Förra veckan var Wanja Lundby-Wedin på planet från Stockholm till Bryssel. Hon satt två rader framför mig. Hon pratade glatt med några medresenärer hon kände och såg riktigt avspänd ut. Trots att det redan då blåste en del.

Jag undrar hur det känns idag, hur det känns i natt. Att vara föremål för ett drev är fruktansvärt, där finns ingen nåd. Även de hyfsat vederhäftiga artiklarna och programmen lär vara tunga att ta del av. Här är ett exempel.
Här är ett annat.

Om hon bara hållit inne med en del av kritiken mot regeringen och andra för släpphänt bonushantering.