Ingen prestige och inga tänkta eller inbillade vinster kan vara värda alla negativa följder av utformningen av FRA-lagen. Ju fortare min och vår regering förstår detta, desto bättre. Varför vänta tills den bräckliga konstruktionen fälls i Europadomstolen?

DN-notis om norskt borgerligt motstånd


Intressant

Det blev en silltur på Umeälven med partifolk från länet ikväll. Det var prisutdelning i en tävling där jag vunnit ett trevligt pris så medverkan var ganska given. Priset i sig lär föranleda en del bloggande senare i höst, men det tar vi då.

Det blev en trevlig tur längs älven där både enkla och mer avancerade stugor underströk strandlandskapets skönhet. Korna som på ett ställe betade längs låga stränder gladde mig. Jag måste ha någon 'bonde-gen' gömd någonstans i arvsmassan, även om jag inte skulle duga till att utföra arbetet.

'Stugsistan' lyste upp återfärden med marshaller och eldar, även om alla brasor inte hunnit tändas. En eld var så rejäl att det såg ut som om hela stugan brann, men lyckligtvis var det inte så.
När vi närmade oss Umeå igen kom båtklubbens konvoj emot oss.
Tjusigt.

Jag måste ger er några klokord om embryot till nutida kabelspaningsmöjligheter som jag hämtat från Mary Jensens blogg Minamoderatakarameller, sagda av Gösta Boman redan 1975:


'Vet ni om att USA idag har möjlighet - och det kommer alltså andra länder att ha i morgon - att med hjälp av datorer bevaka all telefoni, all telegraf- och datakommunikations trafik över Atlanten. Datorerna är programmerade så att de fortlöpande kan leta igenom det ofantliga informationsmaterialet och söka fram vissa slags samtal och vissa slags informationer, som redan registrerats med datans ofelbara effektivitet.

Visst kan sådan verksamhet vara legitim. Man kan spåra utländsk underrättelseverksamhet, förhindra sabotage eller komma åt narkotikalangare eller andra som försöker kasta grus i ett allt känsligare samhällsmaskineri. Men den kan också missbrukas. Och läggs kontroll till kontroll, registrering till registrering, blir vi själva så småningom slavar under kontrollsystem, fångar i ett genomreglerat samhälle, där den enskildes möjligheter att hävda sig gentemot den allt starkare överheten blir allt mindre. '

(Tal vid Moderata ungdomsförbundets stämma, Rättvik, 22 november 1975. Publicerad i Bohman, Gösta. 'Tankar och tal. Anföranden och essayer i urval 1975-1979' utgiven av Moderata samlingspartiet 1979)


Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om FRA-lagen, integritet, storebror, Orwell, kabelspaning

...

Idag mötte jag en alldeles ny svensk. Ung, riktigt ung. På ett sätt ensammare än man borde kunna bli i den åldern, eller någon ålder överhuvudtaget. Med ögon som sett mycket och ett hjärta som fått uppleva saker inget barn borde behöva uppleva.

Det var mycket som gjorde intryck, men en sak har svarvat runt i mitt huvud efter mötet. Jag frågade honom vad han ville bli.
Kloka, allvarliga ögon tittade på mig och så sa han långsamt:
'- Jag vill bli politiker'.

Han har bakgrund från ett land där gruppegoistisk maktlystnad förstärkt med vapenmakt slagit sönder det mesta. Det finns inte längre någon rättskaffens administration som styr, ingen demokrati, ingen politik i vår mening.

Politiker vill han bli. Det kändes som att han menade något fint, som att han ville uträtta saker för samhället, tjäna och inte härska.

Jag hoppas att Sverige inte förstör honom och att han får mer glädje i livet än hittills, samtidigt som han får behålla förmågan att ta saker på allvar.
Och att han verkligen blir politiker, en som inte bara agerar i egen sak.



( Intressant )

Om man har sparpengar bör man ha dem någon annanstans än i Ryssland. Inte bara för osäkerhetens skull, men främst för att inte stödja Putin och Rysslands hot mot sin omgivning bör man avsluta eventeulla fonder där.

Landet ska inte heller ha våra skattepengar. När man ser hur Finland, Sverige och flera andra länder har stött Ryssland med bidragspengar blir man konfunderad. Georgienkrisens uppehållande effekt på oljepriset gjorde att Ryssland fick ett gott bidrag till kriget. Det kanske rent av 'gick ihop'.
Börsen i Ryssland har dykt, men priset på olja och gas gynnar landet starkt. Pengarna borde kunna gå till annat än den brant ökande rustningen och produktion av mängder av miljonärer och ett inte obetydligt
antal miljardärer.

Man lider med de fattigaste människorna och blir arg över gränsvakternas hinder för hjälpsändningar till de eländigaste områdena. Jag har själv varit med på en resa till Karelen och upplevt attityden. Nu är mycket svårare att få in hjälp. Småskalig direkthjälp till de fattigaste kan vara motiverat, ekonomiskt stöd och placering av sparpengar i landet är i nuläget fel.

Jag har tidigare skrivit om Sveriges bidrag till Ryssland. Trots att det är behjärtansvärda ändamål betalar man för saker som en av världens nu starkaste ekonomier borde betala själva. Betalar man vissa utgifter för en missbrukare riskerar man att subventionera missbruket. Bidrag till Ryssland kan anses som ett bidrag till rustningskostnaderna som är svårkontrollerade då allt inte är offentligt. Enligt vissa uppgifter dubblas de till nästa år.

Här kan man se vad Finlands skattebetalare bidrar med till Putinland:


Finlands bidrag


( Intresant )

Mycket skönt med den nya beläggningen på E12 mellan Vännäs och Umeå. Stor mental lättnad att åka på det fina underlag som nu finns. Att en så relativt liten sak kan ha en sådan betydelse.

Att hastigheten höjs till 110 på den trefiliga delen gör inte heller ont, även om jag för egen del numera ofta ligger en bit under under hastighetsgränsen när det är 'obråttom' och man kan göra det utan att störa trafikrytmen. Med lugnare körning har jag 'sänkt bränslepriset' motsvarande någon krona litern, minst.

Tyvärr kan det vara så att vädrets pendlande kring noll, mer regn och salt förstör även den nya beläggningen alltför snabbt. Även om det inte märks lika mycket med den nya vägen är det väldigt många som ska till Vännäs och vidare inöver.

Jag fick ha en massa bra lärare i grundskolan. Någon som sannolikt hade tjänat medmänniskorna bättre någon annanstans passerade väl också.

Just nu tänker jag på en del grymheter som vår högstadieklass begick mot några lärare. Jag minns särskilt en lärare som bara stod och storgrät när klassen knäckt henne. Ibland ser jag henne framför mig.
Det ska sägas att jag under några låg- och mellanstadieår inte var den bäste eleven man kunde tänka sig. Men trots ett par helt avspårade bus tror jag inte att jag direkt medverkade till några 'elevövergrepp' av den här kalibern. Att jag inte sa ifrån var illa nog.
Skulle några av mina gamla lärare som 'råkade ut' någon gång idag vara bloggläsare så ber jag härmed om förlåtelse för mina tidigare illgärningar och senare tysta medverkan till fruktansvärda arbetsmiljöhaverier.

Jag tvivlar på att man som industriarbetare, pilot eller rörmokare kan råka ut för så allvarliga psykiska arbetsmiljösvårigheter som man kan få göra som lärare. Tyvärr finns det även 'sänkande' och mobbande lärare. Sådana ska få hjälp att byta arbete, skyndsamt. Om inget annat hjälper.

När jag läser om debatten om 'elevbetyg på lärare' i Umeås fullmäktige idag så tänker på mig som grundskoleelev, och på en del medelever. Läser man bara tidningen så vet man inte så mycket om förslaget egentligen. Det hör förstås till rektors ansvar att hålla sig uppdaterad om undervisningen i klassrummen, att både vara pedagogisk ledare och stödja lärarna och samtidigt vara den eleverna kan vända sig till när saker inte fungerar som de borde. En viss 'betygssättning' finns väl redan idag i de olika utvärderingar som sker.

Men, i vissa klasser under den 'pubertetsgrötigaste' tiden eller i den allra mest illbattiga förpuberteten skulle nog ett betygssättningssystem av lärare kunna vara ett rent katastrofalt verktyg. Särskilt om man visste att det skulle påverka lärarens lön.
Jag är kanske för fantasifull eller svartsynt, men jag ser framför mig en kampanj på någon Internet-sajt där man väljer ut några lärare som ska strimlas.
Jag tror inte att vår högstadieklass hade kunnat hantera ett sådant verktyg.
Även om vi i vissa bättre stunder nog kunnat göra en hyfsat korrekt och ganska samstämmig utvärdering av våra lärare.

Det finns skolor och klasser med en riktigt lugn miljö, men på många håll är situationen sådan att man har all anledning att fundera över hur man kan stärka lärarens roll och ställning. Finns det sådana förslag?

( Intressant )

En trött Nilsson åkte till stugan igår.
Just när jag hoppat in i bilen i Vännäsby kom jag på att jag inte fiskat en enda gång i sommar. Ut ur bilen, in i huset, fram med en glasburk med plåtlock, fyra snabba hål i locket, ut och gräva mask.
Framme i stugan orkade jag inte dra nytta av vädret. Duktigt trött la mig att läsa en stund och tog en lur i köksstugan.

Det som sker i 'stugan' är något av sinnets defragmentering. När man kör den funktionen på datorn kommer saker på sin rätta plats.
I tystnaden bland de små timmerstugorna i skogen och vid 'og' ('korvsjö' där älven tidigare haft sitt lopp) och älv blir jag defragmenterad. De äldsta stugorna är jämngamla med mig och tidsperspektiv och dunkla känslor av sammanhang neutraliserar många spänningsgenererande 'måsten' och de nötande svårigheter man inte kan påverka. Jag kommer ofta 'vederkvickt' därifrån, återupplivad.

Jag tog ett litet kastspö med nätt haspelrulle, fiskeväskan och maskburken. Vandrade nedför backen mot bastustugan vid ogen och gick längs strandkanten ut mot älven. Funderade över hur gammal jag var när pappa Tore var lika gammal som jag är nu.
Nio.

Solen värmde och det fanns inga andra intryck än naturens, förutom minnesbilderna då. Ringrisken var noll, mobilen avslagen.
På gångbron som går över ogen metrarna innan den förenas med Öreälven ställde jag mig att meta. Solen belyste mig och vattnet strömmade sakta ut ur ogen. Vattennivån var på väg ner.
Tre mörtar och åtta abborrar 'terapeutade' mig under ett par timmar. De fyra största abborrarna hade upplevt 'Haratrilla' förs sista gången och följde med hem uppträdda på en grenklyka. Som i barndomen.
I stugan kom den lilla röken fram, abborrarna gjordes upp, grovsaltades och lades till vila för senare rökning över alspån och bitar av en.

