På bilden syns Annika Hiltunen, en av dem som på moderaternas uppdrag bland annat har försökt lära mig detta under lördagen.
Moderaterna är helt enkelt inte bäst.

Dagen handlade om välfärden, om det gemensamma goda som kan sammanfattas i ord som sjukvård, psykiatri, skola, barnomsorg och äldreomsorg.
En del av vårt partis politik på området har tidigare varit tämligen grund och kanske lite präglad av slagord och lättköpta lösningar.

Idag ingår moderaterna i en allians som kanske kommer att styra i Sverige under några mandatperioder framöver. Partiets syn på välfärden har redan ändrats och behöver fördjupas ytterligare. Inte minst med tanke på de stora utmaningar som ligger framför oss med den ’uppochnervända’ ålderspyramid vi har i Sverige och Europa. Den kommer att göra sig påmind både vad gäller antalet ’händer’ som kan arbeta i verksamheterna och vad gäller det rent ekonomiska. Idag är det också alldeles för få som väljer att arbeta i den här viktiga sektorn.
Det finns en del att göra, men innan man kan säga Vad så måste man lyssna till dem som står mitt i arbetet.

Några i partiet kommer att försöka få komma ut och lyssna till personalen på välfärdens arbetsplatser. Det är väl inga nyheter, det har gjorts och görs av både oss och andra. Inom moderaterna tror man att vi kan behöva lyssna lite extra.
Jag har anmält mig och blivit antagen till det här och idag har jag fått veta lite mer än jag visste förr. Nu hoppas jag att jag ska få komma ut och möta välfärdens arbetare och få veta ännu mer.

För kanske ett år sedan kom jag överens med en god tidigare granne som är sjuksköterska att hon skulle visa mig runt inom äldrevården någon ledig dag. Jag skulle höra av mig en måndag när det skulle kunna passa. Det varit mycket i år och jag har helt enkelt inte fått ändan ur vagnen så det har inte blivit av än. De här två sakerna kan kanske inte kombineras, men kan säkert samverka.

När man inte är alldeles bäst kan man behöva lite mer. Det går kanske att låna skolbegreppet specialundervisning?