Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Framtid

Ligger på soffan på mitt kontor (man ska ha soffa!) och bloggar en smula i väntan på att syv:en ska komma och prata med niorna och deras föräldrar senare ikväll. Jag har haft ett möte i eftermiddag och skulle ha ett till nu kl 16, men det blev inställt.

Försöker tänka tillbaka på min egen högstadietid, hur det kändes inför gymnasievalet. Det var kanske inte så klinkande klara tankar den gången. Jag använde uteslutningsmetoden och landade på Samhällsvetenskaplig linje, som det hette då. Det blev alldeles rätt, ångrar mig inte.
Några fick goda syo-råd som man följde, andra sådana som inte blev lyckade. Ytterligare andra struntade i råden, nästan till syo:ns förtvivlan, och det blev riktigt bra.
Min svägerska i Sth visste vad hon skulle läsa och bli när hon var sju. Det är mer sällsynt, särskilt som hon verkligen också blev veterinär.

Jag gick Sam med en väldig blandning av trevliga och diskussionsvilliga människor. Mest bokstavsvänster, påstod min minnesgode jämnårige ksau-kollega, vänsterpartisten Per Nyström i höstas. På den tiden vill jag lova det var udda att vara moderat. Jag har faktiskt varit med om att bli avsatt i en revolution, mer om det en annan gång.

Hade man tagit vara på gymnasietiden och siktat framåt hade det kanske blivit något av en, men jag ångrar inte valen (om det nu var fråga om val) efter gymnasiet heller. Jag tror att jag skulle göra just det jag gjort och göra just det jag gör. Det känns bra att få ha det så, trots att allt inte känns tiddelipoo alla dagar och stunder.

Undrar hur mina elever känner det? Jag undrar om några kanske känner sig stressade inför de val som ska göras? För några har det varit klart några år, då handlar det oftast om flickor. Någon grabb kan väl se lite yrvaken ut när man bläddrar i gymnasiebroschyrerna.
Personligen kan jag känna att eleverna i 15-16-årsåldern borde slippa känna att de nu ska göra valet för livet. Ibland kan det bli sådana stämningar.
Visst är valet viktigt, men mycket kan hända och ändras på vägen.
Också på 2000-talet.

Nu glömde jag löftet till Johan Söderling….

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.