Jag ringde en vän och hörde om han ville dela lite rökt fisk till kvällsmat. Det passade inte den här kvällen, men när skymningen föll och fisken just var klar kom en annan vän på besök genom skogen. Det blev uteätande i skenet från några bastantare stearinljus.
Måltiden hade kanske inte fungerat hemma och sammansättningen var lite speciell, men den och dagen var precis vad jag behövde.

Defragmentering.

Ett ljuvligt väder. Jag struntar i bloggningen och åker till stugan.
Datorn blir hemma och allt olöst som kretsar i mitt huvud lämnar jag till Vår Herre.

God helg!

Det behöver inte vara ett tecken på dålig regeringsduglighet att ändra sig. Ibland tvärtom. Det finns riktiga betonghäckar som vill ge intryck av att en god ledare aldrig ändrar sig. Ledare som aldrig kan inse eller erkänna misstag, vill man ha sådana? Tror någon att det finns ledare som aldrig tänker eller gör fel?
Det är bra att Anders Borg nu ändrat sig angående företags ränteavdrag, det behövdes och då gjorde han det. Det är bra det som pågår vad gäller sjukförsäkringssystemet. Det ska bli så gott att se Holmlund och andra när det blir klart att de stora utförsäkringar av sjuka de svamlat om inte blir av. Det är bra att regeringen markerar mot Ryssland och även genom Jan Björklund ger uttryck för att de senast aviserade försvagningarna av försvaret inte ska genomföras.

Det behövs mer på den fronten. Vår närmaste omgivning anser att vi åker snålskjuts på deras försvar och vissa i grannländerna undrar över vår mentala status när vi låtit vårt försvar sjunka ihop så till den grad. 10 000 soldater kan vi få fram, inom ett år. Vi har omkring 30 kanoner, Finland en bit över tusen. Låt vara att alla inte är allra modernast. Det är i alla fall bl.a. sådana som stoppar tanks. De där manickerna som man invaderar länder med och håller dem med. Som vi sett i Georgien.
Det viktigaste är att angreppsbenägna stater vet att grannar har saker som gör angrepp dyra.

Jag blev besviken när Thomas Bodström hann publicera sin DN-artikel igår innan regeringen kommit igång med en seriös kommunikation om FRA-lagen med sina egna kritikerskaror. Senfärdigheten i att komma igång med en seriös kommunikation med 'integritetsförsvararna ' överhuvud och främst de egna måste vara ett misstag.
Även om Bodströms artikel är ett välanpassat röstfiskeri så går den inte obemärkt förbi, särskilt då mycket i den är tänkvärt. Fredrik Reinfeldt hade kunnat göra den här artikeln onödig och överspelad.

Tystnaden, upprepandet av en del ord med svag täckning och direkt felaktiga påståenden från några i regeringen har inte övertygat. Till de sista kategorierna hör uttryck som att kritikerna 'inte förstått' och antydningar om att man är oansvariga när det gäller behovet av försvar och underrättelsetjänst.
Bland kritikerna finns många som verkligen vill hävda Sveriges försvar inklusive underrättelsetjänsten, men som för den skulle inte struntar i grundläggande saker som brevhemlighet och integritet utan sätter ner foten mot tidens skenande kontrollgalenskap. (Exemplen på den sistnämnda sjukan är tyvärr många i Europa just nu med önskemål om sändare i alla bilar, märkning av pappersbrev m.m.)

Fredrik Reinfeldt gläntade på dörren och planterade ett hopp om kommunikation i FRA-frågan. Sen blev det tyst. Vi har inte råd med den tystnaden. Varken som land, Allians eller partier.
Att Ryssland visat ansiktet bakom masken gör inte FRA-lagens utformning mer acceptabel.
Det finns kanske ännu tid att börja kommunicera, men den är nog inte hur lång som helst.


( Intressant )


Läs även andra bloggares åsikter om FRA-lagen, signalspaning, samhälle, integritet, storebror

Har herr Nilsson börjat ägna sig åt 'triangulering'? Knycker han andras politik? (Se: Triangulering )
Nej, jag menar det verkligen. Målsättningen måste vara att alla ska med och det krävs individuellt engagemang och ansvarstagande för att det ska ske. Det hjälper inte bara med samhällets ansvar och generell politik om det ska ske i verkligheten.

När alla ska med ställer det krav på dig och mig.
Jag hörde nyss ett upprörande exempel på hur några gjorde mot ett nytt och för dem likgiltigt 'element'. En ny kollega blev demonstrativt utfrusen och osynliggjord i stort sett innan denne hunnit säga flasklock.
Tänk så stor skillnad du kan göra för någon, för din arbetsplats och för resultatet där genom att göra det du kan för att alla ska komma med. Komma in, räknas, synas, medverka.

När man läser det som står i platsannonser undrar man ibland om det finns sådana som man söker? Ibland också när man läser det arbetssökande skriver om sig själva. Finns de? De optimalt högpresterande ultimata toppindividerna. Hur blir en arbetsplats med sådana som tror att man är eller måste vara sådana 'stjärnor'? ( Läs förresten en artikel där man lyfter fram den livsnödvändiga
Medelmåttan )

Alla ska med. I en organisation som så gott det går präglas av generositet, öppenhet, 'barmhärtighet' och en tillåtande atmosfär kan man både få en stor trivsel och trygghet och nå fantastiskt fina resultat. Vilken verksamhet det än rör sig om. Där kan idéer prövas, kanske den som låter så vansinnig men är så genial. Svagheter kan erkännas och halsar blottas utan att vargar hugger.
Under rektorsutbildningen läste jag en gång att en väl fungerande och inbördes 'generös' grupp hade ett högre gemensamt IQ än individerna var för sig. I den prestigebundna och dåligt fungerande miljön var det tvärt om.

Vi måste sträva efter att alla ska med. Det innebär inte att man gör arbetsplatsen till ett vuxendagis eller totalskyddad verkstad eller att alla sorters 'tävlingsmoment' uteblir.
Det innebär att det ska finnas plats för oss normaldefekta och normalstörda människor. En väg tillbaka för den som gjort bort sig på ett eller annat sätt eller för den som klappat ihop rejält. En plats för den som faller utanför majoritetsmallen. För den som varit sjuk, kanske blir sjuk igen eller bara kan jobba litegrann.

Alla ska med i skolan. Inte på ett sådant sätt att alla ska göra samma saker eller att man ska likrikta in verksamheten på den nivå som alla kan nå. Den som är högpresterande ska med! Ska inte hämmas, bromsas och knäckas. Lika lite som någon annan ska förlora självkänslan och självförtroendet på något av det tusen sätt det kan ske i våra verksamheter. Båda sakerna händer tyvärr i vårt välmenande skolsystem.

Alla ska med, främst för att alla har samma värde och det hör till vårt arv, till hyfs och fason, att ha den synen på människor. Alla passar inte till allt, men de har samma värde.
Förutom detta så behöver vårt samhälle alla sorts människor. Vad vi definitivt inte behöver är att en stor del 'kliver av tåget' under grundskolan, gymnasiet eller senare. Rent samhällsekonomiskt är varje 'uppgiven' ungdom en katastrof. Och den aspekten är ändå inte värst.

Alla är olika och ska med, på gemensam och individuell resa.
Lärlingsutbildningens återkomst gläder mig massor. Att 'coacha' en understimulerad elev som är för högpresterande för sin ålder så att den kommer tillbaka på banan är en fröjd. Likaså att se en elev som inte kan nå vår skolas mål ändå utvecklas och arbeta flitigt och med självkänsla. Även en elev som försonas med sitt funktionshinder och hittar olika verktyg för att kompensera det. Att se en alldeles vanlig elev vara trygg och erövra nya mål. Att se ett tidigare mobbat barn sänka garden och 'titta fram'.
Skolan är full av glädjeämnen.

Alla ska med och det kräver inte bara generella system, utan en ohimskades massa individuellt arbete och en del besvikelser på vägen. Men det är värt det!


( Intressant )


Läs även andra bloggares åsikter om Ansvar, arbetsmiljö, arbetsplats, generositet, skola, ansvar, funktionshinder, högpresterande elever, individuellt arbete

Rysslands president talade idag vid ett möte med ryska krigsveteraner om de möjligheter man har att agera mot övriga världen om 'ryssar angrips'.
'Ekonomiska, politiska och militära'.
Gasledningen borde inte bli av. Den kommer att vara ett ryskt strypkoppel på Europa. En ekonomisk, politisk och på sitt sätt militär möjlighet för den ryska björn vars stolthet vi tyvärr sårade alltför mycket före, under och efter Sovjets fall.
Något som förmodligen förblindat dess ledare länge och som nu blir uppenbart.

Finlands förre socialdemokratiske statsminister Paavo Lipponen har 'köpts' av Nord Stream (det Rysk-tysk-ryska gasledningsbolaget) till lobbyist. I Tyskland har Gerhard Schröder sålt sig. I Sverige socialdemokraternas mångårige pressekreterare Dan Svanell.

Jag är glad att Ulrika Schenström sa nej, om tidningsuppgifterna om att hon erbjudits uppgiften nu stämmer. Det kan bli en tung kvarnsten för ett parti att ha f.d. dignitärer som ska lobba för denna ledning.


( Intressant )


Läs även andra bloggares åsikter om Gasledningen, Nordstream, rysk utrikespolitik, ekonomisk krigföring, försvar, säkerhetspolitik

Jag fick en kommentar på bloggen 'Säg demokratien farväl' som jag tänkte svara på. Svaret blev lite långt, så jag lägger in det som bloggtext:

Hej K-G!

Att socialdemokraterna enligt Svt minskat med 90% sen 70-talet beror förmodligen till stor del på att färre har anslutit sig när det blev 'frivilligt'. Det var så jag menade.
Det är ändå anmärkningsvärt att (s) bara samlar 100 000 personer. En dryg procent av befolkningen, 1,4% av de röstberättigade. Som exempel.

Det är klart att många icke partianslutna är politiskt intresserade och följer politiken och valrörelsen noga.
Dock. På 50-talet fanns ungefär 200 000 förtroendevalda i Sverige. Efter sammanslagningar, minskningar av antalet ledamöter i fullmäktige m.m. finns idag ca 40 000 som är allmänhetens representanter och ska styra ett mycket mer komplicerat samhälle.

Jag tycker att det är mycket oroande att partimedlemmarna är så få och anser att många fattas i 'urvalsunderlaget' till våra styrande organ. I alla åldrar. Människor med erfarenheter från arbete i olika delar av samhället, inte främst från partiapparaterna.
Det är oroande att de viktiga uppdragen har så låg 'status' och att så många verkar tro att det här samhället är ett självspelande piano.

Ett första mål kunde vara att dubbla medlemsantalen fram till 2015. Då är vi på 94-95 års nivå.

