man öppnade dem, över hundra kilometer i stötarna. Efter det är jag inte så orolig längre. Det är knappast lönt och de flygande aluminiumkorvarna klarar betydligt mer än man tror.

Flyget till USA går inte så tidigt i morgon, men jag hade varit tvungen att stiga upp senast 0500 för att hinna i tid från Umeå. Det hade inte varit någon hit när jag förmodligen inte får sova förrän kanske 6-7 tiden på söndagmorgon nästa gång, svensk kroppstid.

’Rest and fly’ är ju ingen dum idé. Riktigt enkla och minimala rum på Arlanda med toa och dusch i korridoren. Man ska ju ändå bara sova, och kanske ligga och blogga lite. De minsta och allra billigaste var slut, så jag får riktigt vräka mig på ca 3 kvadratmeters golvyta plus våningssängen.