Jag har aldrig tidigare fattat hur splittrat och skört det ganska unga Belgien (bildat 1830) faktiskt är.

Det finns tre olika språkgrupper i landet. De franskspråkiga vallonerna i södra Belgien. Den största gruppen, flamländarna, som talar flamländska och bor i norra Belgien. Och så den lilla tyskspråkiga gruppen som är betydligt färre än invånarna i Umeå, ca 70 000, men som ändå t.ex. har all skolundervisning på tyska.

Man är kraftigt oense i mycket, många vill dela upp landet. Många odlar aversionerna och fördomarna. Vallonerna betraktar flamländarna som hjärtlösa extremister och flamländarna anser att vallonerna är skurkaktiga och dåliga på att hantera pengar.
Ja se människan.

För den som vill läsa en artikel eller två om det märkliga Belgien så finns det några just i dag i DN. Det är därifrån jag hämtat stoffet till den här texten.

Artikel

Belgienchat från idag