( Intressant )


Läs även andra bloggares åsikter om Politik, partimedlemmar, demokrati, diktatur, representativ demokrati

I veckan hörde jag en debatt om de föreslagna lättnaderna när det gäller att bygga vid vatten. 'Strandnära'. Kommunerna föreslås få bestämma mera själva i frågan.
Med all respekt för frilufts- och miljöorganisationerna, deras argumentering uppvisar ibland ett storstads- och 'centralperspektiv' som man inte väntar sig att finna bland den typen av rörelser.
Svenska stränder finns inte bara i Stockholms skärgård, Hallands- och Bohuskusten eller på Gotland och Öland.

Det är klart att man ska bygga miljö- och säkerhetsmedvetet, t.ex. ta i beräkning att vattenytan kan höjas. Långsamt och permanent vid havet eller i dammkatastrofer vid våra utbyggda älvar.
Det är också klart att man inte ska överexploatera stränderna, men det har kommunernas politiker också ett intresse att bevaka. Om inte annat är strandhusägarna få och allmänheten fler på valdagen.
Det får inte bli för mycket, men att det på sina håll finns bebyggda och 'kultiverade' områden vid vatten kan göra området ännu mer tillgängligt och attraktivt för allmänheten som inte äger något vid vattnet.

Ett lokalt exempel kan vara stugorna vid Nydala i Umeå som länge var utrotningshotade. De expropierades och barn fick inte ta över föräldrarnas stugor. Efter några årtiondens styvnackat majoritetsmotstånd mot stugorna vid Nydalasjön (heter egentligen Tavlesjön) kan man nu läsa detta på Umeå kommuns hemsida: 'Stugorna i området ska ses som ett viktigt inslag i kulturmiljön, ett direktiv som röstades igenom efter ett initiativ från Alliansen.' Tyvärr han alltför många rivas av den (s)-ledda kommunen.

Jag tycker det är rimligt att kommunerna får större frihet i frågan gentemot Miljöbalken och kanske Plan- och bygglagen. Sverige har 38 000 mil strand (trettioåtta tusen). I vissa kommuner har invånarna ett par sjöar och några kilometer strand var. Principerna om bebyggelse där måste kunna vara annorlunda än i de mest stadsnära delarna av Stockholms skärgård. Reglerna kan inte heller vila på avundsjuka. 'Får inte jag ska ingen annan få.'

Gör gärna reglerna flexiblare generellt, skärp reglerna där det kan behövas. Men låt särskilt inlandet locka med möjlighet till hyfsat billigt kanonboende vid vackra vatten.


Min fru sitter i telefonen och diskuterar schema med en kollega på skolan. I lördagens sköna solsken.
Nu ska jag ta med henne ut igen och så ska vi titta förbi vid Vindelälven, på Nationalälvens dag.


( Intressant )


Läs även andra bloggares åsikter om Strandnära, byggregler, glesbygd, inlandet, älvar, sjöar, avund, Vindelälven, Vännäs, Miljöbalken, PBL

Nu söker försvaret folk och vill utbilda män och kvinnor till officerare även om de inte gjort militärtjänst. Då borde väl samma sak kunna gälla för hemvärnet?
Sverige bör satsa på den organisationen nu när försvaret glesats ut och försvagats så radikalt under så lång tid.
Ett problem är att det är så många som inte gör militärtjänst och därmed inte kan antas till hemvärnet. På ett par orter i landet kan man 'direktutbildas'. Möjligheten borde finnas i alla län.

Jag har skrivit om det tidigare i min 'samhällsblogg', men måste göra det igen.
Svenska folket bäddar för en eller annan sorts diktatur.
Det totala antalet människor som är med och påverkar i något av partierna är färre än älgarna i landet. Något färre än älgjägarna också.
Av de 280 000 som 2007 var med i ett parti var en tredjedel över 65 år.
(Hanterar inte politikerna FRA-lagen klokare än hittills lär snittåldern dessutom stiga.)
3,9% av de röstberättigade är med och påverkar i ett parti och trenden är vikande. Ur dessa 3,9% ska de förtroendevalda tas. 1991 var det som tidigare sagt 9,3% som var med.

Även om sjuttiotalets medlemssiffror för (s) låg kring en miljon på grund av det horribla systemet med tvångsanslutning till partiet för fackmedlemmar måste man kanske förvånas en smula när de nu är nere kring 100 000. Socialdemokraterna har minskat mest. Även 2007 då 'rekylen' från sofforna var stark. De hade då en stark ledning i opinionsmätningarna, men medlemmarna minskade med nästan 20 000 personer.
Skulle nuvarande utveckling fortsätta är det centern som sägs försvinna först, redan 2014. Alla partier försvinner innan de barn som föds i år skulle få ta körkort.
Det kommer knappast att ske om världen står kvar, men visar en trend.

Händer det inget blir det diktatur, men frågan är vilken sort.
Folkomröstningsdiktatur kanske? Där man röstar av sig sitt missnöje och sen inte behöver bry sig om konsekvenserna, utan lämnar det till tjänstemän och de sista politikerna.
Broilerdiktatur? En politisk värld där ett litet antal politikerämnen nästan klonas till lydiga partigängare som tuggar, sväljer och styr. Vi kanske är ganska nära den här verkligheten när de 'politiskt sakkunniga' i regeringarna brukar ha en snittålder kring 25.
Reklambyrådiktatur? Där allt är reducerat till chica budskap som möter oss i media strax innan valet och de som har den rappaste byrån vinner.
Missnöjesdiktatur? När de riktigt enkla lösningarna söks och man oftast stannar vid att söka syndabockar.
Anarkidiktatur? Pöbeldiktatur?
Det finns ännu hemskare alternativ.

Partierna har ett stort ansvar för att de ligger i bottenskiktet när det gäller förtroende. Nog är det i stora stycken orättvist. Många nöjer sig med att klaga på dem som försöker göra något och vill själva helst slippa ta ansvar och bry sig om något annat än sitt.
All orättvis kritik till trots har partierna ändå ett ansvar. När väljarna t.ex. ofta inte kan se något samförstånd mellan politiker som i mycket ändå tänker lika utan partierna alltför ofta ger egennyttan, gnällsjukan och självberömmelsen ett tryne. Då byggs inget långsiktigt förtroende för partierna. Tvärtom.
Det här ser man exempel på i en av inlandskommunerna där de gamla makthavarna inte kan smälta att vi har demokrati, utan verkar mena att makten stulits av dem. Nu ägnar man sig åt så barnsligt sabotage av politiken i kommunen att gänget i de flesta sandlådor på våra förskolor skulle kunna fungera som goda exempel och förebilder. Vore jag väljare där toge jag dem ordentligt i örat. Tänk bara vilka väljarpengar som går åt i ökade arvoden då sammanträden aldrig tar slut!

Du som är 15, 20, 30, 40, 50, 60, 70, kanske 80 eller mer. Du behövs som påverkare och medhjälpare i ett parti nära dig. Politiken är inte 'Livet' och vi får inte identifiera oss eller andra med partierna så att vi inte kan vara de bästa vänner med någon ur det andra 'blocket'. Jag menar att politiken och partiet absolut inte får bli religion, men tills vi hittar något bättre måste fler av oss vara med och påverka i de forum som styr vårt land.
Det är viktigt inte minst när det blir kärva tider och besluten blir riktigt svåra.

Nej, vi kan inte säga hej då till demokratin.

Som Churchill sa: '-Demokrati är den sämsta statsformen, bortsett från alla de andra.'

SVT-artikel om partidöden



( Intressant )

Läs även andra bloggares åsikter om partier, demokrati, representativ demokrati, moderaterna, centern, folkpartiet, kristdemokraterna, socialdemokraterna, vänsterpartiet, miljöpartiet

När man ser hur skolor jämförs utifrån sitt betygsmedelvärde så kommer det några tankar.

För det första borde jämförelserna både visa betygsmedelvärdet när eleverna går ut nian och hur skolans elever ligger till efter ettan, eller kanske trean, i gymnasiet. Betygsinflation finns tyvärr. Skolverkets undersökningar har visat att det finns betydande bedömningsskillnader skolor emellan, men skillnaderna har inte att göra med om det är friskolor eller kommunala. (Tidigare en vanlig missuppfattning)

För det andra finns det ju skolor dit elever med svårigheter söker sig i högre grad än till andra skolor. Även om elever och lärare på en sådan skola gör ett bra jobb syns det inte alltid i slutstatistiken. En väldig uppryckning av en elev som varit skoltrött, mobbad, deprimerad, har dyslexi eller andra svårigheter ser inte så märkvärdig ut när man ställer poängresultaten mot andra. Särskilt om det är mycket luft i betygen där eleven man jämför med går.
För enskilda elever kan det ligga en heroisk insats bakom ett slutbetyg även om varken MVG eller VG syns till. Det kan vara en riktig kämpainsats bakom ett särskolebetyg.

Men visst är det roligt när man får skriva under betyg där i stort sett alla ämnen har MVG och man vet att de inte är 'av plast'.
Det är förresten inte alltid så lätt att vara riktigt duktig heller.
Frågan är om inte det allra roligaste är när någon får tillbaka förlorad livslust och glimt i ögat.

Människovärdet ligger dock inte i skolform, betyg, skolresultat eller andra mindre saker.
Det är absolut.


Intressant


Läs även andra bloggares åsikter om Skola, friskolor, betyg, bedömning, betygsinflation, grundskolan

Då och då stöter man på tanken att det kostar pengar att ha sina barn på en friskola. De sista dagarna har jag fått höra det några gånger. Inte det! Det är ett missförstånd.
Vilken huvudman en godkänd skola än har betalas undervisningen av oss alla.

Som friskolerektor tar man sig då och då för pannan när man ser en del fördomar som ibland odlas i media. Inte minst när det gäller skolor på en kristen grund. Tyvärr är det en del fördomsplantor som hinner rota sig riktigt ordentligt.

Någon gång när arbetsdagen varit lite kortare tror jag att jag ska försöka rycka upp något litet dussin.

Jag blir väldigt glad när jag ser hur väl det slagit ut med lärlingsutbildningen där man 'tjuvstartat' och provat det hela ett tag. Det här skulle Sverige har gjort för länge sedan. Jag förstår inte varför de som varit vana att ha makten sett så negativt på detta.

Man hör hur många unga det är som har försörjningsstöd, det vi tidigare kallade socialbidrag. Det är tydligen inte ovanligt med en förskräckande andel väldigt unga.
En gissning är att där hittar vi flera som av en eller annan anledning 'flippat ur' i skolan och till slut sett vägen 'tillbaka' oöverkomligt lång. Eller sådana som inte haft motivation för det traditionella gymnasiet.

Man skulle kunna säga mycket om vårt skolsystem och om den stora bakomliggande välvilja som i alltför många fall slår så fel.
Jag ska inte säga mycket den här gången, men jag hoppas att många gymnasier i Västerbotten hakar på detta med lärlingsutbildning och att det kan bli en möjlighet även för dem utan kompletta betyg. Vi har inte råd varken moraliskt, ekonomiskt eller socialt att slå undan benen på unga människor som behövs i vårt samhälle.

