Min gode socialdemokratiske vän Kalle i Brån skrev en kommentar om moderater i allmänhet och mig i synnerhet som jag vill kommentera. Bland högerspökena ser han mig som spöket Laban som vill människorna mer väl än de andra spökena. *s*

Kalle, jag undrar om inte mycket bottnar i missförstånd. Vi kan ha olika tankar om hur vi når ett bra, fungerande och på alla sätt hållbart samhälle med plats för alla sorters människor. Hur vi ’hämtar tillbaka’ en utveckling som skulle ha gett vårt samhälle en kraftig ’grundkänning’ om den fått fortsätta.
För egen del är jag övertygad om att Lars Ohly vill väl, lika övertygad som om att Sverige skulle haverera och snart bli ett sämre land för alla om han fick bestämma.

Det har i decennier odlats en nidbild av moderater som ondskefulla egoister som vill trampa ner de svaga. Som verkar för någon liten procent av befolkningen, de allra rikaste. Den saken vederläggs av mycket, t.ex. att socialdemokraternas riksdagskandidater tjänar mer än moderaternas. (För egen del tror jag att jag har betydligt större andel fattigpensionärer i bekantskapskretsen än de flesta av mina socialdemokratiska politikerkollegor) Nog har det hänt att jag träffat en dum moderat, liksom en och annan KFML(r):are, folkpartist eller socialdemokrat, men svensk vänsters propagandabild av moderater och övriga borgerliga är gravt missvisande.

Vad gäller mig tror jag du har en allt för positiv bild, jag är också en människa. Men min politiska grundinställning består inte i att jag vill människor ont. Med människomått tror jag att jag kan säga att jag vill människorna väl, med Guds mått är jag som sagt lika havererad som alla andra människor.