Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Min fru är inte att leka med

Av , , 2 kommentarer 2

Ett av flygbolagen som flyger på Umeå har bytt ägare och namn. Då och då är de billigast och just nu sitter min fru och försöker boka en resa t.o.r. Stockholm med dem. Hon vill spara pengar åt de som ska betala hennes resa. Men hon låter inte rolig just nu.

Hon har varit registrerad som kund hos företaget tidigare och just nu verkar det komplicera saken. Någon ny användare kan inte registreras då hennes mailadress redan är känd av företaget. Något nytt lösenord kommer inte, fast de säger att det ska komma. Hon har suttit där en stund och morrat, en lördag kväll. Nyss utbrast hon i en smått vredgad önskan om att framöver få köpa saker från företag där man får tala med en människa.

Wishful thinking….

Nu kom visst lösenordet ändå.

2 kommentarer

Två stora och en liten 59

Av , , 2 kommentarer 0

Dagens webtidningar lyfter två som blev stora 1959 och som lämnade jordelivet igår. I alla finns Ingemar ‘Ingo’ Johansson som blev svensk världsmästare i tungviktsboxning i New York den 26 juni detta år.
I Västerbottens-Kuriren och Västerbottens Folkblad och dussintalet andra tidningar kan man läsa om den andre, författaren och fotografen Sune Jonsson.

Sune Jonsson är i mina ögon mångfalt större, hur imponerande det än är att Ingo klev fram på det sätt han gjorde och blev världsmästare. Sune Jonssons lågmälda ord och bilder från Västerbottnisk landsbygd till tjeckiska gatustrider vid den kommunistiska ockupationen 1968 smäller för mig högre än den kraftigaste raka höger.
Sune Jonsson fick många priser, bl.a. Hasselbladpriset, och var internationellt mer känd och erkänd än västerbottningarna förstår.

Själv var jag också på plats sommaren 1959, men jag minns inte var jag höll hus natten då Ingo golvade Floyd. Kanske hade jag körts från BB till barnhemmet. För alla inblandade var jag en smärta, men det hade jag ingen aning om.

Jag hade en bedjande mormorsmor som dessutom gjorde saker. När jag föddes hade hon tagit vissa initiativ och det var bestämt var jag skulle hamna när jag föddes. Jag har ett minne av Anna som dog 93 år gammal när jag var 16, innan jag visste något om hennes del i allt. Som jag minns det log hon alltid.

Förresten, om någon har ett exemplar av Sune Jonssons ‘Bilder av nådens barn’ över så är jag spekulant.

2 kommentarer

Google och téet

Av , , Bli först att kommentera 0

En och annan som trodde sig vara miljösnäll fick en överraskning tidigare den här månaden. Det kom en uppgift om att ett par ‘googlingar’ orsakade lika mycket koldioxidutsläpp som kokandet av en kopp te. Vetskapen om att datorerna orsakar lika mycket koldioxidutsläpp som hela flygindustrin, 2 % var av totalen, fick en vidare spridning.

Just det där med googlingarna var kanske inte helt korrekt, men det där med dator- och flygvärldens utsläpp verkar stämma.
Vi bonnläppar som bor mellan vattenkraftverken som ger Sverige ca hälften av strömmen och kanske t.o.m. teoretiskt värmer vårt hus med vindsnurreel kopplar sällan ihop el med koldioxid.
I den vida världen utanför Skandinavien där flertalet av alla servrar står och drar ström ser det ganska annorlunda ut. Där kommer inte mycket el från utbyggda vattenfall. (Något som i.o.f.s. inte heller är utan miljöpåverkan!)

Jag undrar var vi som bloggar lite frekvent ligger på miljöbovskalan? Med läsande och annat elände som vi orsakar? Man kanske inte är ett enda dugg mer miljöbra än den där ni vet som flyger så onödigt mycket….

Bli först att kommentera

Latmask

Av , , Bli först att kommentera 0

Oj, vad jag har sovit i natt. Huvva!

Efter personalfirandet i går kom jag hem utan större behov av kvällsmat. Jag hade tänkt fördjupa mig lite i amerikansk politik, men det blev inte mycket av det. En utdragen matsmältningsprocess och en vecka med ackumulerat sömnunderskott tog ut sin rätt.
Jag somnade en timme i fåtöljen och drog mig sedan upp till min sköna säng. För en lång natts sömn.