Förmodligen skulle många som inte varit 'problemelever' lockas av den här utbildningsvägen. Och tänk om fem eller tio % av dem som annars skulle börja livet med försörjningsstöd istället kunde bli lärling någonstans där det är 'skarpt läge' och lite teori. Där framtidstron och självbilden som försvann under grundskoleåren kan få återvända.


( Intressant )

Läs även andra bloggares åsikter om Lärling, lärlingsutbildning, Alliansens skolpolitik, gymnasieutbildning, yrkesutbildning

I finländska Hufvudstadsbladet finns en artikel publicerad sent igår där några georgier i och utanför Tblisi utalar sig om katastrofen i deras land. Citatet i överskriften är därifrån. Georgienartikel i HBL
Efter att ha blivit fria från gamla Sovjet kan man förstå deras längtan att få tillhöra det övriga Europa. Nu anar man skräcken för Tsar Putins krigsmakt. Under ett halvt års tid säger man sig ha upplevt provokationer från de 'fredsbevarande' i Kreml och från Sydossetien. Bara Gud vet vad som är sant, bokstavligt talat.

De är besvikna på det uteblivna stödet från det EU de hoppats mycket på och på Nato där de snart skulle ha blivit medlemmar och som de verkar ha haft en nästan naiv förtröstan till. Kärleken till EU verkar hittills inte överdrivet besvarad. EU:s kärlek går väl inte till den som betalar bäst, eller?
Risken är att Putin också hört det som inte blivit sagt. Frågan är var han stannar nu?

Jag hoppas georgierna slipper höra vår försvarsministers ord idag - 'Ryssland är inget hot'!
Nu är det tack och lov främst försvarsministern som uttalar sig i sådana här lägen. Han har gjort det. Rysslands ambassadör i Sverige har fått en skrapa också, men ändå. Man hade hoppats få höra något mer av försvarsministern än ett bortviftande av det ryska hotet, ett försvarande av Sveriges obetänksamma nedrustning och de upprepade, blodfattiga hänvisningarna till FRA-lagen. Men i huvudsak var det det som vi och georgierna fick.
FRA ska hädanefter bliva vårt försvar.

Georgien, Ukraina, Polen, Litauen, Lettland och Estland m.fl. nyfria länder hade behövt ett rakt sanningens ord där man anade både hjärnan och hjärtat när Sveriges försvarsminister fick en stund i etern. Georgierna behövde ett kraftfullt stöd för att få Ryssland att sansa sig, Nu.
De fick tyvärr inget av Sten Tolgfors.
Det har väl inte gått ut något påbud att man inte får kritisera Ryssland, världens tredje starkaste ekonomi....?


Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om Georgien, Ryssland, Den ryska björnen, Putin, Tsar Putin, Tolgfors, försvaret, FRA, kabelspaning, FSB, desinformation, militär desinformation

En sista nästan ledig dag med rätt intensivt bloggande är slut. Det blir kanske en snabb text till innan sängen.

I morgon börjar det politiska igen med ksau-sammanträde i Vännäs på förmiddagen. Mest ekonomisk information från nämnderna.
Sedan startar det opolitiska också. Skolarbetet börjar mer officiellt med planering på eftermiddagen och styrelsesammanträde på kvällen. Det blir lite flygbladsutdelning också på aftonen. Folk flyttar och far och det är några nya områden där vi ska dela ut lite information.

Tyvärr ligger Mariaskolans hemsida nere för rekontruktion just nu. Behövligt och positivt, den hade legat i träda ett bra tag, men lite dumt när vi delar ut information om skolan. Vi får försöka få igång den snabbt igen.

Det vore skönt om man kunde få slippa sommarens begränsande 'jojoförkylning' nu när arbetet börjar på allvar.

Jag kom att höra början på Carin Götblads 'Sommar' idag. Hon berättade om pappans uppväxt som fosterbarn på Gotland och hur han i 10-årsåldern rycktes upp till sin mamma i Stockholm. Han kom till norra Europas då största skola på Kungsholmen. Om det var som Carin G sa blev han kränkt av sin lärare på ett sätt som jag inte hört motsvarigheten till förr.

Jag genomfors av en känsla som kom det att brusa i öronen, ett ögonblicks het önskan att ha få ett rektorssamtal på kontoret med läraren. Sen fick jag tårar i ögonen.
Till er som drabbats av något liknande och på något sätt fått det relaterat till kristendomen vill jag säga, förlåt!

Felet är inte Guds, utan människors....


Carin Götblads program

I mitt nuvarande lokala husorgan Västerbottens Folkblad kan man idag läsa på sidan 13:

'Kinas kristna har OS-restriktioner

Peking. I det officiellt ateistiska Kina är religionen en evigt känslig fråga - inte minst kristendomen.
Under OS har myndigheterna belagt Pekings kristna med restriktioner.
Ledarna för Pekings alla små familjekyrkor har kallats till polisen och fått veta att all slags utåtriktad aktivitet förbjuden. Flera kyrkor har också tvingats stänga under perioden.
Kristendomen är på stark frammarsch i Kina. Det finns ett demokratiskt drag i många av de nya kristna rörelserna, och ord kan vara farligt i ett totalitärt system.'

Så långt Västerbottens Folkblad och TT.

I Amnestys Kinarapport för 2008 räknar man med att miljoner hindras att utöva sin religion och att tusentals sitter i fängelse och riskerar tortyr för den. Kristna och andra religiösa har svårt att få advokater eftersom de som ställer upp som försvarare kan drabbas av samma sak som de religiösa själva.

Läs även andra bloggares åsikter om Kina, OS, religionsförföljelse, husförsamlingar, kristendom, kristna

Polen och Baltikum har uttalat sitt stöd till Georgien. Enligt TT och den ryska nyhetsbyrån Interfax är det här det ryska svaret:

'- I sitt uttalande anklagade de Ryssland för en imperialistisk, revisionistisk politik. . . De gav uttryck för denna märkliga och totalt ologiska inställning på det mest cyniska sätt och vid sämsta möjliga tidpunkt. Det var just sådana signaler som ledde till händelserna i Sydossetien den 7 augusti, sade Rysslands vice utrikesminister Grigorij Karasin.'

DN-artikel

Jag tycker att ländernas inställning varken är märklig eller ologisk. Ryssland säger att 'signaler' som dessa länders uttalanden 'ledde till händelserna i Sydossetien'.
Det är förhoppningsvis bara munväder, men kan det tolkas på annat sätt än som ett hot? De gamla sovjetrepublikerna får höra att man inte får stödja Georgien eller kalla Rysslands nyimperialism för imperialism för då kan det gå som i Georgien.

Ska rysk energi, våra förhoppningar om att tjäna kosing på affärer, rysslandsfonder m.m, göra att vi ligger flata och låter de här länderna stå ensamma i sin kritik av övervåldet och de egennyttiga motiven i det väl förberedda ryska angreppet på Georgien? Det kan bli riktigt dyrt i förlängningen.
Nu vet man inte hur det här utvecklar sig, det kan hända att Ryssland är mer besinningsfullt än man kan frukta. Tar man däremot knäcken på Georgiens suveränitet kan det vara relevant att, som Bildt sa, titta tillbaka på Hitlers annektering av Polen. Även om man betänker Georgiens del i det hela. Ryssland behöver nog klarspråk.
Hittills har det inte sagts eller gjorts mycket till stöd för det land som ligger längst bort i Europa, från oss räknat. Det har i stort sett varit det som måste sägas.

Gasledningen borde aldrig byggas, vi är redan så beroende av Ryssland att det riskerar att fördunkla vårt tänkande, vårt historiska minne, vår moral och våra principer.


Intressant


Läs även andra bloggares åsikter om Georgien, Ryssland, ryska hot, rysk imperialism, försvaret, Polen, Estland, Lettland, Litauen, Putin

En mycket god ung vän utbildades till ett av Sveriges mest krävande militära uppgifter för några år sedan. Vi utbildar inte ens ett dussin per år till uppgiften.
Eller utbildade. Vad som sker nu och framöver är inte så lätt att veta.
Något år efter militärtjänsten värvades han tillbaka till försvaret och arbetade ett par år med att utbilda den här sortens elitsoldater.

I början av 2000-talet blev samarbetet i vår världsdel sådant att även ryssarna hade observatörer vid våra övningar. Min väns kollegor berättade om en episod vid ett av de första tillfällena där de var med.

En rysk officer frågade hur många de trodde skulle dö vid övningen? Svenskarna förstod först inte frågan.
Den ryske officeren formulerade om sin fråga så att den inte kunde missförstås.
'- Hur många döda bland de värnpliktiga anser ni är acceptabelt?'
Vad jag vet var det ingen jätteövning, utan som det har varit på slutet, en ganska begränsad.

Alla har inte vår syn på människolivets värde och okränkbarhet. Globalt sett är vi väldigt långt från 'normen'. Det är kanske en följd av den unikt långa fred som Sverige har välsignats med. Vid en konflikt som den i Georgien har ingen av sidorna en syn som liknar genomsnittet hos oss.

Hoppas vi får fortsätta att hålla livets gåva högt, utan att bli intill självutplåning undergivna dem som inte gör det. För att försvara livet och ett gott samhälle måste man ibland faktiskt vara beredd att riskera livet.


Läs även andra bloggares åsikter om Försvar, värnplikt, människovärde, suveränitet, angreppskrig

Både SvD, Aftonbladet, Expressen, DN och andra media anväder grovt missvisande ord som hämtade ur den ryska desinformationsapparaten om Rysslands styrkor som nu är inne i själva Georgien. FREDSstyrkan, FREDSbevakarna, FREDSbevararna...
Jag räknade till fem sådana ord i SvD:s huvudartikel om Georgien idag. Man tror inte det är sant.

Den ryska styrkan som varit stationerad i Sydossetien har inte alls varit neutral och flera protester har lämnats in mot den. EU:s Javier Solana avslog i oktober 2006 ett krav på att den skulle bytas ut.
Den svenske diplomaten Peter Semneby, EU:s utsände för södra Kaukasus sa sedan att
'Rysslands handlingar i det georgisk-ryska spionbråken 2006 har skadat dess trovärdighet som neutral fredsbevarare i EU:s närområde vid Svarta havet'.
De styrkor som nu är ryggraden i anfallen mot Georgien (även från Abchazien - eller Abkasien) är en invasionsarmé och ska benämnas som en sådan.

Sluta vidarebefordra en felaktig uppfattning om Ryssland via våra svenska tidningar! Ryssland är inte fredsbevarare i Georgien, man har börjat återerövra tidigare Sovjetiskt territorium.

Intressant


Georgien, Ryssland, propaganda, rysk propaganda, desinformation, rysk desinformation, Sydossetien, krig, försvar

Inte helt otippat avfärdade Sahlin i Vitabergsparken Reinfelds utfästelse om en FRA-skrivning som även (s) skulle acceptera om de hade regeringsmakten. Nu sitter hon i opposition och måste försöka bryta sin tystnad genom att angripa regeringen för fulla muggar och få väljarna att tro att (s) vill oss mycket mer väl när det gäller kabelspaningen.
Jag fattar ändå inte inte att hon verkar gå iland med det hon sedan sa i 1645-ekots intervju.

