Det var tanken att Agneta och jag skulle ta en liten tur efter att jag piggnat till. Med avresa i morgon. En del nytta och två delar avkoppling. Egentligen skulle vi redan ha åkt.

Nu blidde det inte så. Det är hennes tur nu. She’s going down. Själv undrar jag om jag håller på att förlora kampen om bihålorna. Det molar bakom pannbenet, trots huskuren som får en att se ganska lustig ut och medikamenterna från n’ Egon. Den lokale medicinmannen. Trippen gick i alla fall att avboka, mot läkarintyg.
Vi behöver nog veckan som är kvar till skolstart för konvalecens.
Hoppas den räcker.

I det stora hela är dock livet väldigt bra och på grund av den bäste av alla advokater är de långsiktiga framtidsutsikterna mycket ljusa.
Raketerna som kommer att vina kring knutarna i natt är inte av Kassamtypen, inga grannar vill spränga sönder sig och mig på bussen för mitt ursprungs skull. Inte kommer jag att kommenderas ut för att kriga för att få slut på sådana saker heller. Vi är ganska överens om var gränserna för våra tomter och landområden går och vem som har juridisk och moralisk äganderätt. Vi har över huvud taget väldigt trevliga och fridsamma grannar.
Det får man vara tacksam för.

Värme, husrum och mat har vi också. Det kan blåsa, men det går sällan tornados som blåser bort allt. Vi slipper dessutom äta hummer. Jag ska nog laga till en bit älgfilé istället, mat för en norrlänning. Det vore roligt om man känner smaken.

Arbete har vi också, det är skönt och känns meningsfullt, trots att det ibland blir väl mycket.
Hoppas att perioden av arbetslöshet blir kort för alla dem som blivit uppsagda runt omkring och att tragedier så långt som möjligt kan undvikas.
Man kan önska att Sverige får en våg av ’nysmåföretagande’ i alla olika samhällsektorer. Vi skulle behöva bli mer lika Danmark på det området. De har massor med riktigt små företag som hittills stått emot den nuvarande krisen mycket bra. Danmark raggar fortfarande arbetskraft i södra Sverige. Det gäller att vi håller ångan uppe här i norr så vi inte måste börja skicka folk ’åt fel håll’ igen. Särskilt när konjunkturen vänder.

Inte behöver man bo i Zimbabwe och än får man säga ungefär vad man tycker. I morgon börjar den än så länge okorrigerade FRA-lagen att gälla, men på det hela taget har man väldigt mycket att vara tacksam för.

Jag får önska dig ett mycket gott slut på detta gamla år. Så länge.