När hjärnan långt efter mjölkningstiden började bli lite medveten, på gränsen mellan sömn och vakenhet, fick jag en impuls att åka lite slalom idag. Fågelvägen är det bara några hundra meter från Fågelstigen till backen. När latmasken fick syn på att solen också denna dag lyste med sin frånvaro taggade jag ner ambitionerna. Det är lite knepigt att åka när gråvädret tar bort alla kontraster och man måste åka alltför försiktigt och med för lite framförhållning. Lite som att köra motorcykel i dimma.

Jag ska ut och gå med frun när hon kommer hem från en utflykt och förmodligen också träna en smula, men idag ska jag huvudsakligen vara lat!

Bli först att kommentera

Stekare

Av , , Bli först att kommentera 0

JN
….sedan öser man på en massa mer eller mindre starka såser så allt simmar. Därefter tar Great Easterns stekare, eller vad de kan kallas, hand om det hela och fräser ihop det till en synnerligen angenäm styrka och smak.

Förstagångsätarna tittar på, kanske aningen misstroget.

Bli först att kommentera

Mongolerna

Av , , Bli först att kommentera 0

JN
Huvva, vad jag åt ikväll. De flesta tog liksom jag ‘Mongolian barbecue’. Man plockar ihop det man vill ha av diverse grönsaker, biff, fläskkött, kyckling, lamm, räkor och bläckfisk…..

Bli först att kommentera

Jul i januari

Av , , Bli först att kommentera 0

JN
I december snurrade hjulen fort och fantasin hade tagit tidigt jullov. Varken Agneta eller jag kom på någon vettig julgåva till dem som till vardags sliter och släpar i Mariaskolans verksamheter. Förskolan Klippan, skolan och fritids. Det kom en ljus idé som personalen tyckte lät ok. Vi beslutade att gå ut och äta i den vanligtvis betydligt magrare januarimånaden istället.

Sagt och gjort. Skolpersonal, IT-folk, elevhälsan, administratörer, fritidspersonal och förskolepersonal gick ut och åt sin julgåva ikväll.
Det slog mig att det är ganska fantastiskt att så många trevliga människor kan samlas på en och samma arbetsplats. Inte en är humorbefriad.

Det slog mig också att det är en sån mängd med människor. Jag har ibland skämtat om att det ska bli spännande att se när personalen blir fler än barnen.
Nu är det en och annan som bara arbetar några timmar i veckan och några som faktiskt slutat eller har föräldraledigt. Alla kunde förstås inte komma, men vi blev 20 ändå. Plus Wilmer, ännu icke ett.

Alla väldigt trevliga. Det är lättsamt att vara chef där jag jobbar.

Bli först att kommentera

Tomtar på loftet

Av , , Bli först att kommentera 0

JN
Alla som vandrade runt i lokalerna på Vännäs Näringslivsservice hörde vissa ljud från taket. ‘Hä skroppe’ hade en och annan Skelleftebo sagt.
Det visade sig vara tomtar på loftet.

Här ser vi hela Vännfors Bygg samlat. De håller på att bygga bort det platta tak som tidigare orsakat huset, dess invånare och dess ägare ett och annat lidande. Norrland lämpar sig dåligt för platta tak.

Det var just dags att gå hem och jag fick övertala byggarna att samlas till en sån här bild. De ville egentligen inte fotograferas i en situation där de inte arbetade. Jag kan intyga att de i normalfallet arbetar idogt och flitigt.

Bli först att kommentera

Tid och plats för samtal

Av , , 2 kommentarer 0

JN
Vännäs Näringslivsservice har verkligen fått trevliga lokaler till sitt förfogande. Här står kommunchefen Lennart Olofsson och Roland Johansson (bl.a. verksam i Vännäs Industrihusbolag) pratar med en som ser ännu trevligare ut, men som jag inte vet namnet på.

2 kommentarer

Potentater

Av , , Bli först att kommentera 0

JN
Stunden jag vistades på Näringslivsservice hann jag träffa många av ortens mest prominenta personer. Kommunchefen med fru tittade in, TS Dentals chef och ett antal andra företagare, för att inte tala om diverse politiska potentater. Här centerns Ulf Eriksson och moderaten Carl-Johan Palm i samspråk med Lena Carneland som inte kom med på den här bilden.
Kanske om Vännäs fortsatta utveckling?

Carl-Johan (‘Calle’) Palm var inte här som moderat gruppledare eller för att snika åt sig snittar. Han förestår Vännfors Bygg som faktiskt fortfarande renoverar fastigheten. Eller rättare sagt dess tak.
Annars kunde Calle där till höger nog behöva lite fettbildande ren-, lax- och camembertmackor. Inte minst för att hålla kroppen varm på kalla och dragiga tak.

Bli först att kommentera