Så här säger hon:

"-När det handlar om spaning på enskilda medborgare så är det fullständigt rimligt att då måste det finnas en misstanke om ett brott."

Helt riktigt säger sedan reportern:

'-Men om man ska fånga in t.ex. e-post över ett brett register då kan man ju inte veta om det finns brottsmisstanke eller inte i förväg".

Sahlin igen:

"Jamen, det handlar ju om då man spanar på en enskild individ så måste det finnas brottsmisstanke, annars måste det finnas domstolsprövning som verkligen prövar om det är relevant."

Sahlin talade om DÅ MAN SPANAR PÅ EN ENSKILD INDIVID. Hör DU vad hon säger? Hon talar inte om då masscanningen, den egentliga avlyssningen, sker av allt i nätet, utan om då det blivit spaning mot enskild individ. Med det hon sa här har hon ryggen fri att göra hur hon vill om (s) skulle komma i regeringsställning någon gång framöver. Hon har inte gjort några utfästelser om den generella spaningen, bara talat om den mot ENSKILD INDIVID. Högt spel, det här borde inte glömmas så fort.
Döva eller snälla journalister och reportrar gör att hon får credit från den stora skaran som ogillar nuvarande FRA-lags utformning. Vi får en skev bild av en oppositionsledare som vill något helt annat än regeringen. Sveriges radio har t.o.m. satt överskriften 'SAHLIN GAV TYDLIGA BESKED I FRAFRÅGAN'. Det anser jag är snudd på tjänstefel av ett public-serviceföretag.
Politiken och mediarapporteringen kan vara fantastisk. Bloggarna verkar ha svalt det också.

Blir det kabelspaning, som också (s) vill ha, då finns ingen som helst plats för brottsmisstankefiltret vid scanningen. Det enda som kanske kan rädda integriteten och brevhemligheten då är att sökparametrarna kontrolleras i realtid av en fristående kontrollinstans med juridisk och teknisk kompetens, permanent stationerad i FRA:s lokaler.

Enkel bild av hur massavlyssningen ska fungera



Här kan man lyssna till Reinfeldts tal i Vaxholm.

Jag anser att det är mycket hörvärt och betydligt spänstigare och ärligare än det man hörde av Sahlin.
Mycket trist att han inte försökte reparera det brustna genom att utveckla veckans tal om förändrigar i FRA-lagen och förbättringar av integritetsskyddet. Det uteblivna efterlämnar ett onödigt tomt tomrum i ett annars bra tal.


Intressant


Läs även andra bloggares åsikter om FRA, Orwell, politik, Reinfeldt, Sahlin, kabelspaning, brottsmisstanke

Barn skaffar man inte, dem får man. En vän berättade hur hon upptäckte det, inga barn kom fast de hade bestämt sig. Idag har de barn både hemma och på väg och hon har korrigerat ordlistan.

Ganska många får inga barn alls. Är livet meningslöst då? Nix! Det blir förstås bli kris på olika vis. För några blir det totalfokus på detta och krisen blir långvarig, om man är ensam eller tvåsam. För andra av oss kan sorgen ersättas av en saknad som gör sig påmind då och då, men som till stor grad kan kompenseras.

Det finns så många barn. Några som bara virvlar förbi och du får le åt deras lek och nyfikenhet. Några som kikar på dig och söker din blick. Jag brukar vinka då och då, trots att risken att någon tror man är pedofil alltid verkar finnas om du är man.
Du känner kanske barn i din nära omgivning som då och då behöver vuxenkontakt, när de själva signalerar att de vill. Det är en alldeles riktig människa du har framför dig när du talar också med ett litet barn. En människa med personlighet och medfödda anlag men som till stor del formas i mötet med andra människor. Det är någon man talar med, inte bara till.

Vuxna som alltid gör en snabbvärdering innan de hälsar på någon känd de möter bemöter i regel också barn som saker. Jag tänker på sådana som möter några bekanta, men de hälsar bara på den eller de som i deras ögon är mest betydelsefulla. Kanske har mest nytta av. Det händer rätt ofta och kan hända även i kristna kretsar där man ville tro att människovärdet inte sitter i det man gör eller den status man anses ha. Det är fruktansvärt fult, ja rent 'oKristligt' i ordets djupaste betydelse.
Utan att tänka på det kan vi göra liknande saker mot barn. Skilsmässan mellan generationerna tror jag har fler orsaker, men nog bidrar vi när vi inte ser barnen.

På väg mot femtio kan jag än minnas människor som såg barn som luft när jag var 5-6 år. I något fall kan jag än idag ha svårt att knyta an till någon som gjorde så då. Prilligt? Kanske, men tänk på hur du gör. Människobarn ska man ta på allvar, men inte utan humor.

Jag blir väldigt ledsen när jag ser t.ex. humanisternas motstånd mot att man ska ge barn en kristet präglad uppväxt. Motståndet mot att låta barn få höra om Gud och om Jesus och lära dem att be.
Hur mycket mamma, pappa och andra vuxna än betyder för ett barn så är vi helt hjälplösa i vissa fall. Sjukdom, död, stora sorger m.m. Vad kan man då säga eller göra i 'inomvärlden'? Det är en oerhörd välsignelse att få veta att det finns någon som står över de vuxna. Någon som alltid vill och förmår lyssna och som finns utanför det som syns.

Idag skakas många hus av ryska bomber i Gori, där förresten Stalin var barn. Igår skakades andra hus av georgiska granater. De senaste dagarna har otrygghet, fasa och sorg drabbat tusentals barn och vuxna. Konsekvenserna av mänsklig synd, ondska och oförsonlighet ställer till fruktansvärda scener.
Det är väl att många rädda, smutsiga, utgråtna och kanske döende barn där vet att de har någon att vända sig till mitt i den sönderslagna tillvaron.
Att tro på Gud passiviserar inte, tvärtom. Det finns alltid ett hopp.


Intressant


Läs även andra bloggares åsikter om Barn, vuxenkontakt. att se barn, trygghet, kristen tro, bön

Ryssland har initiativet och bär ansvaret för det som sker i Georgien. Det gäller att inte gå på allt i den hårt regisserade föreställningen. Hur många tror att det var en händelse att kriget bröt ut i augusti och på OS öppningsdag?
Europas ledning ligger i hängmattan, vilket hårt arbetande politiska ledare behöver ibland. Världens uppmärksamhet är inriktad på Kina, vilket är positivt för ett angripande Ryssland som vill ha arbetsro några dagar. Samtidigt finns säkert i Kreml en primitiv och barnslig lust att decimera PR-värdet i ärkerivalen Kinas stora galaföreställning. Tyvärr finns betydligt mer infantiliteter längst upp i maktens boningar än vi orkar tro och fördelningen mellan rationalitet och stolthet kan vara skrämmande skev.

Ryssland har en lång erfarenhet och historia av att provocera fram och iscensätta 'anfall' från mindre stater man vill annektera. Det är i alla fall mindre sannolikt att Georgien valde den här dagen för att starta ett erövringskrig mot Ryssland.

Man kan diskutera västs förödmjukelse av det sammanfallande Sovjet när det begav sig. När jag såg vissa fotografier och uttalanden och besökte bl.a. Ryssland, Estland, Lettland och Rumänien i början av 1990-talet minns jag att tanken kom att västs förlöjligande och övermod skulle straffa sig. Man ska inte låta sin fiende tappa ansiktet om man vill ha goda relationer och långvarig fred.
NATO:s etablering i det gamla Sovjets köksträdgård och på dess bakgård är inte heller någon lätt balansgång. Behov av trygghet för de nyfria länderna, NATO:s strävan efter nära koll, stabiliteten och så Rysslands behov, vilja och historiska stolthet. Inte så kompatibla saker.

Frågan är hur omvärlden kommer att reagera? FN lär kanske kunna samla sig till några ord framöver, oklart när. Vad kan och borde NATO samla sig till att göra? EU sitter på en obehagligt hal pottkant. Vi är som union och gemensam marknad redan beroende av Ryssland för vår energiförsörjning och vi håller på att göra oss än mycket mer beroende genom gasledningen som kommer att göra Östersjön till ryskt intresseområde i betydligt högre grad. Risken är att tonläget mot Ryssland kommer att bli trevande lågt och lite som 'pliktskyldigast'. Det kommer inte att kännas bra för några av EU:s nyaste medlemmar mot vilka Ryssland nu för ett tyst ekonomiskt bestraffningskrig.
EU:s ledare ska träffas i Paris på måndag. Med all respekt för semesterbehoven, det känns sent.

Det som händer borde ändå göra att de forna sovjetstaterna tänker över hur de behandlar sina ryska minoriteter så att man inte ger Ryssland onödigt bränsle till fortsatt aggression. Man förstår om kärleken till de gamla förtryckarna är måttlig i t.ex. baltstaterna, men man bör bearbeta sina känslor och gå visligt fram.

I Sverige har ju alla våra partier försäkrat oss om att Ryssland inte längre är något hot mot sina grannar och att de förresten knappt har någon anfallsförmåga kvar. Försvarspolitiken utformas därefter.
Det är också ett ansvar.


Intressant


Läs även andra bloggares åsikter om Georgien, Ryssland, krig, krigshot, försvar, säkerhetspolitik. Baltikum, Estland, Lettland, Litauen

Med all respekt för (s), jag gissar att takhöjden är större hemma hos oss. Respekten för vissa vänsterut har annars vuxit efter att jag blev politiskt engagerad. I många fall och frågor har jag fått se konstruktivt och sunt ekonomiskt tänkande bakom en del av retoriken som i vissa fall övervintrat från andra tider. Nej, nu skulle jag ju vara kritisk!

Jag tänker på detta med takhöjd. Det kan vara svårt med lojaliteten mot partiet, väljarna och samvetet.
För flera år sen blev jag för några enkla frågors skull duktigt utskälld av en partiledare för ett parti jag då röstade på. (Inte ett ljud om denna 'utflykt' till min länsförbundsordförande Anders Ågren!) Det kändes som om taket i frågan jag tog upp vilade på dörrhandtagen.

Jag tror som sagt takhöjden är än lägre hos (s). När en fråga är beredd finns bara plats för en linje, samvetsfrågor existerar knappast. Då sitter takhöjden inte långt ovanför golvlisterna i en äldre västerbottensgård och det är ålning meddelst hasning som gäller för dem som tänker annorlunda.
När en del företrädare för (s) här talar om 'Alliansens partipiska' så bör man tänka på de enorma träffytor det egna glashuset har.
Majoritetsbeslut, ja, men så strikt tillämpat som till samvetsofrihet, nej. I de borgerliga partierna tror jag det generellt finns något mer av 'samvetsmån'. För allmänhetens, och inte minst de ungas, förtroende för politik och politiker tror jag att vi ska vara rädda om detta.

Jag sörjer verkligen en del som från regeringshåll både sagts, inte sagts och sagts för sent i FRA-frågan. Jag sörjer att vissa berörda ministrar som nog tänker ungefär som jag inte har kommit ut med det. Hanteringen av denna säkerhets-, frihets- och integritetsfråga har gett oss en väldig uppförsbacke att övervinna.
Tänk att jag får tycka det här. Och säga det dessutom! Nu är jag i.o.f.s. bara en kommunal gräsrot i periferin, men ändå.
Det tog tid och kostsamma felskär att komma dit, men jag är glad att Fredrik R idag säger att han har respekt för att 14 personer (ända upp i partistyrelsen) säger att de varken kan förklara eller försvara FRA-lagen för sina väljare.
Partiet har inte krossat sina 'kritiska vänner'. Takhöjd.

Jag hoppas och tror att det ska gå att ändra lagen. Tror att en ny hållning är på väg, som inte bara är ett knep för att kortsiktigt fixa till en parlamentarisk lösning. Ett litet simpelt trick nu, det skulle göra ont värre. Med bara 3,9 % av väljarna partianslutna har demokratin inte råd med att de känner sig dragna vid näsan av politikerna.

Att det behövs kabelkoll visar det Ryssland gjorde mot Georgien innan stridigheterna. T.ex. 21 juli när man sänkte bl.a. den Georgiske presidentens hemsida. Man arrangerade ett liknande cyberanfall på Estland efter deras flyttning av ett Sovjetmonument. Men integritetsskyddet måste vara så nära det absoluta man kan komma. Det är inte det vi fick i juni.

Jag förstår Mona Sahlins tystnad. När (s) arbetade med en ännu sämre spaningslag (enligt Bodström ) kan det inte vara lätt att både utnyttja FRA-missnöjet till max och samtidigt få den spaning man vill ha.

Jag tycker det är starkt att i Fredrik R:s kläder säga som i går: Att han 'hoppas och tror att det färdiga förslaget ska vara utformat så att socialdemokraterna, om de satt i regeringsställning, 'inte skulle ha några som helst problem med det'.'
Han både visar att (s) arbetar heltid med att knipa opinionspoäng, men vill ändå få till ett resultat som de skulle acceptera om de regerade.

Trots att jag än är osäker om resultatet och nitet om integriteten hos dem båda är jag glad över den statsmannahållning Fredrik har gentemot Mona och hennes parti.
Det handlar också om en sorts takhöjd.


Kika gärna på de här borgerliga bloggarna:

Farmorgun

Minamoderatakarameller



Intressant


Läs även andra bloggares åsikter om FRA, Reinfeldt, moderaterna, FRA-lagen, integritet, Orwell, kritiska vänner, borgerligt nej

Utan att veta mycket om den nuvarande situationen i Georgien blir man bekymrad. Är det det nyrika, nynationalistiska och nystarka Ryssland som inte helt oväntat börjar agera mot sina tidigare delrepubliker?
Retoriken från högsta ryska håll liknar den gamla från 1939, 1956 och 1968.....
Är det som det kan verka får man hoppas att Georgien inte bara har ett insatsförsvar. Och att omgivningen inte blivit så beroende av rysk energi att man bara sitter fint.

Men det måste väl vara fel. Inom överskådlig tid kan inget hända. Det har vi i demokratisk ordning fattat beslut om.


Intressant



Läs även andra bloggares åsikter om Georgien, Ryssland, Sovjet, Finska vinterkriget, Ungernkrisen, Pragvåren, försvaret, krigsmakten, insatsförsvar, invasionsförsvar

När jag igår kommenterade Holmlunds önskemål om köttsliga Kinaaffärer så skrev jag att jag att jag inte följt med i svängarna. Det är bra att göra det innan man uttalar sig.

Nu gissar jag att allt bottnade i att en delegation från Sverige varit och lobbat för svensk köttexport till Kina. Inte nödvändigtvis med svenska råvaror. De IKEA-köttbullar det t.ex. handlar om har inte svensk råvara.
Kineserna vill ha bra, friskt och pålitligt svenskt kött, det kan man förstå. Det jag inte förstått är att de också är intresserade av saker vi inte tar vara på, eller har svårt att sälja. Som t.ex. kyckling- och grisfötter.

Kina är ju 'världens verkstad', därifrån kommer många skepp lastade. Finns det inte plats för kycklingtassarna som inte alltför miljöbelastande 'returgods'? Kunde sånt verkligen mätta några någonstans är det ju positivt.
Holmlund har nog minst fel. Sälj till Kina, inte bara köp.
Jag skulle vilja syna hur många kilo kinesiska varor som nejsägarna köper varje år.

Apropå idén att vi ska undvika köttproduktion i Sverige för att nå landets miljömål.
Pruttar kossorna mindre i länderna från vilka vi nu importerar 40-50% av vårt kött? Är frakten hit miljöneutral? Tror inte det.
Är det här ännu ett exempel på svenska 'miljökullerbyttor'? 'Stoppa verksamheten i Sverige så att den kan flytta utomlands och så köper vi produkten därifrån!'

Ät gärna mer miljövänligt. Men visst vore det bra om vi t.ex. kunde göra mer biogas och minska utsläppen från djuren via gödseln. Finns fler möjligheter?


Intressant


Läs även andra bloggares åsikter om kött, köttproduktion, köttexport, bönder, jordbruk, handel, frihandel, livsmedel, miljö, miljöpåverkan, växthusgaser från djur,

I Göteborgsposten idag finns en läsvärd artikel där Wilhelm Agrell lyfter fram rötterna för svensk övervakning. Den korta artikeln har sina intressanta avsnitt.
Agrell är professor i underrättelseanalys vid Lunds universitet.

Göteborgsposten

Jag önskar att det inte skulle behövas, men här nedan finner du lite text och en bild som visar hur ALLT VISST SKA KOPIERAS TILL FRA när vi sänder något som går över landgränsen och vänder. T.ex. allt som går via hotmail, google o.s.v.

Allt kopieras

Umeås kommunalråd Lennart holmlund skriver i dag om att vi bör sälja kött till Kina. Jag har nog inte följt med i turerna innan, men en fråga anmäler sig i alla fall....

Vilket kött då? Vi har nog inget att sälja. Vi har för få bönder i förhållande till våra behov.

Statistiken som finns är från 2006 och siffrorna varierar mellan köttslagen. Läser man statistiken ser man i alla fall att vi importerar ca hälften av allt kött vi äter. Det finns en liten export, men den är verkligen liten den.

'Avbondefieringen' har lyckats lite för bra kanske.

http://www.meatinfo.com/konsument/artiklar/readone.php?categoryID=157&id=749&avdelning=konsument



Läs även andra bloggares åsikter om bönder, köttproduktion, köttimport, köttexport, jordbruk, matproduktion

Fredrik Reinfeldt har haft pressträff och säger att han är öppen för förändringar i FRA-lagen.
Välkommet! Mer information kommer väl framöver idag.
Hoppas att det är ett skarpt skott.

Ingvar Åkesson, boss på FRA, verkar inte ha farit alldeles rakt fram med sanningen i sin chat på DN i går. Om detta kan man läsa på SvD:s ledarblogg 'Rondelldebatt' SvD:s ledarblogg
Generaldirektör Åkesson har däremot inget emot förändringar i lagen som oroar breda lager i Sverige. Om det nu är sant, det stod i Expressen. Lite glad blev jag i alla fall. Förändringar behövs.

Under min rektorsutbildning försökte våra lärare nöta in nödvändigheten av att vara demokratiska, kommunicerande och lärande ledare. DKL var förkortningen som till och med broderades in på kepsar som vi fick till vår examen......

Att Ingvar Å nu trots allt visat ansatser att försöka vara kommunicerande, lärande och demokratisk när han öppnar för detta är bra. I grunden tror jag att han är en bra och pliktrogen tjänsteman.
Ska detta tolkas som en öppningssignal (!) till en kompletterande kompromiss, eller bara till intet förpliktigande ord? Tyvärr är han inte ansvarig politiker, men något kan det betyda då FRA tidigare verkar ha satt mycket av agendan själva.

Mer oroad är jag av att mina högst ansvariga vänner verkar blanda samman respektfullt lyssnande och dialog med svaghet. Detta beteende kan komma att kosta mer än man tror.
Jag stödjer Alliansregeringen, vill ha den kvar och vill vara lojal. Jag tror att Fredrik R är den bästa statsminister som står till buds. Ändå är jag lika oroad angående masscanningslagen. Jag anser inte att den i nuvarande form är kompatibel med rättssamhällets och moderaternas principer.

Oroad är jag också av att så pass många vänjer sig vid det integritetens systemskifte som nu byggs in för framtida makthavare att utnyttja.
Viker många ner så kommer det också fram fler som uttalar sig emot lagens utformning. Härom dagen mötte jag några moderata pensionärer i Norrbotten som delade min syn fullt ut.

Med anledning av 'svikar-anklagelserna' mot de ofta insatta moderater och alliansare som ifrågastätter FRA-lagens utforming vill jag säga:
Jag vill ha ett starkt försvar, starkare än regeringen. Jag är positiv till säkerhetspolis och underrättelsetjänst, anser att vi behöver signalspaning, förmodligen tyvärr även i kabel - men då med oberoende realtidsgranskning och kontroll av sökparametrarna enligt Wilhelm Agrells förslag.

Man kan vara övertygad motståndare till masscanning utan att hålla på med fuffens på nätet. De som varken fildelar eller laddar barnporr och inte tänkt sälja den sista eventuella militärhemligheten till ryssen.
Tyvärr mumlas det ibland om att det är just fildelare, skummisar och allmänt opålitliga som reagerar mot FRA-lagen. Det är riktigt lågt.

Det kan komma en dag då de som Inte håller på med fuffens blir föremål för riktad eller oauktoriserad sporadisk avlyssning om möjligheten finns. Den dagen kan vara närmare än vi tror, nu när väldigt diffusa nyttoaspekter gör att så många lättvindigt och lydigt säger tack och hej till rättsprinciper och ideologi.



Intressant


Läs även andra bloggares åsikter om FRA, FRA-lagen, Alliansen, moderaterna, politik, partipolitik, Borgerligt nej, integritet, storebror, övervakning

Det här är en direkt inkopiering från SvD:s ledarblogg idag 15:12, signerad Sanna Rayman:


Rondelldebatt

I går chattade Försvarets radioanstalts chef Ingvar Åkesson med DN:s läsare och enligt tidningen kom det in smått otroliga 550 frågor till chatten. Det mest slående i diskussionen dyker upp redan tidigt, då signaturen 'Mikael' frågar följande:

- Kommer FRA att få tillgång till en kopia på all gränsöverskridande trafik?

Åkesson inleder häpnadsväckande nog sitt svar med ett 'Nej' och fortsätter sedan att förklara att 'endast en mycket liten del av trafiken är intressant från underrättelsesynpunkt, och endast den delen kommer att filtreras med hjälp av sökbegrepp'.

Här har vi problemet med FRA-debatten i ett nötskal. Förespråkarna har valt att konsekvent låtsas som om kritikerna bara missförstår och de gör det i en utsträckning där man till slut faktiskt slirar på sanningen.

I lagtexten står som följer:
'De trådägande operatörerna skall till särskilda samverkanspunkter överföra all trafik som förs över Sveriges gräns.' (min fetning)

Den formuleringen torde föranleda ett 'Ja' och inte ett 'Nej' på medborgare Mikaels fråga. Ty hans fråga handlade om tillgång och inte om vad som därefter betraktas som intressant eller ej.

När FRA-förespråkarna, vare sig det är FRA-chefen eller försvarsminister Tolgfors, gång på gång struntar i att på ett tydligt och ärligt sätt bemöta denna avgörande punkt i kritiken styr de debatten i cirklar, i stället för att svänga ur rondellen. För alliansanhängare är detta, som jag redan påpekat, en särskilt stor sorg.

Nästa vecka börjar personalen på Mariaskolan på Mariehem i Umeå där jag är rektor. Min fru och personalen på vår förskola Klippan har börjat idag.
Det har sina sidor att som makar arbeta på samma ställe. Det är bra att vi har huvuddelen av arbetet i olika ändar av skolan. Både fysiskt och åldersmässigt. Hon med växande ledarskap och verksamhet inom förskolan och de lägre stadierna. Jag har haft relativt mycket elevtid på högstadiet, förutom rektorskapet.

Vi är en 'byskola' i stan, har en förskoleavdelning och i fjol knappt 50 elever från sexårs till nian. Är man människointresserad kan en skola vara en drömarbetsplats ibland, t.ex då man får känna att man får vara med och 'göra skillnad för någon'. En uppgift som alla vuxna i skolan har, den som inte förstår det bör arbeta någon annanstans.
Att göra skillnad, ja. För en alldeles vanlig elev, eller kanske för någon som haft det stökigt på sin förra skola så att utveckling och trygghet alls inte blivit vad den skulle vara. Eller någon som verkligen gillar skolan, men inte 'fått' tycka det. Som eventuellt varit för begåvad för att bli riktigt accepterad. Kanske för någon som tidigt börjat tveka om skolan är ett bra ställe. Eller någon som livet igenom har att slåss mot ett funktionshinder.
Med sådana hinder följer ofta stor och svårkanaliserad energi. Om denna har svårt att få 'markkontakt' i ordinärt skolarbete är det viktigt att eleven får hitta ett område där man får känna att man behövs, kan bidra, räknas.

Jag har några favorithistorier om sånt. Den som följer kan berättas för att den inte kommer från Mariaskolan eller Umeå:
En högstadieelev hade trots betydande insatser haft stora problem genom hela skolan. Jag vet inte vilken social situation han hade eller eventuellt vilket funktionshinder, men det var gott om svårigheter och ouppnådda mål. Svårigheterna att fokusera, särskilt under 'friare former', kostade både lärare och medelever väldigt mycket när den inneboende 'initiativkraften' skulle ut. Främst kostade svårigheterna honom själv mycket frustration. (När det blir riktigt tungt och man känner sig värdelös är det inte alldeles ovanligt med självmordstankar, jag vet inte hur det var här)
Det enda han med säkerhet var intresserad av var telefoner. Någon kontaktade ett par mobilbutiker, en verkade passa bra och grabben fick ha 'anpassad studiegång' där. Alltså möjlighet att få göra en del av skoltiden som arbetspraktik.
Problemen hade varit markanta att han fick börja med ett antal helveckor i butiken.
Han började som allmän hjälpreda, men började snabbt sälja när kunnande och social förmåga visade sig.
Efter någon månad hade det mobilkunniga yrvädret vunnit en säljtävling mobilkedjan utlyst och han fick ta emot ett inte obetydligt pengapris. Läraren var med när han fick ta emot det av någon från kedjans ledning.
Grabben var nästan vindögd och pendlade mellan förlägenhet och stolthet när han fick ta emot beröm som inte var 'pedagogisk fejk', utan rakt, ärligt och välförtjänt.
Det här var början till en period där han delvis jobbade på butiken och delvis gick i skolan. Han var samma person, men han hade en motivation man aldrig sett tidigare och som också syntes i betygen. Det fanns en framtid, trots allt.

Trots allt kan det vara lättare att hjälpa 'stökgrabbar' än flickor med samma eventuella funktionshinder, som kanske vänder allt in mot ett mer svåråtkomligt inre. Det är ofta en större utmaning.

Jag är glad över flera förändringar som nu kommer i skolan, inte minst att betygen kommer i sexan. På sina håll har det funnits flum, men det är inte flum att inse att 2000-talets elever inte är 1960-talets. Den relations- och informationsstress, de funktionshinder som tycks bli vanligare och den 'bokbefriade' miljö många lever i gör att det krävs så oerhört mycket mer än förr. Inte minst i invandrartäta områden. Det räcker inte bara med att 'peka med hela handen'.
Man kan diskutera ihjäl sig omkring vad allt beror på och vad som fattas, men faktum kvarstår. Det är skillnad. En del pedagogiska uppfinningar påverkar också. Allt har inte passat alla. Kraven idag är också skyhögt större än de var när jag gick i skolan, om man ska läsa de många målen och ta dem på allvar. Så är det faktiskt.

För mig som rektor svävar nu en del problem omkring på heltid inne i mitt begränsade huvud. De knepigaste är de som inte är möjliga att påverka. Några verksamheter är fulla, i andra finns luckor. Det skulle behövas en svensklärare på ett antal timmar i högstadiet m.m. Och så finns det något som heter ekonomi.


Intresant


Läs även andra bloggares åsikter om skolan, grundskolan, elever, lärare, friskolor, funktionshinder,

Det är inte få som jobbar för sverigedemokraterna. Dit hör en del andra partiers företrädare och en väldig mängd ungdomar som söker lite röj och allmän action.

Man undrar ibland om nazistorganisationerna (jag sätter inte likhetstecken mellan dem och sd) och buketten borta på den yttre vänsterkanten har någon gemensam 'branschförening'? Det vore ju inte konstigt. Det känns som om de har ett ömsesidigt beroendeförhållande som liknar sladderpressens och 'såpakändisarnas' m.fl.

De flickor och pojkar som nu med chica utstyrslar och glittrande och ibland hatfyllda ögon lyfter sd:s popularitetssiffror över spärrar och förväntningar vet nog inte vad de gör. Eller är det så illa att de gör det? Kanske nästan ser fram emot att sd blir ännu större? Att polisen ändå mer kraftfullt måste skydda sd:s lagliga rätt att ha möten? Allt för att få förverkliga sig och sin radikalitet ännu mer? Kanske till och med få till ett riktigt asröj med kravaller, fönsterkrossning och hela kitet? Nåt man kan sitta och brodera ut vid någon gemenskapskänslans lägereld någonstans?.
Jag har sett sånt tre gånger på nära håll och sett förstörelselustan glöda i ögonen på människor. Kaos har inget med demokrati att göra. Anarki hjälper bara den på något sätt starke, inte samhället och den svage.

Tyvärr är jag rädd att det kan finnas en och annan mamma, pappa, momor och farfar som minns ungdomens radikala tider och skäms för sitt oengagerade egoliv och därför utan att tänka tanken ut uppmuntrar sina unga söta demokratidödgrävare.
Tänk om de kunde hjälpa sina älskade unga att engagera sig till nytta. De behövs.

Demokratiplantan är skör när flertalet är så hjärtinnerligt ointresserade av att sätta av tid till att vårda, eller kanske vara en del av den. Jag tror att vänstergänget som gjorde något av sd:s möte på torget i Umeå idag är ett ännu värre hot mot den plantan än de sverigedemokrater jag av hjärta och hjärna hade önskat en fortsatt marginaltillvaro.


Intressant


Läs även andra bloggares åsikter om partipolitik, engagemang, samhällsengagemang, anarki, autonoma, sverigedemokraterna, politik, vänstergrupper, demokrati, kaos

Sjöström i Brån skrev här på vk.se i går en rätt svart-vit blogg om moderaternas 'skattesänkarnit'. Undrar var han hittar något som tyder på att moderaterna menar att vi inte ska betala gemensamt till t.ex skola, vård och omsorg? Undrar också om jag får ta åt mig äran att ha petat igång honom med orden 'skadligt höga skatter' härom dagen?
Trots att jag menar att Alliansen varit måttfulla skattesänkare och inte känner igen så mycket i K-G:s blogg vill jag prata lite skatter.

Socialdemokraternas Sverige hade världens högsta skattetryck. Med Alliansen är vi på väg ner, vi är nu 'bara' tvåa efter Danmark.
Skatter, det är inte bara det herr Sjöström nämnde. Han tog bara upp den del som man ser på lönebeskedet. Ett vanligt misstag, särskilt till vänster.
Drygt hälften av vår BNP är skatter. Då talar vi om hela skattebuketten: Inkomstskatten, arbetsgivaravgiften, momsen och de övriga indirekta skatterna. Bränsle, tobak, alkohol m.m. Som skattetrycket i regel räknas betalar vi nu knappt hälften i skatt. Räknar vi in alla de indirekta skatterna hamnar vi väl i snitt på omkring 60% av det vi tjänar.

Många toppkrafter inom forskning och näringsliv har ofta undvikit arbete i Sverige. Här får de behålla mycket mindre jämfört med många konkurrentländer.
Idrottsstjärnor och andra som tjänar mycket under kort tid ser sig ofta tvingade att flytta utomlands under de aktiva åren. För Sverige är detta trist, oekonomiskt och negativt för den allmänna skattemoralen.
'Avkastningen' på studier och företagande har genom marginalskatter och dubbelbeskattning varit låg. Detta och krånglet med att vara företagare medverkar nog till att Sverige ligger mycket dåligt till vad gäller nyföretagande. I GEM:s undersökning 2006 kom vi på 38:e plats av 40 länder. Vad blir konsekvenserna framöver?
Jag menar att beskattningen av låginkomsttagarna också varit skadligt hög då vi genom rundgång i onödig grad vant människor vid att 'man får bidrag'. Många har passiviserats av känslan att samhället är ansvarigt för försörjningen. Med detta inte sagt att vi inte ska ha en god grundtrygghet.

Tidigare betalade vi ännu högre marginalskatt, rejäla arvsskatter och en förmögenhetsskatt som gjorde att de som hade pengar tjänade på att skicka dem att göra nytta i andra länder istället. Många gånger överlevde företag inte generationsskiften. Detta tog bort utveckling och arbetstillfällen. Lägre skatt ger ibland mer intäkter.
Under marginalskattens socialdemokratiska 'glansår' fick fler upp ögonen. T.ex. när Astrid Lindgren med sin 'Pomeripossa' visade att hon fick betala 102 % av sin inkomst i skatt. Hennes historia bidrog till att (s) förlorade valet 1976, för första gången på 40 år. Många socialdemokrater började nyktra till. Man kom också på att hästen till slut inte orkar dra lasset om man bara lägger på mer.

Det finns områden där vi kan spara på medborgarnas pengar.
Allmänna verksamheter blir inte nödvändigtvis bättre med mer pengar. Staten fungerar inte automatiskt bättre för att man gör som Göran Persson m.fl. gärna gjorde för att visa handlingskraft - man tillsatte en myndighet!
Det sägs finnas ca 350 myndigheter och verk i Sverige. Ofta med finfina lokaler, tjänstebilar och generaldirektörer. En del har visat sig syssla med ungefär samma saker. Förra mandatperioden tillsatte regeringen en utredning för att få fram hur många de egentligen var. Hej å hå! Jag tror vi kan spara lite här.

Vi ger fortfarande bidrag till Ryssland, världens nu tredje starkaste ekonomi. Alliansen har beslutat sätta stopp för detta och bidragen ska fasas ut till 2010. En god vän och tidigare SIDA-arbetare menar att stora delar av det vi satsat på i världen har varit 'pengar i sjön'. Vi har stillat vårt dåliga samvete med att skicka iväg skattepengar utan tillräcklig tanke och koll.

Vi har varit riktigt dåliga på att hjälpa flyktingar och vissa andra invandrare till arbete i vårt land. Det har varit tredubbelt olyckligt. Vi behövde deras arbetsinsats och bidrag till samhället, vi fick väldiga kostnader för alla som förblev utanför och vi berövade många deras värdighet. Esra Karakayan, 23-årig kvinnlig nationalekonom, skrev i Aftonbladet i artikeln 'Var tredje invandrare är arbetslös' att detta till stor del beror på 'stela trygghetslagar från storindustrins tid'. (http://www.aftonbladet.se/debatt/article385323.ab)
Ett annat ämne, men en aktivare och mer genomtänkt jobbpolitik kan framöver spara många skattekronor.

Sammanfattningsvis: Det finns områden där vi kan hushålla bättre med svenskarnas pengar. Det finns områden som kanske måste få mer och där pengarna borde omfördelas. (Vore inte t.ex. stafettläkare ett bra bloggämne?)
Skattepengarna är invånarnas pengar och kommuner, landsting, stat och vi som arbetar där ska hantera varje krona med ansvarskänsla inför uppdragsgivarna.

Allianspartierna vet naturligtvis väl om statens behov ta in skatter. Vem kan med hedern i behåll säga att t.ex. Anders Borg agerat ekonomiskt ansvarslöst? Vi är också mycket medvetna om uppgiften att ta hand om de svaga. Många av oss står i ett vardagsarbete där vi till stor del just gör detta.
Medvetenheten om de svaga visar sig också i att vi sänker skatterna för dem med de lägsta inkomsterna.
Vi vill inte rasera det här samhället. Vi vill förbättra de nödvändiga verksamheterna och rusta för morgondagen då färre ska försörja fler. Utmaningar finns och fler kommer.

Huvva, det här blev för långt igen. Nu måste jag sluta!

Men till sist, K-G. Du jämförde moderater och USA:s republikaner i början av din blogg. Det sägs att dagens moderater har mer gemensamt med demokraterna än med republikanerna. Frågan är om Alliansen i Sverige ens vågat ta in Obama i regeringen. Han har nog ansetts som alltför konservativ i vissa frågor.


Intressant



Läs även andra bloggares åsikter om skatter, beskattning, Alliansens skattepolitik, socialdemokratisk skattepolitik, marginalskatt, fastighetsskatt, moms, bränsleskatt, Skattebetalarna

Ja, det kan man faktiskt tro när man läser (mp):s senaste vägtransportutspel.

Man ska inte raljera med uppsåtet att minska den långväga lastbilstrafiken på vägarna. Önskan att lyfta över mer gods till järnväg och sjöfart (det sista mer tveksamt p.g.a. båtarnas svalelrika bränsle) delas väl av de allra flesta, både naturvänner och semestertrafikanter.
Tyvärr är Miljöpartiet sällan realismens stormästare när det gäller hur goda mål ska nås.

För att föra över gods till järnvägen vill man t.ex. sänka lastbilarnas konkurrenskraft genom ta bort det svenska undantaget för längre maxlängd. Vi ska enligt deras önskemål ner från våra 24 meter till EU:s 18. (Eller för modulfordon från 25,25 till 18,75) Från 60 tons totalvikt till 44. Bilarna väger ca 20 ton så en sänkning av lastvikten från 40 ton till 24 innebär att man tar bort 40% lastkapacitet.

Inom EU diskuteras istället en ökning av de andra ländernas maxlängder.
Varför? För miljön!
Det behövs fler lastbilar om man har kortare flak och mindre maxlast. Med (mp):s politik borde Volvo, Scania och grabbarna få sälja betydligt fler lastbilar och antalet motorer på vägarna öka väsentligt.

VTI (Statens Väg- och trafikforskningsinstitut) har i en utredning, 'Långa fordons effekter på transportsystemet' visat att det beroende på gods skulle kosta 17-27% i ökade transportkostnader att gå ner till Europalängd på bilarna. En stor del av detta handlar om ökad bränsleförbrukning och sifforna är säkert större med dagens dieselpriser. (Se utredningen här: www.vti.se/7477.epibrw)

Sverige är inget Belgien. Vi är ett glesbefolkat och långt land och våra naturtillgångar ligger där de ligger. Att ta bort 40% av lastbilarna kan vi bara glömma, om vi inte flyttar hela befolkningen till Stockholm.
Tåg är miljömässigt bättre, men finns inte överallt och passar inte till all frakt.

Just nu pågår intressanta försök med bränsle utvunnet av svartlut, en restprodukt från massatillverkning. Vissa bedömare tror att vi skulle kunna klara 25% av alla transporter genom denna förnyelsebara restprodukt. Andra tror att vi kan klara mer. Försöken har kommit ganska långt. En testanläggning i Piteå ska inom kort ta fram 4-5000 liter bränsle per dygn och Volvo ska leverera 14 testlastbilar som ska köras i Piteåområdet.
Detta koncept skulle kunna utvecklas till en dellösning på transporternas miljöproblem för både Sverige och andra länder. (mp)-förslaget är inte en lösning för någon.

Sverige har stora konkurrensnackdelar på grund av avstånd och gles bebyggelse. Vi måste både finna bättre miljölösningar och värna om svensk konkurrenskraft.
Vi har tillräckligt många regler som gynnar utländska åkerier som t.ex. ofta kör på smutsigare och billigare bränsle. 17% av våra transporter utförs idag av sådana, enligt VTI.

Alla partier måste ta miljöfrågorna på allvar. I denna fråga är det dock viktigt, inte minst för Norrland, att (mp) inte får chansen att ställa ultimatum till en regering.
Det finns bara ett sätt att undvika det.


Intressant


Läs även andra bloggares åsikter om transporter, vägtransporter, lastbilar, lastbilars maxlängd, tåg, tågets konkurrenskraft, förnyelsebara bränslen, svartlut, miljöfrågor, moderaterna, miljöpartiet

Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta åt de ofattligt envisa politiska myterna inom vårt samhälle. En sådan är att moderater är höginkomsttagare och maktens människor och socialdemokrater låginkomsttagare, de svaga och små.

Ett exempel på det falska i denna myt:
Bland dem som 2006 stod på riksdagslistorna toppade socialdemokraterna på två sätt. Man hade flest höginkomsttagare och minst låginkomsttagare.
Moderaterna kom på andra plats och hade jämfört med (s) större andel låginkomsttagare som tjänade under 200 000 och mindre andel som tjänade 400 000 eller mer.
Fyra av tio nominerade socialdemokrater tjänade mer än 400 000, ca 33 000 i månaden.
På kommunlistorna hade (m) fler höginkomsttagare, men (s) fortfarande minst låginkomsttagare.

Sveriges Radio gav Statistiska Centralbyrån i uppgift att granska riksdagskandidaterna och levererade dessa fakta 2006. Det fick inget stort genomslag, kanske därför att journalistkåren hyser stor andel människor med vänstersympatier. Socialdemokratiska ledarskribenter, vissa politiker och fikabordtyckare svamlar vidare om alla de moderata höginkomsttagarna.
Jag har inga problem med att många sossar tjänar bra med pengar för ett krävande arbete, men jag har problem med den osanna bilden som odlas.

Skulle man vara lite provokativ så kunde man säga att socialdemokraterna sedan ganska länge är något av den nya adeln. Där finns många som sitter på väldig politisk och ekonomisk makt och som sagt även personligen ligger i topp inkomstmässigt. Partiet har dominerat den den politiska scenen i största delen av ett århundrade. I Norrland har dominansen varit nästan total.
Jag har fått stor respekt för många kunniga och ansvarsfulla socialdemokratiska politiker som har stora insikter på många områden.
Det gäller inte dem vars insats består i att sprida den lögnaktiga, klichéartade och svart-vita myten om de rika och genomonda borgerliga som jagar de fattiga.

Socialdemokratiska riksdagskandidater har större inkomster än borgerliga. Så är det. Tiderna förändras. Som Bob Dylan sjöng:

'The times they are A-changin'


Kolla mina uppgifter själv på Sveriges Radios hemsida:

http://www.sr.se/cgi-bin/isidorpub/PrinterFriendlyArticle.asp?artikel=880922&ProgramID=83



Intressant

Idag hade jag nöjet att göra ett besök på Bilprovningen. Riktigt trevligt! En kaffekopp och en synnerligen kundvänlig och konstruktiv kille som kollade upp min bil.
Trots att han önskade mig välkommen tillbaka inom en månad.....


Utanför PULS stötte jag ihop med två trevliga unga damer från TV4, varav jag känner en genom Mariaskolan. De frågade om jag kunde svara på något om potatis.

Det kom lite olika frågor. Jag sa att jag gärna äter det, helst västerbottnisk mandelpotatis. Att det blir lite för sällan av olika orsaker. Det blir en del ris och pasta som för de flesta. På frågan om jag tänkte på det där med kolhydrater och GI borde jag väl ha svarat något i stil med:
'- Det ser du väl att jag inte gör!'

På slutet kom frågan jag tror allt handlade om, vad jag tyckte om detta att EU vill satsa några miljoner på att få oss att äta mer potatis i 'storstaten'.
Mitt svar är att det vore väldigt 'miljöbra' om vi åt mer närodlad potatis istället för att importera så mycket långfraktat ris och italiensk spagetti.
Dessutom vore det väl fint om nya generationer lärde sig hur man föder sig på hållbarare, säkrare och billigare vis.

När kameran slocknat och jag satt i bilen kom ytterligare ett argument.
När världen nu lider av matbrist är det positivt om vi kan friställa risodlingsareal och äta mer potatis. Det ris vi inte köper kan få mätta andra magar och en efterfrågeminskning från EU-länderna kunde kanske begränsa prisökningarna något. Nu är det väl olika rissorter, men man kan säkert ställa om odlingen.

Stöd jordens hungriga och fattiga - ät potatis!